Generalsekreteraren och dödsstraffet

Av den 15 januari, 2007

Kofi Annan har avlösts av sydkoreanen Ban Ki-Moon som FN:s generalsekreterare. Det har få kunnat undgå. Att denne sagt att det är upp till varje medlemsland att ha eller inte ha dödsstraff har andra bloggat om. FN har sedan det bildades 1945 haft som officiell hållning att dödsstraffet ska avskaffas, så det finns anledning att reflektera kring detta.

Ban Ki-Moon hävdar, med anledning av avrättningen av Saddam Hussein, att dödsstraffet är en fråga för "varje medlemsstat att avgöra" och att det är i överensstämmelse med folkrätten. Han har därmed inte uttalat sig på ett sätt som går emot FN:s stadgar, även om den officiella linjen fortfarande är att organisationen inte stöder dödsstraff. (Redan nästa dag tog FN-chefen tillbaka sitt uttalande, och hävdar att han anser att dödsstraffet bör avskaffas i världen - men att det bör vara "en långsam process".)

Dödsstraff tillåts inte för EU:s medlemsstater, då det strider mot Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Dödsstraff finns i 38 av USA:s 50 medlemsstater. I hela världen avrättades enligt Amnesty International minst 2 148 personer under 2005, 94 procent av dem i något av följande fyra länder: Kina (1700), Iran (94), Saudiarabien (86) och USA (60). Av 194 länder i världen har knappt två femtedelar, 74 länder, kvar dödsstraffet i sin lagstiftning och har genomfört avrättningar de senaste 10 åren (källa: Wikipedia).

Det finns många argument mot dödsstraffet, likväl som det kan finnas några argument för det. Men det kan räcka att citera artikel 3 av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Man kan fråga sig om inte denna rätt är något en brottsling kan förverka. Är det verkligen så att en person som gjort sig skyldig till avskyvärda brott och obeskrivliga grymheter mot det irakiska folket har rätt att leva? Rätt till frihet och personlig säkerhet?

Det är svåra frågor. Kanske går det aldrig att besvara dem slutgiltigt, utan de måste vara föremål för ständig diskussion. Men här och nu intresserar jag mig mer för relationen mellan demokrati och mänskliga rättigheter. Bloggaren Marcus på Ge oss ett val skrev för en tid sedan och ställde den provokativa frågan: "Hur förhindra att majoritetens diktatur avskaffar mänskliga rättigheter?" Frågan är intressant, och den förtjänar ingående diskussion.

Under världskonferensen i Teheran 1968 slogs det fast att de mänskliga fri- och rättigheterna är odelbara och avhängiga varandra. I Wien 1993, efter att bland andra Kina och Pakistan hävdat att de mänskliga rättigheterna är varje stats angelägenhet, antogs en deklaration om att världssamfundet har en universell kontrollfunktion och ska se till att medlemsstaterna efterlever de mänskliga rättigheterna. Om jag tolkar detta rätt, så innebär det att det egentligen inte särskilt demokratiska FN har dömande och verkställande makt över inte bara diktaturer och halvdiktaturer utan också demokratiskt valda regeringar.

Missförstå mig nu inte. Jag hyser den kosmopolitiska övertygelsen att hela mänskligheten bör betraktas som ett samfund av lika berättigade medborgare, utan hänsyn till skiljaktigheter i etnicitet, nationalitet och religion. Men demokrati och mänskliga rättigheter är två ideal som åtminstone teoretiskt kan hamna i konflikt med varandra. Vi har också den brännande frågan om huruvida de mänskliga rättigheterna bör ses som överordnade övriga delar av folkrätten och att världssamfundet bör vara skyldigt att ingripa när brott mot de mänskliga rättigheterna begås - även om detta innebär att man bryter mot folkrätten. Det är också så att idag är det endast de rättigheter som skyddas i den primära folkrätten som kan upprätthållas i juridisk mening. Om jag förstått det hela rätt gäller detta sådana brott som definieras som brott mot mänskligheten.

Personligen förespråkar jag en federalistisk demokratimodell, med vertikal maktdelning mellan politiska organ, där lokala organ har fler kompetensområden än de centrala. Beslutsmakten ska ligga så nära den enskilda människan som möjligt. Vad mer centrala instanser har för kompetensområden framför de lokala ska vara tydligt reglerat i en konstitution. Den direkta eller deltagande demokratin kompletterar den representativa, och genom att man skriver in de mänskliga fri- och rättigheterna i konstitutionen kan man förhindra att vissa gruppintressen gynnas framför minoriteters eller enskilda människors.

Vad säger då detta om världssamfundet FN?

