Leder sekularisering till religionens död?

Av den 12 april, 2007

Med anledning om mitt inlägg i debatten om förföljelsen av kristna och av kristendom letade jag reda på min D-uppsats i religionshistoria. Den handlar om buddhism i väst, men i ett avsnitt av teoridelen resonerar jag lite kring sekularisering. Här följer ett utdrag. (Fotnoter är avlägsnade.)

Begreppet sekularisering infördes av sociologen Max Weber, från början för att beteckna förstatligandet eller privatiseringen av kyrkans egendomar, men syftar idag mer generellt på en av modernisering följd relativisering av värden. Tesen är i ganska marxistisk anda att det finns ett starkt samband mellan ett samhälles ekonomisk-materiella förhållanden och dess kulturella uttryck, inkluderat religionen. Med tilltagande teknisk och ekonomisk modernisering, alltså effektivisering och rationalisering, skulle religionens inflytande över såväl samhällsinstitutioner som individers medvetande successivt minska. Detta var den typiska uppfattningen i väst, bland akademiker och stora delar av allmänheten, under större delen av de senaste tvåhundra åren.

De senaste decennierna har skådat revolutionen i Iran och talibanernas maktövertagande i Afghanistan, de religiöst laddade konflikterna på Nordirland och Sri Lanka, stora framgångar för missionerandet av protestantiska rörelser i Latinamerika och en hel del andra företeelser som tydligt visar att religion inte är någonting på väg att försvinna, utan tvärtom att religiösa traditioner har en förmåga både till anpassning och att växa sig starkare i förhållande till moderniteten. Tesen att modernisering minskat religionens betydelse var felaktig, men de olika religiösa traditionerna har förändrats i kontakt med det moderna. Inom flera av de större religionerna finns sedan 1800-talet olika rörelser som kan kallas modernistiska. Det kan vara muslimska tänkare som genom att tolka Koranen vänder sig mot de traditionella religiösa auktoriteternas konservatism och hävdar att islam är lika förenligt med modernitet som tron är med förnuftet, kristna befrielseteologer i Afrika, Latinamerika och USA som tolkar det kristna evangeliet som ett budskap mot sociala orättvisor i form av ekonomiskt, rasistiskt eller patriarkalt förtryck, eller socialt engagerad buddhism som med utgång från Buddhas lära arbetar för de marginaliserade, för landsbygdens utveckling eller för fred. I likhet med modernistiska rörelser inom andra religioner kännetecknas den buddhistiska av en kritik mot den religiösa elitens tolkningsföreträde, en betoning av den enskildes möjlighet att med hjälp av det egna förnuftet tolka de kanoniska texterna, samt en progressiv social etik.

Termen globalisering har under det senaste decenniet blivit en konkurrent till både modernitet och postmodernitet som den mest omstridda inom kultur- och samhällsteori. Det kan förstås som en internationalisering och stegring av moderniseringen, byggd på modern kommunikationsteknologi. Med sociologen Manuel Castells kan man tala om globala flöden av idéer, kapital och människor som utan hänsyn till nationella gränser ger förutsättningar för uppkomsten av nya individuella och kollektiva identiteter, såväl religiösa som sekulära. Det kan hävdas att detta sammanlänkande av världen medför en likriktning, men snarare är det tvärtom. Framför allt för yngre människor ger en mångfaldig och föränderlig värld ökande möjligheter, men också allt större angelägenhet, att välja identitet och kanske framför allt livsstil. Förändringen inom religionens område har beskrivits av antropologen Clifford Geertz som en övergång från vad man ska tro till hur man ska tro. Man kan också tala om en glidning från religion, en del av en kulturs eller ett samhälles objektiva verklighet, till religiositet, en privatsak man väljer och som inte angår någon annan om man inte själv låter det göra det. Det innebär även ett mer eklektiskt och mindre traditionellt utövande.

