På bloggen Utsikt från höjden finns en klockren parodi på Ali Esbatis Castrohyllning i Expressen. (Hyllningen till Castro var dock mer nyanserad än en del av de reaktioner den väckte.) Esbati har förstås rätt i somligt.
Batistas Kuba var ett korrupt helvete, där människor hölls nere i oändlig fattigdom och de uppstudsiga mördades och torterades medan USA-miljonärer och ett fåtal kubanska vänner till dem festade loss kring lyxhotellen i Havanna.
Men kombinationen av brist på demokratiska traditioner och det kalla krigets logik gjorde att det kubanska systemet i många avseenden kom att bli en blåkopia av den sovjetiska samhällsorganisationen - den som fötts fram ur bittra tsaristiska vedermödor och som kollapsade under sin egen tyngd.
En alternativ syn på Kuba och dess framtid bjuder John Harris på i The Guardian.
Gazing into the post-Castro future, few would deny the imperative for fair elections, press freedom, and the kind of liberalisation that would free up the initiative and ambition that currently finds its outlet in the country's labyrinthine black market. There is, however, one caveat. As I discovered when I spoke to trainee doctors, dental patients and expectant mothers, anyone who would let loose a free-market hurricane and sweep away Castro's public services would be in deep, deep trouble. As the president goes under the knife, it is that thought that may be keeping his more enlightened supporters calm.
Man bör ha i åtanke att den kostnadseffektiva hälso- och sjukvården varit en effekt av resursbrist. Man har helt enkelt varit nödgade att ha ett förebyggande hälsoperspektiv; att investera i hälsa för att minimera sjukvårdskonstnader. Men detta är ett argument för det långsiktiga perspektivet, snarare än för kommersialisering.