Utanförskap och prekariat

Av den 6 mars, 2014

Före jul skrev jag en del om låglönepolitik. I min första ledare för ETC Göteborg tog jag upp försörjningsstödet och det växande utanförskapet. Diskussionen fortsätter i en kommande bok av Johan Lönnroth och undertecknad.

På ekonomspråk talas det om en insider/outsider-problematik på arbetsmarknaden.1 I grund och botten handlar det om att de som är inne på arbetsmarknaden ("insiders") genom sina kunskaper har en relativt stark förhandlingsposition, och därigenom goda arbetsvillkor och höga löner, medan de som befinner sig längre från arbetsmarknaden ("outsiders") har svårt att komma in. Arbetets kunskapsinnehåll begränsar också arbetsgivarnas möjligheter att pressa lönekostnaderna genom att byta ut sin arbetskraft. Ökade motsättningar mellan insiders och outsiders undergräver löntagarnas positioner och gör det svårare att bedriva en politik för ökad jämlikhet.

Diagram från Lönnroth & Sand (kommande) över dagens klassamhälle.
Diagram från Lönnroth & Sand (kommande) över dagens klassamhälle.

Den svenska nittiotalskrisen satte hela arbetslivet under ett starkt tryck att minska kostnader och öka produktiviteten. Slimmade arbetsorganisationer och höjda kompetenskrav gjorde att omkring 400.000 individer i arbetsför ålder mer eller mindre permanent stöttes ut från arbetsmarknaden. De offentliga utgifterna för socialförsäkringarna ökade, medan skatteintäkterna minskade, när sysselsättningen sjönk i den privata sektorn på grund av krisen. För att möta detta gjordes nedskärningar också i vård, skola och omsorg, vilket ytterligare bidrog till arbetslösheten. Medan strukturomvandlingen – Schumpeters kreativa förstörelse – under den tidigare epok som var industrialismens rekordår tagit sig uttryck i att mindre lönsamma företag slogs ut, har den sedan nittiotalets mitt snarare handlat om effektivisering av befintliga företag (och offentlig sektor).2

Utanförskapets statistiska sammansättning

De fyra borgerliga partierna i Allians för Sverige gick till val år 2006 på att bekämpa utanförskapet, som räknades av den gemensamma arbetsgruppen Ekonomisk politik för tillväxt till ca 1,5 miljoner.3 Sju år senare är motsvarande siffra knappast lägre, snarare omfattar den ytterligare ett antal tusen. Genom den borgerliga regeringens reformer – särskilt av sjukförsäkringssystemet – har sammansättningen förändras. Färre är sjukskrivna eller förtidspensionerade, många omfattas istället av det så kallade Fas 3 (egentligen sysselsättningsfasen av den så kallade jobb- och utvecklingsgaranti som regeringen införde i juli 2007) och av kommunernas försörjningsstöd.4

Fattigklubba från Hälsingland. Den fattige hämtade klubban hos den som senast hade hyst ett hjon, och förde den med sig till nästa gård som då måste ge honom kost och logi. (Från Salonen, 2013.)

Som forskaren i socialt arbete Tapio Salonen visat är arbetslöshet och ohälsa de huvudsakliga orsakerna till försörjningsbehovet.5 Ungdomar, utlandsfödda i arbetsför ålder och ensamstående mödrar är överrepresenterade. Det är mycket svårt för den som är hänvisad till socialtjänst och försörjningsstöd (det som tidigare kallades socialbidrag) att förbättra sin ekonomiska situation. Dessutom ökar också antalet arbetande fattiga i Sverige. Termen kommer från USA, vars arbetsmarknadsdepartement i sin statistik låter Working Poor beteckna dem som visserligen har en anställning (ofta flera, med dåliga villkor) men så låg inkomst att de måste definieras som fattiga. Sedan år 2005 har fattigdomen nästan fördubblats bland ensamstående föräldrar med jobb (från nio till sexton procent), att jämföra med ökningen från sju till nio procent mellan åren 1991 och 2005. Det är fem gånger vanligare att personer med utländsk bakgrund är fattiga trots att de arbetar, jämfört med familjer med svensk bakgrund.6 Ändå menade Fredrik Reinfeldt när han i början av år 2013 talade på World Economic Forum i Davos att Sverige har en alltför låg andel låglönejobb, 2,5 procent jämfört med EU-snittet på 17 procent.

