Andreas Malm, liberalerna och islamofobin

Av den 11 mars, 2008

Läste i dag en recension i Göteborgs-Posten (finns inte på nätet) av While Europe Slept, en bok som enligt recensenten Johan Dahlbäck aldrig blivit känd i Sverige om det inte varit för en viss debatt. Och det har han nog rätt i.

Mannen som skrivit boken heter Bruce Bawer och det var Andreas Malm som introducerade honom för en svensk publik genom en artikel i DN Kultur (Uppdatering: SvD-skribenten Per Gudmundson har, inte utan uppskattning, skrivit om Bawer tidigare). Malm ger följande beskrivning av karln.

Författaren, Bruce Bawer, är en god amerikansk liberal med dragning åt det konservativa hållet, kulturkritiker och essäist i tidningar som New York Review of Books och Christian Science Monitor, författare till rosade böcker om kristen fundamentalism och homosexuellas rättigheter.

GP-skribenten Johan Dahlbäck instämmer inte i Malms beskrivning av Bawer som "en god amerikansk liberal med dragning åt det konservativa hållet". Han ser honom snarare som "en inte så särskilt god amerikansk populist med dragning åt tokhögern". Själv är jag inte tillräckligt insatt i den amerikanska debatten för att kunna bedöma vem som har rätt. Men jag lutar åt Dahlbäck.

Andreas Malms misstag

Vi behöver inte gå så djupt in på alla turer efter Malms DN-artikel. Som Dahlbäck påpekar var det inte en amerikansk "gay conservative" som Malm ville åt, utan europeiska "mainstreamliberaler". Malm skriver om Bawer.

Av Johan Norberg - en av de svenska debattörer som Bruce Bawer anger som sina kunskapskällor, vid sidan om Dilsa Demirbag-Sten och Mauricio Rojas - har han lärt sig att Sverige visserligen inte är en enpartistat, men väl en "enidéstat" där kryperi för islam regerar.

Problemet med Malms artikel är att han är så ivrig att trycka till sina meningsmotståndare att han med ett enkelt syftningsfel får det att framstå som att Johan Norberg hävdat att Sverige är "en 'idéstat' där kryperi för islam regerar". Det var kanske inte så Malm menade, men det är inte svårt att få den uppfattningen. Det är inte lätt att tro att han menade något annat.

Jag måste erkänna att jag redan tidigare hade en mer sympatisk bild av Johan Norberg än av Andreas Malm. (Politiskt står jag nog inte någon av dem särskilt nära.) Malms ställningstagande för Hizbollah ligger honom i fatet och Norberg har argumenterat väl för en uppskattande syn på den arabiska civilisationen. Han har ofta utmärkt sig genom intellektuell hederlighet.

Jag förstår att Malm var ute efter att skapa debatt kring ett strukturellt samband mellan s k nyliberala privatiseringsprojekt och framväxten av högerpopulistiska rörelser i Europa. Det var synd att han inte kunde låta bli att ta upp den där referensen hos Bawer, en referens som är ganska obetydlig i sammanhanget. Nu kom debatten istället att handla om "tokliberaler" (Norberganhängare) kontra det "socialistiska" DN Kultur.

Konsten att driva upp liberalismens takt

I ett tidigare inlägg ifrågasatte jag hur vi inom vänstern ofta på ett slarvigt sätt använder oss av "nyliberalism" för att beteckna meningsmotståndare eller idéer och företeelser vi motsätter oss. Jag tycker än mer illa om hur beteckningen "liberal"/"liberalism" missbrukas (vilket i mina ögon förekommer även hos dem som använder den om sig själva). Jag har tidigare tagit upp ett exempel på det, där en vänsterpartist kunde uttrycka sig som följer.

Att vara liberal kapitalism-vurmare innebär inte bara att man i Sverige stödjer moderaterna, folkpartiet, centern eller sverigedemokraterna utan att man också är socialdemokrat eller miljöpartist.

Liberaler skulle alltså vara allt utom vänsterpartister, möjligen med undantag av personer i den autonoma vänstern eller medlemmar av Socialistiska Partiet eller Kommunistiska Partiet. Möjligen är det så att man i praktiken är liberal (lider av "falskt medvetande") även i de sistnämnda rörelserna.

Liberalism betecknar för mig någonting i grunden positivt. Sverigedemokrater är inga liberaler, inte heller en amerikansk debattör som gastar om "Eurabia". Snarare det rakt motsatta. Problemet är inte att folk är liberaler - problemet är att en del som kallar sig för liberaler inte står för liberala värderingar. Där har vänstern en verklig utmaning.

Poängen är /.../ att inte låta den liberala mitten komma undan med sin retorik och samla de skördar den ger utan att samtidigt behöva betala för effekterna av sina förslag. Vidare är den riktiga politiska metoden för att neutralisera mittenopinionen att vädja till idealen, inte till intresset, och att syna retorikens påståenden är ett sätt att tilltala mittenelementens ideal snarare än deras intresse.
(Immanuel Wallerstein, “Övergångens tidsålder”, ur Fronesis nr 16-17: Rörelser, s 207.)

Strategin kallas "att driva upp liberalismens takt".

***

Läs gärna Karl Palmås inlägg om vänsterliberalism på Frihetligt Forum.

***

Andra synpunkter på Malm/Norberg-debatten kommer från Kirira, Utsikt från höjden, emretsson.net, Svensson, Sundevall, Esbati och Sjölander. (Att jag inte hittade några kvinnor är kanske ett tecken på frågans irrelevans.)

Tillägg: Ett par kvinnor har faktiskt kommenterat.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Johan Dahlbäck, Bruce Bawer, Andreas Malm, DN Kultur, islamofobi, liberalism, konservatism, populism, tokhöger, Dilsa Demirbag-Sten, Mauricio Rojas, Hizbollah, nyliberalism, privatisering, högerpopulism, Eurabia, Vänsterpartiet, Socialistiska partiet, Kommunistiska partiet, Immanuel Wallerstein, Karl Palmås, vänsterliberalism, Johan Norberg

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

77 reaktioner på ”Andreas Malm, liberalerna och islamofobin

  1. Anders_S (2 comments)

    Eftersom Malm är trotskist i sin politisk upfattning (han kallar sig mandelist) så står du nog betydligt närmre honom än Norberg. Man inser att Malm är trotskist när man läser han bok "när kapitalet tar till vapen".

    ---
    Det är mycket möjligt att jag står Malm närmare än Norberg, ska se till att läsa hans bok När kapitalet tar till vapen. Har haft den på listan ett bra tag, men det har inte blivit av. /Jimmy

    Svara
  2. Anders_S (2 comments)

    Och större delen av debatten handlade trots allt om "tokhöger". I alla fall sett ur min horisont.

    ---
    Fast jag tror att debatten skulle ha kunnat bli betydligt mer intressant om bara Malm avhållit sig från att klanta till det. Min teori är att han ogillar Johan Norberg så mycket att han inte kunde låta bli att nämna den där referensen. Men det var synd. Nu blev det hela en metadebatt istället för att handla om strukturella samband mellan privatiseringar och högerpopulism. /Jimmy

    Svara
  3. Sanjay (79 comments)

    Var inte syftet guilt-by-association? Det förekommer på båda sidor, men Andreas Malm är onekligen en av de "stridande". Därför tror jag knappast att Johan Norberg referensen var ett "misstag", lika lite som benämningen av Bruce Bawer som mainstream liberal, han är inte mainstream någonstans dock knappast speciellt höger. Syftet var att hävda att privatiseringar och rasism är det samma.

    Bortom alla överdrifter och skräckvisioner så försöker väl Bruce Bawer diskutera hur en större muslimsk (troende) befolkning verkar i ett samhälle som får kallas liberal demokratiskt. Påståendet att de upprättar ett parallell samhälle med egna lagar kan knappast avfärdas, när man i det enda landet i världen med just den erfarenheten har upplevt precis detta, nämligen Indien. Det gäller inte bara den sk "family law" utan även i den offetliga debatten om hur Indien ska hantera t.ex Salman Rushdie och Taslima Nasrin.

    ---
    Visst, syftet hos Andreas Malm var kanske att göra en guilt by association. Åtminstone till viss del. Men debatten hade varit intressant utan den. Och det är en debatt som dels kan handla om huruvida privatiseringar späder på rasistiska tendenser, dels om huruvida det inom ramen för liberala demokratier upprättas parallella samhällen (jag har just läst ut Nina Solomins bok "OK, amen" om det chassidiska samhället i Williamsburg, NY, där det blir tydligt). Men den debatten skulle vinna på att man undviker guilt by association såväl som skräckpropaganda. För det *är* en viktig diskussion. /Jimmy

    Svara
  4. Attila (5 comments)

    Intressant inlägg, men knepig rubrik...?

    Håller med dig i det mesta, det liberala tankegodset har smittat av sig på fleralet partier, även vänsterpartiet som för några år sedan avsade sig kravet på revolution. Och Sverigedemokraterna som förutom flyktingfrågan närmast är att betrakta som ett mittenparti (centrumradikaler, tror jag de brukar kallas utomlands).

    Mycket av de goda kommer från liberala källor. Utan liberala element vore socialdemokraterna kommunister, och moderaterna feodalkonservativa.

    Vi glömmer ibland att det oftast är personer med antidemokratisk umgängeskrets som smutskastar liberalismen - att de får utrymme i stora medier gör dem inte till sanningssägare.

    ---
    Jag uppfattar liberalerna som den första vänstern, som tyvärr ingick allians med högern (de konservativa) för att möta utmaningen från den andra vänstern (arbetarrörelsen, socialismen). Men liberalismen har, som jag tolkar dig (och instämmer), blivit något av en överideologi i det moderna, västerländska samhället. I och med att medelklassen blivit den dominerande klassen, kunde en marxist uttrycka det (fast med ordet borgarklassen istället för medelklassen).

    Har svårt att hålla med dig vad gäller Sverigedemokraterna. Det är möjligt att de i viss mån är "liberaler" på det ekonomiska området (fast med betydande inslag av protektionism), men i övrigt är de ett klart konservativt parti "med fokus på familj, hembygd och nation" (citerar Ulf Bjereld). /Jimmy

    Svara
  5. Sanjay (79 comments)

    "Och det är en debatt som dels kan handla om huruvida privatiseringar späder på rasistiska tendenser"

    Det där tycker jag är en urbota fånig diskussion, det är uppenbart så att både privatiseringar och kollektiviseringer har förekommit och förekommer i samhällen med "rasistiska" tendenser.

