"Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster"

Av den 3 oktober, 2008

Det är som om Maria Wetterstrand besvarat ett inlägg här på min blogg, fast det i själva verket är Victor Bernhardtz artikel om De gröna och feminismen hon replikerar. Men vad är poängen, Maria Wetterstrand?

På slutet av sin artikelDagens Arena skriver Maria Wetterstrand.

Politiska journalister har sedan 80-talet krävt av oss att "välja sida". Vi valde sida 1985 då vi la till "de gröna" till partinamnet. Sedan dess är vi i rakt nerstående led en del av en feministisk global rörelse, kritiska till mannen som norm. Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster. Den gröna rörelsen kommer att fortsätta diskutera hur intersektionella maktstrukturer och könsroller begränsar både män och kvinnor samtidigt som vi sätter ner foten och tar ställning i de vardagsnära feministiska frågorna.

Även om jag frågar mig vad poängterandet av De grönas placering på höger/vänsterskalan har med artikeln i övrigt att göra (det är väldigt oklart), så är det inte det jag främst reagerar på. Nej, det är snarare försäkran om att De gröna absolut inte är vänster, och kontrasten till hur det lät efter valet 2006. Då skrev Maria Wetterstrand och Peter Eriksson i Arena; jag citerade.

Det är dags att miljöpartiet blir ett bredare parti. Vi ska vara alternativet för människor som kallar sig allt från frihetlig vänster till socialliberaler.

Och Charlotte, som också reagerat på Maria Wetterstrands artikel, påminner om hur de båda språkrören flörtade med oss medlemmar i Vägval Vänster. (Det funkade på mig.) Då skrev de så här:

De gröna är en frihetlig rörelse som tror på individens möjligheter och ansvar. När det gäller frågor kring fördelning, solidaritet och global rättvisa är vi en radikal och modern vänster i bemärkelsen att vi vill utveckla politiken i en mer uthållig och solidarisk riktning.

Kritik av en alltför endimensionell höger/vänsterskala samsades med en betoning av ett ideal jag personligen uppfattar som distinkt vänsterpräglat: solidaritet. Vänster är i grund och botten egalitarism - inte ett antifrihetligt vurmande för staten. Vad är det för fel med det? Min gissning är Maria Wetterstrand vill försäkra sig om att behålla sympatierna hos de moderater och andra högerliberaler som lockades till De gröna för motståndet mot FRA-lagen. Tvåpartisystem är inte önskvärt. Frågan är om mittenträsket är så mycket bättre. Var finns plats för en egalitär libertarian med gröna böjelser?

***

Bloggkoll: Charlotte skriver om antisemitism på SVT Opinion, Karin skriver om Burma i Göteborgs-Posten, Roya efterfrågar sossarnas alternativ till finanskrisen, Louise resonerar kring abort och Johanna vill ha civilrätt istället för kyrkjuridik (ett önskemål jag själv framfört flera gånger).

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: De gröna, Miljöpartiet, Maria Wetterstrand, Victor Bernhardtz, Dagens Arena, höger/vänster, Peter Eriksson, Arena, frihetlig vänster, socialliberaler, Vägval Vänster, solidaritet, egalitarism, moderater, högerliberaler, liberalism, FRA-lagen, FRA, tvåpartisystem, triangulering, mittenpolitik

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

30 reaktioner på ”"Vi är inte och kommer aldrig att vara vänster"

  1. Jakop Dalunde (10 comments)

    Är inte definitionen av vänster som egalitarism lite väl bred?

    För mig, och jag tror många andra gröna, utgår det mer från offentligt/privat ägande.

