Till en grön teori om rättigheter

Av den 23 februari, 2011

I höstas skrev jag om en krönika av socialdemokraten Kajsa Borgnäs där hon hävdade att Miljöpartiet inte har någon tydlig människosyn. Jag vill här fördjupa mig i några aspekter av repliken från Grön ungdoms Maria Ferm.

I Socialdemokratiska studentförbundets tidskrift Libertas, vars nummer för sommaren 2010 hade temat rödgrönt, publicerades en replik på Borgnäs krönika – skriven av Maria Ferm, då ena språkröret för Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom.1 Eftersom Borgnäs hävdat att de gröna saknar en tydlig bild av ”vad människor har rätt till respektive ska förtjäna” dröjer sig Ferm i sitt resonemang mycket vid rättvisa och rättigheter. Det är i och för sig befogat – sedan slutet av 1970-talet har social rättvisa varit en av fyra grundpelare för en rad gröna partier runtom i världen, som i den globala gröna stadgan från Canberra 2001 utökats till sex grundprinciper.2

Grön rättighetspolitik

Maria Ferm
Maria Ferm, språkrör för Grön ungdom 2008-2011, riksdagsledamot sedan 2010.

Som ett exempel på hur Miljöpartiet i sin politik utgår från rättigheter tar Ferm upp förordandet av grundtrygghet i socialförsäkringssystemen, snarare än principen om inkomstbortfall. Det är en fråga där socialdemokratin slutit upp bakom det senare, sedan socialminister Gustav Möller på 1940-talet förlorade diskussionen mot finansminister Ernst Wigforss och statsminister Per Albin Hansson vilka bland annat ansåg att det skulle bli för dyrt.

Ett annat exempel är migrationspolitiken, där socialdemokratin så sent som under Göran Persson drev på för en hårdare asylpolitik och varnade för "social turism" när EU skulle utvidgas med tio nya medlemsländer, bland dem Polen och sex andra från det forna östblocket. Med stöd av Moderaterna stoppade regeringen Persson det krav på allmän flyktingamnesti som 2005 drevs av Miljöpartiet och övriga partier. Senare, 2008, slöt Miljöpartiet en överenskommelse med den borgerliga regeringen om arbetskraftsinvandring.

Man kan också nämna det starka engagemang för hbt-personers rättigheter som gav Miljöpartiet högst poäng när Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, RFSL, 2006 kartlade frågornas behandling i riksdagen. Det tar Ferm inte upp i sin replik. Däremot klimatfrågan, där hon vill se en politik för global rättvisa ”som minskar klyftorna mellan människor i Sverige, men också mellan människor i olika delar av världen och mellan generationer”.3

Rättigheter som historiska betingelser

Vad för slags teori om rättigheter kan då anses bilda grund för grön politik? Här får vi för en stund lämna Maria Ferms replik till Kajsa Borgnäs, för att istället gå till den praktiska filosofins tradition. Norberto Bobbio, till sin död för några år sedan professor emeritus i politisk filosofi och rättsteori vid universitetet i Turin, hävdar i sin bok Rättigheternas epok (Daidalos, 2000) om de mänskliga rättigheterna att de är betingelser för att förverkliga yttersta värden.

Därför är det också dessa yttersta värden som åberopas när man försöker att grundlägga dem. Men de yttersta värdena kan inte i sin tur rättfärdigas, endast accepteras: det som är ytterst är ytterst just därför att det inte har någon grundval.

Bobbio framhåller i inledningen till boken, som är en samling föredrag, att mänskliga rättigheter visserligen är fundamentala, men de kan inte förstås utanför historien. Rättigheter uppstår när de måste eller kan uppstå. Och de uppstår inte alla på en gång: Den första generationens rättigheter, negativa rättigheter, formulerades när det uppstod ett utrymme för att se människor inte längre som undersåtar under en härskare, utan som medborgare med rätt att inte förtryckas av staten. Den andra generationen, positiva eller sociala rättigheter, uppstod när fattiga och arbetare organiserade sig för att kräva av staten att uppfylla behov som välbärgade kan tillfredställa på egen hand  – skydd mot arbetslöshet, grundläggande utbildning och sociala reformer som gäller sjukdom och pension. Bobbio talar också om en tredje generationens rättigheter, som rätten att leva i en oförstörd miljö – och kanske även en fjärde, som rätten till den egna arvsmassan.

