Massans intelligens bättre än expertstyre

Av den 26 augusti, 2008

I början av sommaren (den 12 juli) hade jag en inledare i Fria Tidningen, med utgångspunkt i det irländska nejet till Lissabonfördraget. Den finns inte på webben, men kan läsas här i sin helhet.

Den 12 juni röstade Irlands befolkning nej till Lissabonfördraget, förslaget till konstitution för Europeiska Unionen som är tänkt att ersätta alla tidigare fördrag. Det var en lätt friserad version – man strök skrivningarna om flagga och hymn – av det förslag som befolkningarna i Frankrike och Nederländerna röstade nej till 2005. Lissabonfördraget måste godkännas av samtliga medlemsstater för att gälla. Irland är hittills det enda land vars befolkning fått rösta i frågan.

Kommentarerna från europeiska makthavare är farsartade att läsa. Frankrikes president Sarkozy kallar det irländska nejet för ”en incident på vägen”. Margot Wallström, EU-kommissionens vice ordförande, sade i en debattartikel i Svenska Dagbladet att ”nej är ett svar – men inte en lösning”. Sedan förde hon ett resonemang om att EU måste moderniseras, bli mer öppet och lyssna på medborgarnas önskemål. Detta utan att se det svar som låg framför ögonen. Allra mest talande var kanske en ledare i Dagens Nyheter, ”Irländska faran”, publicerad en knapp månad innan folkomröstningen. Här ett intressant utdrag:

Folkomröstningar bör i det längsta undvikas. Det gäller i synnerhet i komplicerade frågor som nya EU-fördrag. Ofta blir andra omständigheter vid sidan av sakfrågorna avgörande, som till exempel stödet för sittande regering eller för EU som sådant. Dessutom är utrymmet stort för att fabricera vrångbilder som medborgarna har svårt att genomskåda. Folkvalda representanter bör kunna anses vara beslutsfähiga.

Komplexiteten hos sakfrågorna är ett ganska vanligt argument mot folkomröstningar. I vår tid, med en globaliserad ekonomi, ökat utbyte mellan människor och allt större informationsmängder att hantera, är komplexiteten kanske rentav så hög att de flesta beslut bör överlåtas åt experter. Känns det igen?

Så resonerar den amerikanske journalisten Walter Lippman i sin bok Public Opinion. Han menar att vårt utbildningsväsen och våra demokratiska institutioner saknar möjligheter att ställa samhällets ”realiteter” i tydlig kontrast till opinioner formade av egenintressen. Lippmans bok kom redan 1922. Fem år senare kom en replik, John Deweys bok The Public and its Problems, som angriper frågan på ett sätt som är iögonfallande än i dag. Dewey menade att denna komplexitet, enligt Lippmann ett skäl för expertstyre, snarare möjliggör en mer medborgerlig demokrati. Just när frågorna är komplexa behövs allmänhetens inblandning.

Ett stöd för att Dewey har rätt är något som brukar kallas ”massans intelligens”: en grupp människor fattar som regel bättre beslut än enstaka personer, även när de enstaka personerna är experter. En förutsättning är att gruppen är en brokig skara människor. Förekomsten av avvikande åsikter, även felaktiga sådana, förbättrar hela gruppens resonerande. En annan förutsättning är tillgången till relevant information och att individerna använder sig av den information de har tillgång till, istället för att förlita sig på andras beslut.

Liberalen Dewey hade tagit djupt intryck av en rörelse i USA som kallade sig populister. Ordet hade inte den nedlåtande klang som det har i dag. Vi kan kalla dem rörelseradikaler. De svenska folkrörelserna under samma tid verkade enligt samma radikala ideal: självorganisering, egenmakt och folkbildning. Och där finner vi just det arv som kan rädda demokratin: kooperationen och studiecirkeln.

***

Jag har länge förespråkat folkomröstningar, även om det förstås inte är svart eller vitt. Som av en händelse har också Christopher Kullenberg låtit sig inspireras av John Dewey (Jag skickade min artikel till Fria Tidningen den 30 juni, och vi har inte snackat ihop oss). Detta som ett inlägg i FRA-debatten (dels i Aftonbladet, dels vidareutvecklat på bloggen). Jag kan också tipsa om ett nummer av tidskriften Fronesis, med tema liberalism, som tar upp Deweys tankar i ett par artiklar (särskilt "Offentligheten uppstår genom sakfrågor" av Noortje Marres). Liksom Per Wirténs bok Populisterna: En berättelse från folkets århundrade (2000). Läs också Kalle P om OS och business i Kina.

***

Bloggkoll: Evelina bloggar om ansvarskurage, Ia noterar ett bottennapp i kategorin kvinnoförakt, Marta efterlyser en ny skoldebatt, Catti förundras över bloggaren Jinge och Emma frågar ut riksdagsledamöter. Och ni får inte missa Maria W:s debattinlägg om FRA på SVT Opinion!