  • Deklarationen om de mänskliga fri- och rättigheterna, inklusive ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter, bör betraktas som en konstitution som medlemsstaterna har förpliktigat sig till.
  • Generalförsamlingen bör byggas ut med en andra kammare, i linje med George Monbiots förslag om ett världsparlament av direktvalda representanter (alltså inte representanter för stater) med proportionen 1 representant för 10 miljoner människor.
  • Säkerhetsrådet bör utvidgas, så att afrikanska, asiatiska och latinamerikanska demokratier är lika väl representerade som västeuropeiska och nordamerikanska, och vetorätten bör ersättas av kvalificerad majoritet.

Vad anser ni om mina förslag? Hur bör demokratin och de mänskliga rättigheterna relateras till varandra? Är världssamfundet skyldigt att ingripa mot enskilda stater när brott mot de mänskliga rättigheterna begås, även om det bryter mot folkrätten? Är kosmopolitisk federalism en god idé?

/Jimmy

***

Intressant?

Andra bloggar om: dödsstraff, Ban Ki-Moon, FN, mänskliga rättigheter, Saddam Hussein, folkrätt, demokrati, federalism, konstitutionalism

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

34 reaktioner på ”Generalsekreteraren och dödsstraffet

  1. tomtom (6 comments)

    jag väljer att enbart svara på frågan om världssamfundet har skyldighet att ingripa mot enskilda stater vid brott mot de mänskliga rättigheterna även om detta skulle bryta mot folkrätten.

    enligt min åsikt känns det som att folkrätten numera oftast verkar användas som försvar för ett lands rätt att sköta sina inre angelägenheter utan andra staters inblandning även om det skulle röra sig om förtryck av olika slag. tror därför att folkrätten behöver omdefinieras och omförhandlas så att de mänskliga rättigheterna blir överordnade folkrätten oavsett i vilken form folkrätten finns kvar.

    en omförhandlad folkrätt som är underordnad de mänskliga rättigheterna skulle därmed innebära att fn alltid skulle kunna hävda exempelvis dödsstraffets avskaffande och även motivera ett ingripande i staters "inre angelägenheter" vid exempelvis interna konflikter.

    således - upp till kamp för en omförhandlad folkrätt!

    Svara
  2. Marcus (478 comments)

    Tomtom: Vilket är bra i teorin... Men frågan är vilket land som skulle sända trupper för alla dessa insatser mot folkrättsbrottslingar. Grundproblematiken är inte FN:s flathet mot länder som bryter mot MR, utan att inte ett enda land uppfyller dessa MR fullt ut.

    Svara
  3. tomtom2020 (26 comments)

    Marcus: Vet inte om det skulle bli aktuellt med "alla dessa insatser..." men det spelar kanske mindre roll för tillfället. Vad jag är ute efter är en mindre rigid folkrätt - speciellt med tanke på att nationalstaten känns alltmer förlegad. Är helt med på Jimpan's trepunktsförslag dvs att de mänskliga fri- och rättigheterna ligger till grund för övrig rätt, att det inrättas någon form av världsparlament (gärna i Monbiot's tappning enligt hans förslag i The Age of Consent) samt ett utvidgat säkerhetsråd.

    Svara
  4. Marcus (478 comments)

    Jimmy: Jag har alltid varit lite tveksam till republikanismen (det har du kanske märkt) även om jag i stort finner den sympatisk och framför allt värdefull som inspiratör till praktisk politik. Men... Jag undrar om det inte finns en mängd olika paradoxer inbyggda i den republikanska grundtanken:

    Du pekade själv ut en i en kommentar "hemma" hos mig, när du konstaterar att även en institutionaliserad demokrati institutionaliserar makten. En annan paradox är den enorma spännvidden mellan individuella rättigheter och en global organisation för att beskydda dem, som du förelsår här. En annan är en strikt apparat med våldsmonopol för att motverka godtycklig maktutövning. Och så vidare. Det kan rentav antydas ett fundamentalt problem med att nå legitimitet för en statsbildning i de övre federala nivåerna, eftersom självstyret på de lägre samtidigt byggs ut - ju mer lokalt bestämmande, desto större skepsis för överhögheten... etc.

    Republikanism - utopism?

    Svara
  5. jimpan (121 comments)

    Marcus: Jag resonerar i detta inlägg inte i första hand utifrån en republikansk tradition (även om beröringspunkter finns), utan med utgångspunkt just från det svåra dilemmat om mänskliga rättigheter och demokrati. I varje fall är det svårt om man som jag förespråkar ett federativt/federalistiskt demokratiideal. Då är en global organisation särskilt problematisk...

