Till frågan om en ny partibildning

Av den 21 maj, 2005

I följande artikel, publicerad på Vägval Vänsters webbplats, argumenterar jag kring valet 2006 och frågan om föreningens framtid. Frågan ställs också om inte vänstern skulle behöva lite tid i opposition.

Jag har med tidigare inlägg på VVV:s hemsida argumenterat mot bildandet av ett nytt parti på vänsterskalan – ett frihetligt socialistiskt parti. Under de senaste månaderna har det som bekant hänt en hel del. Feministiskt initiativ har bildats, den borgerliga alliansen går fram starkt i opinionsmätningarna och Perssons socialdemokratiska regering har i flera frågor – senast de apatiska flyktingbarnen – visat att den inte skiljer sig så mycket från Reinfeldts uppfräschade moderatparti. Bibehållen regeringsmakt förefaller viktigare än politiskt innehåll. Kanske är det inte så konstigt om ett parti som haft denna makt femtio av de senaste sextio åren alltmer blir ett med systemet. När ett sådant parti är en del av vänstern, om än den gamla vänstern, så behövs det en vitalisering av de systemkritiska partierna. Frågan är hur en sådan bäst kommer till stånd. Kan det ur ett vänsterperspektiv rentav vara önskvärt att valet 2006 gör Fredrik Reinfeldt till Sveriges statsminister?

Vänsterregering eller vänsteropposition?

Ett av mina egna argument mot bildandet av ett nytt parti har av andra riktats mot Fi: Det kommer att locka till sig vänsterväljare, sprida ut dessas röster på flera mindre partier och därmed leda borgerlig valseger. Detta argument har jag, delvis på grund av Fi, stött och blött – för mig själv och i diskussion med andra. Häromdagen läste jag i Göteborgs Fria Tidning en inledare som hävdade att det mindre onda för en systemkritisk vänster inte är en socialdemokratisk utan en borgerlig regering. Skälet var framför allt att en vänster i opposition förmodades kunna åstadkomma mer än en vänster lamslagen av att kompromissa med Göran Persson.

Med förevändning att vara vänster på pappret har den socialdemokratiska regeringen i praktiken fört en mer nyliberal politik än vad den borgerliga, med en stark opposition, någonsin skulle lyckas med. Ett exempel som togs upp är beslutet om att inte ge de apatiska flyktingbarnen amnesti, där S och M var mot amnesti medan samtliga andra partier var för. Med en borgerlig regering kanske M hade tvingats gå med på de tre andra borgerliga partiernas linje i frågan. Med en borgerlig regering är det fyra relativt jämnstora partier som ska komma överens, istället för att en socialdemokratisk regering, ideologiskt urvattnad och i praktiken inte alltför olik M, bakbinder de partier och den fackföreningsrörelse som hjälpt den komma till makten. Med en borgerlig regering skulle såväl oppositionen som den fackliga och utomparlamentariska systemkritiken kunna bli mer radikal och livskraftig än vänstern är idag.

En regnbågsallians måste naturligtvis ha som ett uttalat syfte att förhindra borgerlig valseger 2006, men skulle det verkligen vara katastrofalt för vänstern om det misslyckades? För en ny vänster, en som vill vara systemkritisk och ser nödvändigheten av såväl utomparlamentariska rörelser som parlamentariska partier, kanske det är bättre att vara i opposition än att sitta i koalitionsregering med Persson eller hans efterträdare. Socialdemokratins abonnemang på regeringsmakt visar tydligt att den gamla vänsterns tvåstegsstrategi har lämnat sina glansdagar bakom sig. Nu kan det vara dags för en annan strategi.

Behovet av ett vänsterpolitiskt forum

Mitt andra argument – principiellt och på sikt viktigare – mot bildandet av ett nytt parti till vänster är att det finns behov av ett vänsterpolitiskt forum som inte är knutet till något parlamentariskt parti. Det kan vara ett mellanting mellan en tankesmedja och en traditionell folkbildningsrörelse, men med större interaktivitet mellan dem med erfarenhet och kunskap respektive dem med nyfikenhet och nya idéer. Detta behov har jag förespråkat att Vägval Vänster ska fylla. Det förutsätter förstås att den allmänna uppfattningen om VVV som en fraktion av Vänsterpartiet förändras, men också att inte VVV i sig blir ett nytt parti. Jag tror att något potentiellt viktigt då skulle gå förlorat.

Av bekanta som är medlemmar i Vänsterpartiet har jag fått frågan om varför jag gått med i VVV istället för deras parti, men mitt svar är att just därför att VVV inte är något parti har jag lockats att gå med. Jag tror nämligen att en person som jag själv, politiskt intresserad men utan erfarenhet av politiskt arbete, har större möjlighet att vara delaktig här än i en stor organisation som Vänsterpartiet. Om man inte varit engagerad i ett politiskt ungdomsförbund ända sedan tidiga tonår, men i tjugo-trettioårsåldern har ett nyvaknat behov av att engagera sig politiskt, så kan man känna viss tvekan inför att gå med i en stor organisation. Det tror jag är en viktig orsak till varför partierna inte lockar så många.

Om ett nytt, frihetligt socialistiskt parti bildas – eventuellt i valallians med Fi och mp – så är det viktigt att VVV som förening står självständigt från detta. Det är min åsikt. VVV har medlemmar som inte är anslutna till något parti, men även medlemmar som är organiserade i hela sex olika partier. Jag skulle gärna se att VVV påverkar det nya partiets politik, exempelvis genom att många av dess medlemmar förhoppningsvis också är medlemmar i VVV och i diskussion med andra där formar och omformar sina politiska åsikter. Men någonting viktigt skulle gå förlorat om VVV blev ett forum för att föra ut det nya partiets politik. Det är min övertygelse. Däremot måste jag säga att idéerna om en regnbågsallians (ekologisk – feministisk – frihetligt socialistisk) känns mycket tilltalande. Och vore den i opposition kunde det få följden att svensk politik ges ett nytt vitamintillskott som sannerligen är behövligt. Den skulle kunna vara det som vitaliserar den systemkritiska vänstern. I varje fall skulle den få mitt stöd.

Print Friendly, PDF & Email

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Alliansen, Feministiskt initiativ, flyktingamnesti, Fredrik Reinfeldt, Göran Persson, Göteborgs Fria Tidning, Moderaterna, oppositionspolitik, sociala rörelser, Socialdemokraterna, Vägval Vänster, val 2006, Vänsterpartiet

Kommentera!