Rädsla för andra styr migrationspolitiken

Av den 20 oktober, 2007

Har en inledare i Fria Tidningar i dag. Temat är förändringen av svensk migrationspolitik, framför allt från 1980-talet tills nu. Jag efterlyser en human, rättssäker och solidarisk asylpolitik. Men migration ses allt mer som en säkerhetsfråga.

Härom veckan uppmärksammade Fria Tidningar att psykiatrikern Thomas Jackson intervjuats i Nationaldemokraternas partiorgan Nationell Idag. Det skulle kanske inte ha varit någon nyhet värd att lyfta fram, om det inte varit för att Thomas Jackson var en av de få medicinska experter som Marie Hessles statliga utredning om de apatiska flyktingbarnen åberopade. Thomas Jackson menade att barnen simulerade. Med tanke på de åsikter han luftar för Fria Tidningars läsare är det fullt logiskt.

Det var 2005 som Socialdemokraterna och Moderaterna bildade en ohelig allians mot samtliga andra riksdagspartiers krav på allmän amnesti för de apatiska barnen. Hessles utredning utgjorde en hörnsten i argumentationen. Mot de två partierna stod en bred folkrörelse, Flyktingamnesti 2005, som också hade stöd av det 'påskupprop' som Sveriges kristna råd initierat. Det efterlystes en human, rättssäker och solidarisk asylpolitik. Efter att ha engagerat tusenden är frågan i dag närmast död. Alliansen fokuserar hellre på arbetskraftsinvandring.

Svensk migrationspolitik har förändrats ganska mycket, bara sedan 1980-talet. Då kunde människor som riskerade inkallning till kriget mellan Iran och Irak ses som skyddsbehövande och beviljas asyl. I dag vill Migrationsverket skicka tillbaka asylsökande till Irak, trots att man inte vågar skicka sina egna observatörer dit för att bedöma läget. Människor som kom till Sverige från Latinamerika på 1960- och 70-talen sågs som hjältar för att de inte accepterade förtryck. I dag ses flyktingar som en säkerhetsrisk och en börda. I sin avhandling The Securitisation of Migration visar Elisabeth Abiri hur flyktingar alltmer blivit en fråga om nationell och internationell säkerhet. Som ett sätt att hantera hur globaliseringen undergräver statens roll i ekonomin har överdrivet stor vikt fästs vid människors rörlighet. Det är något som upplevs som mycket lättare att kontrollera än kapitalets rörlighet. Den här utvecklingen, att människor ses som risker snarare än skyddsbehövande, kan få effekter inte bara för asylsökande utan också för respekten för människovärdet på ett allmänt plan. Historikern Christina Johansson visar i sin avhandling Välkommen till Sverige? vilka förändringar den svenska migrationspolitiken genomgått, från 1960-talet fram till i dag. Det som varit konstant under 40 år är en rädsla för att vissa etniska grupper aldrig kommer att kunna passa in i det svenska samhället. På 1960-talet var det sydeuropéer som greker och jugoslaver, på 1980-talet muslimer och sedan i synnerhet bosnier och somalier. Man kunde aldrig se dem som en tillgång, med de kunskaper, kontaktnät och arbetskraft de tillför. Trots att det är det de sedermera varit.

Thomas Jackson anger som motiv till sitt agerande att han 'är helt emot mångkultur'. Jag undrar: När blev det här en fråga om att vara för eller emot 'mångkultur'? Jag kan inte se att det handlar om något annat än alla människors lika värde. Det är murarna mellan människor och länder som ger problem, inte att människor möts och samverkar.

Post scriptum

Som av en händelse har Anders Wallner, partistyrelseledamot i Miljöpartiet med integration som ett av sina ansvarsområden, just skrivit en helt lysande krönika i medlemstidningen Grönt. (Även om jag anser att inställningen till migration inte handlar om att vara för eller emot mångkultur - det handlar om att vara för eller emot alla människors lika värde.) Rubriken är "Främlingsfientliga myter korkar igen".

Thomas Helgeson uppmärksammar en undersökning beställd av den brittiska regeringen som visar att migranter bidrar till att lyfta den brittiska ekonomin. 500 ekonomer, varav fem nobelpristagare, var inne på samma linje i ett öppet brev till USA:s president George W Bush och alla kongressledamöter. Jag uppmärksammade det här på min blogg. Jag har också bloggat om Marie Hessles utredning om de apatiska flyktingbarnen förut, två gånger rentav. Ett annat blogginlägg som kan vara relevant läsning handlar om migration sett ur ett världsekonomiskt perspektiv.