    ---
    Det är väl där problemet ligger, antar jag. Gröna och borgare uppfattar det så, men jag tror inte att så många självbetitlade vänstermänniskor anser att det grundläggande handlar om offentligt/privat ägande. Det är mer en konsekvens av att vänsterrörelsen är en egalitär rörelse. Exempelvis är anarkister statskritiska, men står ändå till vänster för att de är egalitära. /Jimmy

    Svara
  2. Marcus (478 comments)

    "egalitär libertarian" vra en intressant ny etikett, den ska jag lägga på minnet! 🙂

    På vilket sätt är du egalitarian förresten? Är det lika möjlighter/utgångsläge du eftersträvar eller handlar det mer om lika utfall? Det är ju en ganska stor skillnad däremellan, även om båda synsätt nog kan kallas egalitära.

    ---
    Etiketten "egalitär libertarian" var ett försök att vara lite provokativ. Vet inte om jag kallar mig det, tror inte på att kalla mig någonting alls egentligen (tycker det är bättre att säga vad man tycker istället för att kalla sig saker).

    Lika möjligheter/utgångsläge skulle jag nog säga. Jag förespråkar ett frihetsbegrepp där frihet inte förstås som vare sig frihet från inblandning (negativ frihet) eller frihet till förverkligande (positiv frihet), utan som frihet från godtycklig maktutövning (republikansk frihet). Se här t ex.

    Kan du förklara skillnaden mellan lika utgångsläge och lika utfall? /Jimmy

    Svara
  3. Heiti Ernits (67 comments)

    Ytterst märkligt. Snacka om att skjuta sig själv i foten. Även om den gröna ideologin har drag från flera av de traditionella ideologierna - och därmed varken är röd eller blå - så har den gröna ideologin mycket gemensamt med vänstern. Både när det gäller den politisk-filosofiska genealogin (i grunden) och och den politiska praktiken.

    Men sen är det som med allt annat i politiken: snacka går ju men det är handlingen som räknas.

    Även om jag tycker retoriken är olycklig (som kan tänkas skrämma bort de mer "ytliga" väljarna) så ligger politiken fast. Än så länge, bör jag väl tillägga....

    ---
    Precis, "snacka går ju men det är handlingen som räknas". Jag förstår poängen med att framhäva att det finns politiska frågor som inte passar in i en endimensionell höger/vänsterskala. Vad jag däremot inte förstår är vitsen med att i ett inlägg som inte alls handlar om höger/vänsterskalan framhäva att Mp inte är vänster. Var det ett försök att göra som Fi en gång försökte? /Jimmy

    Svara
  4. Karl Palmås (14 comments)

    Jag förstår vad ni menar, Jimmy och Heiti, men jag skall säga att jag blev rätt glad när jag läste Maria Ws statement om att vi aldrig kommer att vara vänster.

    Jag tycker att det är ganska roligt om vi inom mp kan ha som ambition att staka ut någon form av politisk hållning som inte måste pressas in i höger-vänster-skalan.

    Några av de roligaste utvecklingarna inom politik nu är ju, som Tony skrev, "beyond left and right". (Dock inte på Giddens sätt.) Se på FRA-frågan, eller fildelningen - varje gång de pressas in i traditionella höger-/vänster-termer blir de så mycket tråkigare.

    Detsamma gäller frågan om hur vi skall skapa ett ramverk för detta århundradets arbete/välfärd - där tror jag att vi kan hamna i problem om vi lierar oss för mycket med vänstern, som den ser ut i Sverige just nu. Sedan tror jag iofs att vi hamnar i än mer problem om vi lierar oss med delar av högern.. Grejen är ju att högern och vänstern alltmer pratar om samma politiska lösningar - att politiska samtalet (nästan) har reducerats till att handla om skattesatser, ersättningsnivåer etc.

    Jag gillar därför tanken på en radikalitet som inte måste vara höger eller vänster. Därmed inte sagt att detta behöver vara en "radikal mitten"... låt oss bara konstatera att vi inte jobbar på det sättet.

    Dessutom - känns liksom inte att man längre orkar bråka om höger och vänster. Folk till vänster har alltid sett mig som höger, och vice versa. För några år sedan kändes det viktigt att reda ut den frågan... nu vet jag inte längre. (Möjligt att jag präglats av personer som Chris K här.)

