Omvärdera höger och vänster i politiken

Ett inlägg jag skrev för gruppbloggen frihetligt forum finns nu publicerat i Göteborgs Fria Tidning. Jag passar på att utveckla resonemanget en aning, och hoppas på diskussion.

Jag skulle vilja pröva ett annat sätt att se på höger/vänsterskalan. I den svenska blockpolitiken får vänster ofta beteckna dem som förespråkar en stark (national)stat, medan höger står för dem som förespråkar den fria marknaden. Kan det inte vara så att den politiska vänstern drivs av föreställningen att maximal frihet för den enskilda människan och medborgaren bara kan möjliggöras med politiska medel – att sådant som påverkar många människor också ska ligga under de mångas styre, direkt eller genom representation?

Medan den politiska högern drivs av föreställningen att maximal frihet för den enskilda människan och medborgaren bara kan möjliggöras med ekonomiska medel – att om marknadsprinciper som fri konkurrens får råda så fritt som möjligt, så kommer människors entreprenörsanda resultera i maximal frihet och välstånd?

Jag menar att det finns anledning att problematisera såväl staten som marknaden. Utan en maktanalys är båda dessa begrepp ganska tomma och abstrakta – och vad den ena parten menar med dem kan skilja sig avsevärt från vad den andra menar. Jakop Dalunde skriver mycket bra på sin blogg.

Problemet uppstår när man ser till hur mängden makt skiljer sig markant mellan olika individer och hur man använder den. Människor med mycket makt tenderar att använda den på ett sätt som gagnar en själv, och ofta tyvärr på bekostnad av andra.

Därför behöver vi en politik som jämnar ut mängden makt mellan människor, och ser till att den makten inte missbrukas eller går ut över andra.

Och samtidigt skapar verklig makt för människor att påverka sin vardag till det bättre, i skolan, på arbetsplatsen och i samhället i stort. En makt som utgår från människovärdet och inte marknadsvärdet. En människa, en röst. Inte en krona, röst. Det är sann demokrati.

Frågan är hur denna vision förverkligas. Hur ser vi till att distribuera den potentiella makten jämlikt? Hur förhindra godtycklig maktutövning? Och hur får människor mer makt över sin egen tillvaro?

Marknad, stat och civilsamhälle

Den fria marknaden, med alla de förtjänster dess förespråkare tillskriver den, är i mina ögon lika mycket – varken mer eller mindre – en utopi som det klasslösa samhället. För uppslagsordet marknad finner man i Folkrörelselexikon följande beskrivning.

Scenen för byte av likvärdiga produkter mellan köpare och säljare, varvid båda parter försöker maximera sin vinst.

Det torde uppfattas som som en rimligt neutral beskrivning. Men det säger väl sig självt att problem uppstår när marknaden blir en metafor och ett paradigm för allt mänskligt handlande? Det är vänsterkritiken av s k marknadsfundamentalism. När allting kan bytas mot allting annat är ingenting längre heligt. Andreas Malm skriver om begreppet reifikation (‘förtingligande’), en följd av denna kommodifiering.

När en relation mellan människor förbyts i en relation mellan ting försvinner äktheten, ömsesidigheten och framför allt den oförmedlade intimiteten mellan jaget och världen.

Måhända gränsar denna kritik till konservatism. Man kan också se det som ett stort problem att marknaden inte skiljer mellan konsumtion för lyxändamål och för att tillfredsställa grundläggande behov. Den har inga mekanismer för att diskriminera mellan storskalig köttkonsumtion och fattigdomsbekämpning, mellan ekosystem och skönhetsoperationer. Den enda måttstocken är köpkraft.

Men jag tror inte på ”kapitalismens järnlagar”. Marknaden är ett socialt system som andra – eller utgörs av sociala system. Som sådant rymmer den maktordningar, vilka kan påverkas och subverteras. De gör det hela tiden. Det är bara de små aktörerna som är hänvisade till marknaden. De stora har andra maktmedel att tillgå.

