Bloggåret 2017 präglades av bokutgivning

Av den 18 juni, 2018

Den här bloggen är fortfarande inte nedlagd, även om det kanske verkar så. Det är lite i senaste laget med en årskrönika för bloggåret 2017, men min vana trogen vill jag ändå göra en sammanfattning.

Under 2017 har jag bara skrivit åtta inlägg, varav endast tre är resonerande texter. Av resterande inlägg gör fyra reklam för en rapport och en bok som jag är medförfattare till, ett kapitel som jag skrivit till en annan bok samt en tredje bok som jag är redaktör för, medan det femte inlägget samlar tankar kring en bok som jag velat skriva. Alltså en rapport och tre böcker, samt en bok som inte blev av.

En rapport och tre böcker

I juli gav Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg ut en rapport av Ann-Marie Ljungberg, Johan Lönnroth och undertecknad på temat feminism och kvinnorörelse. En grundläggande tes är att kvinnors kamp ofta hamnar i en motsatsposition till andra underordnade gruppers kamp. Historiskt har feminismen drivits av kvinnor ur medelklass eller bildad överklass och intressen mellan grupper som egentligen borde stödja varandra har istället stått emot varandra. Även inom feminismen finns starka uttryck för inbördes motsättningar mellan kvinnors olika krav, inte minst beroende av klass. Vi blev ombedda att skriva en debattartikel till Dagens Arena, vilket vi gärna gjorde, och den fick av dem rubriken "En rättvis feminism måste tänka på vad den mäter". Där utvecklade vi ett spår i rapporten som handlar om förståelsen av vad jämställdhet är för något, och vi förespråkar ett främjande av lycka eller välbefinnande (eller, som jag hellre uttrycker det, ett anständigt och gott liv).

Två bokomslag.
Böckerna Den tredje vänstern: För en global frihetlig socialism samt Johan Lönnroth och det frihetliga spåret i svensk arbetarrörelse, båda utgivna i höstas av Bokförlaget Korpen.

I likhet med två tidigare rapporter som Johan och jag fått publicerade av Tankeverksamheten omarbetades den ovannämnda till ett kapitel i boken Den tredje vänstern: För en global frihetlig socialism. Det är en bok som vi arbetat på i åtminstone fem års tid, sedan jag velat göra en ny utgåva av den bok som jag hjälpte Johan att ge ut 2009. (Främst eftersom jag tyckte att den inte blev särskilt snygg, och då passade vi på att omarbeta och uppdatera den. Senare kom Ann-Marie in som medförfattare. Och glädjande nog ville David Karlsson på Bokförlaget Korpen ge ut boken.)

Hittills har boken presenterats vid fyra tillfällen - hos Tjänstemännens S-förening den 19 september, på ETCs och Leopards alternativa bokmässa den 30 september, genom ett eget evenemang på Göteborgs litteraturhus den 28 november - och den 19 januari diskuterade Johan boken i ett arrangemang av tankesmedjan Global utmaning.

Först ut att recensera boken var Jan Otto Andersson (som en gång definierade begreppet "den tredje vänstern") i finlandssvenska vänstertidningen Ny tid. Dagen efter hade Bo Rothstein en recension i Göteborgs-Posten. Redan i dessa två recensioner finns bra uppslag till en uppföljande bok! Jan Otto Andersson saknar en diskussion om 1960-talets frihetliga rörelse, den gröna rörelsen - liksom den gröna ekonomikritiken - och den globala rättviserörelsen. Bo Rothstein hade velat se en utförligare diskussion om vad en "frihetlig socialism" kan vara (vilket inte riktigt var ett syfte med boken), liksom en djupgående analys av bristerna i vänsterns grundidéer och ett svar på frågan om vad som förklarar vänsterns många nederlag. En tredje recension skrevs i Flamman, signerad Erik Haking, och är svår att riktigt ta på allvar. Inte på grund av att det är en sågning av boken - tvärtom ger en intelligent sågning mer än en oreserverad hyllning - utan för att det är en så oseriös sådan. Mest av allt läser jag recensionen som ett eko av den debatt som fördes inom och kring Vänsterpartiet för sisådär tolv år sedan. Johan får förlåta mig, men det är ett parti där jag aldrig kan se mig själv som medlem. Slutligen har Petter Ölmunger recenserat boken, tillsammans med Jens Holms Om inte vi, vem?, för Nätverket Global demokrati. Det är en läsvärd text, med en särskilt tankeväckande jämförelse mellan den önskvärda reformen av FN:s generalförsamling och avskaffandet av ståndsriksdagen 1866.

