Retrospekt över bloggens tionde år

Av den 20 mars, 2015

Lite senkommet vill jag sammanfatta ännu ett år av bloggande. Med början år 2005 har bloggen nu funnits i tio år, om än på olika plattformar. Det gångna året dominerades i hög grad av mina S-märkta ledare för ETC Göteborg.

Hela 12 texter av 21 under 2014 har jag skrivit som ledare, ett uppdrag jag blev tillfrågad om i januari. Ämnen jag tagit upp där är försörjningsstöd och arbetsmarknadspolitik, regionförstoring genom investeringar i infrastruktur, rödgrönt regeringsprogram för hållbar utveckling, feministiskt perspektiv på arbetsliv och omsorgsarbete, en europeisk investeringspolitik, gentrifiering och förtätning, upprustning av miljonprogrammets bostäder, socialdemokrati som samhällsmodell, svenskarnas syn på flyktingmottagande, migration som demokratifråga, situationen för EU-migranter, samt postmaterialism som en ny dimension i politiken. Ett någorlunda brett spektrum av politikområden alltså. Under 2015 är min ambition att driva en något mer sammanhållen linje.

Det nya Sverigebygget

Supervalåret 2014, här illustrerat av Malmska valen på Göteborgs naturhistoriska museum, kom att prägla också min blogg.

I februari drog jag upp konturerna till vad jag anser att ett reformprogram på medellång sikt (femton-tjugo år) borde handla om. Nämligen investeringar i reala tillgångar (den eftersatta infrastrukturen och de bostäder det råder brist på i tillväxtregionerna) och humankapital (utbildning, från för- till högskola, och fortbildning inom arbetslivet). Det krävs också upprustning och reform av de sociala trygghetssystemen.

Senare gick jag in i den infekterade frågan om Västsvenska paketet, där Göteborg senare på året skulle hålla en folkomröstning om trängselskatten. Mot det lokala missnöjespartiet Vägvalet, och dess likasinnade, argumenterade jag med ryggen mot Paul Krugman för att investeringar i infrastruktur - tillsammans med ökat bostadsbyggande - behövs för att bekämpa arbetslösheten i regionen. Ett utdrag från en uppdatering av boken Den tredje vänstern, som Johan Lönnroth och jag arbetar på, diskuterade hur en sådan politik för ökade investeringar också kan ses som ett nödvändigt verktyg för grön omställning. Och med hundra dagar kvar till höstens riksdagsval rekommenderade jag en kommande rödgrön regering att låta sig inspireras av Gro Harlem Brundtland för att få ihop Socialdemokraternas och Miljöpartiets sinsemellan spretiga politik till ett regeringsprogram för socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling. Apropå investeringar lyfte jag i maj blicken från Sverige, för att inför valet till Europaparlamentet, mana mina partikamrater till att åter ta upp tanken om en europeisk union för sysselsättning.

Ett par ledare om bostadspolitik blev det också under sommaren. I den första gjorde jag ett inlägg i debatten om så kallad gentrifiering, här förstått som en värdehöjning i billiga och attraktiva bostadsområden som gör många som tidigare bott där inte har råd att bo kvar. Jag argumenterade för att det som behövs är fler bostäder, och att Nimby-mentaliteten i områden där det klagas på gentrifiering står i vägen för mer önskvärd social utveckling. Den andra ledaren tog upp de så kallade miljonprogramsområdenas behov av upprustning och kostnaden för dessa. Som retorisk poäng jämförde jag med statens utgifter för rotavdrag och vad det får för verkan.

Arbetsmarknad och utanförskap

Min allra första ledare för ETC Göteborg handlade om hur allt fler går på försörjningsstöd som borde omfattas av de generella trygghetssystemen. Den stora utmaningen är hur vi vänder den utvecklingen, som inleddes med krisen på 1990-talet. Frågan om insider-/outsiderdilemmat på arbetsmarknaden, liksom diskussionen om det så kallade prekariatet, stod i fokus för ett utdrag från den pågående uppdatering av Den tredje vänstern som jag nämnde ovan.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson höll sitt första maj-tal på Götaplatsen i Göteborg. Hans talskrivare läste inte min ledare.