    Detsamma gäller för övrigt - i referens till VVV - kommunist-ordet. För några år sedan kändes det viktigt att markera mot användningen av det. Nu, däremot, lever vi i en annan värld, fajtas inte riktigt enligt det spelet längre. Jag blir jätteglad om autonoma/Hardt&Negri-kommunister, eller Proletären, håller med mig om något - detsamma om Timbroiter eller motsvarande gör likadant.

    Visst - vi måste ju självklart ta ställning till vilka vi vill regera med etc., håller med om att man inte kan prata bort denna verklighet. Men ändå; jag vet inte om er, men jag brinner inte längre för att bråka om höger-vänster-grejen. På lång sikt - efter valet 2010 - borde vår fajt borde vara elsewhere.

    ---
    Jag håller såklart med dig, t ex i FRA-frågan handlar det inte om höger/vänster i någon klassisk mening (åtminstone inte om höger/vänster förstås så som Jakop Dalunde m fl förstår det: offentligt ägande eller fri marknad; lite lustigt är det allt att en grön syn på höger/vänsterskalan kan vara så endimensionell - jag skulle säga att höger/vänster knappast någonsin, bland personer som kallar sig höger eller vänster, varit så endimensionell att den handlar om enbart offentligt ägande kontra fri marknad). Och du fattar att det inte var dig jag kallade "högerliberal".

    Norberto Bobbio har skrivit en mycket intressant bok om höger/vänsterskalan ("Vänster och höger: essä om en politisk distinktion", Atlas 1998). Inledningsvis poängterar han att det funnits tre sätt att vara kritisk till höger/vänsterskalan: Varken-eller-hållningen hos mittenliberaler som försöker finna den gyllene medelvägen; Både-och-hållningen hos Giddens/Blairs tredje väg som genom triangulering försöker fånga in både höger- och vänstersympatisörer; samt De gröna vars politik skär rakt genom höger/vänsterskalan. Jag är rädd att många, i försöket att vara grön, inte skär rakt genom skalan - utan hamnar i någon av de båda andra hållningarna. Snarare än att få sympatier hos autonoma kommunister såväl som timbroiter hamnar man i sällskap med högersossar/socialliberaler som gillar byråkratier och frimarknadsstalinism. /Jimmy

    Svara
  5. Heiti Ernits (67 comments)

    Karl:

    Jag håller med dig rakt av -- egentligen min poäng med.

    Snarare än att bråka om höger/vänster gäller det att staka ut en egen väg. Däremot finns det vissa pedagogiska svårigheter att nå ut med att det finns andra politiska kategorier än det klassiska höger/vänster 🙂

    Det som jag reagerar med att det blir lite dumt att markera alltför hårt mot en viss sida (även om det kan finnas praktiska meningsskiljaktigheter med samarbetspartierna). Som sagt: mp skall ju kunna tilltala båda sidorna.

    Problemet är just att politiken läses ytligt; det vill säga: att sådana sentenser (och de debattartiklar som har figurerat på bla. DN-debatt tidigare) kan skapa en "känsla" av att mp favorerar en av "sidorna"; eller försöker - av taktiska skäl - flörta med en viss kategori av väljare till förmån för en annan. Detta kan leda till en väljarflykt...

    Man jag tror ändå att det är resultatet som är det viktiga. Det andra är politisk taktik/retorik -- som jag personligen inte ger mycket för 🙂

    ---
    Instämmer. Det är framför allt det ytliga, partipolitiska spelet om väljarna som jag är trött på. Lägg av med att bråka med vänsterpartiet på DN Debatt och fokusera på sakfrågorna istället. Det blir mycket bättre politik. Jag tror att markeringarna gentemot rivalen om samarbetet med sossarna bara spär på det s k politikerföraktet. /Jimmy

    Svara
  6. Marcus (478 comments)

    Det som du kallar republikansk frihet är mycket snarlikt det jag menar med negativ frihet. Men jag kommenterade det i det inlägget som diskuterade det.