Religionshistorisk forskning visar att religioner skapas genom långa historiska processer och är kapabla att ständigt anpassa sig till nya miljöer och till förändringar i samhället. Man kan betrakta dem som kumulativa traditioner, eller som religiösa korgar för de troende eller utövande att ösa ur efter behov. Detta sker alltid genom en selektiv process, eftersom endast de inslag hämtas som kan anses funktionella i situationen, sällan i enlighet med den mening de hade i en tidigare kontext. I en alltmer mångfaldig och sammanlänkad värld kan man tala om summan av kumulativa traditioner som ett religiöst smörgåsbord, på vilket dynamiska och funktionella synteser ständigt uppstår. Hur detta går till är avhängigt tillgängligheten, den sociala kontexten och individens behov.

Det som kallas globalisering har skapat både förutsättningar för och behov av interreligiös samverkan och dialog, vilket förstås kompliceras om vardera parten redan anser att just den och inte den andre har rätt. Historiskt har en sådan uppfattning funnits i den västerländska synen på andra kulturer. Motsatsen är en romantisering av de andra, exempelvis genom att man där förlägger allt det goda, kanske det som en gång funnits i västerlandet men nu gått förlorat. Olika reseskildringar och populärkulturella bilder av Tibet är ett typexempel på en sådan trend. Varken den ena eller den andra infallsvinkeln skapar gynnsamma förutsättningar för dialog, eller förståelse av en annan kultur, utan det fordrar ömsesidighet. Uppfattningen om en annan tradition sker alltid mot bakgrund av den egna meningshorisonten: positivistiskt sinnade forskare har betraktat Buddhas lära som ett slags positivism, för i likhet med dem avvisade han metafysiska frågor; betoningen av personlig erfarenhet och kritisk analys har fått andra att uppfatta den som modern; åter andra har tagit fasta på den buddhistiska dekonstruktionen av jaget, och tolkat den i enlighet med postmodern teori. Något som underlättar förståelse av en annan världsbild är förtrogenhet med den egna. Det kan belysas av tibetologen Robert Thurmans uttalande att det var först tack vare Ludwig Wittgensteins filosofi som han kunde förstå poängen med de tibetanska texter han studerade.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: sekularisering, kristendom, religionshistoria, Max Weber, modernisering, Iran, talibaner, Afghanistan, Nordirland, Sri Lanka, befrielseteologi, Afrika, Latinamerika, USA, protestantism, modernitet, Koranen, islam, buddhism, Buddha, globalisering, Manuel Castells, Clifford Geertz, religiositet, Tibet, positivism, postmodernism, dekonstruktion, Robert Thurman, Ludwig Wittgenstein

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

14 reaktioner på ”Leder sekularisering till religionens död?

  1. francophobe (47 comments)

    Både USA och Indien är ju otroligt mycket mer sekulariserade än något europeiskt land (möjligen Frankrike undantaget) men religionen står starkare där ändå.

    Precisely. De är också mycket mer mångkulturella än något europeiskt land. Här är förresten en intressant artikel av Meera Nanda som tar upp just USA, Indien, sekularisering och den religiösa högern i dessa båda länder. /Jimmy

    Svara
  2. Jakop Dalunde (10 comments)

    Jag tycker att sekularisering bör stipuleras lite bättre.

    Det kan jag hålla med om. Man kan t ex tala om en sekulär statsapparat, vilken inte söker vare sig befrämja religion eller ingripa i religiösa angelägenheter (USA) eller den får befrämja och ingripa i sekulära aspekter av religiösa lagar, bruk och institutioner, så länge den inte favoriserar en särskild religiös tro (Indien).

    Eller så kan man tala om ett sekulariserat civilsamhälle, där sekularisering kan innebära att religiösa samfund får allt mindre inflytande över människors uppfattningar och liv - antingen genom att religionens betydelse som sådan minskar, eller genom att samfunden får konkurrera med andra institutioner eller föreställningskomplex (samt att religion i allt högre utsträckning blir en privatsak). I inlägget resonerade jag främst kring den senare aspekten (alltså inte så mycket det statliga).