    Jag instämmer med dig i att det finns en enorm spännvidd mellan individuella rättigheter och en global organisation för att beskydda dem - och det är ju just denna spännvidd inlägget handlar om. Jag har inga färdiga svar på det dilemmat. Men endast med tydlig maktdelning (t.ex. genom en skriven konstitution) och ökad demokratisering av FN kan världsorganisationen få den legitimitet som man behöver. Alternativet är kanske att lägga ned FN. Och det vill inte jag förespråka - men kanske har du andra alternativ att föreslå?

    Jag tror heller inte det handlar om FN:s "flathet", men får FN ökad legitimitet kanske fler länder uppfyller sina åtaganden att respektera mänskliga rättigheter. Utopiskt? Kanske det... Men frågan bör diskuteras.

    Svara
  6. Charlotte (146 comments)

    Bra o intressant bloggpost. En konkret slutsats man kan dra av den problematik Jimpan beskriver är väl just det Tompan förordar: förespråkandet av en omdefiniering eller omförhandling av folkrätten. Visst kan det kännas lite löjeväckande att diskutera på en svensk blogg, som inte ens tillhör landets mest välbesökta (eller är det bara jag?), men tanken i sig känns inte alltför utopisk för att förtjäna spridning.

    Svara
  7. Marcus (478 comments)

    "Påhoppet" på republikanismen, om man får säga så ;-), är kanske något off topic. Men relaterat till FN: Kanske är tanken på ett världssamfund som beskyddare av mänskliga rättigheter helt enkelt en utopi - i praktiken är kanske en sådan organisation dömd att alltid vara en tandlös papperstiger, på grund av de grundläggande paradoxerna i hela projektet. Kanske är det inte FN som behöver utvecklas utan andra former av demokrati. Kanske fungerar FN bäst som administratör av utvecklingsprojekt, utredare av världsläget och i viss mån diplomatisk arena (med mera som FN gör idag) - FN är framgångsrikt i väldigt mycket, får man inte glömma av bara för att krig och svält fortfarande finns. Genom att sätta upp ännu högre ambitioner, bygga ännu högre nivåer av överstatlighet för de mest grundläggande mänskliga villkoren, riskerar trovärdigheten att försvinna helt...

    Jag tror kort sagt att småskaliga demokratiprojekt i tredje världen, förankrade i och anpassade efter lokala förutsättningar, OCH i våra bortskämda hörn av planeten, kommer att göra många gånger mer för mänskliga rättigheter än ett FN med överstatliga befogenheter.

    Där har vi ett diskussionsämne! 😀

    Svara
  8. jimpan (121 comments)

    Tack Charlotte! Statistiken enligt WordPress ser ut sådan att frihetligt forum totalt haft 245 visningar sedan den 4 januari, med 91 besök som rekord för en dag och hittills 18 besök idag. Just det här inlägget har haft totalt 62 visningar. Så jag kan nog påstå att bloggen hör till de mest välbesökta... 😉

    Skämt åsido. Jag såg att det var många "kanske" i min förra kommentar. Och det säger något om min hållning i frågan. Framför allt tycker jag det finns ett dilemma att diskutera här, men jag har själv inga färdiga lösningar - bara en problemformulering och några anspråkslösa förslag som bör diskuteras. Diskussionen får gärna börja här.

    Marcus: Kanske har du rätt i att FN inte behöver utvecklas. Jag håller verkligen med dig i det du säger i sista stycket om småskaliga demokrati- och utvecklingsprojekt, gärna på gräsrotsnivå hellre än överstatligt administrerade. Men frågan är om inte FN bör reformeras också för att kunna duga till de ändamål du förespråkar. (Och jag håller med om att vi inte ska glömma att FN är framgångsrikt i väldigt mycket. Men det kan också bli bättre, oavsett vilken väg man väljer att gå.)

    Svara
  9. Marcus (478 comments)

    Jimmy: FN behöver nog utvecklas, det tror jag, men jag tror inte åt det håll som du kastar upp till diskussion i inlägget. Risken är att FN då helt tappar bort det man är bra på idag i en allt djupare förtroendeklyfta, eftersom förtroende på något sätt rent mänskligt står i proportion till avstånd. När världen ser helt annorlunda ut än idag - då kanske FN kan få denna roll att fungera.

    Än så länge är alla kosmopoliter västerlänningar, men inte ens alla västerlänningar är kosmopoliter...