Print Friendly, PDF & Email

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om asylpolitik, Elisabeth Abiri, flyktingamnesti, främlingsfientliga, mångkultur, mänskliga rättigheter, Marie Hessle, migration, Moderaterna, Nationaldemokraterna, Socialdemokraterna

Kommentera!

11 reaktioner på ”Rädsla för andra styr migrationspolitiken

  1. Charlotte (146 comments)

    Bra skrivet (du skriver förstås alltid bra). Särskilt slutklämmen om att vi måste sluta prata om flyktingmottagande som att det handlar om att vara "för eller emot mångkultur" -- det handlar ju om människors, enskilda individers, liv.

    Svara
  2. Anders Wallner (13 comments)

    Helt lysande kan du vara själv. Grejen med att trycka på mångkultur (eller interkultur, som är ett bättre ord om man ska vara akademiker) i sammanhanget handlar för mig om att jag har svårt att se något annat slags samhälle efter att folk migrerat till en geografisk plats. För mig blir motsatsen segregation.

    Svara
  3. Charlotte (146 comments)

    Ja, men först och främst handlar det om överlevnad, om rätten till liv och ett gott liv dessutom. Det måste komma i första hand och det är det som främlingsfientliga glider förbi när de vill göra generös flyktingpolitik till en ideologisk fråga om "för eller mot mångkultur". Det är en frågeställning som måste komma i andra hand i anbetraktande av döda afrikanska flyktingar i spanska fiskares nät.

    Svara
  4. mmg (2 comments)

    Vedervärdig, som sagt. Igår kom beskedet att min sambo, som är från Niger, inte får stanna fastän vi har ett nu halvårsgammalt barn tillsammans. Visst kan man väl få uppehållstillstånd senare pga familjeanknytning men då måste man först åka tillbaka till hemlandet och söka därifrån.
    Detta trodde, och hoppades, vi att vi skulle slippa, vi vet nämligen att så är fallet om man endast är gifta men eftersom migrationsverket inte nämner något om vad som gäller om man har barn - av förståeliga skäl eftersom folk i desperation nog kan göra vad som helst för att få asyl, säkert till och med skaffa barn i oseriösa äktenskap- var man ganska optimistisk.
    Saken är den att det inte med all säkerhet är frid och fröjd att återvända till västafrika utan folk som kommer tillbaks från Västvärlden kan försvinna spårlöst och hamna i fängelse. Men gissa om Migrationsverket, som anser att det är frid och fröjd i både Kongo och Irak, har någon koll på den saken eller i så fall ens bryr sig?

    Mitt i den här chocken dök det iallafall upp en tanke i mitt huvud: vad spelar det egentligen för roll? Om man nu har självklar rätt att få uppehållstillstånd pga familjeanknytning, VARFÖR är det så himla viktigt att åka hem och ansöka och sedan komma tillbaka? Är det inte både enklare och billigare att strunta i det, istället för att behöva lägga ut en massa resurser på verkställande och ordna flygresor och skicka dokument mellan ambassader och migrationsverket i Sverige?
    Eller är det kanske så att man HOPPAS att personerna i fråga ska försvinna spårlöst i hemländerna och inte KUNNA komma tillbaka?
    Dels handlar det ju bara om icke-européer och om någon, som kanske ändå rentav anser att även de har människovärde, skulle bli upprörd så är det ju inte Sveriges ansvar eftersom det inte sker i Sverige.
    Ett utmärkt smart sätt, helt i linje med Schengens syfte, att förhindra att utfattiga människor kommer hit och snyltar på vår välfärd, det försprång som vi så hederligt skaffat oss genom att kolonisera och plundra deras förfäder.
    Stäng ute dem till varje pris, meja ner dem med stridsvagnar om så behövs, för om de kommer in så kanske den heliga ekonomiska tillväxten som står över vilka miljökatastrofer det än må vara - hemska tanke - INTE BLIR LIKA STOR!

    Svara
  5. mmg (2 comments)

    PS: med stridsvagnarna syftar jag på vad man gjorde för ett par år sedan när trycket på spanska kustens flyktingmur blev för stort DS

    Svara

Kommentera