Inför arbetarrörelsens dag skrev jag en ledare där jag önskade mig ett första maj-tal med feminism som grundtema. Min önskelista omfattade det obetalda hem- och omsorgsarbetet, om villkoren på arbetsmarknaden, samt om föräldraförsäkringen och förutsättningarna för ensamstående mödrar. (På själva dagen lyssnade jag på såväl Gudrun Schyman som Karl-Petter Thorwaldsson, som båda hade sina starka sidor och svaga punkter i mitt tycke.)

Ett par veckor före valen till kommun, region och riksdag skrev jag ett inlägg om vad jag ser som en nödvändig grund för den ekonomiska politiken efter finanskris och eurokris. Jag sammanfattade Paul Krugmans nya ekonomiska geografi och - framför allt - humankapitalskolan med James Heckman som ledande företrädare. Det krävs att politiken slutar luta sig mot nationalekonomiska skrivbordsmodeller, för att istället fokusera på betydelsen av satsningar på bland annat utbildning, infrastruktur och bostäder. För det finns det gediget stöd i ekonomisk forskning.

Efter höstens val skrev jag tre ledare kring ett tema som blivit uppenbart angeläget, om det inte var det redan tidigare. Jag varnade för att tolka Sverigedemokraternas framgångar som ett uttryck för att svenska folket blivit mer negativt inställt till invandring och flyktingmottagande - när opinionen i dessa frågor istället förändras i motsatt riktning. Förklaringen är snarare att den grupp av väljare som praktiskt taget alltid varit negativt inställd har bytt parti till SD. Och det är inte bland lågavlönade, arbetslösa, sjukskrivna eller socialbidragstagare som SD-sympatisörerna är överrepresenterade - utan bland yrkesutbildade arbetade med relativt trygg tillvaro. Att dessa känner sig hotade av invandring kan inte förklaras genom att peka på ekonomiska faktorer.

Den andra ledaren av de tre utgår från svenskarnas allt mer positiva syn på invandring. Jag vill uppdatera medborgarskapstanken, för att den inte ska handla om etnicitet, och förbättra flyktingmottagandet. Det är ett humanitärt imperativ att välkomna människor på flykt, och det krävs reformer för att de ska välkomnas bättre. Den tredje och sista ledaren kring temat utgår från debatten om EU-migranter som tvingas tigga för att de inte kan få jobb och bostad eller kvalificera sig för de sociala trygghetssystemen. Poängen är en påminnelse om att det är ett inkluderande synsätt - att vi genom historien kostat på oss att bekämpa fattigdom och utanförskap - som gjort Sverige rikt. Vi ska inte välkomna människor av förväntan på framtida ekonomisk avkastning, men en god samhällsekonomisk utveckling förutsätter öppenhet och solidaritet.

Socialdemokratin och dess framtid

Några av texterna under året tog upp frågan om socialdemokratins långsiktiga utmaningar. I april kommenterade jag en uppmärksammad artikel i Arena om socialdemokratins kris. Jag menar att denna har sin grund i omvälvningar i samhällets ekonomiska bas, snarare än att enskilda socialdemokrater i ledande ställning sålt ut idealen och givit vika för nyliberalismen eller marknadskrafterna. Jag presenterade också ett mycket kortfattat synopsis till en politisk essäbok som jag planerat att skriva. (Ett projekt som numera är i praktiken nedlagt.)

I valrörelsen lanserade sig Socialdemokraterna som Framtidspartiet. Men det är lite oklart vad framtidsvisionen består i.

Inspirerat av en dokumentär om den samtida politikens motsägelsefulla förhållande till framtiden lade jag i maj ut en tirad ("rant") från Twitter, om vad jag menar är det problem socialdemokratin har. Rent sakpolitiskt anser jag att vi inte ska gå åt vänster, om man med det menar att ta efter till exempel Vänsterpartiet, utan snarare fokusera mer på vilken framtid vi tänker oss som målet för vår politik. Provisoriska utopier, för att tala med Ernst Wigforss.

På tal om Wigforss gav Tankeverksamheten ut en rapport där Johan Lönnroth och jag skrev om den svenska vänsterns historia. Rapporten är första kapitlet från den omarbetade upplaga av Den tredje vänstern som jag nämnt ovan, och jag har framför allt bidragit med några avsnitt ur socialdemokratins historia. Jag tror att historieskrivningen kan ligga till hinder för en framtidsinriktad självförståelse. Därför har jag velat reda ut ett och annat.