    "dels om huruvida det inom ramen för liberala demokratier upprättas parallella samhällen (jag har just läst ut Nina Solomins bok “OK, amen” om det chassidiska samhället i Williamsburg, NY, där det blir tydligt)"

    Det där är däremot en intressant diskussion, men då var det tråkiga misstaget Bruce Bawers och knappast Andreas Malms. Dock så tror jag inte att Bruce Bawers avsikt var att diskutera huruvida parallella samhällen kan uppstå i liberala demokratier, små sekteristiska enklaver kan och har naturligtvis uppstått i alla samhällen och kulturer. Bruce Bawer kommer väl snarare med ett påstående, mer än en fråga, om hur det han uppfattar som mainstream islam utvecklar sig i ett liberalt demokratiskt samhälle. Till det kommer han med en massa huvudlösa prediktner om Europas demografi.

    ---
    Den urbota fåniga diskussionen skulle inte handla om huruvida det förekommit privatiseringar eller kollektiviseringar i samhällen med rasistiska tendenser - utan huruvida privatiseringar lett till en ökad främlingsfientlighet bland framför allt arbetarklassen i Europa sedan 1970-talet.

    Jo, jag menade att det var Bawer som obstruerat debatten om parallella samhällen inom liberala demokratier. Jag håller helt med dig. /Jimmy

    Svara
  6. Tobias Struck (29 comments)

    Ah, frisk luft i bloggosfären, det var på tiden. Det är skönt att läsa någon som nyanserar och konkretiserar istället för att ständigt polarisera och polemisera. Jag håller med om att det behövs fler liberaler i Sverige som ställer sig upp och säger: Hej, jag är liberal, det betyder att jag tror på en stat som lämnar individen fri men samtidigt tillgodoser medborgarens grundläggande materiella trygghet, för utan en sådan trygghet finns det nämligen ingen frihet.

    Sådant fattar inte de rikemansbarn och asociala strebers som kallar sig nyliberaler. Och jag tror att även islamofobin hos många "liberaler" grundar sig i den arrogans som medfödda privilegier medför. Varför blanda ihop slöjor med sharia? Jo, det blir ju så mycket mer arrogant och härligt distanserande.

    Jag lyckades få med min blogg i en lista som Expo sammanställde över Sveriges 20 mest islamofoba bloggar, så jag vet en del om islamofobi: Jag är född fattig men hatade min fattigdom och ville spela rik; så jag apade efter tokhögerns stereotypa budskap. Det är skrämmande, förmodligen var jag även rädd för det främmande, som skrikande gäng av unga "invandrarkillar". Jag är ju inte dum, så uppenbarligen är inte intelligens något skydd mot ond propaganda. Det är skitviktigt att nyansera som du gör. Sanningen om islam och invandringen samt integrationen av muslimer är lika brokig som en gammal trasmatta. Jag slår vad om att rikingarna inte har sett en sådan, men det borde bli litet mer jordnära, det tycker jag.

    Det som fick mig att skärpa blicken och göra hjärtat mer ödmjukt, var att jag under en tid arbetade på samma arbetsplats som många invandrade muslimer. Visst såg jag fundamentalism hos en del, men de flesta var liberala, alltså på det bra sättet: De hade en grundläggande respekt för andra individers frid och frihet. Jag är inte rädd för utomeuropeisk invandring längre. Tiden kommer att visa oss på vägar och broar. Inget kan stoppa modernitetens humanistiska kraft. Många tar USA som exempel på hur illa det kan gå i en mångkultur, men jag ser tvärtom USA som varande i en mycket dynamisk fas just nu, där hela landet verkar ha vaknat upp och där de senaste åren med Bush är som att fascismens sjukdom har nått ytan och nu kan lämna samhället.

    ---
    Tack för din kommentar! Jag blev väldigt glad och hoppfull av att läsa den. /Jimmy

    Svara
  7. Marcus (478 comments)

    Attila: Du tycker inte att det blir konstigt att trycka in liberalism i allt som du tycker är "bra"? Det är inte möjligen så att man kan komma fram till ungefär samma slutsatser från olika håll? Om liberalismen bara var en katalog över ett antal godtyckligt valda åtgärder och åsikter så är den ärligt talat mest bara trams... Likheter förenar, olikheter utvecklar. Lär av den nya mer ödmjuka Strucken!

    ---
    Jag läste inte Attila riktigt så, men kan i sak hålla med dig. Det blir lite av det omvända mot att beteckna allt man motsätter sig som liberalt. /Jimmy

    Svara
  8. Marcus (478 comments)

    Ja, det var inte meningen att läsa Attila på något sätt alls egentligen, utan att problematisera ingången i diskussionen från båda hållen, på det sätt som du tydliggör i svaret på kommentaren. Liberalism, socialism och konservatism utgår ju från tre olika sätt att tänka om samhället och dess förhållande till individen. Det är inte tre olika slutsatser dragna utifrån samma premisser ("verkligheten"). Detta måste man förstå om man ska kunna hålla den ideologiska debatten på en vettig nivå.

    Att guilt-by-associationera alla som förespråkar minskad statlig inblandning i ekonomin till liberalismen är ju bara retorik - centrumradikaler och nyliberaler blir inte mer lika för det. Dock öppnar det upp en kanal för samarbete på i alla fall detta område.

    På samma sätt har vänsterpartiets icke-revolutionära partiprogram inte något med en liberalisering att göra. Revolutionen har väl aldrig varit ett självändamål utan betraktats som antingen en historisk eller en strategisk nödvändighet. Om man inte tror på de deterministiska uttolkningarna av historiematerialismen (vilket få gör och har gjort) och om man inte längre anser att revolutionen är en fruktbar strategi för att införa det socialistiska samhället, ja då måste man inte framhärda i ett sådant krav för att kalla sig fullt ut socialist. Att vänsterpartiet blir mindre revolutionärt öppnar dock upp en kanal för samarbete åt andra håll.

    Bara som exempel.

    Svara
  9. Tobias Struck (29 comments)

    Marcus. Liberalismen och socialismen har samma mor - Upplysningen. Liberalismens och socialismens ideal är samma som Franska och Amerikanska revolutionernas: Frihet, jämlikhet och solidaritet. Två syskon som bråkar, med olika barn som också bråkar med varandra: Kusinernas krig. Frågan de bråkar om: Hur skall samhället kunna bereda den lilla nyfödda samhällsvarelsen det bästa skyddet mot att medfödd status skall ligga det i fatet/privilegiera det i jämförelse med andra nyfödda små samhällsvarelsers villkor?

    Vi tenderar att glömma detta. Socialister skyller liberaler för att vara reaktionära som främst vill satsa på juridiska skydd. Liberaler skyller socialister för att vara förtryckare som främst vill utjämna materiella villkor. Men vi glömmer att vi faktiskt har samma mål: Ett samhälle där individen har en chans, oavsett medfödd status. Och vi glömmer att vi har samma fiender: Rasisterna, klasskrigarna, sexisterna.

    Vi kanske borde tänka mer på likheterna än på olikheterna? Särskilt om vi skall klara av uppdraget att upplysa svenska folket om faran i SD:s bruna tradition: Den moderna antimoderna terrorns religion. En kompromiss i form av socialliberalism tycker jag numera är det mest vettiga. Det är från denna kompromiss som jag kan hämta kraft att stå emot både kommunismens förakt mot individens egen kreativa kraft samt den extrema högerns brist på empati och tolerans. Jag anser att socialister riskerar att tippa in i det kollektivistiska skumrasket bakom den forna järnridån likaväl som nyliberaler riskerar att tippa in i Colognia Dignidads perversa kyla.

    Svara
  10. Tobias Struck (29 comments)

    Jag skall bara förtydliga: Nyliberalers övertro på en "fri marknad" och deras motstånd till allt vad statlig omfördelning av pengar gäller, resulterar i ett samhälle med så stora materiella klyftor mellan människor, att de rikaste kan avända de fattigaste som de vill, oavsett juridiken. De fattiga kan ju säga att de vill och är med på det, men vem vill exploateras, som har ett val?

    Socialisternas övetro på kollektiva lösningar leder till ett samhälle där individens egen kreativa kraft drunknar i den mediokra mobbens skrän.

    Svara
  11. Sanjay (79 comments)

    Tvisten mellan liberalism och socialism är väl främst på marknadsplanet och inte det sociala planet, därav likheterna och olikheterna. Både socialister och liberaler kan när de koncentrerar sig på olikheterna sympatisera mer med konservativa, vilket på senare år har blivit allt vanligare i Europa. Särskilt liberaler har sålt ut så mycket av sitt tankegods att de närmst får betraktas som konservativa, i Sverige så till den milda grad att M och C som historiskt haft en konservativare dragning än Fp idag får betraktas som liberalare än det liberala partiet själva.

    Eftersom globaliseringen och gränslösheten idag känns som en huvudsakligen liberal agenda, så ar ju vissa socialister fått en mycket märklig nationalistisk dragning, det ska väl dock sägas att i Europa inte i lika hög grad som liberalerna.

    Man kan undra varför det är så, jag tror att det är för att Europa inte är särskilt liberalt, jämfört med den anglosaxiska världen, att det enda sättet för liberaler i kontinental europa att få makten var att bli allt mindre liberaler.

    Svara
  12. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. Det finns ett slags liberalism, som varken är antinationalistisk eller socialkonservativt nationalistisk. Folkpartiet börjar närma sig detta slags civila liberala nationalism, som jag förespråkade långt innan Folkpartiet gjorde det så starkt som nu. Vi som skulle kunna kallas liberala civila nationalister (men nuförtiden föredrar jag att kalla mig endast socialliberal) baserar inte vår nationalism på etnicitet eller identitär kulturarvstraditionalism, utan på liberala ideal: Det är liberala ideal som vi vill basera landets sammanhållande patos på. Jag försökte länge att förklara detta slags nationalism på internet, men det var fullkomligt hopplöst: Jag var före min tid och bara ordet "nationalism" förkippades omedelbart med nazism och Sverigedemokraterna (det kallas memkrig; människan är hälften apa och hälften kulturell robot), trots att sådana liberaler som jag egentligen är Sverigedemokraternas raka motsats. Vi kan snacka om Frihetens tradition mot Sverigedemokraternas antimoderna tradition, som ju nazismen är en annan gren på.

    Vi har våra rötter i judisk rationalism med anor ända tillbaka till orientalisk gnosis från 500 år före Kristus. Vi har dväljts i hemliga sällskap till skydd från Katolska kyrkan, pöbeln och hoven ända fram till Amerikanska och Franska revolutionerna och ämnar göra hela världen till ett modernt nationsförbund spridande frihet och jämlikhet förenat med social och materiell trygghet, fred och framsteg.

    Svara
  13. Sanjay (79 comments)

    Liberal nationalism är väl ungefär det som passar ganska bra in på en viss typ av konservatism. Liberal nationalism känns lika logiskt som att vara socialistisk libertarian.