    "Kan du förklara skillnaden mellan lika utgångsläge och lika utfall?"

    Som jag uppfattat det så om man värderar lika utgångsläge, så betonar man saker som att alla ska ha tillgång till bra skolgång och någorlunda jämlika materiella förutsättningar i början av livet, dvs alla ska ha ungefär samma chans att "lyckas" i livet. Däremot är det fullt förenligt med meritokrati och att den som anstränger sig mer och jobbar hårt också förtjänar mer, exempelvis högre lön. De som fokuserar på lika utfall är mer måna om att utfallet ska vara lika helt oavsett begåvning och ansträngning. De avvisar alltså meritokrati och förespråkar istället gärna en politik som pressar ihop lönestrukturerna i samhället.

    ---
    Jag ser tydliga skillnader mellan frihet från godtycklig maktutövning och frihet från inblandning, men om du med negativ frihet står närmare det förstnämnda så är det toppen! Kul att du läste och kommenterade mitt andra inlägg.

    Förespråkandet av en politik som pressar ihop lönestrukturerna kan, men behöver inte, också handla om att man ser hur socioekonomiska klyftor skapar ett socialt arv som motverkar det du kallar meritokrati. Att alla ska ha ungefär samma chans att "lyckas" i livet gäller tyvärr (?) inte i ett klassamhälle. /Jimmy

    Svara
  7. Marcus (478 comments)

    Jag tror personligen att mp har allt att vinna på att inte bedriva retorik kring höger-vänster, liberalism-socialism och så vidare, utan att försöka fånga upp de nya sätten att tänka politiskt på. Just sådana här försök att vara strategisk, för att behålla borgerliga FRA-kritiker, eller för att locka över gamla VVV-anhängare, exkluderar ju bara någon annan. Strategismen ställer här förr eller senare strategen själv inför ett ultimativt val av väljargrupp, när det avgjort bästa vore om väljaren faktiskt var den som valde: mp för den politik man vill föra...

    Kalle har dessutom varit inne på det, att det intressanta är när man upptäcker farbara leder som förnekar själva den där trötta gamla polariteten: Hayeks självorganiserande marknader/marknadsideal, Braudels ekonomiska historia, Deweys pragmatism, immaterielrättskritik. sfärismkritik, och så vidare. Det är varken både-och eller antingen-eller, vill jag påstå, utan utvecklar sig från en ny epistemologi, i vissa fall även en ny ontologi.

    Jag tror med andra ord inte att vi behöver benämna detta som "en mer ödmjuk liberalism", "en mer frihetlig vänster", eller vad man nu väljer, för att liksom avgöra var det "egentligen" hör hemma. Låt oss istället kalla det exempelvis grönt! (Själv gillar jag f ö pragmatism-ordet...)

    Marcus: Man hör ganska ofta det där om "lika utfall" som en kritik mot "vänsterpolitik", men finns det någon som faktiskt förespråkar lika utfall? Det är väl ändå bara en halmdocka... Om fördelningspolitik per definition innebar en strävan efter lika utfall har den ju misslyckats kapitalt! 😉

    ---
    Visst, det är jättebra att lyfta upp andra dimensioner än höger/vänster. Tyckte jag inte det skulle jag inte vara grön. Men dels lyckas inte den artikel jag kritiserar lämna höger/vänsterretoriken bakom sig (Varför ens nämna vänsteretiketten när artikeln inte alls handlar om höger/vänster?), dels är det fortfarande så att höger/vänster är relevant i en hel del frågor. I sin berättigade iver att föra fram andra dimensioner än höger/vänster hamnar Mp lite väl långt till höger (utan att låtsas om det) i frågor där höger/vänster faktiskt är relevant. /Jimmy

    Svara
  8. Marcus (478 comments)

    "men finns det någon som faktiskt förespråkar lika utfall? "

    Nej du har rätt, i praktiken är det väl inte det, utan det handlar snarare om en riktning. Men tendensen har helt klart funnits här i Sverige och då i synnerhet från de som inspirerats av det "klasslösa samhället".

