Medborgarlön på tapeten igen

I höstas drog De gröna igång en process för att få fram en konkret modell för så kallad medborgarlön. Man laborerade med fyra varianter, och nu har det bestämts vilken av dem det blev. Och det var den jag trodde på.

Miljöpartiet har sedan det bildades haft frågan om medborgarlön (eller basinkomst) på sin dagordning. Den har hamnat olika högt upp, men har alltid funnits där i bakgrunden. Däremot har det inte funnits så tydlig tanke vad man faktiskt menar med medborgarlön/basinkomst, som någonting att driva i de parlamentariska församlingarna.

I senaste upplagan av partiprogrammet kan man läsa:

Vi anser att alla människor ska tillförsäkras en grundtrygghet. Rätten till en grundläggande trygghet ska omfatta alla, oberoende av om man passar in i dagens modeller för olika former av bidrag eller ej. Därför föreslår vi en radikal förändring av dagens bidrags- och försäkringssystem. Grundtryggheten ska ersätta alla olika försörjningsbidrag och omfatta alla i samhället. Vår vision är att på sikt ersätta grundtryggheten med medborgarlön. I vår grundsyn på människan som aktiv och skapande har vi en vision om ett samhälle med medborgarlön för alla. Medborgarlön kan skapa förutsättningar för människor att forma det gröna alternativa samhället.

Det var avsnittet Socialpolitik. Under Utbildning står det:

Vi anser att studier är till gagn för hela samhället och bör uppmuntras. Vi vill införa studielön som ett steg mot medborgarlön.

Och under Arbetsmarknad:

Vi strävar efter att frigöra trygghetssystemen från kopplingen till lönearbetet. Medborgarlön kan i framtiden möjligen bli en väg till grundtrygghet för alla.

En myndighet, en försäkring

Det är bra att partiet nu kan enas kring en modell för trygghetssystemen. Alla är förstås inte nöjda – t ex lämnar Karin Jansson, en av dem som varit mest pådrivande för basinkomstidén, sitt uppdrag som ansvarig för ekonomisk trygghet. Och att den modell man förespråkar, en sammanslagning av a-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag, med en enda gemensam myndighet, kan vara problematisk för förhållandet till fackföreningsrörelsen (framför allt LO). Det är i praktiken en obligatorisk och statlig a-kassa.

Bland bloggare skriver Jinge om fördelarna med en sammanslagning av systemen. Svensson tar upp problemen med statlig och obligatorisk a-kassa, ur ett fackligt perspektiv (den liberale bloggaren Attila har varit inne på samma linje, liksom nationalekonomen Niklas Jakobsson). Jag kan se både fördelarna och nackdelarna med De grönas modell. Som jag varit inne på tidigare är det viktigt att finna en ny modell för relationerna mellan fack, parti och stat, för den så kallade svenska modell som vi känt igen sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 har nått vägs ände. Vi behöver starka och oberoende fackförbund. Frågan är hur det uppnås. Kanske dags för löntagarfonder?

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Miljöpartiet, De gröna, medborgarlön, basinkomst, grundtrygghet, Karin Jansson, a-kassa, sjukförsäkring, socialbidrag, facket, fackföreningsrörelsen, Saltsjöbadsavtalet

Relaterade inlägg:

1. Små steg mot medborgarlön?
2. Kielos om identitetspolitik – igen
3. Hm… Jo, jag gjorde ett test på nätet igen…
4. Gjorde ett sånt där test igen…