    Svara
  14. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. Hej, robot. Det går utmärkt att vara socialistisk libetarian: Det kallas att vara anarkosyndikalist. Och mitt slags liberala nationalism är inte konservativ. Tänk så här: Jag vill att ideal om individens frihet och jämlikhet skall råda i kulturen, därför tror jag på ett nationalistiskt patos kring detta (alltså INTE etnicitet och kulturarv som sammanlänkande nationalistiskt patos!!!) - men rent politiskt är jag helt enkelt socialliberal och gillar exempelvis den nuvarande regeringen. Det där patoset som jag snackar om vill jag sprida i ideella föreningar helt fritt - utanför stat och politik. Försök att bara ta ned pulsen och grubbla som tusan nu, så kanske, kanske du kan avkoda detta meddelande utan att dina fördomar fuckar upp det totalt för dig 🙂 Jag är modern och rationell, jag tror på jämställdhet, sexuellt likaberättigande, gudlöshet, pussande och kramande! Jag är inte konservativ.

    Svara
  15. Sanjay (79 comments)

    Vems fördomar? Du verkar tycka att konservativ är ett skällsord, eller åtminstone tro att jag tycker att konservativ är ett skällsord. Att sexuellt likaberättigande, pussande och kramande inte går ihop med att vara konservativ. Att konservatism skulle vara irrationellt och omodernt. Det skulle förvåna mig storligen om konservativa uppfattade sin ideologi på det sättet. Jag förmodar att ade flesta uppfattar sig som både rationella och moderna, även de som kallar sig konservativa.

    För att förenkla det hela och inte fastna i en pseudodebatt om vad du kallar dig själv, det spelar ingen roll att du kallar zebran för en häst, jag ser att det är en zebra. Om du sen fortsätter att tro att det är en häst rör mig lika lite som jag struntar i att du kallar dig för liberal. Det förändrar inte det faktum att Folkpartiet idag är ett mindre liberalt parti än både M och C. Men omdet gör dig lycklig, fortsät för all del kalla dig själv för liberal.

    Svara
  16. kirira (9 comments)

    Det blir lite lätt förvirrande när man talar om liberalism ibland med och ibland utan citationstecken - detta för att anknyta till Karl Palmås inlägg som du länkar till. För den "liberalism" Palmås velat förse med citationstecken kan man väl säga att äganderätten blivit av allt större vikt, man har talat om ett "ägarsamhälle" som vi förhoppningsvis ska vara på väg mot och man har i konsekvens därmed ställt sig positiv till privatiseringar. Jag har under senare tid ofta undrat över hur en Karl Popper, han som skrev om "Det öppna samhällets fiender" och väl får betraktas som en tämligen citationsteckenfri liberal, skulle ha ställt sig till denna privatiseringsiver.

    Det är väl svårt att se något direkt samband mellan nyliberalers privatiseringsprojekt och framväxten av högerpopulistiska rörelser, men mellan det nyliberala projektet i stort och denna framväxt tror jag det finns ett samband. I ett samhälle där klyftorna ökar, där den offentliga arenan mer och mer styckas upp av privata intressen, där samhällsprojektet mindre och mindre upplevs som en gemensam angelägenhet, tror jag att grogrunden för högerpopulism och rasism växer sig starkare.

    Svara
  17. Marcus (478 comments)

    Av alla dessa kommentarer kan man dra slutsatsen att varje generalisering på ytan för att hitta en essens missar målet. Jag menar själv att socialism i grunden är materialistisk (människa och samhälle realiseras genom sina materiella förutsättningar - samhället, människan och allt som de berör går inte att skilja från varandra), liberalismen är individualistisk (samhället byggs av människors aggregerade handlingar som fristående subjekt) och konservatismen är organismisk (samhället är en organism stadd i utveckling, människor är "byggstenar" i denna organism) i sin syn på samhället. Det är värt att notera att dessa tre perspektiv går att blanda om man bara avradikaliserar dem och snarare lägger betoningen på något mer än de andra.

    Svara
  18. Sanjay (79 comments)

    "I ett samhälle där klyftorna ökar, där den offentliga arenan mer och mer styckas upp av privata intressen, där samhällsprojektet mindre och mindre upplevs som en gemensam angelägenhet, tror jag att grogrunden för högerpopulism och rasism växer sig starkare."

    Framväxandet av högerpopulistiska partier skulle jag vilja påstå har väldigt lite med ökande rasism att göra, snarare tvärtom. Högerpopulistiska partier växer fram när den nationella homogeniteten inte ses som självklar eller ens önskvärd längre i samhället i stort. De som röstar på högerpopulistiska partier är de som inte accepterar denna förändring, som tidigare inte behövt en politisk röst. De som röstar på högerpopulistiska partier är de som tycker att det är viktigt att Volvo är svenskt, de som är med i facket för att de ska främja svenska arbetares intressen osv. Så visst kommer högerpopulism (dock ej rasism) som svar på nyliberalism, men då för att man önskade att behålla den gamla rasistiska ordningen.

    Svara
  19. Sanjay (79 comments)

    De som menar att rasismen skulle ha ökat, i Sverige, i Europa eller i USA, kan omöjligen ha levt i samma samhälle som jag under de senaste 10, 20 eller 30 åren, längre bak än så har jag svårt att föreställa mig, egentligen 30 år också men man vet vilka förutsättningar ens föräldrar hade. Däremot är det bevisligen så att högerpopulismen har ökat under samma period, så även nyliberala privatiseringsprojekt och allt suddigare nationella gränser. Sambanden och slutsatserna kan man naturligtvis fundera på.

    Svara
  20. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. Konservatismens historia är ganska motsägelsefull och det mest motsägelsefulla är att det finns konservativa radikaler, som Hitler. Men en konservativ tror i vilket fall på att samhällsutvecklingen i viss mån behöver styras för att inte förändringar skall ske för fort. Det är inte det som jag är ute efter. Jag är liberal eftersom mitt tänkande lever i samma tradition som Amerikanska och Franska revolutionerna. Det är inte viktigt för mig att försöka styra samhällets utveckling, utan att ena dess människor kring ett liberalt patos. Syftet är inte något slags allmän ordning för ordningens skull, utan individens frid och frihet. Förstår du nu varför jag verkar i det som Marcus förknippar med liberalismen: Individualismens sak? Jag vill inte försvara min moral för moralens skull, utan för människans frid och frihet. Det är det som gör mig till liberal.

    Ang. Sverigedemokraterna, så tror jag att svenskar i allmänhet skiter i partiets dammiga socialkonservatism och att en överväldigande majoritet av svenska folket har sett så mycket amerikanska filmer med asiater och negrer, att de struntar blankt i om deras partner/arbetskamrat etc. är av en annan etnicitet än de själva. Det som driver svenskar att rösta på Sveriges enda invandringskritiska parti är att integrationen har misslyckats och att både invandrare och infödda får lida av detta på olika sätt: Ökad kriminalitet, fler stökiga grabbgäng, hedersvåld etc. Folkpartiet tar tag i detta utan att döma invandrarna eller etniciteter. Folkpartiet vill skydda individens frid och frihet i Sverige och är beredda att vara politiskt inkorrekta nog för att ställa krav på integration istället för att bara förvänta sig den, som andra partier. Folkpartiet kommer att rädda Sverige undan Sverigedemokraternas unkna Nazism Light. Och vi är liberaler. Men vi råkar leva med fötterna på jorden och örat mot detta lands verklighet. Det kommer väljarna att inse och välja oss istället för SD.

    Svara
  21. Sanjay (79 comments)

    Du har rätt i en sak, de som röstar på Sverigedemokraterna gör det för att det är det enda invandringskritiska partiet, men de struntar knappast blankt i deras partner/arbetskamrats etnicitet. Däremot förhöll sig samtliga partier till invandring och globalisering förr som Sverigedemokraterna gör idag, även om det på den tiden inte var en profilfråga utan snarare en outtalat självklar sak.

    Det mesta du säger om Folkpartiet stämmer också, men det gör dom inte till ett liberalt parti, om du nu besväras av att konservatisms historia så kan jag trösta dig med att även andra ideologier har sina skamfläckar, tyvärr tror jag att den tid vi ser idag inte kommer att räknas till liberalismens finest moments.

    Hitler konservativ!?

    Svara
  22. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. Så vad skall vi göra om vi vill inskärpa respekt för individens frid och frihet i svenska folket med alla dess invandrade patriarker? Och vad skall vi göra för att inföddas missnöje med integrationsmisslyckandet inte skall föra ett traditionalistiskt, homofobiskt och rasistiskt parti in i maktens korridorer? Vad skall vi erbjuda för alternativ till att stänga gränserna för utomeuropeér? I Irak har de religiösa fundamentlisterna tagit makten i parlamnetet och i hemmen och på gatan råder våldet som korrektur av kvinnor som tar sig ton. Demokarti är ingen garanti för humanism. Det krävs något slags upplysning och förenande idealism också. Hur skall du modernisera tänkandet hos bakåtsträvarna?

    Vad gäller hur infödda ser på invandrare, så är min erfarenhet att de oftast är positiva om invandrarna själva är positiva och skötsamma. Jag tror att det är en ytterst marginell grupp av svenskar som föraktar någon för hudfärgens skull.

    Hitler var radikalkonservativ. Du kan läsa om det här:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Radikalkonservatism

    Svara
  23. Sanjay (79 comments)

    Du blandar SD och svenskar som om det vore synonymt med varandra, när SD i självaverket är ett mycket litet parti. Man skulle på bättre grunder kunna sätta likhetstecken mellan V och svenskar. Det finns folk som är traditionalister(vad man nu kan ha för problem med det), rasister och homofober, för en del är dessa frågor mycket viktiga, de väljer att rösta på SD eftersom inget annat parti företräder deras frågor. Man ska inte göra det mer dramatiskt med SD än vad det verkligen är. SD representerar varken svenskar eller de infödda. SD är en naturlig reaktion på en ökad globalisering, många länder före Sverige har gått igenom den fasen, med tanke på det inimala stöd SD har t.o.m. en förvånansvärt måttlig reaktion.

    Wikipedia säger det, jamen då så.

    Svara
  24. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. "Det finns folk som är traditionalister(vad man nu kan ha för problem med det), rasister och homofober, för en del är dessa frågor mycket viktiga, de väljer att rösta på SD eftersom inget annat parti företräder deras frågor."

    Så du menar att denna grupp har fördubblats sedan förra valet? Enligt opinionsmätningarna har den det. Det var ju egendomligt. Har du inte märkt att det finns vissa problem med integrationen av somliga invandrare från Nordafrika och Mellanöstern och att 50 % av svenska folket enligt en undersökning vill minska invandringen? Jag sätter inte längre tonvikten vid att minska invandringen, men invandrare liksom infödda behöver få tydligare ramar vad gäller att respektera andra individers frid och frihet, som exempelvis att det inte är OK att gapa på ett bibliotek, knuffa elever och lärare på sin skola, gifta bort sina barn, låsa in eller hota sina döttrar för att de vill leva som svenskar etc.

