Jimmy Sand/ juni 30, 2008

Såg i går filmen Bobby, regisserad av Emilio Estevez och med bland andra Helen Hunt, Anthony Hopkins och Lindsay Lohan i rollerna. Vi får följa ett antal personer under den 5 juni 1968 – dagen då senator Robert F Kennedy blev mördad.

Filmen är ett intressant nedslag i en tidpunkt, för nästan på dagen fyrtio år sedan, då många skeenden i USA hade nått ett läge där saker och ting kunde ha blivit radikalt annorlunda. Presidentkandidaten Robert F Kennedy framstår som en skicklig retoriker, med ett patos och en medkänsla som inte står att finna hos många politiska ledare. En karaktär i filmen, kampanjarbetaren Dwayne, säger att RFK är hans sista hopp efter mordet på Martin Luther King Jr. Den uppfattningen är inte svår att ta till sig, inte efter att ha sett de dokumentära klipp som finns inflikade här och var i filmen. Eller efter att ha hört det sista tal senatorn och presidentkandidaten höll – som ett ödets ironi bara några minuter innan han själv blev skjuten i en själlös våldsakt.

Hela talet finns i skriftlig version på webbplatsen John F. Kennedy Presidential Library & Museum. Jag vill lyfta fram ett par stycken som är särskilt träffande.

When you teach a man to hate and fear his brother, when you teach that he is a lesser man because of his color or his beliefs or the policies he pursues, when you teach that those who differ from you threaten your freedom or your job or your family, then you also learn to confront others not as fellow citizens but as enemies – to be met not with cooperation but with conquest, to be subjugated and mastered.

We learn, at the last, to look at our bothers as aliens, men with whom we share a city, but not a community, men bound to us in common dwelling, but not in common effort. We learn to share only a common fear – only a common desire to retreat from each other – only a common impulse to meet disagreement with force. For all this there are no final answers.

Och med följande stycken avslutade RFK sitt tal.

Our lives on this planet are too short and the work to be done too great to let this spirit flourish any longer in our land. Of course we cannot vanish it with a program, nor with a resolution.

But we can perhaps remember – even if only for a time – that those who live with us are our brothers, that they share with us the same short movement of life, that they seek – as we do – nothing but the chance to live out their lives in purpose and happiness, winning what satisfaction and fulfillment they can.

Surely this bond of common faith, this bond of common goal, can begin to teach us something. Surely we can learn, at least, to look at those around us as fellow men and surely we can begin to work a little harder to bind up the wounds among us and to become in our hearts brothers and countrymen once again.

Demokratiska partiets presidentkandidat i det kommande valet, Barack Obama, har jämförts med RFK:s äldre bror – president John F Kennedy, som blev mördad den 22 november 1963. Den yngste brodern, senator Edward “Ted” Kennedy, uttalade tidigt sitt stöd till Obama. Min förhoppning är att Obama kan tåla en jämförelse med RFK, mer radikal än sin äldre bror. De har båda lyckats engagera USA:s yngre befolkning, och har en strålande retorisk förmåga. Förhoppningsvis når Obama ända fram till presidentämbetet – med livet i behåll. Då återstår det att se om det blir någon verklig förändring.

Post Scriptum

Inlägg som kan vara relevanta i sammanhanget: “Politik och ickevåld” (den 4 maj, 2005) och “Ekologins plats i grön ideologi” (den 15 mars 2007; se slutet av inlägget). Läs också hos Karl Palmås om Björklunds bröl.

 

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

Share this Post