Låglönepolitikens människosyn

Av den 16 december, 2013

Här följer fortsättningen på mitt inlägg om låglönepolitik. Den moderatledda regeringens lösning på den höga arbetslösheten i vissa grupper är att skapa en låglönesektor. Men är verkligen Tyskland och USA något att ta efter här?

Tyskland lyfts ofta fram som ett föredöme när det talas om ungdomsarbetslösheten. Den ligger där på 7,6 procent, jämfört med Sveriges 24,7 procent. En av förklaringarna som ofta lyfts fram är lärlingssystemet, som den svenska regeringen nu försöker ta efter, men framväxten av en låglönesektor har lika stort förklaringsvärde. Fredrik Reinfeldt har också sagt att det finns en för låg andel låglönejobb i Sverige - 2,5 procent, jämfört med EU-snittet på 17 procent. Samma problemformulering används också om andra grupper med oproportionerligt hög arbetslöshet jämfört med snittet, exempelvis utlandsfödda eller lågutbildade.

Jag har två huvudsakliga invändningar mot låglönepolitiken. Den ena är rent humanitär och handlar om marginalisering, eller social exklusion. Alliansen gick till val år 2006 på att bekämpa utanförskapet, eller vad en mer rättfram höger skulle kalla "bidragsberoendet". (Den siffra på lite drygt en miljon som Anders Borg angav år 2007 motsvarar hos SCB andelen andelen helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 år som försörjs med sociala ersättningar och bidrag.) Andelen är något lägre i dag, sju år senare, men i gengäld har kommunernas kostnader för försörjningsstöd skenat iväg. Som Tapio Salonen visat i en rapport för Arena Idé är arbetslöshet och ohälsa de huvudsakliga orsakerna till försörjningsbehovet. Ungdomar, utlandsfödda i arbetsför ålder och ensamstående mödrar är överrepresenterade. Högern beskriver dem gärna som grupper vars produktivitet inte ligger i nivå med lägsta kollektivavtalslön. Skulle det då inte vara vettigt att dessa, istället för att hänvisas till socialtjänsten, skulle kunna försörja sig på en låglönesektor av arbetsmarknaden? Nej, menar jag.

Bidragsberoende eller arbetande fattig

Att vara beroende av socialtjänst och försörjningsstöd är ingenting att romantisera. Det är inte någon medborgarlön utan krav på motprestation som det handlar om. Det är svårt för någon som är beroende av försörjningsstöd att förbättra sin ekonomiska situation, även om det blivit lite, lite bättre sedan Isobel Hadley-Kamptz år 2008 skrev om det i Arena. Tidigare räknades bidraget alltid av, krona för krona, mot eventuella sidoinkomster. Marginaleffekten var då 100 procent. Sedan i somras ska 25 procent av inkomsterna anställning inte tas med i behovsprovning, för den som fått försörjningsstöd under sex månader i följd. I de fallen är marginaleffekten alltså istället 75 procent.

Med detta sagt har jag svårt att se något alternativ i fenomenet som i USA kallas Working Poor, "arbetande fattiga". Det rör sig om människor som visserligen har en anställning, men vars inkomst är så låg att de räknas som fattiga. Det gör att det inte räcker med en anställning, utan människorna i fråga måste ofta ta ett andra och inte sällan ett tredje, rentav fjärde jobb för att kunna försörja sig. Arbetsvillkoren ska vi inte tala om. I USA är risken (med hänsyn till att uppgifterna är tio år gamla) dubbelt så stor att hamna i gruppen arbetande fattiga om du är afroamerikan eller latino, än om du är vit. Det är också vanligare bland kvinnor än bland män. Det är inte långsökt att anta att vi skulle se liknande mönster i Sverige. Man kan notera att andelen arbetande fattiga ökar i Europa - framför allt Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. I det sistnämnda landet talas det om en timglasekonomi: I såväl finansbranschen som den lågbetalda tjänstesektorn skapas det nya jobb, men de bra jobben i mellanskiktet - de som bidrar till ett jämlikt samhälle - blir inte fler. Det kan nog bli på det sättet också i Sverige, och jag ska snart återkomma till vad det kan innebära.

På vilket sätt arbetande fattiga inte i någon reell mening borde omfattas av termen utanförskap har jag svårt att se. Med så ringa möjligheter att påverka sina egna levnadsvillkor måste också möjligheterna att vara delaktiga i samhället anses kraftigt kringskurna.

Efter nyår, om inte tidigare, publiceras en fortsättning.

Tillägg: Efter publicering blev jag uppmärksammad på att Arbetarrörelsens tankesmedja just utkommit med en rapport om arbetande fattiga i Sverige. Rapportförfattare är Lina Stenberg (som brukar medverka i nedan nämnda Statsapparaten). Frågan är på tapeten!

För övrigt...

...har jag börjat lyssna på Statsapparaten, en politisk podd med redaktionsmedlemmar från ABF, Tvärdrag, Arbetarrörelsens tankesmedja, Tiden, Libertas och Forum Egalia. Det är samtal kring politik och aktuella händelser, utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv, med lite intellektuell men ändå lättsam ton. (En bonus är att ljudkvaliteten är klart bättre än Arenagruppens podd.)

...tyckte jag det var intressant med den rapport från Progressive Alliance som presenterades vid deras möte i riksdagen mot slutet av augusti (det möte som Mikael Damberg deltog i då han kom för sent till första omröstningen om brytpunkten för statlig inkomstskatt). Rapporten är ett första steg till konkretisering av det globala handslag mellan arbete och kapital som Stefan Löfven efterlyste redan i sitt installationstal som partiledare för Socialdemokraterna. Den är framtagen av en internationell expertgrupp i samarbete med Arbetarrörelsens tankesmedja (följ länken för att läsa rapporten). Jag får säkert anledning att återkomma när jag läst rapporten mer ingående. Intressant i sammanhanget är också Europafackets investeringsplan för Europa, liksom Cruddas och Nahles upprop "Att bygga det goda samhället" som jag diskuterat förut.1

...var det ju klart spännande med det förslag till övergripande skattereform som fackliga tankesmedjan Katalys, med Daniel Suhonen och Dany Kessel, tog fram. Inte bara intressant för en policy wonk, utan också ett lysande exempel på hur långsiktig opinionsbildning ska bedrivas: genom att flytta gränserna för vad som diskuteras, snarare än att ställa krav på vad ett visst parti ska tycka. Samma vecka kom en annan tankesmedja, Global utmaning, med sin skatterapport - inte lika uppmärksammad men klart intressant även den. Jag har tidigare uttalat en lust att ta ett samlat grepp om den här diskussionen, och det börjar nog bli dags snart.

Print Friendly, PDF & Email

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Anders Borg, Arbetarrörelsens tankesmedja, arbetsmarknad, Dany Kessel, Europafacket, fattigdom, Fredrik Reinfeldt, Isobel Hadley-Kamptz, lönepolitik, medborgarlön, Moderaterna, Progressive Alliance, socialbidrag, statsapparaten, Tapio Salonen, timglasekonomi, ungdomsarbetslöshet, utanförskap, Working Poor

Noter

  1. Jon Cruddas och Andrea Nahles upprop, “Att bygga det goda samhället: Den demokratiska vänsterns projekt”, översatt av Fredrik Jansson i Fronesis nr 32-33, finns att läsa som pdf. []

Kommentera!

Kommentera