Prekära villkor på arbetsmarknaden

Den brittiske ekonomen Guy Standing har präglat ett nytt begrepp som beteckning på denna nya och växande underklass: Prekariatet.7 Det består av människor som står inför ett liv av arbetslöshet eller osäkert arbete, periodvisa anställningar, avsaknad av en yrkesmässig identitet. De känner sig alienerade, tvungna att arbeta med vad de inte vill sysselsätta sig med och oförmögna att utföra arbete som de hade velat ägna sig åt.

En undergrupp i denna samhällsklass i blivande kommer ur den gamla arbetarklassen. Det är de unga som i den nya flexibla ekonomin aldrig fått uppleva de trygga anställningar eller för den delen den yrkesstolthet som deras föräldrar hade. Istället är de hänvisade till timanställningar, vikariat och bemanningsföretag. Det är den här gruppens frustration över bristen på beständighet och trygghet som ofta får dem att rösta på högerpopulistiska partier.

En annan grupp har mer gemensamt med medelklassen. Det är unga och välutbildade som trots avklarade studier och höga studielån inte möter annat än otrygghet på arbetsmarknaden. Och den tredje gruppen utgörs av invandrare, gästarbetare och papperslösa. De har ofta de sämsta arbetsförhållandena, och som om inte det vore nog får de bära skulden för de två förstnämnda gruppernas problem.

Basinkomst som grund för social trygghet

I det svenska prekariatet kan man nog säga att utlandsfödda och ungdomar med låg utbildning är överrepresenterade. Men globalt, från Japan till Spanien, är trenden att allt fler utbildar sig för att sedan inse att det inte lönade sig. I Sverige finns det statistik som visar att omkring hälften av alla jobb i dag utförs av personer som är överkvalificerade. Det måste till metoder för att tillvara ta de anställdas reella kompetens, så att de kan ta ett kliv uppåt och frigöra lågkvalificerade jobb. De resurser som samhället i dag lägger på att försörja människor utanför arbetsmarknaden, bland annat genom det kommunala försörjningsstödet, skulle bättre användas för att rusta dem för de jobb som skulle bli lediga.8

Förslagen från borgerlighetens sida har snarare handlat om att stimulera fram särskilda låglönesektorer för vissa grupper av arbetskraft (ungdomar, ensamstående mödrar, utlandsfödda vare sig de är bosatta i landet eller bara tillfälligt utstationerade). Men ett höglöneland inte bara är ett land som har råd att ge sina medborgare höga löner. Det har också haft råd att via skattsedeln finansiera en hög utbildningsnivå i befolkningen, en god infrastruktur samt en välutvecklad forskning. Faktorer som bland andra OECD belyst som viktiga för en hög produktivitet, vilket är själva basen för lönebetalningsförmågan. Om vissa grupper av arbetskraft tillåts konkurrera genom lägre löner och sämre arbetsvillkor skulle detta inte bara skapa inlåsningseffekter för dessa grupper – det skulle också undergräva det skatteunderlag som varit en förutsättning för den höga produktiviteten.

I sitt bidrag till antologin argumenterar Jan Otto Andersson för "medborgarinkomst".

Med detta sagt är det ett faktiskt problem, som Standing hävdar, att de existerande sociala skyddsnäten inte når prekariatet och att de är byggda för att enbart tillfredsställa medelklassens och den väletablerade ”gamla” arbetarklassens behov. Han har lanserat idén om att en basinkomst - en individualiserad, ovillkorlig grundlön eller medborgarlön - skall ersätta de gamla socialförsäkringssystemen, huvudsakligen baserade på inkomstbortfallsprincipen. Nätverket ”Basic Income Guarantee Network” har bildats för att driva frågan.

Förslaget om basinkomst har angripits hårt av både fackföreningar och av kapitalmaktens företrädare för att det skulle göra det så attraktivt att inte arbeta så att stora delar av särskilt de unga skulle börja leva ett lättjefullt oansvarigt liv utanför samhället, ungefär som haschförsäljarna i Köpenhamns Christiania. I längden skulle systemet rasera välfärdsstaten. Även bland dem som är mer sympatiskt inställda finns åsikten att en generell ovillkorlig basinkomst är att gå för långt. Det finns också argumentet om att bidrag måste behovsprövas för att hindra otillbörligt utnyttjande. Men behovsprövade bidragssystem ger en tröghet åt båda håll. Det är trögt att komma in i systemen, men det är lika svårt att ta sig ur systemen när man väl kommit in. Av de som beviljats sjukersättning tar sig mindre än en procent tillbaka till arbetsmarknaden. De utförsäkrade klarar inte kraven på arbetsmarknaden, där man med dagens system antingen är inne eller ute.