    "om fördelningspolitik per definition innebar en strävan efter lika utfall har den ju misslyckats kapitalt!"

    Att man strävar i en riktning behöver ju inte vara falskt bara för att man inte når utopin. Håller du inte med om att den svenska lönestrukturen är sammanpressad om man jämför med andra länder? Jag såg smileyn, så jag förmodar att vi är överens. men man kan aldrig vara säker: ironi och internet går inte alltid så väl ihop. 🙂

    ---
    Du tittar på lönestrukturen. Den är förstås relevant (t ex löneskillnader mellan kvinnor och män, att anställda inom den offentliga sektorn är underbetalda, att näringslivs-VD:ar har helt galna bonussystem), men ideologiskt mer intressant anser jag personligen det är se hur ekonomiska skillnader mellan sociala grupper (som vi, vare sig vi vill det eller inte, ofrånkomligen tillhör genom födsel och uppfostran) starkt begränsar individers möjligheter att välja sin egen framtid. Det ser jag som ett samhällsproblem, och därför ser jag mig som vänster. /Jimmy

    Svara
  9. Marcus (478 comments)

    Jodå, vi är nog hyfsat överens på vissa punkter. Men det behövs nog förtydliganden på några håll också: Jag antar (felaktigt?) att du har exempelvis klassiska marxister i åtanke när du pratar om utopisk riktning mot lika utfall...

    Men det klasslösa samhället för en marxist/socialist syftar alls inte på ett samhälle utan utfallsskillnader. Det är helt galet. "Det klasslösa samhället", som du nämner, bör snarare förstås som en modell för "rättvisa" ingångsvillkor. "Klass" är den kollektiviserande funktionen av en enskild människas relation till ägande av produktionsmedel, inte en godtycklig skalindelning av inkomst- och förmögenhetsnivåer (typ under-, medel-, överklass - det är mer socialliberala klassbegrepp).

    Det är ju ett historiskt kontinuum vi diskuterar, och det som var output ur det ekonomiska produktionssystemets svarta låda igår, blir input till densamma idag. En orättvisa - antingen inbyggd i systemet, i den svarta lådan, eller i ingångsvillkoren (arv av förmögenheter och sociala nätverk, fördomar etc) - reproduceras därmed och förstärks rentav.

    De revolutionära bland socialister och marxister har ett svar på detta: Bygg om den svarta lådan! Det har med andra ord ännu mindre med utfallskorrigering att göra, än vad socialliberal politik har. (Problemet är att den svarta lådan just är svart... Men min kritik av marxism/socialism är en annan historia.)

    ---
    Bra poäng med den svarta lådan! /Jimmy

    Svara
  10. krigstid (15 comments)

    Man måste anta en viss position för att kunna kalla höger-vänster-distinktionen för "gammal och trött". Det är, uppfattar jag det som, att utgå från att frågor om ägande och utjämningspolitik inte längre är relevanta. Okej för att det tillkommer nya dimensioner i politiska sammanhang i och med den tekniska utvecklingen och fördjupningen av miljöproblemen. Men innebär det att "gamla" frågor försvinner? Ett historiskt exempel: industrialiseringen ledde till ett omkastande av politiska problem och positioner när det gällde centrum-periferi-konflikter, men den upplöste dem knappast. Okej för att klassammansättningen i Sverige ser annorlunda ut idag än på 50-talet, men innebär det att det inte finns ojämlikheter? För mig framstår det som att förvirringen kring de här frågorna är ett uttryck för den klassblinda liberalism som i mångt och mycket dominerar den gröna ideologin. När det gäller arbetarrörelsen och olika radikala vänsterorganisationer så finns det istället en förvirring kring klassammansättningens nya villkor och det allvarliga i miljöhotet, så jag hävdar inte att en "ren", traditionell vänsterposition är särskilt mycket bättre.