    SD är ett traditionalistiskt, homofobiskt och rasistiskt parti, men långtifrån alla deras väljare stämmer in på den beskrivningen. Om det var mer fritt att tala om vad antimodernism egentligen är och det inte hela tiden skyfflades under mattan, så skulle fler förstå att det vore bättre för Sverige att lösa integrationen på Folkpartiets sätt - och inte genom ett slags Nazism Light.

    Svara
  25. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. Och kom inte med den där klassiska nedlåtenheten mot Wikipedia. Ser du inte att det finns en mängd seriösa referenser i artikeln? Du är ett bra exempel på den nya tidens politiska debattör: Hellre visa sig viktig än att begrunda och fördjupa.

    Svara
  26. kirira (9 comments)

    Högerpopulistiska partier växer möjligen fram som ett svar på att många inte längre upplever samhället som en nationell homogenitet, men knappast som ett svar på att kanske ännu fler inte längre upplever det som ett gemensamt projekt; visst finns det en viktig skillnad däremellan. Man behöver inte vara försvuren åt "nationell homogenitet" för att se faror i ett samhälle som inte längre upplevs som ett någorlunda gemensamt projekt. Och nog har högerpopulistiska partier lite med rasism att göra, när just invandringspolitiken i alla de fall jag har sett är deras kärnfråga?

    Svara
  27. Sanjay (79 comments)

    kirira

    Du missuppfattade nog mig, eller så uttryckte jag mig otydligt. Framväxten av högerpopulistiska partier har inget med en ÖKANDE rasism att göra, snarare är det ett svar på att den rasism som tidigare var självklar och outtalad i hela samhället idag behöver en politisk röst för att representera den minoritet som inte accepterar förändringen. Aktion och reaktion.

    Oftast är det enklare om man tar händelser långt tillbaka i tiden, men som exempel så var inte framväxten av Ku Klux Klan inte ett uttryck för ett ökande stöd för slaveriet i den amerikanske Södern utan tvärtom.

    Jag kan med bästa vilja inte förstå de som hävdar att rasismen skulle ha ökat under de senaste 10, 20 eller 30 åren, det är det outtalat självklara som har blivit en minoritetsåsikt.

    Svara
  28. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. Det finns ett växande missnöje med nationens upplösning, som projiceras mot stökiga invandrare. De skötsamma invandrarna och konstigt nog de stökiga infödda klarar sig i hög grad undan missnöjet, tycker jag. Jag tycker inte som SD att det är invandringen som är problemet i sig, utan att landet saknar ledare som kan erbjuda folket en sammanlänkande etisk och social föredömlighet. Lärare knuffas runt i skolorna, politiker hånas och utsätts för tårtattacker. Har de kanske förminskat sig och gjort sig till måltavlor för detta? Det är inget fel på sunda auktoriteter, som står upp för individens frid och frihet.

    Jag tycker att du skall se dokumentär-serien Sverige 100 år, som nu finns på dvd. Svenskarna har blivit alltmer oroliga: De "... Har det bra men är inte trygga." Möjligtvis hindrar något slags Ayn Rand-feber dig från att känna med i detta. Naturligtvis skall vi inte sträva bakåt, men litet empati med folket och litet alternativ till deras inre kaos skulle inte skada, istället för att var och en lämnas till sig själv och sin konsumtion... Men det är alltså inget fel på lagarna och globaliseringen i stort, utan mer en fråga om brist på föredömen och sociala former i den frivilliga dimensionen.

    Svara
  29. Marcus (478 comments)

    Själv tror jag ju (inte helt överraskande kanske) att rasismen som "ideologi" varken har ökat eller minskat över tiden, utan bara att de materiella förutsättningarna genom historien har realiserat olika former av faktiska uttryck som vi retrospektivt kan stämpla som "rasism"...

    Och det är just förkärleken för sådana analyser som placerar mig mer i det socialistiska hörnet av den idologiska trekanten - även om jag idag oftast undviker att kalla mig för socialist. Uppenbarligen skapar det ordet helt andra associationer kring vad jag i själva verket står för.

    Svara
  30. Tobias Struck (29 comments)

    Marcus. Ja, det ligger säkerligen något i det, men även om det inte finns en enda definitiv rasism, så finns det en enda definitiv antirasism - och det är jämlikhetstanken.

    Svara
  31. Marcus (478 comments)

    Som en abstraktion: Ja. Men även antirasismen realiseras ju genom direkta materiella förutsättningar. I den mån det går och vi har en idé om hur vi ska göra handlar det om att skapa sådana (vilket du ju också är inne på).

    En vanlig kritik mot liberalismen i anslutning till detta är att liberalen alltid kan sitta på parketten och peka på allt det dåliga, som per definition är "icke-liberalt", och allt det bra, som per definition är "liberalt"... men sedan blir det liksom inte mycket mer. Liberalismen är nämligen idealistisk och inte realistisk (definitivt i filosofisk bemärkelse, kanske även praktiskt). Ett liberalt samhälle existerar ju inte förrän alla är övertygade liberaler - innan dess har liberalismen inget svar på samhälleliga problem. (Ur detta dilemma springer socialliberalismen, skulle jag tro.)

    En dogmatisk socialism riskerar det omvända: Ett socialistiskt samhälle kan teoretiskt existera utan att invånarna är övertygade socialister. (Det går dra många slutsatser om historien utifrån denna anmärkning...)

    Svara
  32. Tobias Struck (29 comments)

    Marcus. Jag håller inte med dig... Ett liberalt samhälle kan viserligen existera på ett enbart abstrakt plan, som juridiskt jämlikt skydd för frid och frihet, utan att individerna i det respekterar varandra särskilt väl. En del blir straffade, majoriteten fortsätter att rösta liberalt - samtidigt som de fortsätter att behandla andra respektlöst. Men liknande förhållanden mellan statens ideal/struktur och den sociala verkligheten kan råda i ett socialistiskt samhälle: Staten omfördelar medel - men vissa medborgare gör pakter mot andra, har mer tur eller mer skicklighet - och hela familjer eller byar som kommer i underläge har svårt att resa sig, trots statlig omfördelning.

    Lösningen ligger på en andlig nivår: Det måste finnas starka föredömen som vågar sätta gränser i vardagens performans, vågar visa och tala om vad som är rättvist, fritt och fridsamt, vara materialisationer av idealen. Denna andliga kraft kommer inte ur vilka materiella eller juridiska förutsättningar som råder för den kallade, utan det tror jag helt henkelt handlar om att intelligena och välvilliga som du och jag - även måste vara modiga som in i helvete. Och vi blir modiga bara om vi gör det som vi är rädda för, nämligen går ut i verkligheten och agerar som ledarfigurer, inte som ödmjuka vittnen. För det är som ödmjuka vår sort är som mest arroganta.

    Svara
  33. Marcus (478 comments)

    "Ett liberalt samhälle existerar ju inte förrän alla är övertygade liberaler - innan dess har liberalismen inget svar på samhälleliga problem."

    Utan att ge mig in i eran diskussion i övrigt, så vill jag påpeka att detta inte stämmer. Var har du fått en sådan tossig idé ifrån?

    Svara
  34. Sanjay (79 comments)

    Marcus

    Det är en väldigt teorisk diskussion du för, för mig som minoritet i ett vösterländskt samhälle undrar jag vilken relevans det har. Rasism för mig är hinder, hinder att förverkliga mig själv och hinder att känna frihet. Det må vara hänt att förutsättningarna för rasism har försämrats, snarare än att rasismen har minskat, men det känns från mitt perspektiv irrelevant.

    Egentligen tror jag inte alls att det är så, men även om det skule vara så, sp förefaller det för mig irrelevant.

    Svara
  35. Tobias Struck (29 comments)

    Sanjay. Blanda inte ihop vanligt folks fösiktighet med extremisters våld. Visst finns det en tradition sedan bondesamhället att förknippa mörkare drag med tjuveri och lösdriveri (stigmatiseringen av tattare, zigenare etc.) Men jag tror knappast att du som mörk löper någon större risk för diskriminering från gemene man om du uppför dig trevligt och talar svenska. Svensson har blivit modern och liberal. Att det finns rasistiska röttägg som hatar och agerar brutalt, det är inte ett symptom på hur svenskar är i allmänhet, lika litet som hustrumisshandlare är representativa för män i allmänhet eller islamistiska terrorister är representativa för muslimer i allmänhet. Det finns helt enkelt orättvisa och brutala människor av alla färger och kön. Om du vill vara snorkig och tro att det vimlar av rasister i Sverige, så tro det. Men jag tror inte att det är sant eller att det kommer att främja dig. Folk kommer att tycka att du är en snobb och deras förakt för ditt förakt kommer att bekräfta dina fördomar och göra dig ännu mer föraktfull. Så har du den berömda onda cirkeln med själuppfyllande profetior, polarisering och konflikt.

    Svara
  36. Marcus (478 comments)

    Tobias: Antingen missförstår jag dig eller du mig, för jag tycker att din kommentar bekräftar exakt det jag sa... 🙂

    Sanjay: Naturligtvis är den diskussion jag för teoretisk och abstrakt, och av mycket liten relevans för den som faktiskt är drabbad av exempelvis rasism. Jag argumenterar dock fortfarande utifrån den tidigare frågeställningen om vad som skulle kunna betraktas som liberalt resp konservativt resp socialistiskt, och inte vad vi faktiskt bör göra åt rasismen (det sistnämnda är i praktiken hursomhelst en långt viktigare fråga, i kommentarsfältet på en blogg är teoretiska diskussioner av den här typen å andra sidan ungefär lika "viktiga", menar jag). Rasism är varken liberalt, socialistiskt eller ens konservativt per definition, lika lite som de konkreta åtgärder vi föreslår mot problemet. Islamofobin, som diskussionen ursprungligen handlade om, har en lång historisk bakgrund och eskalerar synligen idag på grund av en mängd olika i huvudsak kontingenta faktorer och händelser. Vems fel den är och vem man minst kan beskylla den för är den verkligt irrelevanta frågan...

    Svara
  37. Karl Palmås (14 comments)

    Ajaj, nu är jag sen in i tråden igen, men vill bara applådera Jimmy för att han försöker hålla någon slags styr på den svenska debatten - som Jimmy säger har både svensk höger och svensk vänster valt en rätt speciell tolkning av L-ordet.

    @kirira: Jag använde citaten just för att markera att den svenska tolkningen av en liberal (= Timbroit) är annorlunda än den tolkning som finns utomlands, inte minst i anglo-amerikanska länder.

    Som jag ser det finns det fortfarande en poäng i att rädda L-ordet från denna svenska tolkning.
    - Jag tror att vänstern skulle må bra av att inte nödvändigtvis förknippas med en (stats-)socialistisk syn på hur ekonomin bör utvecklas. Jag tror även att den skulle må bra av någon form av konstruktivt förhållningssätt till "liberal intervention" - trots Irak.
    - Jag tror att liberaler (i den amerikanska meningen av ordet, där L främst är en inställning till andra människor) skulle må bra av att inte behöva köpa hela Timbropaketet - med en konservativ/anakronistisk syn på ekonomi, människor, kultur, frihet, och sanning...