Jan Otto Andersson i det finländska Vänsterförbundet har lanserat en kompromiss som han kallar ”medborgarinkomst” som består av två delar: Dels en ovillkorlig inkomst som är relativt lågt satt, dels en ”medborgarlön” som betalas ut enbart om individen utför samhällsnyttigt arbete.9 Anderssons idé borde vara värd att pröva. Den måste inte innebära att man skrotar de nuvarande socialförsäkringarna. Snarare kan det tänkas att basinkomsten, den första delen av Anderssons förslag, utgör en grundtrygghet som delvis finansieras genom att ersätta försörjningsstödet, grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen och bidragsdelen av studiemedlet. En utfasning av ränteavdraget för bolån skulle generera ytterligare medel. På denna basinkomst läggs socialförsäkringar enligt inkomstbortfallsprincipen, ungefär som i dag, med a-kassor närstående fackföreningarna. Det skulle också behöva till en skattereform, då basinkomsten för den som har anställning i praktiken skulle fungera som ett grundavdrag.

I vilket fall som helst måste något göras för att ge prekariatet bättre levnadsvillkor.

Det här var ett utdrag från den kommande, omarbetade upplagan av Den tredje vänstern. Författare är Johan Lönnroth och undertecknad.

För övrigt...

...glömde jag i höstas bort att jag läst Per Dahls bok Kammarmusik: Borgerliga essäer (2012). Jag brukar ju ta upp böcker som jag läst. Denna stötte jag på i en podd från Timbro (rekommenderas!), som jag brukar lyssna på, och jag blev sugen på att läsa den. Lättläst och eftertänksam på ett sätt som det inte finns för mycket av. Jag skulle gärna se liknande alster, men mer vänsterinriktat.

Print Friendly, PDF & Email

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om basinkomst, Guy Standing, högerpopulism, Jan Otto Andersson, Johan Lönnroth, Joseph Schumpeter, Per Dahl, prekariatet, socialförsäkringar, strukturomvandling, utanförskap, Working Poor

Noter

  1. Insider/outsider-hypotesen lades fram av nationalekonomerna Assar Lindbeck och Dennis Snower i Involuntary Unemployment as an Insider-Outsider Dilemma, Seminar Paper No. 282, Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, 1984. []
  2. Anders Nilsson och Örjan Nyström skriver om detta i "Den svenska modellen har drabats av en insider/outsider-problematik", Håkan A Bengtsson, red., Agenda 2010+, Agora 2008, s 30-40. []
  3. Siffran fick arbetsgruppen fram genom att räkna ihop den totala arbetslösheten (417.000 personer eller 9,3 procent av arbetskraften) med alla som velat arbeta men inte sökt jobb (ca 200.000 personer); gruppen heltidsstuderande som samtidigt sökt arbete (90.000 personer); de som omfattas av sjuk- och rehabiliteringspenning (250.000 personer); samt förtidspensionerade (556.000 personer). Se rapporten En politik för arbete och trygghet, Allians för Sverige, februari 2006 (pdf). []
  4. I en granskning publicerad i januari 2012 jämför LO jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas med mellankrigstidens AK-arbeten. Dessa, även kallade nödhjälpsarbeten, sysselsatte arbetslösa med vägbyggen, dikning av våtmarker och skogsarbete. Lönen var ungefär 75 procent av den normala för grovarbete. Man bodde i baracker, ofta långt från hemorten och den som vägrade ta ett nödhjälpsarbete blev utan all ersättning. []
  5. Salonen, Tapio, Det nödvändiga uppbrottet – reformera det ekonomiska biståndet, Arena Idé, 2013 (pdf). []
  6. Förekomsten av arbetande fattiga diskuteras av Lina Stenberg i en rapport för Arbetarrörelsens tankesmedja, Jobbar – men ändå fattig, 2013 (pdf). []
  7. Standing, Guy, Prekariatet: Den nya farliga klassen (2011), Daidalos 2013. []
  8. Se tex Vid arbetslivets gränser: Sysselsättning, matchning, barriärer 1974-2010, underlagsrapport till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, 2013, pdf. Anders Nilsson och Örjan Nyström har fört fram en del förslag om lärande i arbetslivet, bl a i rapporten Ny strategi för jämlikhet, Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg, 2011, pdf. []
  9. Jan Otto Andersson lägger fram sitt förslag i artikeln ”Grundinkomst och medborgarlön för en postfordistisk arbetsmarknad”, Jonas Olofsson, red., Den tredje arbetslinjen: Bortom den svenska modellen och marknadsliberalismen, Premiss 2005, s 192-203. Författaren har även skrivit om medborgarlön i tidigare publikationer. []

Kommentera!

Kommentera