    Men vad det gäller den fråga som ju utgör miljörörelsens motivation och "den gröna ideologins" avgörande fråga - miljöförstörelsen - så är jag lite fundersam. Hur mycket frihet tål ekologin? Finns det ingen som helst självkritik vad det gäller frihetligt tankegods? Finns det ingen nytta med centralisering, suveränitet, styrning och aktiv fördelningspolitik - ens om det sker från gröna utgångspunkter?

    ---
    Håller helt med dig (möjligen bortsett från det sistnämnda, fast det är nog en tolkningsfråga). /Jimmy

    Svara
  11. Marcus (478 comments)

    Marcus: Ja du kan säkert Marx bättre än mig, men jag har ändå svårt att i praktiken förstå skillnaden du beskriver. Om man accepterar meritokrati, så kommer man få olika klasser, eftersom de som blir (relativt sett) rikare i det meritokratiska samhället, per definition kommer äga mer produktionsfaktorer*.

    Eller har jag missförstått dig?

    (*jag undviker det Marxistiska begreppet "produktionsmedel", eftersom jag anser att det är en inadekvat term.)

    Svara
  12. Marcus (478 comments)

    Njae, en meritokrati utgår väl inte per definition från enskilt ägande av produktionsmedel*? Ett produktionssystem baserat på gemensamt ägande kan väl mycket väl vara en meritokrati. I teorin. I praktiken är det nog lika svårt att införa som en kapitalistisk meritokrati. Att vissa blir rikare än andra är helt enkelt inte problemet ur ett marxistiskt/socialistiskt perspektiv, utan hur vissa blir rikare än andra genom det aktuella produktionssättet**.

    * ...som jag använder eftersom det är förbenat svårt att diskutera marxism utan marxistiska begrepp... Produktionsfaktorer (som jag förstår begreppet) motsvaras i marxistisk terminologi av "produktivkrafter", det vill säga produktionsmedel + arbetskraft. En god marxist skulle förmodligen hävda att begreppet produktionsfaktorer, genom att ignorera distinktionen, har införts för att dölja den inneboende konflikten mellan arbete och kapital. 😉

    ** Produktionssätt = produktivkrafter + produktionsförhållanden, för att fortsätta definierandet

    Svara
  13. Marcus (478 comments)

    Marcus,

    "I teorin."

    Som sagt. 😉 Det är därför jag har svårt att förstå hur distinktionen *i pratiken* ska kunna existera.

    Dessutom brukar retoriken från vänster vara inriktad på att minska klyftorna i samhället, med förespråkande av progressivitet i skatteskalan, värnskatt, förmögenhetsskatt etc. Målet med dessa åtgärder är väl knappast att jämna ut utgångsläget? Snarare verkar det var åtgärder som syftar till att jämna ut utfallet.

    "I praktiken är det nog lika svårt att införa som en kapitalistisk meritokrati."

    Nu hänger jag inte med. Om vi är generösa nog att betrakta dagens blandekonomiska samhälle som kapitalistiskt (vilket de flesta nog skulle hålla med om), så lever vi ju i en kapitalistisk meritokrati i dagsläget.

    ---
    Vänsterkritiken av det sistnämnda skulle, som jag ser det, vara att vi faktiskt inte lever i en meritokrati. Ta exemplet med att växa upp på Lidingö, i Bergsjön (Göteborg) eller i Över-Kalix. Stora socioekonomiska skillnader mellan dessa områden gör att människor som växer upp där har väldigt olika möjligheter att välja sin egen framtid. Skillnaderna gör det inte *omöjligt*, men det är stora skillnader i utgångsläget. Vad gör man åt det? /Jimmy

    Svara
  14. Thomas Svensson (75 comments)

    Jimpan m.fl.:

    Jag håller verkligen med Kalle här och ser miljöpartiet som en möjlighet att bryta med de föråldrade ideologierna. Sedan, Jimpan, spelar det egentligen ingen roll hur korrekt man definierar ordet vänster. Det väsentliga är vad man i allmänhet associerar ordet till. Och då tror jag att det främst är klasskampsperspektivet a' la' Marx, i andra hand sossarnas ombudsmannapolitik. Båda dessa riktningar är det bra att vi distanserar oss till.