Rättsrealismen och socialdemokratin

Synen på rättigheter som historiskt möjliggjorda betingelser för att förverkliga yttersta värden kan ses som en medelväg mellan två ytterligheter inom rättsfilosofin: naturrätten och rättsrealismen. Den sistnämnda, som haft stark ställning i Sverige genom den så kallade nya Uppsalaskolan, influerad av värdenihilistiska filosofen Axel Hägerström och med dennes lärjunge Vilhelm Lundstedt som främsta företrädare, menar att "det finns inga absoluta rättigheter". Vad som kan anses rätt är alltid någonting stipulerat av statsmakten. Rättigheter får människan som delaktig i samhället inom dess ram av normer för vad som kan anses samhällsnyttigt. Lundstedt var, förutom professor vid Uppsala universitet, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, och hans idéers betydelse för socialdemokratisk rättsfilosofi kan knappast underskattas. Hit kan möjligen en del av förklaringen till den svenska välfärdsstatens baksidor härledas. De tvångssteriliseringar som utfördes på fattiga och utsatta kvinnor mellan 1934 och -75 är kanske det tydligaste exemplet. Hanteringen av Hiv/Aids på 1980-talet - läkare gavs mandat att lära ut acceptabla sexualbeteenden och de om inte följde anvisningarna kunde omhändertas och sättas i karantän - är ett annat exempel, liksom den på nolltolerans baserade narkotikapolitiken. Det har saknats en juridiskt bindande rättighetslagstiftning som låter medborgaren driva sin sak mot staten.

Fortsättning följer.

Print Friendly, PDF & Email

Inkommande söktermer

  • jimmy hägerström

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om asylpolitik, grön ideologi, grundtrygghet, Maria Ferm, migration, Norberto Bobbio, rättigheter, rättsfilosofi, socialdemokrati, Vilhelm Lundstedt

Noter

  1. Ferm, Maria, ”De gröna har visst en tydlig människosyn”, Libertas nr 2/2010, s 17f. Hela numret finns att läsa här. []
  2. Tysklands Die Grünen/Bündnis ’90, världens första gröna parti, talar om Ökologisch, ’ekologisk’, Sozial, ’social’, Basisdemokratisch, ’gräsrotsdemokratisk’, och Gewaltfrei, ’ickevåldsbetonad’. Den globala gröna stadgan, Charter of the Global Greens, finns att läsa som pdf. []
  3. Begreppet rättvist miljöutrymme lanserades av Friends of the Earth inför Riokonferensen 1992. Svenska Miljöförbundet Jordens Vänner, MJV, skriver på sin webbplats:

    Ingen av de två termerna i begreppet Rättvist miljöutrymme kan ges en exakt definition. Miljöutrymmet är den förbrukning av naturresurser och de därmed sammanhängande utsläpp som kan vara acceptabel, utan att äventyra den biologiska mångfalden eller framtida generationers möjligheter att försörja sig. Rättvisan står i begreppet för att varje land eller region har rätt till samma miljöutrymme, räknat som genomsnitt per invånare, men kan också behöva anpassas till de olika förutsättningarna i olika länder.

    Genom den orättvisa fördelningen och det ohållbara utnyttjandet av miljöutrymmet har vi genom åren byggt upp en ekologisk skuld. Det är en skuld till framtida generationer vars miljöutrymme vi har begränsat genom vår rovdrift på naturresurserna. Det är också en skuld till människor i andra delar av världen som genom den orättvisa fördelningen har berövat sin rättmätiga del av miljöutrymmet.

    []

Kommentera!

5 reaktioner på ”Till en grön teori om rättigheter

  1. Heiti Ernits (67 comments)

    Intressant - ser framemot uppgöljningen! Ett litteraturtips som är helt oumbärligt när vi kommer till "grön etik" (eller miljöetik). DesJarding bok: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0534520847

    Otroligt bra bok som innehåller mångfacetterade analyser kring de olika etiska diskurserna genom historien. Allt från utilitarism till deontologisk etik. Olika ideologier och filosofiska stömningar från ekonomiska paradigm till djupekologi, biocentrisk etik, ekofeminism, socialekologi, landetik, djurrätt osv. Ett måste i bokhyllan.

    Svara

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar