Det är intressant med skilda perspektiv. Somliga ser De grönas förslag till grundtrygghetssystem som en önskan till anpassning, samtidigt som S och V reflexmässigt sågar förslaget. Hur påverkar det samarbetsmöjligheterna?
Den av fyra föreslagna modeller som Miljöpartiets medlemmar föredrar kan möjligen ses som ett steg mot en mer renodlad basinkomstmodell, och det var för att man beslutade att inte ta steget direkt dit som Karin Jansson lämnade sitt uppdrag som partiets ansvariga för ekonomisk trygghet – alltså inte i protest mot tanken om medborgarlön i sig.
Jag har svårt att se förslaget som en gest för att uppfattas som ofarligt och regeringsdugligt. Möjligen åt borgerligt håll, möjligen för dem som det är allt eller inget som gäller. Sven-Erik Österberg, Socialdemokraternas talesperson i arbetsmarknadsfrågor, sågar förslaget med fotknölarna. Josefin Brink, som har samma roll inom Vänsterpartiet, tycker att det är ett steg i fel riktning och alltför likt Miljöpartiets gamla grundtrygghetsidé.
Miljöpartiet och fackföreningsrörelsen
En vänsterbloggare tycker att grundtrygghetstanken är god, men att förslaget saknar (marxistisk?) analys. Han påpekar att Moderaternas förslag att göra a-kassan obligatorisk syftar till att dränera fackföreningarna på folk. A-kassan bör hellre ligga helt och hållet på facket, gärna egenfinansierad även om det blir tufft, och hellre då obligatoriskt fackmedlemskap för att få arbetstillstånd. En annan vänsterbloggare framhåller att facket istället för att reflexmässigt vägra diskutera frågan om en förändrad a-kassa bör fråga sig varför man tappat så mycket medlemmar under en längre tid. Är facket så svagt att den enda anledningen till medlemskap skulle vara a-kassan?
Lars Bodén på Västerbottens Folkblad anknyter till den vanliga kritiken att Miljöpartiet har ett ”underligt förhållande till facket”. Och ser förslaget som att man lämnat den gamla tanken om medborgarlön för att sälla sig till den borgerliga i idén om obligatorisk a-kassa. Men den föreslagna modellen är ett realistisk steg mot den gamla utopiska idé som De gröna alltid haft. En renodlad basinkomstmodell går inte att införa, inte minst av jämställdhetsskäl (se bara på det ojämna uttaget av föräldrapenningen). Det är visserligen sant att länder där facket kontrollerar a-kassan har i snitt 20 procent högre facklig organisationsgrad, men det finns inget som säger att man inte kan hitta andra vägar att få upp fackets medlemssiffror. Lars Bodén tycker att Miljöpartiet borde ha inväntat synpunkter från LO (och TCO och Saco) innan man gick ut med sitt förslag. Jag vet att det funnits en medvetenhet om man skulle få kritik från fackligt håll. Men förslaget har hittills fått stöd av TCO-facket Unionen (HTF och Sif). Vi får se vad SAC Syndikalisterna säger.
Hur blir det med det rödgröna samarbetet?
Stödet för tanken om en S/Mp-regering efter valet 2010 är rekordstort: 52 procent av hela väljarkåren är för, hela 59 procent av Socialdemokraternas sympatisörer (58 procent stödjer tanken på en S/V-regering). Frågan är om den senaste tidens händelser kommer att förändra denna opinion. Jag kan tänka mig det. Lars Ohly har gått ut med att Vänsterpartiet inte vill se ett gemensamt rödgrönt valmanifest inför 2010. Det förstår jag. Men jag skulle gärna se ett valtekniskt samarbete, varför inte med en fjärde part?
Det senaste som hänt är att Maria Wetterstrand sagt att Miljöpartiet bör skrota kravet på EU-utträde. Jag förstår om det uppfattas av ”fundos”-falangen bland De gröna, och av andra, som en eftergift till sossarna. Personligen har jag en mer eller mindre identisk hållning som språkröret (och hennes nyblivna sekreterare). Utträdeskravet är förlegat. EU-kritiken måste bli skarpare och mer konkret. Och det underlättas av att ta steget förbi en enkel Ja/Nej-fråga.
Tillägg, den 29 februari: Och nu sällar sig även Per Gahrton offentligt till uppfattningen EU-kritik Ja, utträdeskrav Nej. Det börjar bli spännande…
***
Tycker du det här var intressant? Besök då Miljöpartiet, De gröna, a-kassan, facket, fackföreningsrörelsen, arbetslöshet, Socialdemokraterna, Sven-Erik Österberg, Josefin Brink, Vänsterpartiet, grundtrygghet, arbetsmarknad, arbetslinjen, Moderaterna, Lars Bodén, Västerbottens Folkblad, medborgarlön, jämställdhet, föräldrapenning, föräldraförsäkring, LO, TCO, Saco, Unionen, SAC, Syndikalisterna, Lars Ohly, Feministiskt initiativ, Maria Wetterstrand, EU
Inga relaterade inlägg.
2012
Pingback: Johan Norberg kommer ut som miljöpartist « strötankar och sentenser