    Svara
  38. Marcus (478 comments)

    Jag håller faktiskt med dig i ganska mycket, Kalle, även om det inte alltid verkar så i våra diskussioner... 🙂

    Men jag vill ändå framhålla det ganska så uppenbara, att anglosaxisk liberalism är hållning, en attityd, en livsstil (som det ju faktiskt heter mer precist), och kanske inte egentligen en ideologi. Man kan ju på motsvarande sätt vara konservativ till sin hållning, utan att nödvändigtvis anamma den konservativa ideologin. Problem uppstår väl snarare då man försöker ange en socialistisk hållning eller livsstil - hur ser en sådan ut?

    S-ordet tycks alltså vara mer synonym med sin ideologi, än l-ordet och k-ordet. Fuinkar det om man ser det så?

    Svara
  39. Marcus (478 comments)

    Det förklarar ju en del begreppsförvirring, och tendensen att diskutera olika saker...

    Svara
  40. Marcus (478 comments)

    "Liberal" respektive "konservativ" har alltså också livsstilshomonymer, som bara till vissa delar sammanfaller med respektive ideologi. "Socialist" är inte på motsvarande sätt förknippat med någon livsstil. Snarare får väl olika varianter av "vänster-" räknas till livsstilskategorin - en hållning som präglas av begreppen solidarisk/maktkritisk mer än något annat. En konservativ är motsvarande nostalgisk/reaktionär och en liberal är pluralistisk/kulturradikal. Typ.

    Liberalismen som ideologi utgår däremot från en atomistisk syn på människan i samhället, konservatismen på en organismisk samhällssyn och socialismen från en materialistisk verklighetsuppfattning.

    Det är mitt anspråkslösa förslag...

    Svara
  41. Karl Palmås (14 comments)

    Absolut - det är precis det jag menar - att pluralism och kulturradikalism inte nödvändigtvis måste förknippas med Timbros agenda.

    Sen håller jag med dig om att mycket av de "post-humanistiska" diskussioner vi har, Marcus, i kontexten av Deleuze, Latour, komplexitetsteori osv., inte är en självklar parhäst med den traditionella liberala synen på mänskliga subjekt. Men jag tror nog att vi måste skilja på
    - hur vi beskriver världen i post-humanistiska termer
    - hur vi normativt väljer att förhålla oss till världen omkring oss. Att vara post-humanist behöver inte innebära att man inte ser att människor är en viktig politisk kategori..

    Svara
  42. Marcus (478 comments)

    Ja! Jag håller med!

    Men det är som sagt viktigt att skilja på de olika begreppsnivåerna. När jag har sagt att liberalism tycks mig svårförenligt med flödesontologi så menar jag liberalism som ideologi, Timbro-varianten, där människor är frigående subjekt. Livsstilsvaianten opererar på en annan nivå där ontologin så att säga spelar mindre roll...

    Ideologier är ju för övrigt en modern kategori, en sån där typisering som vi älskar hata... Fuck'em!

    ---

    (Om jag får korrigera min variant av vänster-livsstil till att innefatta solidaritet/imperialism-kritik istället så tror jag att det blir mer precist också...)

    Svara
  43. Heiti Ernits (67 comments)

    "Men det var synd. Nu blev det hela en metadebatt istället för att handla om strukturella samband mellan privatiseringar och högerpopulism."

    Jag håller med dig Jimpan. Debatten tog inte det avsedda riktningen. Synd, för den debatten hade varit säkert nyttig och befruktande...

    Svara
  44. Marcus (478 comments)

    Och Heiti, för att rikta udden tillbaka mot mig själv: Debatten spårade ju ur i en helt annan riktning här också! Så... Finns det några strukturella samband mellan privatiseringar och högerpopulism?

    En uppenbar möjlighet är naturligtvis att folk upplever en större otrygghet och ständiga försämringar av välfärden och kopplar detta till en samtidig ökande invandring och katastrofal integrationspolitik. Det faktiska sambandet mellan dessa båda tendenser är dock mycket skakigt, för att inte säga obefintligt. Men visst är det enkelt att här lyfta fram en syndabock, särskilt som otrygghet och rädsla för det främmande naturligt förstärker varandra.

    Men för att bli mindre antropocentrisk: Jag tror att vi helt enkelt ser symptomen på att ett antal system i samhället inte har kunnat stabilisera sig (stort inflöde av människor, globalisering av kapitalismen, nya infrastrukturer och teknik, nationalstater i upplösning, överstatlighet under konstruktion etc). Politiker och näringslivsföreträdare talar mer om att möta denna så kallade strukturomvandling (och oftare om att mota de problem den medför än att dra nytta av de möjligheter den ger) än omvandlingen i sig. Det verkar vara mindre intressant att tänka sig hur vi får dessa nya strukturer att producera det vi vill att de ska producera (välfärd, integration etc), än hur vi ska få så små förändringar som möjligt jämfört med dagens samhälle. Vi väljer att antingen hålla emot eller offra det ena efter det andra av någon "nödvändighet".

    Vad vi istället borde göra är--- Nej, jag skulle kunna snacka om detta i timmar känner jag, men jag nöjer mig med att återföra tråden dit den började! 🙂

    Svara
  45. Tobias Struck (29 comments)

    Marcus. "En uppenbar möjlighet är naturligtvis att folk upplever en större otrygghet och ständiga försämringar av välfärden och kopplar detta till en samtidig ökande invandring och katastrofal integrationspolitik. Det faktiska sambandet mellan dessa båda tendenser är dock mycket skakigt, för att inte säga obefintligt. Men visst är det enkelt att här lyfta fram en syndabock, särskilt som otrygghet och rädsla för det främmande naturligt förstärker varandra."

    Huvudet på spiken. Och när skall makthavare börja ventilera avståndet mellan människors förväntan och verkligheten? Varför tar de inte ett terapeutiskt ansvar för de historiska övergångarnas oro, så att vi slipper se vulgära extremister piska upp oron till rashat? Vad som behövs är en mer kostruktiv social politik, där exempelvis befintliga ideella organisationer uppmuntras ekonomiskt att överbrygga avstånd mellan människor från olika grupper och skapa ett nytt slags trygghet. Jag talar om mycket jordnära social verklighet. En fika kan räcka för att nya trygghetsstrukturer skall uppstå spontant. Men var skall fikan tas? Vem bjuder till samtalsstunden, bordtennisen, skogspromenaden?

    Jo jag, snart i alla fall, hoppas jag: Jag har gått med i både Folkpartiet och IOGT-NTO här i Falkenberg.

    Svara
  46. Sanjay (79 comments)

    Marcus

    Nu blir det väl lite vid sidan av diskussionen igen. Men det sägs katastrofal integrationspolitik som ett mantra, katastrofal jämfört med vad? Det var bättre förr? Det är bättre någon annanstans?

    Alla former av förändringar som t.ex folkomflyttningar möter motreaktioner, att det i värsta fall innebär att en del obskyra partier ploppar upp bör väl egentligen betecknas som en rätt måttlig reaktion, både sett över tid och i jämförelse med andra delar av världen. Med lite perspektiv på det hela så bör man ju snarare se det som ett enormt framsteg att dessa missnöjesreaktioner numera kanaliseras en gång vart fjärdeår i ett val.

    Svara
  47. Marcus (478 comments)

    Sanjay: Ja, du har helt rätt. Min poäng var egentligen att beskriva hur situationen upplevs på många håll. Jag har tidigare fört en diskussion med en herre på den här bloggen (minns dock inte var...) då jag snarare anlade perspektivet att om nu Sverige mottar så fruktansvärt många invandrare från kulturer som är så fruktansvärt "inkompatibla" med vår, då måste vår integrationspolitik vara en riktig dundersuccé för jämförelsevis är våra "problem" ganska små...

    Svara
  48. Tobias Struck (29 comments)

    Marcus. Jag tycker inte att problemen i exempelvis skolorna verkar vara särskilt små: I Husby har tre lärare slagits på käften av elever på ett år och upprepade raketkrig har vandaliserat och stört ordningen. Det verkar som att vissa elever är vana vid fadersfigurer som slår dem i form och likt hundar biter de svenskt mesiga ledarna på ren instinkt.

    Ambulanser har poliseskorter i förorterna, rånligor härjar, flickor flyr sina familjers heder, agan är betydligt mer utbredd bland invandrare än bland svenskar etc.

    Svara
  49. Marcus (478 comments)

    Asch, du väljer att missförstå mig från andra hållet, Tobias! Men framför allt, din problemformulering: Vad säger den egentligen?

    Om vi talar om skolan lite, ber jag dig vända blicken mot den där tv-serien som går nu, Klass 9A. Nu när det börjar gå lite bättre - är det på grund av en tuffare attityd och högre krav? Nej, inte ett spår!

    Det handlar bara om att ge ungdomarna ett större självförtroende för att kunna sluta se sig själva som blattar, predestinerade att misslyckas. Varför skulle man bry sig ett skit om det svenska samhällets koder och regler om man innifrån och utifrån hela tiden möts av att de problem man upplever i sin vardag har sin orsak i att man är blatte? Det är så lätt - jag hävdar att du gick i den fällan nu - att förlägga hela förklaringen till dessa människors identitet, till vad de är, vilket i många fall är det enda de har... Tror fan att en femtonåring skiter fullständigt i vad vuxna svennar säger åt dem på sådana premisser.

    Svara
  50. Marcus (478 comments)

    Och jo, man får härvidlag kalla mig relativist och apologet hur mycket man orkar. Jag har nämligen framför allt en sak på min sida: Metoderna som fungerar!

    Svara
  51. Heiti Ernits (67 comments)

    Tobias:

    "Jag tycker inte att problemen i exempelvis skolorna verkar vara särskilt små"

    När du lägger fram problemet som ovan kommer jag osökt tänka på att argumentet är sk. "Folkets Argument". En allmän 'känsla' som delas av flertalet människor som inte sällan har en relation av uppblåstmedia rapportering. Dvs. visst finns det enstaka problem - precis som Marcus säger har detta både psykologiska och strukturella skäl - men det tendentiösa är att man drar för genrella slutsatser. Vad har vi för faktiska siffror/fakta som man kan sätta i relation till antalet 'normalfall'? Inga! (jag kan ha fel och låter mig gärna motbevisas) Därför är det vanskligt att dra sådana slutsatser.

    Tyvärr är det precis samma misstag som t.ex. SD gör sig skyldig till (missförstå mig rätt, det är inte guilt by association nu). Oftast kan man pricka av argumentet ett efter ett och motbevisa dessa utan problem. Men den "generella karaktären" som dylika argument äger är väldigt tilltalande och lättillgängligt retorik, vilket också "fastar" väldigt lätt i folks medvetande: ett psykologiskt fenomen således.