    Marcus och Marcus:

    För det första, skulle ni inte kunna göra oss den tjänsten att använda en efternamnsinitial i signaturen, så man slipper analysera texten varje gång för att skilja er åt.

    Man måste väl ändå säga att den klassiska marxismen strävar efter något slags "lika utfall", den devis som gäller där är ju: "Av vad och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov." Dvs. utfallet skall vara oberoende av insatsen. Detta kan man ju tycka är en barnslig utopi, men betänk att det är en mycket bra beskrivning av hur det fungerar i en familj, hur det har fungerat också i storfamiljer och hur det fungerar allmänt i vårt samhälle gentemot handikappade, barn och gamla. Jag tycker nog att det är en vacker strävan, som jag gärna har som ledstjärna.

    ---
    Du har förstås rätt, dels i att Miljöpartiet i synnerhet och grön ideologi i allmänhet är en möjlighet att problematisera de invanda förståelsemönstren från industrisamhället, dels i att det inte är viktigt med en korrekt definition av ordet vänster. Men det *är* ett problem om de som vill problematisera höger/vänsterskalan menar en sak med ordet, om de som ser sig som vänster menar en annan sak och de som ser sig som höger menar en tredje sak. Det är därför viktigt att försöka lämna etiketterandet bakom sig, för att istället precisera 1) vad man vill uppnå, 2) hur man förstår det rådande, och 3) vilka steg som förändrar det rådande till det man vill uppnå. /Jimmy

    Svara
  15. Marcus W (4 comments)

    "För det första, skulle ni inte kunna göra oss den tjänsten att använda en efternamnsinitial i signaturen"

    Ok ok.. men mitt namn lyser ju också blått, tuill skillnad från den andre Marcus namn. 🙂

    "Man måste väl ändå säga att den klassiska marxismen strävar efter något slags “lika utfall”"

    Så har även jag tolkat klassisk Marxism, men jag är å andra sidan ingen expert på Marx.

    Svara
  16. Marcus (478 comments)

    Det blir lätt hårklyverier det här och långt från ämnet... Jag håller det helt kort därför.

    Marcus W: Det är snarare i undantagsfall och med generös tillämpning av begreppet som enskilda arbetsplatser (och ett fåtal stater: Kallar inte Singapore sig för en meritokrati?) kan sägas fungera som meritokratier. Man kan väl inte på allvar hävda att exempelvis Sverige eller säg Storbritannien är meritokratier, eller att meritokrati uppstår som genom ett trollslag om marknaden lämnas oreglerad?

    Thomas: "Av var och en efter..." kan ju inte riktigt användas som en sloganform av marxism. Det var ett redan välanvänt socialistiskt slagord som Marx parafraserade vid ett enda tillfälle, när han i retoriska ordalag beskriver en kommunistisk utopi då lönearbete är avskaffat. I populär politisk debatt har det dock använts nog så ofta, framför allt inom socialdemokratin. Jag är väl helt enkelt tvungen att precisera att när jag talar om (klassisk) marxism så menar jag teoretisk marxism... Funkar det?

    Svara
  17. Thomas Svensson (75 comments)

    Marcus N.: Du har säkert rätt. Men för mig som gammal Marxist är “Av var och en efter…” en väsentlig del av kommunistiska ideologin och något jag trodde man allmänt identifierar med "vänstern".

