Vänstern bör blicka framåt

Av den 3 juni, 2006

Inlägget publicerades i Göteborgs Fria Tidning den 3 juni.

Vänstern som begrepp föddes under franska revolutionen. De mest radikala, de som mest principfast förde fram de politiska och medborgerliga fri- och rättigheterna, satt till vänster i nationalkonventet. Det var också de som bar huvudansvaret för de revolutionära excesserna. Denna första vänster bärs upp av tron på universella värden, individualism och framstegsoptimism – idéer som formulerades av upplysningstänkarna. Den motsatte sig l’ancien régime, till vars försvar konservatismen som ideologi växte fram. Den första vänsterns ideologi blev liberalismen.

Den andra vänstern fick sitt genomslag med revolutionerna 1848. Det var arbetarrörelserna och de nationella befrielserörelserna, kommunismens och socialdemokratins vänster, med Marx, Engels och Kautsky som de stora ideologerna. Den hyllade kollektiv och social jämlikhet, och hade ännu på 1970-talet en mycket stark ställning i världspolitiken. Dess ideologi var socialismen. Att den moderna högern, förutom sina extremistiska flanker, kommit att utgöra en ohelig allians mellan liberaler och konservativa beror på det verkliga eller upplevda hotet från den andra vänstern.

Under 1960-talet växte en insikt fram om att den andra vänstern misslyckats med sin strategi - att först ta makten och sedan förändra världen. Den hade på många håll, i såväl väst och öst som tredje världen, kommit till makten, men inte i tillräckligt stor utsträckning förändrat världen. En ny vänster, den tredje vänstern, växte fram i protest mot etablissemanget i väst och öst. Den är anti-imperialistisk, grön och feministisk. Den saknar den andra vänsterns koppling till arbetarklassen och till statliga reformprojekt. Den saknar också den första vänsterns naiva framstegstro och människosyn. Den har insett att friheten inte är äkta om en del människor är för fattiga eller för svaga för att njuta av den, och jämlikheten inte äkta om en del människor diskrimineras eller förtrycks av andra. Hållbar utveckling är uttryck för en miljömedvetenhet och en solidaritet mellan folk, mellan generationer liksom mellan människan och andra arter, som ger den tredje vänstern en ny och egen dimension.

Idag ser vi en tillbakablickande vänster: Inte en som vill se en renässans för öststatskommunism, men däremot för socialdemokratisk sjuttiotalspolitik. Frågan är om inte inspirationen snarare bör sökas på andra håll: Hos Latinamerikas radikaler, som zapatister och colombianska feminister, hos Indiens daliter eller hos rörelsen för ett annat Europa. Eller varför inte angloamerikanska vänsterliberaler?

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: vänstern, liberalism, socialism

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

Kommentera