    Kunskap och fakta är ett ljus som kan skingra detta mörker.

    Svara
  52. Tobias Struck (29 comments)

    Marcus. Skyller du även den i invandrarhemmen mer vanliga agan på svennars stigmatisering av dem? Är det även svennars fel att barnaga är mer accepterat i deras hemländers kulturer?

    Heiti. Det vimlar av kunskaper och fakta bland nazister och andra högerextrema invandringskritiker. Det enda jag kan tänka mig göder din tilltro till kunskap och fakta som en antirasistisk kraft är din lathet: Du har ju tydligen inte orkat kolla upp fakta. Du kan kolla undersökningar gjorda av Rädda Barnen, Amnesty, FN och BRÅ - de visar allihopa en överrepresentation av invandrare från Mellanöstern och Nordafrika vad gäller hustrumisshandel, barnaga och våldtäkter i Sverige.

    Det är just mörkläggandet av fakta, som exempelvis den av filmaren Evin Rubar refererade mörkläggningen av barnaga bland invandrare, som gör det möjligt för rasister att hesta mot "etablissemanget" och dra med sig vanligt folk i unket rashat.

    Rädda individen från kulturen!

    Svara
  53. Marcus (478 comments)

    Tobias: Nej, och jag säger inte heller att problemen i skolan orsakas av svennars stigmatisering (stigmatiseringen är dessutom i hög grad självpåtagen). Jag talar nämligen om lösningen - och i lösningen ingår att inte ge kultur, etnicitet eller någon annan identitetskategori något förklaringsvärde. För om man gör det bidrar man till den exkluderande-inkluderande rörelse som identitetsskapande är, då är man med och ritar upp en en sådan skiljelinje, då är man medskyldig. Like it or not.

    Svara
  54. Tobias Struck (29 comments)

    Marcus. Som etnolog tar jag hänsyn till diskurser. Jag skiljer mellan traditionella och moderna diskurser om kön, ålder, sexualitet, klass etc. När jag kritiserar en traditionell diskurs utifrån mitt moderna perspektiv, så är jag inte alls med och binder människor till den. Den kurd som vill omdefiniera sig själv är fortfarande fri, eftersom jag inte säger att "sådana är kurderna" (som exempel) utan "så tänker vissa kurder av traditionen".

    Heiti. Jag tog fram några länkar om invandrares överrepresentation i brott mot kvinnors och barns frid i Sverige:

    http://tobiasstruck.blogspot.com/2008/03/frenade-fr-sanning-mot-rasism.html

    Svara
  55. Heiti (17 comments)

    Tobias

    "antirasistisk kraft är din lathet".

    Sant, jag var lat när jag skrev kommentaren i all hast, men jag hoppades också att jag kunde provocera fram några siffror från din sida.

    Om vi först "översiktligt" kollar på siffrorna, så hänvisar du till våldtäckt, barnaga, hedersvåld och kvinnomisshandel. Men själva sentensen som jag opponerade mig emot var just: "Jag tycker inte att problemen i exempelvis skolorna verkar vara särskilt små".

    Dvs. det är väldigt vanskligt, för att inte säga helt fel, att försöka koppla ihop skolsituationen med statistik om t.ex. hedersvåld. Man klumpar ihop och generaliserar och använder ovidkommande statistik.

    Sen till en annan sak, utan att för den skull börja bolla med siffror och gräva in sig i specifika områden, så kan man ju fundera varför en viss grupp människor (oavsett kultur, hudfärd etc.) är överrepresenterade i en vald del i brottstatistiken. Inom sociologin pratar man om olika socialagrupperingar, där socialgrupp 3 är den mest utsatta (sämst bemedlade) och således också överrepresenterade i statistiken. Invandrare är överrepresenterade i socialgrupp 3, vilket är kanska naturligt. Det tar oftast en generation innan man lyckas lyfta sig upp i den sociala hierarkin.
    Precis så hör sociagrupp och hälsa ihop osv. osv.

    Svara
  56. Tobias Struck (29 comments)

    Heiti. För det första är det också ganska naturligt att barn som själva blir slagna slår andra - det är det maktmedel som de har lärt känna som mest effektivt, helt enkelt. Så att det finns ett samband mellan våldet i skolan och våldet i hemmen är väl solklart?

    För det andra skall vi titta närmare på din tes att invandrares överrepresentation i våldsstatistiken beror på deras utsatthet som ett slags underklass. Så hade det kunnat vara, om det inte var så att det rör sig om invandrare från länder där barnaga och hustrumisshandel är tillåtna maktmdel i mannens fostran av sin familj - och där dessa maktmedel också används väldigt flitigt. Jag har frågat runt bland ungdomar med föräldrar från Nordafrika och Mellanöstern. De säger alla att de får örfilar ibland, som en del av deras uppfostran - och att detta är vanligt i de länder där deras föräldrar kommer från. Jag har även pratat med invandrarungdomar som har gjort specialarbeten om agan och söker stöd för sin kamp mot övergreppen.

    Palestiniernas motsvarighet till Statistiska Centralbyrån har gjort en undersökning som visar att var tredje kvinna misshandlas regelbundet av sin man. Myndigheterna låter det ske och lagarna tillåter också en viss hustrumisshandel. Väldigt få fruar anmäler grova misshandlar. I exempelvis Iran och Saudiarabien kan otrogna kvinnor dömas till döden genom stening för sin otrohet. I Irak dödas kvinnor för att de arbetar eller saknar slöja: De religiösa fundamentalisterna är i majoritet i den demokratiskt valda regeringen och de flesta av poliserna står på den religiösa terrorns sida. Så demokratin hjälper inte mot fundamentalismen, ironiskt nog... Men missförstå mig inte: Jag är inte antidemokrat. Det är bara det att det krävs mer än demokrati för att få mänskliga rättigheter efterlevna: Det krävs en kultur som stödjer dem.

    Låt mig avslutningsvis ta två exempel på kulturellt betingat våld bland invandrare från Västasien och Nordafrika:

    En iransk man slår sin fru och sina två barn i fyra år innan kvinnan anmäler honom. Den elavåriga flickan blir slagen med bälte om hon misslyckas med sina läxor, den yngsta flickan blir inlåst som straff. Frun blir sparkad i magen och ryggen, även barnen blir regelbundet sparkade.

    Våldet verkar alltså vara både använt i diciplinärt syfte - men också spontant och ohejdat. Det spontana och ohejdade våldet skulle kunna förklaras som uttryck för underlägsenhetskänslor i det nya landet. Det dicplinära våldet är snarare traderat från den egna barndomen...

    Ett annat exempel: En man lockar med sig en ung blond tjej från soprummet, där hon nyss har slängt sopor. Han undrar om hon kan hjälpa honom att putta igång hans bil. Hon går med. En annan man står redan vid bilen. Båda ser ut att vara från Mellanöstern, en av dem har sammanvuxna ögonbryn, vilket är ganska typiskt. De ber kvinnan att sätta sig i bilen, så att de kan putta. Men istället puttar de in henne i bilen, kör därifrån, parkerar bilden avskilt och våldtar henne båda två.

    Gängvåldtäkten är ett ovanligt mönster om vi tittar på våldtäkter begångna av infödda svenskar. Infödda svenskar som begår våldtäkter är oftast ensamma berusade alternativt socialt handikappade särlingar. Om vi tittar på gängvåldtäkterna, så är 85 % av dem utförda av män från Västasien eller Nordafrika, alltså de regioner i världen där våldet mot kvinnor är vanligast och grövst. Gångvåldtäkter används där för att sätta otrogna kvinnor på plats. Men de anses också vara OK att använda på en kvinna som har ett rykte om sig att vara "lössläppt".

    Män från dessa regioner anser ofta att så gott som alla svenska kvinnor är "lössläppta", att det är ett kulturellt signum. Så vad tror du att följden blir av det? Jo, de är alltså fritt fram att göra närmanden, i värsta fall tvinga till sig sex. De allra flesta män uppför sig väl - både infödda och utlandsfödda. Men hos det fåtal som inte kan uppföra sig, ser vi alltså vissa kulturmönster slå igenom, vissa normativa diskurser, om du så vill.

    Grunduppfattningen i dessa mönster är att den svenska kvinnan är en hora. De allra flesta sträcker sig till att se henne som ett "övningsobjekt" eller en förströelse medan de väntar på att hitta en av sin egen etncitet att gifta sig med. Ett fåtal går över gränsen. Men i båda fallen så materialiseras en kulturell ordning med samma kärna. Dessa uppfattningar präglar naturligtvis även killar i skolan och sättet de bemöter flickor på.

    Är det möjligt att du saknar kännedom om dessa kulturmönster?

    Svara
  57. Heiti (17 comments)

    ”För det första är det också ganska naturligt att barn som själva blir slagna slår andra”

    Nej, det är inte ’Naturligt’. Det finns inga kausala samband, dvs. ingen psykologisk forskning som skulle tyda på detta. Visst kan det finnas psykologiska aspekter som gör att man lär sig ett beteende och sen reproducerar detta i sin tur, det kallas på psykologspråk för ’Modellinlärning’. Men det är ingen regel (förhållande 1 till 1) att man per automatik själv använder våld som maktmedel när man blivit utsatt för våld i sin familjesituation. Det finns det som talar för att man till och med undviker våld när jag själv blivit utsatt för att man så att säga har en känslomässig förståelse, men som sagt, visst kan det även vara motsatsen. Därför är det ett grovt argumentationsfel, enligt mig, att dra slutsatser utifrån denna sats och göra den statistiska korsbefruktningen som du försöker inducera.

    Sen kommer du med många påståenden, som jag naturligtvis skall försöka bemöta. Men jag måste ge det lite tid så att jag kan både läsa in mig på din argumentation och försöka dra några slutsatser. Jag återkommer!

    Svara
  58. Heiti (17 comments)

    Jag tycker förutom detta är det är väldigt ’läsking’ med formuleringar som:

    ”De allra flesta sträcker sig”

    ” Män från dessa regioner anser ofta att så gott som alla svenska kvinnor är “lössläppta”

    ”en av dem har sammanvuxna ögonbryn, vilket är ganska typiskt”

    Men sen skriver du:

    ”De allra flesta män uppför sig väl” så då är hela argumentationen egentligen falsk?

    Men som sagt, jag återkommer.

    Svara
  59. Tobias Struck (29 comments)

    Heiti. Jag tycker att det är läskigt att du felciterar mig med “antirasistisk kraft är din lathet", som i din förra kommentar. Min poäng var inte att din antirasism beror på lathet, utan att din tro på kunskap och fakta som en antirasistisk kraft beror på lathet. Min antirasism grundar sig på engagemang för individens frid och frihet, inte på fakta. Som du ser, så kan fakta från våldsstatistiken mycket väl användas mot invandrare som grupp. Men min poäng är inte att demonisera invandrare, utan att visa på traditionella diskursers konsekvenser.