Johan Lönnroth fyllde 80 år på juldagen 2017, och för att uppmärksamma detta tog Anders Meuller och Kenneth Karlsson initiativ till - och gjorde stora insatser med att sätta samman - en vänbok, där jag hade den stora äran att få medverka med ett kapitel. David Karlsson på Bokförlaget Korpen såg till att det blev en färdig bok av det hela. Mitt kapitel är ett slags introduktion till Johans politiska tänkande, med utgång från den tredje vänstern (influenserna från Rosa Luxemburg och uppgörelsen med "den vetenskapliga socialismen" inte minst). Vänboken, som heter Johan Lönnroth och det frihetliga spåret i svensk arbetarrörelse (en lekfull referens till Johans biografi över Albin Ström), överräcktes till jubilaren under en tillställning på Göteborgs litteraturhus den 7 november.

I november startade min partiförening, Tjänstemännens S-förening, en skriftserie för klassisk och nyskriven socialdemokratisk idélitteratur genom att ge ut antologin Socialdemokratin i ett nytt århundrade. Redaktör för antologin var från början Payam Moula, som tidigare det året kontaktade mig med frågan om jag kunde hjälpa till. Föreningens styrelse nappade på förslaget, och boken gavs ut som print on demand via Publit. Själv skrev jag ett introducerande förord, som finns att läsa som smakprov på sajten med samma namn. Antologin samlar nyskrivna texter kring olika teman, skrivna av Kajsa Borgnäs, Sven Ove Hansson, Anne-Marie Lindgren, Ulrika Lorentzi, Payam Moula och Björn Östbring. (Del två i skriftserien blev en varsamt språkbearbetad nyutgåva av Nils Karlebys klassiker från 1926, Socialismen inför verkligheten, med nyskrivet förord och efterord av Örjan Nyström.)

En bok som inte blev av

En gång i tiden, när jag var medlem i Miljöpartiet, lekte jag med tanken på att skriva en bok om grön ideologi kallad Du gröna nya värld. Kort efter riksdagsvalet 2010 gick jag över till Socialdemokraterna, ett beslut som mognat genom en process av intellektuell och värderingsmässig prövning. När det gått ytterligare en tid vaknade lusten att skriva en bok igen - med namnet Bästa stämningars längtan och utifrån socialdemokratiskt idégods. Då var det 2012. Ett par år senare hade jag inte kommit så mycket längre, men jag reviderade upplägget och gjorde ett nytt försök. Ytterligare nästan tre år senare, nu i januari 2017, hade jag funderat ut ett nytt upplägg och tänkte att det fick bära eller brista. Tredje gången gillt, så att säga. Fast tajmingen var inte den bästa, så projektet förblev vilande medan jag lade krafterna på de projekt som jag beskrivit under rubriken ovan. Nu tror jag att jag lagt ned det.

Tre resonerande texter

Bland årets inlägg kan tre av dem beskrivas som resonerande texter. Den första, från januari, var egentligen ett utdrag ur feminismrapporten som jag nämnde inledningsvis och handlade om hedersrelaterat våld och förtryck. Inlägget publicerades på årsdagen av mordet på Fadime Sahindal och var ett försök att orientera mig i rapporter och forskningslitteratur kring problematiken.

Det andra resonerande inlägget, också det från januari, var ett utkast till avsnitt ur den bok om socialdemokrati som jag skrev på. Det handlade om den sociala demokratins uppkomst eller uppbyggnaden av välfärdsstaten av nordisk modell. Skriver jag någonsin en sådan bok som jag tänkt mig så kommer jag troligen att plocka upp en del från den här texten.

I det tredje inlägget, skrivet i mars, resonerade jag kring olika svar på krisen för socialdemokratin som går ut på att anpassa sig till medelklassen i storstädernas villaförorter eller bli mer vänsterpopulistisk. Stora delar av det fick inleda mitt förord till antologin Socialdemokratin i ett nytt århundrade.

Årets lästa böcker

Under 2017 har jag läst fem böcker, vilket är något färre än föregående år. (Samtidigt har jag läst en hel del kurslitteratur, då jag pluggar ekonomisk historia på kvällstid, men även om det rört sig om ganska många sidor så har det inte varit frågan om hela böcker från pärm till pärm.) Jag brukar skriva om vad jag läst i inlägg på bloggen, men förra året missade jag det så det får bli här och nu istället.

