Högerspöket

Av den 31 augusti, 2006

Attac:aren Sven Elander skriver tänkvärt om Folkpartiets ideologiska död.

Summan av dessa tre iaktagelser är en rätt obehaglig soppa. Allt utgår från nationen Sverige. Folkpartiet vill återupprätta den nationella identiteten och konstruera en ny svensk identitet, som bygger på flit, ordning och enhet, och detta i en tid då nationalstatens makt luckras upp alltmer och då allt fler människor över världen höjer blicken över de nationella gränserna.

Det pågår en ganska märklig utveckling inom partierna i allmänhet (möjligen undantaget Socialdemokraterna, som tyvärr inte verkar utvecklas alls) och allianspartierna i synnerhet. Tänker bl a på Folkpartiets danskinspirerade integrationspolitik, Centerpartiets vändning i kärnkraftsfrågan, och inte minst "det nya arbetarpartiet" Moderaterna.

Apropå det sistnämnda skrev P C Jersild för en månad sedan på DN Ledare om den f d nyliberalen Fredrik Reinfeldts förmenta helomvändning (den då 28-årige Reinfeldt skrev i sin bok Det sovande folket, s. 52, att "svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd"). Liksom Jersild tycker jag det ska bli intressant att se vad som händer inom M när (låt oss hoppas) de förlorar valet. (En intressant rapport från LO-ekonomerna, "Vad vill egentligen moderaterna?", 2006-06-29, finns att ladda ner som pdf. Vill också passa på att tipsa om den här hemsidan från socialdemokraterna i Stockholm, där allting som M varit mot listas. T.ex. dödsstraffets avskaffande och kvinnlig rösträtt - även om det i ärlighetens namn var ett tag sedan.) Något som förstås gäller i lika hög grad för Fp. Kommer "den gamla skolans" nyliberaler ta över i M och socialliberalerna i Fp? Eller går omstöpningarna på djupet?

Så till saken. Med tanke på att det finns folkpartister med en del vettiga idéer (jag tänker exempelvis på Birgitta Ohlsson, Staffan Werme och Martin Andreasson), att Centern (innan man försökte bli det nya Högerpartiet) stått för en del riktigt vettiga saker, och att det till och med finns en del vettiga kristdemokrater (när det gäller Moderaterna är jag tveksam till det... nåja, det skulle vara det här då), så har jag lekt med tanken på ett annat slags omstöpning av de borgerliga partierna än den som pågår.

Jag menar så här: Vi tar Fp:s mer skogstokiga utspel (som Mauricio Rojas' rent antiliberala syn på invandrare, kravet på språktest för medborgarskap, Johan Pehrsons med Big Brother Bodström gemensamma förkärlek för övervakning av medborgarna, major Björklunds vilja att vrida klockan tillbaka och återinrätta den auktoritära korvstoppningsskolan, och kanske en del saker till som jag inte kommer på just nu), så tar vi Kd:s homofobiska och könsrollstraditionalistiska familjepolitik (sänkningen av bensinskatten och slopandet av fastighetsskatten är jag i och för sig inte så tilltalad av heller), C:s fientlighet mot arbetsrätt och fackföreningar - och en hel del av M:s till synes nedtonade nyliberalism, som miljö- och biståndspolitiken.

Allt detta samlar vi ihop till ett enda parti, Högerpartiet, vars ideologi baseras på nyliberalism i ekonomiska frågor och högerkristet inspirerad konservatism i värdefrågor. Organisatoriskt kan det vara en sammanslagning av M och Kd. Ordförande för Högerpartiets ungdomsförbund skulle kunna vara nyliberalen Fredrick Federley, vice ordförande kreationisten Ella Bohlin (som också återupptar sitt medlemskap i Livets ord). En positiv konsekvens av denna omstöpning är att Fp hittar tillbaka till socialliberalismen och C till sin "ekohumanism".Tyvärr tror jag inte att det nya Högerpartiet skulle åka ur riksdagen, men man kan ju alltid hoppas. Frågan är också om partipolitiken skulle bli mer intressant - en del talar för det, en del emot. Och frågan är om socialdemokratin skulle gå ännu mer åt höger, eller om hotet från högerspöket skulle leda till mer visioner och en mer radikal politik.

Tillägg torsdag, 7 september, 2006:

Ingen har väl kunnat undgå dataintrångsskandalen inom Folkpartiet, det s.k. "Leijongate", och partisekreteraren Johan Jakobssons avgång. Jag tror inte det här har någon större betydelse för valresultatet, utan göder nog snarare politikerföraktet och gynnar högerpopulistiska partier. Men med tanke på att Jakobsson varit en av arkitekterna bakom de senaste årens omstöpning av Fp, så kan man hoppas att en konsekvens på sikt kan bli att Bo Ekman och min vän Thomas till slut får sin önskan uppfylld.

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

Kommentera