Det för oss till staten. Folkrörelselexikon har följande beskrivning av ordet.

Kollektiv aktör bestående av en organisation av funktionärer med monopol på våldsanvändningen i ett visst territorium.

Sedan följer en genealogi till dagens stater.

Staterna började sin bana som gangsterligor, s.k. adelsföljden, på 900-talet som levde på att tvinga till sig beskyddspengar, s.k. skatt, av bönder, hantverkare, köpmän och andra obeväpnade. Med tiden uppstod konkurrens med andra adelsföljen och varje stat för sig tvingades ompröva sin strategi. Det ledde dels till att staterna utformade slagkraftiga hierarkier med enhetlig ordergivning, dels till att de måste köpa de egna ”klienternas” medverkan med eftergifter. Eftergifterna gentemot köpmännen, kapitalägarna, fick formen att staterna stödde dessas kapitalackumulation, genom monopolrättigheter (patentskydd, i sista hand krig), utvecklingspolitik, och disciplinering av folkmajoriteten (skola, polis). Gentemot folkmajoriteten fick den formen av integration.

Om marknaden har vinstmaximeringen som drivande princip, så är staternas dominerande handlingsprinciper lag, hierarki och omfördelning. Den anarkistiska traditionen (såväl socialanarkister som individualanarkisterna och deras arvtagare libertarianerna) har motsatt sig dessa handlingsprinciper i så hög grad att de ansett att staten bör avskaffas eller åtminstone reduceras kraftigt. Många liberaler (som inte är renodlade libertarianer) har istället ansett att staten och marknaden bör hållas åtskilda från varandra – och från en tredje sfär: det civila samhället.

Makten över det civila samhället

Det Folkrörelselexikon skriver på detta uppslagsord är att det kan ges en negativ definition som något skilt från såväl stat som marknad.

Andra debattörer har sett en kärna även för det civila samhället, nämligen ömsesidigheten. I den meningen kan man se folkrörelser som det civila samhällets förkämpar i kamp mot stat och marknad.

Även i det civila samhället kan det finnas orättmätig makt, främst makt av kulturell art. Se Diskriminering.

Jag tog tidigare upp att marxisten Gramsci skiljde på stat och civilt samhälle.

Antonio Gramsci är särskilt intressant när man talar om bas och överbyggnad. Han förfinade modellen genom att dela in överbyggnaden i staten (de repressiva medlen i maktutövningen, samhällets våldsapparat) och det civila samhället (som ideologiskt fostrar massan att lyda den härskande klassen, genom skapandet av samtycke). Den klass som har kontroll över de båda är den hegemoniska klassen i ett land.

Det civila samhället är alltså inte, som man kan få intrycket av t ex Göran Greider, någon konfliktfri utopi. Men jag tror att vi frihetliga – om vi kallar oss frihetliga gröna, frihetlig vänster eller vänsterliberaler – har det gemensamt att vi ser att staten som sådan kan stå i vägen för det goda samhället. Men jag tror inte det betyder att staten ska avskaffas eller att den minst dåliga sortens stat är nattväktarstaten.

Vi bör ställa oss frågan: Är det vinsmaximeringsprincipen eller hierarkierna som ska tillåtas dominera – eller är det kanske ömsesidighetsprincipen? Jag tror att svaret får konsekvenser för hur vi förhåller oss till såväl stat som marknad.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: frihetligt forum, Göteborgs Fria Tidning, högern, vänstern, makt, staten, marknaden, civila samhället, Andreas Malm, reifikation, kommodifiering, kapitalism, vinstmaximering, anarkism, libertarianism, liberalism, Antonio Gramsci, socialism, statssocialism, Göran Greider, frihetlig vänster, grön ideologi, vänsterliberalism

Relaterade inlägg:

1. Om höger och vänster på frihetligt forum
2. Kristen höger går till Sverigedemokraterna?
3. En ny vänster bör vara feministisk och frihetlig
4. Vad vilja Vägval Vänster?
5. Inspireras av dem som först kallades vänster