    Svara
  10. tomtom2020 (26 comments)

    Marcus: För att fortsätta diskussionen om ett reformerat FN och åtminstone delvis knyta an till din skepticism så tror jag nog att en variant där inflytandet blir mer beroende av respektive lands folkmängd ändå skulle kunna innebära en högre acceptans hos exempelvis länder i tredje världen. Håller helt med dina kommentarer om mer lokala demokratiprojekt i syd men eftersom vi ibland måste ta beslut som berör människor på global nivå krävs det också någon form av demokratisk organisation på över- eller mellanstatlig nivå för dessa beslut. Eftersom FN har stora demokratiska brister tror jag därför att det är nödvändigt att antingen reformera organisationen eller ersätta den med någon annan. Och eftersom FN trots allt har vissa förtjänster skulle jag nog föredra en reformering av FN.

    Svara
  11. Marcus (478 comments)

    Tomtom: "en variant där inflytandet blir mer beroende av respektive lands folkmängd [...] skulle kunna innebära en högre acceptans hos exempelvis länder i tredje världen" - det tror jag med. Dock skulle det sannolikt innebära mindre acceptans hos länder i första världen... Hur paradoxer håller FN i ett järngrepp är slående!

    Jag förstår principen och tycker att den är sympatisk. Men jag tror inte att den är realistisk, tyvärr. Och det gäller det flesta förslag till hur FN borde bli mer dominerande på den geopolitiska scenen.

    Svara
  12. jimpan (121 comments)

    Bara en liten reservation/förtydligande: Poängen med Monbiots förslag (som dock inte är tänkt specifikt för FN) är, om jag förstått det rätt, att ledamöterna inte är representanter för stater (om än proportionellt mot folkmängden) utan ska vara direktvalda på något sätt. Då blir det å andra sidan kanske än svårare ("mindre realistiskt") att genomföra...

    Fördelen är att man kommer runt problematiken med första världens acceptans - eftersom man inte är beroende av diktaturers och halvdiktaturers godkännande av ledamöterna. Frågan är om det inte ändå är ganska utopiskt. Men jag tycker det vore intressant att diskutera mer...

    Svara
  13. Marcus (478 comments)

    Jag håller med om att det är en intressant fråga och att den dessutom är oerhört viktig att diskutera. För även om inte FN kan bli något slags världsregering så måste något slags omformulering göras. Jag misstänkar att det finns ett oerhört stort glapp mellan allmänhetens uppfattning av att det är FN:s ambition att vara just en världsregering, och det faktum att FN uppenbarligen inte lever upp till att vara någon sådan. Kanske borde man snarare formulera om målsättningen för hela FN för att dess ambitiösa agenda av idag ska få lite mer välförtjänt credd och mer understöd?

    Svara
  14. tomtom2020 (26 comments)

    för att förtydliga - monbiot's förslag innebär ingen som helst världsregering utan endast ett världsparlament. och precis som jimpan påpekade innebär monbiot's variant att de folkvalda inte representerar sitt land utan precis som i vårt eget parlament (riksdagen) sitter i ett parlament som representerar alla.

    Svara
  15. jimpan (121 comments)

    Dessutom får man av uttrycket "världsregering", och även i viss mån "världsparlament", intrycket att det handlar om något slags nationalstatlig regering/parlament uppförstorad till global nivå.

    Min åsikt är att en global församling ska ha en mycket tydligt definierad kompetens, dvs inte besluta och lagstifta i alla möjliga slags frågor. Diskuterar vi t.ex. frågan om våldsmonopol (där jag för min del föredrar FN framför att enskilda stater agerar på global nivå), så måste det mycket tydligt definieras vilka slags brott det får användas till att beivra. Och den definitionen måste komma nedifrån.

    Jag efterlyser en världsfederation, inte en världsomspännande superstat.

    Svara
  16. jimpan (121 comments)

    OT: Såg att frihetligt forum just nu står som nr 2 bland snabbast växande WordPress-bloggar. Man får nog ta det med en nypa salt, men ändå...

    Svara
  17. Charlotte (146 comments)

    Oj, det var som fan Jimpan! Jag som trodde vi stod oss slätt bland utbudet av mode-, skvaller- och rafflande dagboksbloggar! Men då får jag väl ta tillbaks det jag skrev innan...

    Svara
  18. Marcus (478 comments)

    Nu kan det bli lite förvirrat med två olika "Marcus".. Hursomhellst, en kort kommentar:

    Jimpan skrev: "Men demokrati och mänskliga rättigheter är två ideal som åtminstone teoretiskt kan hamna i konflikt med varandra."

    Det är sant, och även praktiskt skulle jag vilja säga. Som om det inte var nog med det, så finns det också en inneboende motsägelse i FN´s lista över mänskliga rättigheter; eller för att vara mer specifik så finns det en konflikt mellan de s.k negativa rättigheterna och de s.k positiva (ekonomiska, kulturella och sociala) rättigheter.

