Människor är mer än sin religion

Av den 29 mars, 2008

Jag varvar serien om civilkurage med ett par inledare för Fria Tidningar. Den här går i Stockholms Fria Tidning och handlar om hur man sedan 1989 alltmer tolkat konflikter, globalt såväl som lokalt, som religiösa motsättningar.

Sedan Sovjetblockets upplösning har det gått inflation i hur konflikter av olika slag tolkas i skenet av religiösa motsättningar. Oavsett om det handlar om Irakkriget, EU:s konstitution eller det mångkulturella samhället så kommer religion på något sätt in i bilden. Få tycks längre tro att konflikter grundar sig i sociala orättvisor och ekonomiska intressen. Hur kan man orientera sig i detta nya politiska landskap?

Läs resten av artikeln >>

***

Tillägg: En mindre fokuserad version av artikeln finns sedan tidigare på gruppbloggen frihetligt forum. (Hade lite bråttom när jag publicerade i går; hann inte få med den här länken.)

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: religion, sekularisering, sekularism, Irakkriget, mångkultur, modernisering, Indien, USA, Gramsci, Antonio Gramsci, makt, staten, civilsamhället, det civila samhället, ideologi, Robert Putnam, Italien, demokrati, utveckling, Akbar, Usama bin Laden, islam, islamism, främlingsfientlighet, extremism

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

10 reaktioner på ”Människor är mer än sin religion

  1. Sanjay (79 comments)

    Lite trist ändå att man behöver gå tillbaka så långt som till Akbar, även om det ju får sägas vara kontroversiellt hur sekulariserat "Indien" verkligen var under Akbar, istället för att ge aktuella islamiska samhällen som exempel. Det är ju även en fråga om det var Islam eller faktiska förhållanden i ett ickemuslimskt samhälle som de muslimska kolonisatörerna var tvungna att anpassa sig till. Företrädare till Akbar hade en ganska repressiv hållning till andra religioner. Intressantare vore det väl att ge ett exempel på ett muslimskdominerat samhälle med religionsfrihet, där förändringarna inte handlar om yttre påtvingade omständigheter som makthavarna anpassar sig till.

    "På pappret" mest sekulariserade länder var en intressant fras, med antydan att en religiös "höger" existerar i respektive land innebär att länderna inte skulle vara sekulariserade. Det är väl just vad relgionsfrihet handlar om, friheten att utöva sin religion som man önskar, med vilka åsikter man nu kan råka ha om andra religioner, sekulariserade är de ju just för att staten ger dom rätten till detta. Du verkar tycka att sekularism handlar om att utöva religion som är smakfull för dig. Det existerar ju på samma sätt ett konservativt muslimskt samhälle i Indien, vilket jag förmodar du borde kalla höger även om de röstar vänster i Indien.

    Det innebär inte att andemeningen i ditt inlägg var fel, att människor är mer än sin religion.

    ---
    Och ska man vara ärlig så var inte Aurangzeb, sonsonson till Akbar, någon trevlig kille han heller. Jag, och före mig Amartya Sen, tog upp Akbar som exempel för att han är en god förebild i synen på religion - oavsett religionstillhörighet. Och det under en period då Europa knappas var något att hurra över.

    Jag skulle för tydlighetens skull ha slängt in ett "åtminstone" före "på pappret". Jag menar att konstitutionen för såväl USA som Indien är ett föredöme på det här området, men det går knappast att förneka att den religiösa högern har ett betydande inflytande på politiken. Vilket inte innebär att de inte är sekulära stater. Så min uppfattning om sekularism handlar inte alls om den begränsade rätten att endast utöva den form av religion som är smakfull för mig. /Jimmy

    Svara
  2. Sanjay (79 comments)

    Fast egentligen så hade du ju lika gärna kunnat ta Abdul Kalam som exempel, är det ett tecken på att Islam kan vara både sekulär och konservativ att Indiens förra President var en sekulär muslim som trodde på religionsfrihet, eller var det pga att han bodde i ett samhälle som var sekulärt mer än på pappret?

    Själv skulle jag nog vilja påstå att varken Akbar eller Abdul Kalam säger något om Islam, utan snarare det samhälle de verkade i, inte heller britterna påtvingade Indien kristendomen. För att de inte ville, eller för att de inte kunde? Där det har varit möjligt så har kolonisationen även inneburit ett kristnande, likväl som muslimska kolonisatörer har missionerat med svärdet där det har varit möjligt, precis som de faktiskt gjorde i Indien tills det inte gick längre, dvs under Akbar.

    ---
    Visst säger exemplet Akbar mer om det indiska samhället under hans samtid än det säger om islam. På samma sätt som inte Usama bin Ladens existens säger särskilt mycket om islam, eller Martin Luther Kings om kristendomen. /Jimmy

    Svara
  3. Sanjay (79 comments)

    Nej Usama bin Laden säger inte särskilt mycket om Islam, men Saudiarabien, Iran, Irak eller Malaysia säger en del om Islam och andra religioners ställning som minoriteter i ett muslimskt dominerat samhälle. I mellanöstern även minoriteter med en annan tolkning av Islam än majoritetens. Annars är väl Malaysia det enda multietniska muslimska landet i världen.

