Till kritiken av tillväxten

Av den 14 juni, 2011

Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges natur har en bra artikel med generalsekreteraren Svante Axelsson. Mycket handlar om tillväxtens problematik. I stort uttrycker Svante precis min uppfattning i frågan.

Sedan kanske något år tillbaka har tillväxtekonomin varit en het fråga bland systemkritiska gröna och vänstermänniskor, även om den funnits med åtminstone sedan J K Galbraiths bok Överflödets samhälle (1958). I mars 2009 kom miljöprofessorn Tim Jacksons rapport, Prosperity without growth (pdf), för brittiska regeringens kommission för hållbar utveckling. Den omarbetades snart till en bok, som gavs ut på svenska av Ordfront i januari 2011. Våren 2010 bildades i Sverige nätverket Steg 3, med personer som Anders Wijkman, Birger Schlaug och Nina Björk. Nätverkets syfte är att verka för dels en diskussion om den ekonomiska tillväxtens hållbarhet, dels att det tillsätts resurser för att ta fram en fungerande samhällsmodell som inte bygger på ekonomisk tillväxt. Alltså inte att själva föreslå någon sådan modell.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson.

Det jag framför allt uppskattar i intervjun med Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är två poänger: 1) Tillväxtmodellen har resulterat i enorma utsläpp av koldioxid, spridning av miljögifter och utarmning av den biologiska mångfalden, men den är som modell betraktad inte roten till problemen utan endast uttryck för underliggande värderingar som kortsiktighet och egoism. Vad som behövs är institutioner, informella såväl som formella (min uppfattning), som utvecklar solidaritet. 2) Ekonomernas tillväxtbegrepp (ökning av bruttonationalprodukten, BNP), är inget bra mått på välfärd, men det är något alla vetat sedan länge, till och med Anne Wibble som var finansminister i regeringen Bildt (1991-94). Problemet är inte att tillväxten inte får ifrågasättas, utan det är att knappt någon lägger några konkreta policyförslag som kan ta behövliga steg i rätt riktning. Jag vill hävda att det är svagheten med Steg 3, för att ta ett exempel. Det är som att de där små stegen som behövs inte är tillräckligt radikala för tillväxtkritikerna, och då väntar man hellre på Den Stora Revolutionen. Eller åtminstone på att någon annan tillsätter resurser.

I mitt nästa bidrag till den här debatten avser jag att komma med några konkreta, om än provisoriska, förslag till ett ekonomiskt-politiskt program för hållbar utveckling.

Print Friendly, PDF & Email

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Anders Wijkman, Anne Wibble, Birger Schlaug, hållbar utveckling, J K Galbraith, Lise Nordin, Naturskyddsföreningen, Nina Björk, solidaritet, Steg 3, Svante Axelsson, tillväxt, Tim Jackson

Kommentera!

Kommentera