Massans intelligens bättre än expertstyre

I början av sommaren (den 12 juli) hade jag en inledare i Fria Tidningen, med utgångspunkt i det irländska nejet till Lissabonfördraget. Den finns inte på webben, men kan läsas här i sin helhet.

Den 12 juni röstade Irlands befolkning nej till Lissabonfördraget, förslaget till konstitution för Europeiska Unionen som är tänkt att ersätta alla tidigare fördrag. Det var en lätt friserad version – man strök skrivningarna om flagga och hymn – av det förslag som befolkningarna i Frankrike och Nederländerna röstade nej till 2005. Lissabonfördraget måste godkännas av samtliga medlemsstater för att gälla. Irland är hittills det enda land vars befolkning fått rösta i frågan.

Kommentarerna från europeiska makthavare är farsartade att läsa. Frankrikes president Sarkozy kallar det irländska nejet för ”en incident på vägen”. Margot Wallström, EU-kommissionens vice ordförande, sade i en debattartikel i Svenska Dagbladet att ”nej är ett svar – men inte en lösning”. Sedan förde hon ett resonemang om att EU måste moderniseras, bli mer öppet och lyssna på medborgarnas önskemål. Detta utan att se det svar som låg framför ögonen. Allra mest talande var kanske en ledare i Dagens Nyheter, ”Irländska faran”, publicerad en knapp månad innan folkomröstningen. Här ett intressant utdrag:

Folkomröstningar bör i det längsta undvikas. Det gäller i synnerhet i komplicerade frågor som nya EU-fördrag. Ofta blir andra omständigheter vid sidan av sakfrågorna avgörande, som till exempel stödet för sittande regering eller för EU som sådant. Dessutom är utrymmet stort för att fabricera vrångbilder som medborgarna har svårt att genomskåda. Folkvalda representanter bör kunna anses vara beslutsfähiga.

Komplexiteten hos sakfrågorna är ett ganska vanligt argument mot folkomröstningar. I vår tid, med en globaliserad ekonomi, ökat utbyte mellan människor och allt större informationsmängder att hantera, är komplexiteten kanske rentav så hög att de flesta beslut bör överlåtas åt experter. Känns det igen?

Så resonerar den amerikanske journalisten Walter Lippman i sin bok Public Opinion. Han menar att vårt utbildningsväsen och våra demokratiska institutioner saknar möjligheter att ställa samhällets ”realiteter” i tydlig kontrast till opinioner formade av egenintressen. Lippmans bok kom redan 1922. Fem år senare kom en replik, John Deweys bok The Public and its Problems, som angriper frågan på ett sätt som är iögonfallande än i dag. Dewey menade att denna komplexitet, enligt Lippmann ett skäl för expertstyre, snarare möjliggör en mer medborgerlig demokrati. Just när frågorna är komplexa behövs allmänhetens inblandning.

Ett stöd för att Dewey har rätt är något som brukar kallas ”massans intelligens”: en grupp människor fattar som regel bättre beslut än enstaka personer, även när de enstaka personerna är experter. En förutsättning är att gruppen är en brokig skara människor. Förekomsten av avvikande åsikter, även felaktiga sådana, förbättrar hela gruppens resonerande. En annan förutsättning är tillgången till relevant information och att individerna använder sig av den information de har tillgång till, istället för att förlita sig på andras beslut.

Liberalen Dewey hade tagit djupt intryck av en rörelse i USA som kallade sig populister. Ordet hade inte den nedlåtande klang som det har i dag. Vi kan kalla dem rörelseradikaler. De svenska folkrörelserna under samma tid verkade enligt samma radikala ideal: självorganisering, egenmakt och folkbildning. Och där finner vi just det arv som kan rädda demokratin: kooperationen och studiecirkeln.

***

Jag har länge förespråkat folkomröstningar, även om det förstås inte är svart eller vitt. Som av en händelse har också Christopher Kullenberg låtit sig inspireras av John Dewey (Jag skickade min artikel till Fria Tidningen den 30 juni, och vi har inte snackat ihop oss). Detta som ett inlägg i FRA-debatten (dels i Aftonbladet, dels vidareutvecklat på bloggen). Jag kan också tipsa om ett nummer av tidskriften Fronesis, med tema liberalism, som tar upp Deweys tankar i ett par artiklar (särskilt ”Offentligheten uppstår genom sakfrågor” av Noortje Marres). Liksom Per Wirténs bok Populisterna: En berättelse från folkets århundrade (2000). Läs också Kalle P om OS och business i Kina.

***

Bloggkoll: Evelina bloggar om ansvarskurage, Ia noterar ett bottennapp i kategorin kvinnoförakt, Marta efterlyser en ny skoldebatt, Catti förundras över bloggaren Jinge och Emma frågar ut riksdagsledamöter. Och ni får inte missa Maria W:s debattinlägg om FRA på SVT Opinion!

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Fria Tidningen, John Dewey, massans intelligens, expertstyre, Lissabonfördraget, demokrati, folkomröstning, folkomröstningar, Nicolas Sarkozy, Margot Wallström, Walter Lippman, FRA, Försvarets radioanstalt, FRA-lagen, Fronesis, liberalism, offentlighet, Noortje Marres, Per Wirtén, populism, OS, CSR, Kina, Olympiska spelen, OS i Peking, OS i Beijing, OS i Kina

Inkommande söktermer

• expertstyre
• marres noortje offentligheten uppstår genom sakfrågor än ofta

Inga relaterade inlägg.