Jag såg igår Gellert Tamas reportage Spelet om de apatiska flyktingbarnen (SVT:s Uppdrag granskning). Tyvärr var de ansvariga precis så cyniska som jag misstänkte när hela debatten var igång. (Reportaget finns att se på SVT:s hemsida.)
Nu avgående migrationsminister Barbro Holmberg (s) kunde vräka ur sig: "Ett bra beslut, allt annat hade varit en humanitär katastrof", apropå att Moderaterna och Socialdemokraterna bildade ohelig allians mot samtliga andra riksdagspartiers krav på allmän amnesti för de apatiska barnen. Med "humanitär katastrof" syftade hon på att barnen skulle ha förgiftats, alternativt tvingats simulera, av sina föräldrar - och om allmän amnesti beviljas skulle det ha lett till en våg av flyktingar till det blåögda Sverige.
De "experter" som man lutade sig emot var framför allt två: läkarna Tomas Eriksson och Thomas Jackson. Den förstnämnde har deltagit i ett antal debattprogram, där han hävdat sig ha undersökt flera barn och av det spekulerat kring att det rör sig om bromförgiftning.
Går man till botten med hans teori om brom visar den sig inte stämma. Inga tester som gjort på barn har visat några sådana spår och de typiska biverkningar som brompulver ger upphov till har heller påvisats.
- Nej, då är det väl inte brompulver då. Jag har ingen kristallkula, jag kan inte veta det, säger Tomas Eriksson.
Thomas Jackson har skrivit en debattartikel i tidningen Dagens Medicin, där han hävdar att föräldrarna tvingat sina barn att simulera.
THOMAS JACKSON säger sig vara stark motståndare till mångkultur och har dessutom ha nära band till en före detta Nationaldemokrat, Mats Strandberg, som sprider rykten på nätet om ryska droger som tänkbar faktor när barnen manipulerar svenska myndigheter.
Thomas Jackson är alltså den auktoritet som en statlig utredning lutar sig mot vad gäller påståendet om apatiska barn som simulerar. Och han har aldrig träffat ett apatiskt barn.
Utredaren Marie Hessle hävdar också att fenomenet apatiska flyktingbarn aldrig påträffats före 2002, och aldrig - vare sig förr eller senare - utanför Sverige.
Men det här stämmer inte. Uppdrag gransknings undersökning visar att det redan 1991 rapporterades i nyhetssändningar om fall som påminner om dagens apatiska barn, då handlade det om turkiska flyktingbarn från Bulgarien.
Det finns fler exempel - och symptomen finns beskrivna i medicinsk litteratur från 1950-talet.REDAN INNAN HESSLE offentliggör sin utredning visar Uppdrag granskning dessutom en intervju med den internationellt erkände forskaren Bryan Lask, som menar att de svenska symptomen stämmer väl överens med sjukdomstillståndet Pervasive Refusal Syndrome, uppgivenhetssyndrom.
Några veckor senare visar Aktuellt ett inslag från Australien där reportern redogör för liknande symptom hos flyktingbarn i Australien.
Marie Hessle framträder dagen efter i Aktuellt och säger att hennes kansli tagit personlig kontakt med psykkologen i Australien, Zachary Steel.ENLIGT ZACHARY STEEL har ett sånt samtal aldrig ägt rum. Varken med Hessle eller med någon av hennes medarbetare.
- Jag har inget minne av det, säger han till Uppdrag granskning.
Marie Hessle har inte heller kontaktat Bryan Lask.
- Jag tycker det är märkligt, säger Lask själv.
Programmet visar också att den tjänsteman på Migrationsverket, Annica Ring, som i julas bjöd sina kolleger att med champagne fira en avvisning, är en nära kontakt och meningsfrände till Marie Hessle. Och under budgetförhandlingarna med V och Mp motiverade - enligt Kalle Larsson (v) - en högt uppsatt regeringstjänsteman den hårda flyktingpolitiken med att: "Det är det enda sättet att förhindra högerpopulisternas framgångar." Detta har dock tjänstemannen själv dementerat.
Vi får nu hoppas att det inte blir någon moderat som avlöser Barbro Holmberg som migrationsminister. Det är det enda som kan göra det hela värre.