    Bara för att de flesta män inte våldtar, så betyder inte det att deras kvinnosyn är OK. Och i sin förlängning leder alltså en traditionell kvinnosyn till våld. Vi har haft denna traditionella kvinnosyn som norm även i Sverige och naturligtvis är den inte helt utrotad bland infödda svenskar heller. Men om den traditionella ojämlikheten och ofriheten skall utrotas, så går det bara genom att acceptera deras existenser som meningsbärande, kulturellt traderad väv.

    Svara
  60. jimpan (121 comments)

    Oj, här blev det debatt! Jag har inte riktigt hunnit med, först för att jag haft mycket att göra och sedan för att jag varit bortrest utan tillgång till dator.

    Kan inte kommentera allt som sagts, så jag gör några urval.

    @Sanjay: Jag håller till stora delar med dig i din analys av att framväxten av högerpopulistiska rörelser inte beror på en ökad rasism, utan på att de etablerade partierna lämnat den syn på nationalstaten som tidigare var vedertagen. Jag tror att de ökade sympatierna för dessa partier och rörelser också har att göra med att personer ur framför allt vissa samhällsskikt känner en ökad otrygghet i och med globaliseringen (iofs ett väldigt brett begrepp, men ni förstår). Som Marcus (och Kirira) påpekar söker dessa personer en syndabock, och högerpopulisterna gör det enkelt för sig genom att lyfta fram migrationen och integrationspolitiken.

    @Tobias Struck: Jag håller också med dig i din syn på liberalismens och socialismens gemensamma rötter i Franska revolutionen. Har tagit upp det tidgare här på bloggen. Att liberaler under 1800-talet, och framför allt 1900-talet, började göra gemensam sak med konservativa för att mota socialisternas och arbetarrörelsens framväxt har fått en hel del negativa konsekvenser. Man kan tala om ett olyckligt äktenskap och jag tror det bara är en tidsfråga innan vi får se en skilsmässa. Sedan delar jag inte dina sympatier för Folkpartiet, särskilt inte med partiets dominerande strömningar. Det har jag också tagit upp förut. Jag tycker också du gör det alldeles för lätt för dig när du lyfter fram kulturen i Mellanöstern som orsak till de problem som finns (och omfattningen av problemen kan alltid diskuteras). Man kan inte skilja kultur från materiella förutsättningar. Däremot har du ju helt rätt i att en traditionell och osympatisk kvinnosyn varit dominerande i Sverige. Och Sverigedemokraterna är ju nostalgiker även på denna punkt.

    @Heiti: Bra att du bemöter en förenklad tolkning av statistik och av situationen i den svenska skolan!

    Svara
  61. Tobias Struck (29 comments)

    Jimpan. "Däremot har du ju helt rätt i att en traditionell och osympatisk kvinnosyn varit dominerande i Sverige. Och Sverigedemokraterna är ju nostalgiker även på denna punkt."

    Ja det stämmer, men i Sverige har de patriarkala strukturerna vittrat mer än i Mellanöstern. Så varför inte motarbeta traditionalismen var den än dyker upp, varför göra undantag för invandrare och plötsligt totalindividualisera och bortförklara med materiella förutsättningar? Det verkar inkonsekvent.

    ---
    Traditionalismen bör motarbetas, det är riktigt. Men det behövs en bättre analys av vad som är dess förutsättningar. Varför har de patriarkala strukturerna vittrat mer i Sverige än i Mellanöstern? Jag menar att det har att göra med välfärdsstaten. Tal om "svenskhet" och "invandrarkultur" blandar bort korten. /Jimmy

    Svara
  62. Tobias Struck (29 comments)

    Och Jimpan... Heiti har inte bemött mina uppgifter än. Vi väntar ännu på det 🙂

    ---
    Han ifrågasatte t ex din koppling mellan skolan och statistik över våldsbrott begångna av utlandsfödda, påståendet om kausala samband mellan att ha blivit misshandlad och själv misshandla. Bevisbördan ligger snarare på dig - och det räcker inte att lyfta fram enskilda exempel. /Jimmy

    Svara
  63. Heiti Ernits (67 comments)

    Tobias:
    Ledsen att jag inte har hunnit bemöta dina argument pga. att jag har legat sjuk hela Påsken, men jag har inte glömt bort det. Snart...

    ---
    Hoppas du tillfrisknar snart! /Jimmy

    Svara
  64. Tobias Struck (29 comments)

    Jimpan. Varsågod, en studie från svenska skolor som jag hittade visade följande:

    * Män och pojkar är överlag mer positiva till kroppslig bestraffning än kvinnor och flickor.
    * Föräldrar i familjer där någon eller båda är födda utomlands liksom utlandsfödda elever är betydligt mer positiva till bestraffning än föräldrar i familjer där båda är födda i Sverige liksom svenskfödda elever.
    * Föräldrar och elever som själva blivit slagna är betydligt mer positiva till bestraffning än föräldrar och elever som inte blivit slagna.

    http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=16593

    ---
    Tack för länken! Jag ska läsa den med intresse. För att anknyta till ett inlägg på din blogg, "Förenade för sanning mot rasism", så tror inte jag att påståenden om invandrares överrepresentation i vissa delar av brottsstatistiken är rasistiska myter. Däremot är det viktigt att se orsakerna till överrepresentationen, och de har inte i första hand (om än till viss del, och mer för vissa brott än för andra) med kultur att göra. Vi kan också se att män som grupp är överrepresenterade i brottsstatistiken - något som går i linje med din första punkt. /Jimmy

    Svara
  65. Tobias Struck (29 comments)

    Jimpan. Ja, men enligt Rädda Barnens rapport För många slag mot barnen i Varberg, så slår kvinnor oftare sina barn än männen. Jag tror att kvinnor mer sällan förklarar sig positiva till aga - men kvinnor tillbringar överlag mer tid med barnen och misshandeln kan nog ibland vara något annat än uppfostringsaga, som exempel rent stressrelaterade vredeshandlingar.

    Fler orättvisa än rättvisa använder våld mot svagare. Det finns orättvisa av båda kön, men kvinnor är överlag svagare än män och ger sig därför oftare på barn, är min tolkning.

    Vad gäller kulturen, så tror jag att kulturen är den stora anledningen till invandrarnas överrepresentation i våld mot barn och kvinnor, eftersom man oftast uppfostrar sina barn som man själv har blivit uppfostrad och aga är vanligare i Nordafrika och Västasien än i Sverige. Dessutom är den tillåten. Men vi skall inte glömma att bara 15 av världens länder totalförbjuder aga. Varken USA eler Storbritannien tillhör dem. Dock tar vi in en övervägande del invandrare från Nordafrika och Västasien, så jag skulle tro att det är invandrare därifrån som sätter tonen i undersökningarna.

    Svara
  66. Heiti Ernits (67 comments)

    Tack Tobias och Jimmy! Förkylningen börjar äntligen släppa sitt grepp, och jag misstänker att det var min Whisky-kur igår som gjorde susen 😉

    Nu till saken. När det gäller att reproducera ett beteende så håller jag fast i min förra ståndpunkt. Sedan försöker du göra gällande att överrepresentationen i brottstatistiken men också den s.k. ’stökigheten’ i den Svenska skolan skulle bero på invandrare utifrån deras kulturella basis. Jag tycker att det är speciellt långsökt att försöka dra några orsakssamband mellan invandrare och deras kulturella bakgrund och stökigheten i skolan därför försöker jag inte ens bemöta just detta.

    Därefter ger du några exempel på några generella påståenden, dvs. du klumpar ihop invandrare och generaliserar ett beteende som likväl passar in i andra kulturer (det finns rötägg överallt i olika kulturer och etniska grupperingar, därom borde det inte råda några tvivel), där egentligen den enda säkerställda (underbyggda) argumentet är den Palestinska statistiken (som jag förövrigt saknar länkar till). Det är också lustigt att du tar upp ett beteende som pågår i Palestina, då detta synnerligen borde underbygga min teori om att den sociala situationen (i Palestinas fall: Misären) har en stor betydelse på människornas beteende.

    När det gäller brottsstatistiken (kriminaliteten) och relationen mellan brottstendenser och den sociala situationen (socialgrupp 3) så skriver t.ex. Ulf Dalquist (fil. Doktor. i sociologi) följande:

    ”Vi har redan konstaterat att män står för huvuddelen av brottsligheten. Om vi utgår från att hela denna skillnad inte går att förklara enbart med biologiska/genetiska faktorer, måste skillnaden åtminstone i någon mån vara socialt betingade. Det kan handla om fattigdom, missbruk, familjeförhållanden, arbetslöshet etc.”

    Dvs. att den sociala situationen, oavsett etnicitet, har en stor påverkan på hur ett beteende formas.

    En annan sociolog Gösta Carlsson skriver redan på 70-talet att ungdomar från socialgrupp 3 med större sannolikhet begår brott som upptäcks om de lever i ett socioekonomisk svagare område (Unga lagöverträdare 2, 1972).

    Det finns mycket forskning som du skulle kunna gräva fram som just bekräftar att det finns en tydlig relation mellan den socioekonomiska situationen och kriminalitet. Däremot har jag inte sett någon forskning (du kanske har någon annan fakta här) som tyder på att det skulle finnas någon entydigt koppling till kultur eller etnicitet. Att falla in i ett kriminellt beteende är en komplex företeelse som inte låter sig reduceras till simpla och entydiga faktorer. ”What Works” är idag en internationell forskningsrörelse där forskare och praktiker (polis, kriminalvårdare, sociologer etc) byter erfarenheter och forskningsresultat bland annat i i syfte att minska risk för återfall men också för att belysa de faktorer som kan vara avgörande för att förklara ett kriminellt beteende. Om man vill förklara ett kriminellt beteende finns det enligt de fem faktorer som man måste ta i beräkningen.

    1) Den omedelbara situationen, dvs. vad som pågår i omgivningen som vidmakthåller beteendet.
    2) Beteendehistoria, det vill säga kriminalitetshistoria är en indikator för en persons mönster av belöningar för speciella sorters beteenden.
    3) Antisocial personlighet: impulsiv, egocentrisk, spänningssökande
    4) Socialt stöd för kriminalitet, det vill säga nätverket runt individen.
    5) Antisociala attityder, det vill säga kognitiva värderingar som är inlärda och som underblåster det kriminella beteendet. T.ex. det är ok för mig att stjäla bilen, ägaren får ändå ut pengar från föräkringsbolaget.

    Vidare skall man ta hänsyn till bakrund, ålder, kön och vilket område individen bor (What Works 1998:46-47)

    Varför jag tar upp detta som ett exempel är för att illustrera att det är komplexa förlopp som vi har att göra med, och att omgivning och den sociala situationen i allra högsta grad har en påverkan på hur individens agerande formas.