    Svara
  18. Marcus W (4 comments)

    Marcus N: Jag blir bara mer och mer förvirrad av det du skriver. Du påstår att det endast är i undantagsfall och "med generös tillämpning av begreppet" som arbetsplatser och stater fungerar som meritokratier. Jag påstår att det är precis tvärtom. Som de beskriver begreppet på wikipedia: "Kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter bestämmer en individs möjlighet till socialt och politisk avancemang .." Det är ju i väldigt hög grad precis så vårat samhälle fungerar. När det inte fungerar så tillhör undantagen. Även staten fungerar meritokratiskt: "Den svenska staten har tillsatt tjänster enligt 'förtjänst och skicklighet'"

    ---
    Jag, och antagligen Marcus N, anser att vårt samhälle tyvärr inte fungerar på det sättet. Till viss del, men inte tillräckligt mycket. /Jimmy

    Svara
  19. Marcus (478 comments)

    Sorry Marcus W, när du simmar in bland de panglossiska idealen med skygglappar för ögonen så är diskussionen alltid redan död. Låt oss vara oense och gå vidare med våra liv...

    Thomas: Det finns så många sätt att definiera höger och vänster att bara det borde få en att ifrågasätta skalans rimlighet. "Av var och en efter..." är möjligen något som definierar vänster för många, men långt ifrån för alla. För mig är det mest ett slagord för plakaten, för dig är det uppenbarligen mer betydelseladdat. Jag känner mig dock inte hemma i en vänster som liksom definieras av fördelningspolitik; det är snarare själva arketypen för mittenpolitik i mina ögon - väl bekräftat av dagens partipolitik där såväl "höger" som "vänster" fördelar och fördelar, alltmedan respektives internkritiker skriker "borgarlakej" och "socialistkramare"...

    ---
    Jag slås ofta av att det kanske är omöjligt att inte hamna i fördelningspolitik när man ägnar sig åt partipolitik. Att det ligger i statsapparaten själv. Såväl nyliberala ideal som radikala vänsterideal ligger måhända närmare krigsmaskinens logik... /Jimmy

    Svara
  20. Marcus W (4 comments)

    Marcus N: Eftersom så många av våra diskussioner slutar med att du blir otrevlig och går till personangrepp, så förstår jag inte varför du inte bara ignorerar det jag skriver?

    Svara
  21. Marcus (478 comments)

    Det har sannolikt att göra med att jag saknar sakliga argument som rår på den mer objektiva positionen du intar i våra diskussioner, men att jag ändå har ett så stort självhhävdelsebehov att det blir omöjligt att låta bli att kommentera. Vad tror du själv?

    Svara
  22. Marcus (478 comments)

    Jimmy: Bra kommentar det där om att fördelningspolitik är inbyggt i systemet. Så är det nog, och det är därför som mp:s och för all del även junilistans diskussioner om utveckling av de demokratiska systemen är så viktig. Vi kan inte bara diskutera vilken sakpolitik som ska föras inom det befintliga systemets ramar. Kanske borde vi dela riksdagen i två - en för sakpolitiken, och en för konstitutionell politik... Vilken dynamik och logik skulle skapas av det? (Om nu parlamentarismen är den enda vägen att gå.)

    Svara
  23. Veronica Svärd (1 comments)

    Jag har full förståelse för Wetterstrands resonemang. Att tro på solidaritet och samtidigt individens ansvar är fullt möjligt. Det är gammal höger-vänster-retorik som skapar hinder för att tänka nästa steg i den politiska utvecklingen.
    Där har Miljöpartiet och Feministiskt initiativ grundbulten gemensamt: en annan politik är möjlig.

    ---
    Jag håller definitivt med om att det finns oerhört viktiga frågor som inte riktigt passar in på höger/vänsterskalan. Men min poäng är att i de sammanhangen, som t ex den refererade artikeln utgör, så riskerar det att reproducera den strikt endimensionella höger/vänsterskalan. När Maria Wetterstrand säger att "vi är inte vänster" så säger hon ju samtidigt att höger/vänsterskalan är relevant att förhålla sig till. Varför ens säga "vi är inte vänster"? Artikeln hade varit så oerhört mycket bättre utan det. /Jimmy

    Svara
  24. Anonymous (4 comments)

    Miljöpartiet är inte ett vänsterparti. Och jag kommer ALDRIG att rösta på en regering som är i allians med borgare!

    ---
    Det känns skönt att veta... /Jimmy

    Svara

Kommentera