    Anledningen att jag tog upp konservativa muslimer i Indien var just det, precis som konservativa hinduer har ett inflytande över högern i Indien, i vilken grad de har det i både Indien och USA kan ju diskuteras, så har konservativa muslimer ett stort inflytande över vänstern i Indien, minst lika stort om inte större.

    Det vore märkligt om stora religiösa grupperingar inte hade inflytande över politiken, det säger fortfarande ingenting om hur respektive religion är fri att utöva den i samhället.

    ---
    Jag håller med dig - min poäng är att förespråka sekularism, inte att försvara islam. Mitt förhållande till den religiösa högern är inte avhängigt huruvida denna höger är kristen, hinduisk, muslimsk eller av annan bekännelse.

    Sedan vill jag understryka att sekularism är mer än bara religionsfrihet. Unionsfäderna satte i den amerikanska konstitutionen på pränt att det skulle vara ett vattentätt skott mellan kyrka och stat. Det innebär inte att religiösa människor inte ska ha inflytande över politiken, men att rörelser som Moral Majority de facto, på religiös grund, haft betydande inflytande över politiken på såväl federal som delstatsnivå måste ändå sägas vara att tänja gränserna. Samma sak med hindutva-rörelsen i Indien, som jag ser det. /Jimmy

    Svara
  4. Sanjay (79 comments)

    Det mest flagranta exemplet på religiös inblandning i Indien är ju faktiskt konservativa muslimers inflytande över vänstern. Vilket ett flertal gånger lett till att den indiska regeringen/delstatsregeringar agerat på ett sätt som strider mot allt vad sekularism heter. Hindutva rörelsen eller Moral majority kommer inte i närheten, allt som oftast ställer de högljudda krav som inte leder till något.

    Det mest aktuella exemplet på vänster sidan får väl sägas vara hur CPI(m) körde ut Taslima Nasrin ur Västbengalen och att hon nu funderar på att lämna Indien eller den såkallade family law i Indien som måste sägas vara allt annat än sekulär.

    Så din ursprungliga post som handlade om att en människa är mer än sin religion och att en muslim kan vara seklär, så ja. Men du blandar ihop muslimer och islam. För islam måste sägas vara sällsynt dåligt på att separera kyrka och stat, även som minoriteter i ett sekulärt samhälle, vilket det indiska exemplet ganska tydligt visar.

    ---
    Du har helt rätt. Man kan också ta upp exempel på hur vänstermänniskor i Sverige tagit intryck av framför allt konservativa muslimska rörelser, eller uttryckt sympati för dem pga motståndet mot USA och/eller Israel. Andreas Malms stöd för Hizbullah är ett iögonfallande exempel.

    Och ja, islam har historiskt sett varit dåligt på att skilja på religion och politik. "På pappret" betydligt sämre än kristendomen (där Paulus säger att man ska ge kejsaren vad han vill ha och Gud vad som tillkommer honom). I praktiken har inte kristendomen heller varit så bra på det. /Jimmy

    Svara
  5. Sanjay (79 comments)

    Det beror nog på vad man menar, jag skulle vilja påstå att den protestantiska världen är ganska bra på att skilja kyrka och stat, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det ju i princip var grunden för hela rörelsen.

    Andreas Malm exemplet är lite utav ett special fall, en sorts fiendes fiende argument, inte något egentligt exempel på islams inflytande över politiken. I västvärlden har jag nog inte sett något direkt exempel på islams inflytande över politiken, vissa hävdar väl muhammed teckningarna men jag är inte riktigt beredd att hålla med, men med Indien som exempel så är det ju knappast något man kan utesluta i framtiden.

    ---
    Det var ungefär så jag menade. Jag ger inte mycket för de resonemang om "islamisering" av politiken i Europa som framför allt sverigedemokrater och dylika rörelser (plus personer som Bruce Bawer) för. Exemplet Muhammedteckningarna är också högst tveksamt, men det är klart att en rädsla för att stöta sig kan utvecklas till något slags självcensur.

    Vi kan nog se trevande försök till en "muslimsk protestantism", redan från 1800-talets början. Tråkigt nog är de kanske inte så framträdande annat än i akademiska kretsar. Och stormakterna har inte gjort så mycket för att stödja dem, utan snarare försvårat för den utvecklingen. /Jimmy

    Svara
  6. Sanjay (79 comments)

    Jag har alltid fascinerats över hur dålig pålästa SD och deras meningsfränder är när det handlar om att diskutera en islamisering av politiken. För någon som har varit i Indien så kan det knappast betecknas som ett huvudlöst påstående eller otänkbart, men istället hemfaller de åt överdrivna tolkningar av demografiska fakta, när de ärligt talat hade kunnat finna gott om argument för sina framtidsvisioner om de bara hade letat.

    Hur det kommer att bli i Europa är svårt att säga, i vilken mån förblir muslimer lojala till Islam efter en tid i västvärlden. Situationen i Indien är ändå annorlunda eftersom det inte handlar om en invandrad grupp. Men utesluta det skulle jag faktiskt inte göra.

    Svara

Kommentera