Min sista ledare för året tog upp en framväxande skiljelinje i det politiska landskapet som i viss mån går på tvärs med den traditionella höger/vänsterskalan. Det var en fortsättning på diskussionen efter valet till Europaparlamentet, där Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna kan sägas utgöra de två motpolerna i förhållande till denna nya skiljelinje. Det handlar om det forskare som Ronald Inglehart kallar för postmateriella värderingar, som i länder som Sverige får allt större betydelse: det gröna, alternativa och frihetliga står i motsättning till det traditionella, auktoritära och nationalistiska. Jag tror att det är helt avgörande för socialdemokratins framtid att på rätt sätt kunna förhålla sig till både höger/vänsterskalan och den postmateriella dimensionen.

Utvärdering och spekulation

Sett till antalet blogginlägg (21) ligger 2014 i den nedre delen av skalan. Åren 2007 och 2008 sticker ut (94 respektive 81 inlägg), men annars har det legat på mellan 17 och 35 inlägg. Och det finns ju inget egenvärde i att publicera ofta och mycket. Men jag har, främst tack vare mina ledare i ETC Göteborg, lyckats hålla vanan uppe och det tycker jag nog varit bra. Sedan gillar jag egentligen mer att skriva längre texter där jag utforskar något tema, framför relativt korta ledare där poängen är just att göra en poäng. Under 2015 skulle jag vilja kombinera de två: utforskandet för sakens skull på bloggen, och så ledare för att plocka upp de mer kärnfulla saker som kommit fram genom utforskandet. Det förutsätter då förstås att jag får fortsätta skriva ledare.

Kopplat till varje inlägg finns en knapp för att rekommendera det på Facebook. Under 2014 är det några inlägg som rekommenderats mer än andra:

  1. Ett nödvändigt uppbrott (31 januari) - 66 rekommendationer
  2. Ekonomisk politik för att bygga ett samhälle (30 augusti) - 34 rekommendationer
  3. Kris i befolkningsfrågan (28 februari) - 24 rekommendationer
  4. Ett ideologiskt interregnum (16 april) - 20 rekommendationer
  5. Utanförskap och prekariat (6 mars) - 18 rekommendationer

Med reservation för betydelsen av yttre faktorer eller ren slump, eller kanske den språkliga kvaliteten hos texterna, så tycker jag mig kunna se ett visst ämnesmässigt mönster i vilka inlägg som får flest rekommendationer på Facebook. Det har handlat om arbetsmarknaden och humankapitalet, om den ekonomiska politiken, samt om socialdemokratins framtid. Det här tar jag med mig som utgångspunkt för vad jag ska fokusera på under det kommande året.

I krönikan för ett år sedan nämnde jag några ämnen som jag trodde kunde komma att prägla mitt bloggande under 2014. En hel del har jag faktiskt tagit upp under året, en del har bara inte blivit av, medan annat kanske inte känns fullt så angeläget längre. Den bredd jag hoppades på vid årets början tycker jag nog att man kan se i genomgången av årets bloggande.

För två år sedan tog jag i min krönika upp ambitionen att utforska fyra teman under 2013: en öppen värld, en livskraftig miljö, en fördjupad demokrati och en frihet i levnadsval. Det blev lite si och så med det, kanske något mer under 2014 än 2013, men jag skulle vilja utforska dessa teman under 2015. Jag nämnde inledningsvis, alltså i början av detta inlägg, att min ambition med ledartexterna under det kommande året är att driva en mer sammanhållen linje, där de politiska utmaningarna på medellång sikt antas med en socialdemokratisk grundsyn. De fyra teman jag en gång såg som angelägna att utforska finns fortfarande med mig, men kanske snarare som horisontella/tvärgående perspektiv/utmaningar än som uttalade ämnen för enskilda texter.

I maj listade jag tjugo böcker som jag hade ambitionen att beta av under de kommande två åren. Hittills, efter tio månader, har jag läst tre av dessa och en som inte stod med på listan.

Jag började blogga för tio år sedan, då på Blogspot (som senare köptes upp av Google). I fem år, sedan januari 2010, har min blogg funnits på sin nuvarande plattform.

Print Friendly, PDF & Email

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Ernst Wigforss, ETC Göteborg, EU, feminism, hållbar utveckling, investeringar, James Heckman, Johan Lönnroth, Miljöpartiet, Paul Krugman, postmaterialism, Socialdemokraterna, stadspolitik, Sverigedemokraterna, utanförskap, Västsvenska paketet

Kommentera!