Jimmy Sand/ april 2, 2007

Ett nytt nummer av samhällsmagasinet Arena har just utkommit. Jag har med en tidsignal (recension/samtidskommentar) om Prophets Facing Backward, en bok av Meera Nanda, allra längst bak i tidningen. Köp!

Det var i kölvattnet av Muhammedkrisen. Ni minns: Danska högertidningen Jyllands-Posten publicerade tolv teckningar av islams profet (några rasistiska, andra bara hädiska) och månader senare ställde arga unga män till upplopp i Mellanöstern. I den vevan bildades nätverket Demokratiske Muslimer, med populäre folketingsledamoten Naser Khader som ordförande. Radikale Venstre, som han tillhör, är på många sätt motpolen till Dansk Folkeparti – kulturradikalt, invandringsvänligt, vänsterliberalt. Khader har myntat uttrycket “halalhippies”: antirasister som tror att solidaritet är att blunda för kvinnoförtryck, konservatism och religiös chauvinism.

Meera Nanda, Prophets Facing Backward: Postmodern Critiques of Science and Hindu Nationalism in India, 2003.

Meera Nanda skriver om hindutva, ”hinduiskhet” (jfr svenskhet), en ideologi som uppbär såväl f d regeringspartiet BJP som den fascistoida rörelsen RSS. Detta i Indien, ickevåldets och andlighetens hemland. 1992 revs en 1500-talsmoské i staden Ayodhya, för att guden Rama ansågs född på den platsen. Ironiskt nog framhöll man “den hinduiska civilisationens” kreativa kraft, i kontrast till det destruktiva islam. Återkommande etniska upplopp har sedan dess tagit många liv – främst bland den muslimska minoriteten. Hindutva är, likt trettiotalets nazism, ett slags reaktionär modernism: extrem chauvinism plus tron på ekonomiska och tekniska framsteg.

Poängen hos Prophets Facing Backward är att framgångarna för hindutva möjliggjorts av postmodern vetenskapskritik. Vedisk vetenskap, en hinduisk motsvarighet till kreationism och christian science, vilar ytterst på antagandet att varje kultur har sina kriterier för rationalitet och sanning. Postkoloniala teoretiker, som Spivak och Chatterjee, har fört i sig goda resonemang kring diskursivt våld – att kolonialism inte verkar mest effektivt genom industriell eller militär styrka, utan genom monopol på sanningen. På de grunderna kan alternativa vetenskaper lanseras som antikoloniala uppror – vilket även gynnat den religiösa högern. Den är van att bestämma vad som är sant.

Boken blir riktigt intressant tack vare kapitel 7. Där föreslås en alternativ hållning. Nanda finner den hos Dr B R Ambedkar – uppväxt som kastlös, utbildad i väst, avsade sig hinduismen, skrev det självständiga Indiens första författning, kritiserade Gandhi för att vilja reformera och inte avskaffa kastsystemet, blev ledare för de kastlösas rörelse och konverterade till buddhismen strax före sin död. Han var lika påverkad av Marx och Dewey som av Buddha. Från den förste hämtade han analysen av maktens strukturer. Från den andre tanken att vetenskapliga teorier måste kunna prövas av var och en, just för att de är produkten av ett kritiskt förnuft. Och Buddha representerar en lika kättersk som inhemsk tradition. Man kan alltid välja vilka värderingar man vill lyfta fram ur ett kulturellt arv.

De kastlösa, daliterna, befinner sig allra längst ned i det traditionella Indien. De gynnas föga av hindunationalismens frammarsch, men för den sakens skull är de inte okritiska till den globala kapitalismen heller. Vid World Social Forum i Mumbai 2004 var dalitrörelsen framträdande. Ambedkar var ett namn större än Amin, Bello, Chomsky och de andra.

Varken bombliberaler eller halalhippies kan vara någon vettig motpol till reaktionära krafter. Nanda menar att Indiens progressiva bör ta intryck av Ambedkar. Den uppmaningen vill jag vidga till att gälla alla antirasister och antiimperialister. Också inom minoriteter finns hierarkier. De mest maktlösa gynnas inte av solidaritet med konservativa krafter.

Post Scriptum

Jag är inte helt nöjd med rubriken Arena satte, “Minoritetens hierarkier”. Det gav det hela en vag känsla av mission civilisatrice, “white man’s burden”. Texten handlar mycket om hindutva, en indisk rörelse som ganska förenklat kan beskrivas som en motsvarighet till kristdemokratiska extremister blandat med Sverigedemokraterna (men den kristna högern i USA är egentligen en bättre jämförelse). Det handlar också om ett alternativ – dalitrörelsen och dess tidige ideolog Dr Bhimrao Ramji Ambedkar. Denne var influerad av Karl Marx och John Dewey lika mycket som av Buddha.

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

Share this Post