    Sen finns det till och med forskare som menar att den överrepresentationen av invandrare som vi ser i brottsstatistiken helt enkelt beror på diskrimineringen i rättssystemet (Hanns Von Hofer, Henrik Tham och Sarnecki (1996)) (!)
    Dessa forskare ifrågasätter förklaringen om att det skulle ligga några kulturella förklaringar när det gäller den ökade risken för brottligheten.

    Forskarna Aleksandra Åhlund (1997) och Ove Sernhede (2002) menar att brottsligheten bland invandrarungdomar aldrig kan sökas i föräldrarnas ”ursprungs kultur”, utan endast i deras socciala villkor här och nu i Sverige(!).
    Som sagt så finns det mycket som talar för den tesen, läs också:
    http://www.esh.se/fileadmin/erstaskondal/Uppsatser/socarb/c-upps_06/manneh_jarl_cupps.pdf

    Sen bifogar du en länk till Jimmy, jag saxar denna mening:

    ” Bland bakgrundsfaktorerna framstår svag familjeekonomi som den faktor som har starkast samband med kroppslig bestraffning”

    Däremot har naturligtvis den kulturella bakgrunden en viss betydelse på hur en människa utformas, men inte på detta sätt som du vill göra gällande. Framför allt har vi att göra med komplexa faktorer som inte direkt kan härledas till vare sig stökig skola eller överrepresentation i brottsstatistiken.

    Svara
  67. Tobias Struck (29 comments)

    Heiti. Jag förstår det som att du nu vill diskutera kopplingen mellan våld och kultur. Men sedan drar du en rad referenser som har med klass och kriminalitet i allmänhet att göra. Kom ihåg att jag har fokuserat vad vi skulle kunna kalla patriakalt korrigerande våld, inte kriminalitet i allmänhet. Vad gäller detta våld har jag redovisat statistik, som först och främst visar en överrepresentation bland invandrare. Innan jag visade denna statistik, trodde du inte på en sådan överrepresentation. Du trodde inte heller på en koppling mellan att själv ha blivit slagen och vilja slå. Men när jag även visade en undersökning som stödjer mig i detta, så ville du inte längre diskutera ämnet. Nu vill du inte tro på kopplingarna till kulturen. Nåja.

    Först och främst kanske jag kan lugna dig med att jag har en filosofie magister-examen i etnologi och förutom B-, C- och D-uppsats i etnologi även har studerat Konfliktlösningens kulturkontext och Genushistoria på Göteborgs universitet. För mig är det ganska ofattbart att du inte känner till kvinnans underordnade ställning i arabvärlden - både juridiskt och kulturellt. Och det förvånar mig att du är obekant med att mannens våld mot fru och barn fortfarande är normativt godkänt på många håll. Det är nog därför som jag inte har givit dig fler referenser. Men visst, håll till godo:

    Jag antar att du känner till sharia-lagen i exempelvis Iran och Saudiarabien, som gör att kvinnor kan dömas till döden genom stening för utomäktenskapligt sex? Tror du att detta är ett symptom på enskilda maktgalningars ondska? Nej, tänk igen. I denna sharia har urgammal sed smält samman med religion och bildat grunden för en lag, vars etik har praktiserats av enkelt folk i årtusenden. Jag skall strax ge dig en referens...

    Du kan exempelvis se Folk Rydéns senaste film om Irak, Irak under slöjan, som visar hur religiöst kvinnoförtryck har ett brett folkligt stöd i Irak. Och kom ihåg att inte alla som flyr undan Irak flyr undan förtrycket, utan även kriget i allmänhet - alternativt vill till sina anhöriga. Så många som kommer hit därifrån har det patriarkala våldet med sig.

    Du kan läsa FN-rapporten om behovet av jämställdhet och mänskliga rättigheter i arabvärlden, där det framgår att vi i väst behöver stödja ett samarbete med liberalt sinnade muslimer, vilket även jag tror på. Jag är inte "islamofob", utan främst kritisk till sega kulturella strukturer som bevarar den patriarkala ordningen och befäster våldets tradition. Det går naturligtvis att vara muslim och fridsinnad, men faktum kvarstår att de liberala muslimerna är ytterst få och folkligt motarbetade i den del av världen som domineras av islam. Denna del domineras även av män som slår sina fruar och barn för att inordna dem i den hierarki som de anser att Gud vill att de skall leva i.

    Denna rapport om hedersvåld visar också att det inte är religionen i sig som är problemet, utan den kultur som religionen bäddas in i och en gång skapades ur:

    http://www.minheder.nu/Uppsats%20-ChristerOlsson.pdf

    Men om du läser den, så kommer du att förstå mer om det patriarkala våldets natur och hur det växer fram ur kulturen, snarare än ur fattigdom. Naturligtvis finns det alltid materiella betingelser i botten, men det har jag aldrig motsagt. Vad jag ständigt hävdar är att kulturella mönster inte bara kan brytas genom materiella förändringar, utan att de traderas som en socialt normerande maktstruktur. Kulturen går djupt in i själen. Och det är i själen den måste förändras - genom upplysning, samtal, möten över gränser och utbyte av erfarenheter.

    Svara
  68. Heiti Ernits (67 comments)

    Tobias:

    Vi verkar på något sätt missförstå och prata förbi varandra. Jag är fullt medveten om att det finns kulturer med starka patrialkala strukturer osv.
    Jag känner också till till kvinnans underordnade ställning i arabvärlden - både juridiskt och kulturellt. Det är inte dessa saker jag försöker argumentera mot, även om jag inte känner till den estimerade omfattningen, förutom på ett generellt sätt(=att det är ett problem i arabvärlden) (det finns säkert någon forskning om detta också).

    Det jag vänder mig emot att du försöker inducera ett generellt förlopp här i sverige (t.ex. som du gör med 'stökigheten i skolan) utifrån dessa skillnaden i kulturer. Jag menar däremot att om det finns skillader så förklaras dessa snarare av den sociala situationen och inte av faktorer som etniticet eller kultur.

    Till en annan sidospår som ändå har bäring i diskusionen.

    Som av en händelse nämner den kulturella kontexten ovan. När man flyttar till ett annat land så ändras den kulturella kontexten. Jag skulle vilja veta hur mycket du tror att den kulturella kontexten har en påverkan på ett beteende som induceras, i en viss utsträckning, av kulturella faktorer?

    "Du trodde inte heller på en koppling mellan att själv ha blivit slagen och vilja slå. Men när jag även visade en undersökning som stödjer mig i detta, så ville du inte längre diskutera ämnet"

    Jag antar att du menar den här sentensen:

    "Föräldrar och elever som själva blivit slagna är betydligt mer positiva till bestraffning än föräldrar och elever som inte blivit slagna"

    Att man är "positiv till bestraffning" innebär inte per automatik att man slår andra. Så hur får du det till att du har bevisas att man "Vill slå andra" ?

    Svara
  69. Tobias Struck (29 comments)

    Heiti. Mitt ideal är att invandrare omges främst av infödda. Då ökar deras chanser att assimileras etiskt till det nya landets hegemoniska normer. Men även den svenska kulturen behöver starkare föredömen.

    Vad gäller kopplingen mellan att vara positiv till aga och att vilja slå den som man vill korrigera, tycker jag inte att jag är långsökt. Naturligtvis ökar din benägenhet att använda våld som korrektur av din omgivning, om du är positiv till metoden.

    Svara
  70. jimpan (121 comments)

    Ska vi sätta ett streck för diskussionen, för den här gången? Det är ett viktigt ämne och har varit intressant att följa era resonemang, men dels är det rätt off topic för den här bloggposten, dels tror jag inte vi kommer så mycket längre för den här gången.

    Jag kommer inom kort skriva ett nytt inlägg som ligger närmare ämnet, så jag hoppas att ni vill komma tillbaka för att diskutera där istället. Tills dess kan ni väl smälta varandras argument?

    Här vill jag gärna se kommentarer till det ursprungliga inläggets ämne: liberalismen i svensk tappning och dess inslag av vad som internationellt (åtminstone i den anglosaxiska världen) betraktas som konservatism.

    Svara
  71. Tobias Struck (29 comments)

    Jimpan. Ja, jag skall smälta saken. Vad gäller svensk liberalisms dragning mot konservatism, så kan jag samanfatta min hållning som folkpartist så här:

    Jag tror på den av folket framröstande statens funktioner som skydd för individens frid, frihet och grundläggande materiella standard. Att jag tror på moralisk assimilation av invandrare (typ att moderna ideal om individens frid, frihet, jämlikhet och jämställdhet skall råda bland dem), kan i viss mening kallas konservatism, har jag lärt mig, men jag är långtifrån traditionalist eller kulturnationalist: Så länge medborgaren ges möjligheter att förstå och respektera andra individers frid och frihet, anser jag att det är helt upp till den själv hur den vill skapa sin egen identitet och vardag i Sverige.

    Svara
  72. Vienno (1 comments)

    "Problemet är inte att folk är liberaler - problemet är att en del som kallar sig för liberaler inte står för liberala värderingar. Där har vänstern en verklig utmaning." Det var det bästa jag har hört på länge. Den frihetliga vänstern måste ta över etiketten "liberal" och visa vad som verkligen krävs för en sådan beteckning.

    ---
    Tackar, tackar! Har kollat in din blogg, den verkar intressant! /Jimmy

    Svara
  73. Thord isaksson (1 comments)

    Hej Andreas! När jag såg på programmet Debatt i går kväll (15/1) blev jag en aning förvånad över din insats. Vad vet du egentligen om mellanöstern-konflikten? Det känns som att du är ganska tunn på fötterna. Du för en mycket ensidig och orättvis kritik mot Israel precis som att allt är deras fel. Vad beror det egentligen på? Jag skulle vilja uppmunta dig att läsa lite faktaböcker om Israel och judarnas historia. Det finns bra litteratur på dessa områden. Du är ju inte speciellt gammal så du har hela livet på dig att bredda och nyansera dina kunskaper. När man hör dig idag blir man lite påmind om ordspråket: "Tomma tunnor skramlar mest". Men det går ju att ändra på genom mer kunskap. Förutsättningen är att du vill lära dig mer och att du är öppen för att revidera gamla fördomar. En stor portion med ödmjukhet skulle nog inte heller skada. Det som ganska ofta kännetecknar killar i din ålder är inte bara brist på kunskap utan också att man är lite kaxig och allmänt ytlig. Men det går också att ändra på. Livet kan ibland göra oss människor mer ödmjuka än vad vi tror.

    ---
    Hej Thord,
    Jag är inte Andreas Malm, vilket jag hoppas framgår om du läser igenom det inlägg du just kommenterat. Du bör kunna nå honom på kultur@dn.se. /Jimmy

    Svara

Kommentera