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Fria Tidningen, John Dewey, massans intelligens, expertstyre, Lissabonfördraget, demokrati, folkomröstning, folkomröstningar, Nicolas Sarkozy, Margot Wallström, Walter Lippman, FRA, Försvarets radioanstalt, FRA-lagen, Fronesis, liberalism, offentlighet, Noortje Marres, Per Wirtén, populism, OS, CSR, Kina, Olympiska spelen, OS i Peking, OS i Beijing, OS i Kina

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

6 reaktioner på ”Massans intelligens bättre än expertstyre

  1. Christopher Kullenberg (1 comments)

    Mycket intressant. Vi borde sätta ihop ett Dewey/ekologi/materialism-seminarium nån dag och se vart dessa tankar kan leda genom fri association.

    ---
    Bra idé! Har du följt diskussionen efter det inlägg hos Kalle som jag länkade till? /Jimmy

    Svara
  2. Daniel Nylin Nilsson (8 comments)

    Jättebra! Jag kan inte säga annat än att jag tycker du lyfter fram det viktigaste i demokratin, i mycket väl valda ord 🙂

    Det finns en parallell inom fri mjukvara- teknologin, den så kallade Linus lag : "med tillräckligt många ögon, blir alla buggar synliga" Och faktiskt... fri mjukvara vinner mark, inte främst av ideologiska skäl utanför att den är bättre. Tusen programmerare är bättre än den bäste ensam. Förhoppningsvis kan vi använda internetbaserad teknologi till att pånyttföda demokratin.

    Jag tror EU är inne i en ganska komplicerad situation just nu. Jag kan förstå dem som inte vill låta nationella omröstningar äventyra hela projektet - men det enda legitima alternativet jag kan se är att ha Europeiska folkomröstningar.

    Svara
  3. Thomas Svensson (75 comments)

    Jag håller med dig om att man inte skall låta s.k. experter avgöra politiska frågor. Frågors komplexitet skulle väl snarare vinna på att få en mångsidig behandling. Experter är ju oftast ganska smala i sitt område och klarar inte av den helhetssyn som en stor komplexitet kräver. Men yttrar sig verkligen en folkomröstning i en mångsidig behandling.

    Det finns alltså en annan anledning, tycker jag, att vara skeptisk till folkomröstningar. Det är, att den enskilde tenderar att vara kortsiktig, fördomsfull och individualistisk och i en folkomöstning är det just ett medelvärde av individerna som avgör. De flesta politiska avgörandena borde förstås istället vara långsiktiga, fördomsfria och kollektivistiska. Detta åstadkoms nog bättre genom den representativa demokratin, där beslutsfattarna i sin beslutsfattarroll faktiskt är skyldiga att se till helheten. Genom remissförfarande kan många olika synpunkter vara med och påverka. Genom val kan vi avskeda dem som inte uppfyller sina skyldigheter. Visserligen är också denna process i högsta grad smutsad av individers svagheter, men som Churchill hävdade, vi har tyvärr inget bättre system.

    Frågan står alltså inte om experter eller folket skall styra, utan om vi kan förfina det system som låter diskussionen och den tillfälliga ansvarsuppgiften vara vägledande.

    Svara
  4. Karl Palmås (14 comments)

    För er som vill snåla och inte beställa Fronesis nummer om Liberalism - där det ju står om Dewey - går det alldeles utmärkt att ladda ned introt till Dewey/pragmatist-delen här.

    Svara
  5. Gustaf Redemo (28 comments)

    Nu har jag inte siffrorna från senaste valet i Irland i huvudet, men minns föregående val där en ynka 40 % av befolkningen iddes rösta. Då frågar jag mig om det är en representativ massa och är det denna mångfald av olika röster som gör sina röster hörda. Nej, är svaret.

    Samtidigt är jag väldigt misstroende mot massan. I datavärlden är det kunniga personer som kollar buggar, i den vanliga världen är det en amorf massa som inte tar sig tid att läsa tidningar och se på nyheterna som tillåts få tala i slika val och omröstningar.

    Jag är till stor del emot expertstyre, men samtidigt säger jag som redaktören för Le monde Diplomatique, vad han nu heter, demokrati kräver att den enskilde tar sitt ansvar och informerar sig och då inte bara i Metro och skapar sig en egen mening. Få är tyvärr sugna på den kraftansträngningen, vilket gör att t.ex. en folkomröstning av det här slaget fallerar och endast en liten informerad grupp har en aning om vad och varför de röstade.

    Svara
  6. Pingback: Konsten att stirra sig blind på staten - jimmysand.com

Kommentera