    Svara
  19. Marcus (478 comments)

    Hej Charlotte!

    De ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna, som vi för enkelhetes skull framöver kan kalla de positiva rättigheterna bygger på en fördelning av resurser för att skapa välfärd. Dessa resurser måste tas någonstans ifrån. Det görs av staten. I och med det så kränks den individuella äganderätten. Vissa resonerar som att det förvisso är sant att äganderätten kränks, men att det är ok ändå eftersom resultatet i slutändan är bra och syftet är gott. Men det ogiltigförklarar inte det principiella argumentet.

    Svara
  20. Charlotte (146 comments)

    "Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom" står det i FN-deklarationen. Det ska väl vara en bra egendomlig tolkning av detta om skatt, som används till det allmänna - alltså i förlängningen också till skattebetalaren - ska ses som "godtyckligt fråntagande av egendom".
    Under artikel 29 står bla: "Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd."
    Är inte detta ganska klart och tämligen motsägelsefritt?

    Svara
  21. Marcus (478 comments)

    Som du säger så anser vissa att det är en egendomlig tolkning att anse att skatter som tas ut från individer, till annat än en nattväktarstat, är godtyckligt. Just eftersom en viss del av skatterna också går tillbaks till individen själv. Denna tolkning (åt båda håll) brukar färgas av ens ideologiska ställningstaganden. Men jag personligen kan inte se att godtycket minskas- eftersom det inte är individen själv som bestämmer, utan staten, vad den f.d. privata egendomen, ska gå till för projekt (vi kan lämna diskussionen om allt strunt skattepengar går till just nu, även om det är ett viktigt argument för godtycket).

    Spontant ryggar du säkert tillbaks för min kommande analogi, men tänk dig att en tjuv tar alla dina pengar. Sen så har tjuven vänligheten att ge dig tillbaks en del av det han tog. Betyder det att tjuvens första handling på något sätt är mindre av en kränkning av dina rättigheter? Ponera sedan att tjuven är en riktig Robin Hood, och han skänker minst en fjärdedel av det snodda till behjärtansvärda ändamål, som Rädda Barnen el. dyl. Förändrar det det faktum att han först begick stöld?

    Nu tycker väl många att staten inte går att likna vid en tjuv, men varför ska staten på ett rent principiellt plan behandlas annorlunda? Det borde inte vara de ideologiska åsikterna som definierar godtycket, utan vad som faktiskt sker.

    Svara
  22. jimpan (121 comments)

    Jag tycker det är intressanta frågor du ställer, Marcus, och även mitt sätt att förhålla mig till dem rymmer en motsättning mellan demokrati och mänskliga rättigheter. Jag menar att nyckelordet här är godtycke.

    Skillnaden mellan att en demokratisk stat tar ut skatt från sina medborgare (och därmed, enligt din tolkning, kränker dessas äganderätt) och att en tjuv stjäl från en annan individ, är att det finns regler och lagar för hur skatten tas ut. Dessa regler och lagar stiftas av en vald församling, och ska för att vara giltiga präglas av tillgänglighet, begriplighet, klarhet och förutsägbarhet (enligt en av kriterierna för "Rule of Law").

    Det är ändå så att majoriteten kan kränka minoriteten, eller enskilda individer, så jag menar inte att allt vad staten gör är per definition rättfärdigt. Staten är en maktapparat och makt ska kritiseras. Jag förespråkar civil olydnad. Men jag kan tycka att det inte är fullt så enkelt som att skatt = stöld. Detta kan vi säkert fortsätta att diskutera.

    Svara
  23. Charlotte (146 comments)

    Jag tycker som Jimpan fortfarande inte att du visat att skatt kan anses vara godtyckligt fråntagande av egendom, Marcus2. Men framförallt så har du inte visat på någon motsägelsefullhet inom FN-deklarationen - eftersom den tydligt talar om vad allmänna medel ska gå till, d v s att skydda invånares positiva rättigheter.
    I övrigt tycker jag det svårt att argumentera med någon som står för en sådan "oginhetens ideologi", där fasthållandet av de egna pengapåsarna är en viktig mänsklig rättighet. Ta det inte personligt, Marcus - jämförelsen med tjuven är bara precis helt obegriplig för mig, särsklit med tanke på att vi lever i ett samhälle där alla (utom kanske en liten förmögen klick) kommit i åtnjutande av allmänna faciliteter såsom skolundervisning, hälsovård osv, innan dess att skattemedel börjar tas. Att då börja dilla om "tjuvar" och "en liten del som lämnas tillbaks", det fattar inte jag. