Den stora kantianska konspirationen

Av den 27 januari, 2009

Jag har börjat läsa en intressant antologi med essäer om filosofi, etik, politik, konst och samhälle. Inledande texten är ett tal till avgångsklasserna vid USAs militärakademi West Point, den 6 mars 1974, om behovet av filosofi.

Jag lyfter fram några stycken som jag tyckte var särskilt intressanta. Det är fascinerande vilken bild av filosoferna som framträder - inte helt olik den hos Platon eller Leo Strauss. (Trots stora olikheter i övrigt.)

De som inte är intresserade av filosofi assimilerar ändå dess principer från den omgivande kulturella miljön - från skolor, högskolor, böcker, tidskrifter, tidningar, filmer, television, etc. Vilka är det som slår an tonen i en kultur? En liten handfull människor: filosoferna. Andra följer i deras spår, av övertygelse eller av nonchalans. I ungefär tvåhundra år har den dominerande filosofiska trenden, under påverkan av Immanuel Kant, varit riktad mot ett enda mål: att förstöra människans intellekt, hennes förlitan på förnuftets makt. I dag ser vi hur denna trend når sin kulmen.

Denna stora kantianska konspiration har verkligen ställt till det.

Nutidens kväljande omsorg om och medkänsla med människors orkeslöshet, brister, lidande och skuld är en förklödnad för ett djupgående kantianskt hat mot det i människan som är oskyldigt, starkt, dugligt, framgångsrikt, dygdigt, självsäkert och lyckligt. En filosofi som är ute efter att förstöra det mänskliga förnuftet är med nödvändighet en filosofi som grundar sig på hat mot människan, hennes liv, och varje mänskligt värde. 1900-talets kännetecken är hatet mot det goda för att det är det goda.

Som tur är finns det en lösning. Och var finner man den, tro?

Alla filosofier är inte ondskefulla, även om alldeles för många är det, i synnerhet i modern tid. Å andra sidan hittar man till grund för varje civiliserat storverk, såsom vetenskap, teknik, utveckling, frihet - vid roten av varje värde vi åtnjuter i dag, inklusive att detta land kom till - en enda människas bedrift, en människa som levde för tvåtusen år sedan: Aristoteles.

Någon som listat ut vem som sade dessa saker? Jo, det var Ayn Rand, de gamla ungmoderaternas egen profet. Jag har börjat läsa antologin Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla, utgiven av Timbro och översatt av Louise Persson. Och det är en ganska fascinerande blandning av banaliteter, halmgubbar och ateistisk framgångsteologi (om uttrycket tillåts) som möter läsaren. Men jag har inte kommit så långt än. Jag ser fram emot uppgörelsen med John Rawls, kritiken av den människofientliga miljörörelsen och av den av avund motiverade feminismen - för att inte tala om försvaret av den mest förföljda minoriteten i USA: storföretagen. Till dess bjuder jag på en sammanfattning av Ayn Rands filosofi ("objektivismen"):

Grunderna är: i metafysiken, identitetslagen - i epistemologin, förnuftets överhöghet - i etiken, rationell egoism - i politiken, individuella rättigheter (d v s kapitalism) - i estetiken, metafysiska värden. (ur essän "Filosofiskt detektivarbete", s 41)

(Om någon undrar: Identitetslagen, som brukar tillskrivas Aristoteles, säger att A=A. Eller, mer vardagligt uttryckt, att saker och ting är vad de är.)

***

Lästips: På SvD Under strecket om al-Andalus, den guldålder iberiska halvön upplevde under 700-1400-talet då muslimer, kristna och judar levde sida vid sida och skapade en kultur som - utan större erkännande - format Europa.

***

Uppdatering, den 5 februari: Ayn Rand (Alisa Zinovjevna Rosenbaum) föddes den 2 februari 1905 i St Petersburg, Ryssland. Den 2 februari 2009 fick jag en dotter. Vi kommer inte döpa henne till vare sig Ayn eller Alisa.

***

Bloggkoll: Marie resonerar kring arbetets värde, Charlotte ger sin bild av vänsterliberalism (och jag lovar återkomma om detta), Ia har ont i sitt språköra, Maria skriver i UNT om grön bostadspolitik, Lina varnar för hysterin kring nätsäkerhet, medan Marta reflekterar kring religion i USA och Sverige.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: West Point, filosofer, filosofi, Platon, Leo Strauss, rationalism, förnuftstro, förnuft, Immanuel Kant, konspirationsteorier, medkänsla, altruism, egalitarism, framsteg, Aristoteles, Ayn Rand, Timbro, framgångsteologi, John Rawls, miljörörelsen, misantropi, feminism, ressentiment, storföretag, objektivism, identitetslagen, rationell egoism, al-Andalus, mångkultur, Europa

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

8 reaktioner på ”Den stora kantianska konspirationen

  1. Daniel Nylin Nilsson (8 comments)

    Ayn Rand vill jag också läsa 🙂 Det slog mig förresten i somras när jag läste Mc Luhan och några andraamerikaner vilken enorm plats de tillmäter Aristoteles. Jag tror det är ett lite amerikanskt fenomen.

    ---
    Det verkar vara så. Nu gillar jag visserligen Aristoteles, även om jag inte tilltalas av allt han skrev. Den satiriske bloggaren Kurranz har skrivit träffande om Rands Aristoteles-tolkning:

    Rands storhet ligger i att hon förstår att läsa sin föregångare Aristoteles på ett sätt som ingen annan har förstått att göra tidigare. I själva verket, visar Rand, var syftet bakom Aristoteles formulering av den logiska motsägelselagen (antingen A eller icke-A) att bevisa att marknaden helt och hållet måste avregleras. Därmed kan vi alltså bortse från allt annat Aristotelses skrivit om politisk filosofi och istället konstatera att det är logiskt fel att hävda att kapitalismen skulle ha några avigsidor som skulle behöva korrigeras.

    Det säger ganska mycket om Rands filosofi: Klivet från hennes närmast truistiska grundantaganden till de politiska slutsatserna är ganska stort. /Jimmy

    Svara
  2. Louise (10 comments)

    Där hon överdriver och förenklar är mest när hon går igång mot miljörörelsen, det är inte utan att man hör Rand genom SP:s Cartman röst (goddamm hippies!). Men samtidigt får man ha i åminne att det fanns väldigt problematiska sidor i den tidiga miljörörelsen som snarast var behängd med en idé om en sann och äkta mänsklig natur och ur det en romantik som karaktäriserades av teknik- och framstegsfientlighet, och det var detta hon reagerade så kraftigt på och där går hon ibland något vilse i förenklingar och halmgubbar. Som förvisso är lätta för oss att se med backspegel och kunskap om t ex ekosystem.

    Daniel, så är det, och precis som den franska och amerikanska revolutionen hade något olika politisk utveckling som går att spåra till olika filosofiska traditionella slagsidor. Förenklat: Platon kontra Aristoteles. Rousseau kontra Hobbes.

    ---
    Så långt har jag inte kommit ännu, men visst kan det ligga nånting i det du säger. Fast nog är det något av halmgubberetorik också i Rands uppfattning om t ex Kant (som väl knappast kan ses som en postmodern hyperrelativist)?

    Nu kan jag inte låta bli att höra Cartmans röst när jag läser Rand. 😉 /Jimmy

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    Har bara läst delar av Rand, men det som skrämt bort mig mest av allt från vidare studier, är hennes egna lärjungar. Ibland lika fanatiska och trångsynta som religiösa fundamentalister. "Av frukten känner man trädet" heter det ju. Men jag ska väl göra ett nytt försök så småningom.

    För en bra kritik av Rawls kan jag, om du tröttnar på Rand, rekommendera Kymlickas "Modern politisk filosofi: En introduktion" (om du inte redan läst den).

    ---
    Tack för tipset! Min nyfikenhet på Rand har just med de fanatiska lärjungarna att göra. Jag ville själv ta reda på vad det är som är så fantastiskt. /Jimmy

    Svara
  4. Louise (10 comments)

    Marcus, med tanke på att Rand kritiserar Rawl utefter med utgångspunkt i en recension så är det nog en god idé att leta efter bättre kritik, varför inte Nozick förresten? Men hennes observation att ingen kommer orka läsa Rawls bok men ändå ha åsikter om är jag övertygad stämmer.

    ---
    Jag har Nozick här hemma i bokhyllan, men har ännu inte orkat ta mig an den feta boken. En stor fördel med Rand-antologin är just att det är en antologi. /Jimmy

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    Den observationen stämmer säkert. En annan blev ju "tvingad" att läsa på tok för mycket Rawls när man läste politisk filosofi. 😉

    Nozick är aldrig fel, och kanske något som Jimmy hellre borde läsa än Rand? Nozick får sig f ö också en släng av sleven av Kymlicka.

    ---
    Ja, Rawls är faktiskt inte så lockande läsning, trots att jag skulle vilja se hur han faktiskt resonerar. Jag har ju läst en del kritik från olika håll (såväl feministisk som högerorienterad). /Jimmy

    Svara
  6. Alex Rowe (1 comments)

    Jag håller också på och läser "Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla". När jag jämför den med hennes bok Urkällan som jag läste för ungefär ett år sedan måste jag säga att Rand är mycket bättre författare än filosof.

    ---
    Själv har jag inte läst de skönlitterära verken, men har "Urkällan" samt "Och världen skälvde" i bokhyllan. Eftersom det ändå är Rands politisk-filosofiska tänk jag är ute efter passade jag på att börja med antologin. De skönlitterära verken är mycket tjockare... /Jimmy

    Svara
  7. Björn Axén (1 comments)

    Även om man inte gillar vad Nozick kommer fram till så är han mycket underhållande. Betydligt roligare än Rawls. Jag har också försökt läsa Rand men hon ger inget. Hennes lärljungar är dessutom förskräckliga som sagt.

    Jag funderar på om den amerikanska vurmen för Aristoteles kan förklaras med att de söker en egen grund för sin kultur vilket de kan få genom att gå tillbaka till grunden så att säga.

    Svara
  8. Pingback: Konsten att stirra sig blind på staten - jimmysand.com

Kommentera