Det milleniaristiska upplysningsprojektet

Av den 6 november, 2007

I förra inlägget gjordes en idéhistorisk exposé över särskiljandet mellan magi, religion och vetenskap -utmynnande i Kants uppdelning mellan moral, konst och kunskap. Historien fortsätter med den moderna myten om framsteget.

Inte helt osökt för detta oss in på upplysningsprojektet, en högst central aspekt av den västerländska moderniteten. I en berömd skrift från 1784, ”Svar på frågan: Vad är upplysning?”, beskriver Immanuel Kant det ifrågavarande fenomenet som ”människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”. Han skiljer på teoretiskt och praktiskt, det vill säga vetenskap och teknologi respektive samhällslivets etiska och politiska standard, men ser inom båda områden ständigt pågående framsteg. Denna föreställning om historien som en framstegsprocess är unikt modern, möjlig att urskilja tidigast hos Francis Bacon (1561-1626). Bacon var inte bara bland de första att hoppas på möjligheten att förena den vetenskaplig-teknologiska framstegsprocessen med människors frihet och lycka, utan kritiserade också den då vanliga tanken att samtidens människor bara var barn i jämförelse med dem som två tusen år tidigare levde i Grekland och Rom. Också på annat håll fördes en debatt om detta, exempelvis i Frankrike, där bland andra Charles Perrault försvarade de moderna gentemot antiken.

Framstegstankens rötter i religionen

I den mån man alls kan tala om en förmodern uppfattning om historien, så är det som en myt om förfall snarare än om framsteg. Hos grekerna under arkaisk tid uppstod föreställningen om vanligen fyra tidsåldrar som avlöser varandra, där varje tidsålder innebär en försämring gentemot den föregående, där den nuvarande – kallad järnåldern – är den sämsta tänkbara. Skalden Hesiodos på 700-talet f. v. t. har i sin Verk och dagar givit en känd utläggning av denna föreställning, där han räknar med fem tidsåldrar. Tydliga paralleller finns i hinduisk kosmologi: man föreställer sig yugas, också de fyra till antalet, där varje yuga innebär en försämring i förhållande till den föregående och där vi nu befinner oss i den sista. Inom zoroastrismen, den persiska statsreligionen, fanns också tankar om historien som förfall vilka kom att påverka judisk-kristen och muslimsk föreställningsvärld. För snart tre tusen år sedan hävdade profeten Zarathustra att den ursprungliga ordningen störts och ondskan fått övertag i världen, men att de goda kommer att segra och historien – uppfattad som en kamp mellan gott och ont – nå sitt slut. Denna uppfattning om historien som en U-kurva, har senare kommit att ingå i västerländsk föreställningsvärld. Vi kan kalla det en ”millenaristisk” historiesyn, bland kristna representerad av Joachim från Fiore (ca 1135-1202) och dennes efterföljare.

Att Kristus skulle återkomma för att inrätta ett Gudsrike på jorden föreställde sig de tidiga kristna, inklusive Augustinus, men ända fram till 1100-talet hade man i allmänhet en försiktig inställning till detta. En sådan omvälvande händelse låg trots allt ”utanför tiden”. Joachim från Fiore, som i likhet med judisk messianism såg händelsen som en inomvärldslig angelägenhet, ändrade på detta genom sin inflytelserika indelning av mänsklighetens historia i tre skeden: Lagens rike, under gammaltestamentlig tid, Nådens rike, som inleddes när Kristus första gången kom, samt Frihetens rike, också kallat Tredje riket. Bortsett från nazisternas namn på sin regim, har Joachim fått mer djupgående inflytande genom att upprätta paradigmet för allt västerländskt framstegstänkande. Skiftet från blickandet bakåt till blickandet framåt sker med Bacon.

Milleniarism utanför väst: Ett exempel

I sin artikel "Common Roots and Present Inequality" beskriver Claes Corlin en lika tankeväckande som märklig parallell till den ovan framställda uppfattningen om historien som en U-kurva, hämtad från höglandsbefolkningen på Sydostasiens fastland. Tidiga kristna missionärer överraskades av likheterna med kristna myter om exempelvis syndafloden, men skillnaderna är egentligen större än likheterna. Likväl är det ett intressant fenomen. Minoritetsgrupperna i Sydostasien (Akha, Hmong, Kachin, Karen, Yao, m.fl.) delar föreställningen om ett ursprungligt tillstånd av jämlikhet mellan alla folk, varefter en stor översvämning inträffade. Ett syskonpar lyckades undkomma för att bygga upp ett nytt samhälle. Emellertid blev resurserna fördelade ojämlikt bland de olika folk som härstammade från syskonparet, vilket förklarar olikheter i materiella tillgångar, utbildningsnivå och social status hos människor av idag. Bland en del folk, som Karen i Burma, har millenaristiska rörelser uppstått under 1800- och 1900-talet, inte olika sina motsvarigheter på andra håll i världen. Kombinerat med myten om översvämningen har de föreställningen om en Gyllene bok, innehållande alla hemligheter om kunskap, rikedom och makt, som västerlänningarna stal när resurserna en gång fördelades. Någon gång i framtiden ska den Gyllene boken återfinnas, varpå den ursprungliga jämlikheten kommer att återinrättas. När de första kristna missionärerna kom, trodde Karen att Bibeln var den Gyllene boken, varför man ivrigt kastade sig över den. Detta utmynnade förstås i besvikelse när det visade sig att inga av de fördelar som förutspåtts infann sig. Under Vietnamkriget var det många bland de etniska minoriteterna som anammade den maoistiska ideologin, inspirerad av marxismen (som i sin tur går tillbaka på judisk messianism), med dess föreställning om upprättandet av en ny egalitär ordning genom militär kamp och kulturrevolution. Historien kan, liksom i fallet med europeisk milleniarism, användas för att förklara rådande orättvisor såväl som för att sporra till kampen för att göra något åt dem.

Det sekulära frälsningsprojektet

Upplysningsprojektet, från Bacon och framåt, är inget annat än strävan att förverkliga religionens löften med sekulära medel, enligt samma logik som när man ställer Augustinus uppfattning om människans otillräcklighet på huvudet. Även om det sker transformationer av tankeinnehållet, kan man urskilja en tydlig kontinuitet från förmoderna, traditionalistiska föreställningar om historien till den moderna myten om framsteget. Sven-Eric Liedman lyfter i sin I skuggan av framtiden fram markis Nicolas de Condorcets Mänsklighetens andliga förkovran, en skrift som slutfördes under författarens flykt undan jakobinernas skräckvälde men som ändå delades ut i franska nationalförsamlingen. Den är ett oöverträffat exempel på upplysningens framstegstänkande. Men kampen mot vidskepelse, nöd och förtryck har också kunnat användas – medvetet eller omedvetet – för att rättfärdiga västerlandets dominans och exploatering av övriga världen, de härskande klassernas av underklassen, männens av kvinnorna, människans av naturen, etc. Det har i varje fall upplysningsprojektets kritiker menat.

Fortsättning följer. Temat är då Kulturimperialism eller civilisationernas kamp?

Print Friendly, PDF & Email

Inkommande söktermer

  • upplysningsprojektet

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Augustinus, Bibeln, Francis Bacon, Hesiodos, Immanuel Kant, Joachim från Fiore, Karen, kosmologi, messianism, milleniarism, modernitet, Nicolas de Condorcet, sekularisering, upplysningsprojektet, zoroastrism

Kommentera!

Kommentera