Ny favorit bland Rushdies romaner

Av den 20 december, 2006

Håller just nu på att läsa Marken under hennes fötter (2000) av Salman Rushdie, och har sista kapitlet kvar.

Rushdie är en av mina favoritförfattare. Min tidigare favorit bland hans böcker är Satansverserna (1988, handlar mycket om segregation i London, men gjorde författaren världsberömd och föremål för en fatwa från ayatolla Khomeini pga en kontroversiell skildring av profeten Muhammed), men nu har Marken under hennes fötter seglat upp som en betydande konkurrent.

Handlingen bygger på myten om Orfeus och Eurydike och kretsar kring världspopstjärnorna Vina Apsara och Ormus Cama. Den utspelas mycket i Bombay och sträcker sig i tiden från 30- eller 40-talet fram till 80-talets slut. Efter att ha skildrat huvudpersonernas bakgrund handlar boken mycket om rockmusikens och populärkulturens historia från 50-talet och framåt, och det är en delvis kontrafaktisk historieskrivning där Vietnamkriget idag känns högaktuellt (med Storbritannien inblandat tillsammans med USA).

Men det är också ett klassiskt triangeldrama, eftersom bokens berättare, fotografen Rai Merchant, har ett olyckligt förhållande med Vina. Ormus Cama, Vinas stora kärlek, är parser och löst baserad på Freddie Mercury, sångaren i Queen som också var parser (född Farrokh Bulsara på Zanzibar och uppväxt i Bombay). Vina Apsara, bokens absoluta fixstjärna, dör samma dag som fatwan mot Rushdie blev utfärdad - Valentins dag den 14 februari 1989. (Det här får man reda på redan när boken börjar, så jag har inte avslöjat slutet.) Som ofta med Rushdie är de mytologiska och religiösa referenserna omfattande. Det är en av tjusningarna med hans böcker.

Andra romaner av Rushdie som jag läst (i den ordning jag läst dem)

Midnattsbarnen (1980), genombrottsromanen och den jag läste först. En släktkrönika och allegori över det självständiga Indien. Gav författaren Bookerpriset, ansedd som en milstolpe i postkolonial litteratur och (inte utan anledning) jämförd med Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Var kontroversiell för sin kritik av Indira Gandhi.

Satansverserna (1988), en enklare berättelse än Midnattsbarnen, med några få sidohandlingar (bland dem den om Muhammed). Handlar om Bollywoodskådisen Gibreel Farishta och den i England bosatte Saladin Chamcha, som vid en flygplanskapning förvandlas till en ärkeängel respektive djävul. Dessa bådas levnadsöden i England och Indien är intressanta metaforer för upplevelser av vår postkoloniala värld.

Morens sista suck (1995), på vissa sätt väldigt lik Midnattsbarnen. En släktkrönika, där huvudpersonen Moraes Zogoiby på mödernet är ättling till Vasco da Gama och vars far tillhör Cochins gamla judiska befolkning. Väckte kontroverser i Indien för sin kritiska bild av hindufundamentalister (i synnerhet Bal Thackeray, Shiv Senas grundare).

Ursinne (2001), den kanske enklaste romanen av Rushdie. Handlar om historikern och dockmakaren Malik Solanka, som efter att ha förlorat kontrollen över sitt humör lämnar sin fru och barn och beger sig till New York för att återfå fattningen. Helt klart läsvärd, men långt ifrån någon favorit. (Skiljer sig också från de övriga genom att inte det minsta utspelas i Bombay, författarens födelse- och uppväxtstad.)

Rushdie blev känd för en bred allmänhet efter att en fatwa riktades mot honom efter Satansverserna, men hans syn på religion - vare sig det är islam, hinduism eller någon annan - är mångbottnad och han är väl påläst. Efter kontroversen med Muhammedkarikatyrerna i danska Jyllands-Posten var Rushdie, tillsammans med bland andra Ayaan Hirsi Ali, Bernard-Henri Lévy och Taslima Nasreen, med om att skriva ett manifest mot en ny totalitarianism.

Print Friendly, PDF & Email

Inkommande söktermer

  • satansverserna handling

Kommentera!

8 reaktioner på ”Ny favorit bland Rushdies romaner

  1. Vida Latinahttp://vidalatina.wordpress.com (6 comments)

    Åh! Precis ett sånt inlägg som jag längtat efter utan att veta om det!Tack!

    Salman Rushdie är en av de där författarna som har varit på min att-läsa-lista hur länge som helst, nu fick jag en välbehövlig spark i baken. Får nog bli ett besök till bokhandeln i mellandagarna.

    Svara
  2. jimpan (121 comments)

    Kul! Tack själv! Jag hoppas att du hittar nåt du gillar.

    Läste inlägget om Carla på din blogg. D-uppsatsen verkar grymt intressant!

    Svara
  3. Vida Latinahttp://vidalatina.wordpress.com (6 comments)

    Jo, för det mesta känner jag också att det är grymt intressant. Men nu och då sliter jag mitt hår och önskar att jag hade lite mer självbevarelsedrift än att skriva ännu en uppsats baserad på en fältstudie med intervjuer, när jag vet hur mycket jobb det var med den förra...

    Men inlägg på temat (organisering av prostituerade kvinnor, alltså, inte på temat "jobbigt att skriva uppsats" 🙂 kommer, i januari när den (om allt går som det ska) är färdig!

    Svara
  4. charlotte (146 comments)

    Märkligt nog har jag precis börjat på Harun och sagornas hav, min första Rushdie. Den verkar lovande.

    Svara
  5. jimpan (121 comments)

    Vilket sammanträffande! Rushdie är inne, helt enkelt... Harun och sagornas hav (liksom Skam, Öst, väst, Jaguarens leende, m.fl.) har jag ännu inte läst - och inte heller den nya Clownen Shalimar. Du får säga vad du tycker om Harun... när du läst den.

    Svara
  6. Clausewitzhttp://clausewitz.wordpress.com/ (1 comments)

    Bra där jimpan, helt rätt att se satansverserna som nummer 1, den är obeskrivlig och min skönlitterära nummer 1. 2 är utan tvekan Morens sista suck, nästan lika bra. Din nya favvo ser jag som nummer 3 men lite längre från de andra. Keep it up!

    Svara
  7. Heitihttp://Heiti.blogspot.com (2 comments)

    Kul! tack för tipset! Har precis köpt ett exemplar av "Ursinne" som jag hittade på ett antikvariat, tyvärr verkar den inte vara den "bästa" av Salmans alster, enligt din rangordning.

    Svara
  8. jimpan (121 comments)

    Åh, det är möjligt att det är nyhetens behag som gör att jag håller Marken under hennes fötter som ny favorit, kanske kommer den tvåa när förälskelsen väl lagt sig. Men jag sätter nog Morens sista suck som nummer tre. Har du läst Midnattsbarnen?

    Heiti: Inte fel att börja med Ursinne (den är absolut inte dålig), men ha i åtanke att den bara är ett litet smakprov av Salmans fantastiska värld!

    Svara

Kommentera