    Hur ser dina tankar kring detta ut? /Jimmy

    Svara
  3. Fredrik Bendz (7 comments)

    En intressant teori är att USA är mer religiöst just på grund av att staten inte lägger sig i folkets religionsutövning, medan folket i Europa är less på statliga tråkiga kyrkor. Jämför en torr svensk gudstjänst med en gospelkyrka i södern...

    En annan intressant teori är att religiositeten kommer att öka inom 50 år på grund av att nativiteten helt enkelt är högre i religiösa befolkningsgrupper. Det tycks vara den främsta förklaringen till att islam är den snabbast växande religionen.

    Det ska bli intressant att se om den kurvan avtar i takt med att de muslimska länderna moderniseras och bygger ut välfärden. Länder med utbyggd välfärd tenderar ju också att vara mindre religiösa (se the Inglehart Chart).

    Jag har faktiskt inte stött på Inglehart Chart. Verkar intressant, ska kolla den. /Jimmy

    Svara
  4. Vänstra Stranden (27 comments)

    "Länder med utbyggd välfärd tenderar ju också att vara mindre religiösa" Eller så går pilen åt andra hållet...

    Det finns alltid skäl att fråga sig vad som är orsak och vad som är verkan när det gäller samhällsfenomen. Det skulle vara intressant att läsa Robert Putnam om Italien, har inte gjort det. /Jimmy

    Svara
  5. Andreas (orust) (17 comments)

    Anser du att buddhismen i väst är en genuin religiositet då, och inte bara en livvstil?
    (appropå D-uppsatsen)

    Jag skulle säga att det är väldigt mycket både och. Dem jag har pratat med skulle jag definitivt betrakta som seriösa utövare (sedan kan man vara utövare i olika hög grad), och det finns inte så få av deras slag (även om de naturligtvis är få i jämförelse med kristna, muslimer eller icke-troende - eller icke-utövare, vilket skulle vara en mer korrekt benämning när man talar om andra än kristna - i Sverige). Sedan är det en annan fråga om vi ser på buddhismens plats i populärkulturen, och buddhistiska influenser bland New Age-utövare. /Jimmy

    Svara
  6. Anders (36 comments)

    Både USA och Indien är ju otroligt mycket mer sekulariserade än något europeiskt land (möjligen Frankrike undantaget) men religionen står starkare där ändå.

    Att delar av statsapparaterna i USA och Indien (och bara delar) är sekulära medför väl knappast att det är rimligt att kalla dessa länder sekulära?

    "De är också mycket mer mångkulturella än något europeiskt land."

    Har bott i USA och har amerikansk släkt och i en mer avancerad analys av multikulturalism håller jag inte med. Ett stort misstag många gör är att tro att New York City/Kalifornien är USA; dessa områden är snarare undantag, men dominerar det som syns på TV.

    USA är möjligtvis mångkulturellt i en ytlig mening, vad avser kulturella/religiösa symboler. USA är inte mångkulturellt i den djupa mening som omhuldas av europeisk postmodern multikulturalism där man politiskt accepterar permanenta och totalt skilda utgångspunkter i form av grundvärderingar (se Ingleharts karta) hos olika etniska grupper.

    Inte heller accepterar man i USA att människor bekänner sig till olika grundidentiteter: det är inte ok att inte se sig som amerikan. Jfr värderingen i begrepp som "unamerican" och "osvensk". I USA är det helt ok att tillrättavisa nya invandrare om vilka normer som gäller: "Thats not the way we do it here in the US!" Samma uppmaning uppfattas som "rasistisk" i den svenska multikultur-diskursen.

    Dessa högre krav på större homogenitet i vissa grundvärderingar har gjort integrationen lättare i USA. Andra generationens invandrare i USA ser sig som amerikaner.

    Det multikulturella och kulturellt överkänsliga Europa har istället, i högre grad, accepterat skapandet av permanenta minoriteter som inte alls delar vare sig identitet eller många värderingar med de som bott här länge.

    “Länder med utbyggd välfärd tenderar ju också att vara mindre religiösa” Eller så går pilen åt andra hållet…

    Rimligtvis pekar pilen åt båda hållen (se forskare som Ingelhart, Putnam och Pippa Norris). Det finns även en tydlig korrelation mellan mer religion och mer ojämlik inkomstfördelning.

    Intressanta synpunkter. Läs gärna Meera Nandas artikel som jag länkade till (om du kan bortse från att den står i Axess). Skulle vara intressant att läsa dina kommentarer om den.

    europeisk postmodern multikulturalism där man politiskt accepterar permanenta och totalt skilda utgångspunkter i form av grundvärderingar

    Jag förundras över hur du kan sätta likhetstecken mellan "postmodern" och "permanenta /.../ utgångspunkter". Jag tror inte du och jag har alls samma uppfattningar om vad postmodern teori är. /Jimmy

    Svara
  7. Fredrik Bendz (7 comments)

    Kommentar till Anders kommentar: Någon, jag minns inte vem, sade ungefär att "I USA tar man emot individer och gör dem till amerikaner. I Sverige tar vi emot människor som tillhör en viss grupp."

    Underförstått att här blir man omedelbart klassad som muslim etc och vi respekterar grupptillhörigheten mer än människan. "Annorlunda" seder och bruk godtas även om de ses som konstiga ur ett svenskt perspektiv. Detta är, enligt den här personen, ett hinder för integration. Invandrare tillåts inte bli svenskar utan de bibehåller sin utländska identitet.

    Hur ser du på det?

    Svara
  8. Anders (36 comments)

    Jimmy:
    Ett problem är att man menar olika saker med "postmodern", jag har säkert själv använt ordet i lite olika betydelser. Men oftast använder jag begreppet som Nanda gör, hon verkar ha ungefär samma förståelse av det som jag. Har inga problem med att läsa Axess, brukade köpa den tidigare.

    Nanda skriver:
    "Amerikansk nationalism är... otroligt tilltalande i sin förmåga att assimilera människor från alla världens hörn"

    Det tror jag är riktigt.

    Nandas huvudpoäng är att sekularism utan sekularisering inte är hållbar. Jag kan bara hålla med. Nanda är ju också kritisk mot postmodernismen och diverse samtida "alternativa idéer" på ett sätt som jag delar. Det jag inte håller med om är att religion skulle svara mot ett näst intill universellt behov.

    Sekularingens/de modernistiska värderingarnas koppling till industrialismen tycker jag också är intressant, särskilt om man jämför med muslimska stater som aldrig genomgått någon industrialisering.

    Fredrik:
    Jag tycker du ger en träffande beskrivning.

    Svara
  9. daniel (9 comments)

    Bra text, men det låter som du läst en del ur boken Det mångreligiösa Sverige (2005) utan att ta i beaktande att moderniteten är multipel och faktiskt ser väldigt olika ut i Nordeuropa, USA och, exempelvis, Mellanöstern. Det finns flera upplysningstraditioner och flera moderniteter. Sekulariseringen HAR ju gått ganska långt i Sverige, det skall vi inte glömma, och verken teodicéproblem eller traditionella kristna ritualer tycks engagera svensken speciellt mycket. Däremot kan svensken syssla med light-buddhism, kristallyoga, satanism etc, men det är en religiositet som, även om den inte är oviktig, är betydligt mer flukturerande.
    Kanske...

    ---
    Absolut, du har helt klart en poäng! Kan vi tänka oss en modernitet utan sekularisering? Hur kan en sådan se ut? Och är den önskvärd?
    (Det råkar inte vara du som är en av redaktörerna till boken?) /Jimmy

    Svara

Kommentera