Under våren läste jag Flyktingkrisen och den svenska modellen (2016) av Anders Nilsson och Örjan Nyström. De båda har tillsammans skrivit en rad mycket läsvärda böcker - Den sociala demokratins andra århundrade? (2005), Reformismens möjligheter (2008), Den globala utmaningen och jämlikhetens grunder (2011) och Jämlikhetsnormen (2013) - och en mängd artiklar och rapporter. Deras sista skrift tillsammans blev Högerpopulismen och jämlikheten - en essä (2017), utgiven inom ramen för LO:s jämlikhetsutredning. Anders Nilsson avled nämligen i mars, bara några månader efter att läkarna upptäckte svårbehandlad cancer. Socialdemokratin har mist en av sina främsta intellektuella. När jag tvivlar om att förbli socialdemokrat brukar jag läsa något som han skrivit, på egen hand eller tillsammans, och bestämmer mig för att stanna kvar ännu en tid. Den sista boken är - förutom ett inlägg i debatten om migration - en gedigen diskussion om befolkningsutveckling och välfärdens styrsystem, två stora problemområden som inte tagit den plats i offentligheten som de borde.

Under sommaren blev det tre böcker, förutom lite skönlitteratur. Ett långt brev (2016) av Bo Elmgren, som tidigare givits ut som rapport från Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg (den lokala tankesmedja som startats av ABF Göteborg, Göteborgs arbetareförening, LO Göteborg och Socialdemokraterna i Göteborg, och där just Anders Nilsson varit den starkt drivande kraften). Författaren själv har varit aktiv socialdemokrat i mer än sextio år, som journalist och partifunktionär. Hans bok är uppmuntrande läsning i denna dystra tid (dyster trots att så mycket faktiskt har blivit bättre), med gott om exempel på vad som faktiskt kan göras för ett bättre samhälle. Sverige åt svenskarna: Motstånd och mobilisering mot invandring och invandrare i Sverige (2014) av Marie Demker har jag tidigare gjort nedslag i, men äntligen tog jag tillfället i akt att läsa den i sin helhet. Även om jag skulle vilja se en ny utgåva, där författaren tar med utvecklingen efter valet 2014, så är boken mycket läsvärd i diskussionen om migration och främlingsfientlighet. Inte minst för att den tar sig an den skenbara paradoxen att Sverigedemokraterna växer i opinionen, samtidigt som allt fler i befolkningen är positiva till invandring. Vad är populism? En essä (2016) av Jan-Werner Müller är i det närmaste obligatorisk läsning för den som vill förstå sig på populismen. Författaren diskuterar vad populismen är och inte är, vad dess uppsving kan bero på och vad som kan göras för att motverka att den får fäste. För även om populismen bland annat är ett svar på brister i den demokratiska utvecklingen, så är den i sig en fiende till demokratin och måste bekämpas. Och i början av hösten läste jag Reinfeldteffekten: Hur Nya Moderaterna tog över makten i Sverige och skakade Socialdemokraterna i grunden (2013). Boken har fått ett uppskattande mottagande, men jag var ändå lite överraskad över att Aron Etzler - då chefredaktör för Flamman och sedermera partisekreterare för Vänsterpartiet - i så hög grad tog Moderaternas historia och inre liv på allvar. Av det jag läst om Nya Moderaterna, och om partipolitisk förnyelse generellt, så hör den här boken absolut till det mest läsvärda.

Hur blir det kommande året?

2018 är ett valår, men det är inte något som brukar märkas så mycket på den här bloggen. (Läs gärna översikterna över 2010 och 2014.) Och om mönstret håller i sig från de senaste åren (inte bara det som just avslutats utan även 2015, då jag ändå skrev en del ledare för ETC Göteborg som jag lade upp på bloggen, och 2016) så kommer det att bli ganska glest här på bloggen. Å andra sidan är ju arbetet med Den tredje vänstern nu slutfört, vilket gör att jag kan komma att få en del tid över för att skriva annat. Kanske borde vi som skrev boken ta oss an de kritiska synpunkter som togs upp i (de seriösa) recensionerna. För övrigt finns det några andra uppslag som skulle kunna bli något. Jag ser ett behov av att kunna använda bloggen för att diskutera olika lästa texter, såväl rapporter och vetenskapliga artiklar som böcker, snarare än att argumentera för någon politisk linje. Samtidigt vill jag ändra mig åt annat än politik - exempelvis att skriva skönlitterärt - så jag vågar inte utlova någonting.

 

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!