Historielöshet och hjärtlöshet

Av den 25 september, 2006

Som flera redan noterat gjorde ärkepatriarken Benny (ja, ni vet han som bytte namn från Joseph Ratzinger och en gång i tiden var soldat för Hitler - nej, jag menar inte Günther Grass) ett ganska korkat uttalande om islam (med hjälp av citat från en källa som visserligen är ungefär ett årtusende färskare än Bibeln, men formulerades vid en tid när kristna härjat i Mellanöstern under ca 300 år). För det här blev en del människor - inte helt otippat - ganska upprörda.

Till sin andlige ledares försvar skrider nu den spanska inkvisitionen. Nej, förlåt, jag menar krigshetsaren och tidigare premiärministern för Spanien, José María Aznar. Bush Jr:s gamle kompis tar till ett sandlådeargument, och påminner oss om att muslimerna faktiskt började. Aha, han tänker på New York den 11/9 2001...? Eller kanske Madrid den 11/3 2004...? (Händelser som naturligtvis inte på något sätt är representativa för världens muslimer, men jag försöker sätta mig in i hur Aznar och hans kompisar tänker.) Nej, Aznar sade att "åtta seklers muslimsk ockupation av Iberiska halvön kräver en muslimsk ursäkt". Que?! Don't mention the conquistadors...

För den som till äventyrs inte kan sin spanska historia så fanns det på Iberiska halvön från 700- till slutet av 1400-talet ett rike som på arabiska kallas al-Andalus.

Emiratet och kalifatet har blivit kända för toleransen mellan kristna, muslimer och judar. Kalifatet under 1000-talet har kallats islams guldålder och i den muslimska kulturen idag har al-Andalus blivit en nostalgisk symbol för den period då muslimska kulturen överglänste alla andra civilisationer.

Jag tänker inte skriva så mycket om det här och nu, men är av den uppfattningen att det skulle göra såväl Spanien som Europa gott om mer kunskap om denna period i historien skulle bli spridd. Europa måste erkänna sitt arabiska (och islamiska) arv. Min spontana reaktion när jag imorse läste om Aznars utspel var: Vad skulle Spanien vara utan det fantastiska kulturarv som kommit från "åtta seklers muslimsk ockupation"? Schweiz?

Ja, apropå detta lilla land som ofta förväxlas med Sverige, så har inte vi häruppe i norr längre Europas mest restriktiva flyktingpolitik. Man har haft en folkomröstning och bestämt sig för att införa en så hård asyllag att den riskerar att strida mot folkrätten (fast det neutrala bergslandet Schweiz är väl inte ens medlem i FN? Jo då, landet gick faktiskt med till slut - 2002). Bland annat kräver den nya lagen att:

  • asylsökande ska kunna styrka sin identitet inom 48 timmar (hm... om man flyr från sitt forna hemland har man nog stora chanser att gå till myndigheterna och skaffa legitimation);
  • de som fått avslag på sin asylansökan kan - barn såväl som vuxna - sitta i häkte i upp till två år i väntan på avvisning (vilket strider mot Genèvekonventionen om flyktingar).

Jag brukar uppfatta den schweiziska demokratimodellen, med dess långtgående federalism, som något att ta intryck av (efter att kvinnor fick rösträtt 1971). Men även om övertygelsen att politikens medel måste stå i samklang med dess mål antyder att politikens former respektive dess innehåll står i relation till varandra, så finns det inget som säger att det i praktiken alltid finns en samklang mellan de båda. Och ja, jag tror dessvärre att Sverige skulle införa en sådan inskränkning i asyllagen om det gick till folkomröstning.

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

4 reaktioner på ”Historielöshet och hjärtlöshet

  1. charlotte (146 comments)

    Ja, det finns heller ingen anledning att folkomrösta om allt. Man skulle också kunna tänka sig att vi skulle kunna få en majoritet för dödsstraff t ex. Vissa frågor som har med grundläggande mänskliga rättigheter att göra bör man inte sätta på spel i folkomröstningar.
    Men tack och lov har vi en stark opinion för en generösare flyktingpolitik också! Tänk på kampanjen för amnesti - den lyckades nästan. Det känns lite hopplöst just nu men vi kommer igen.

    Svara

Kommentera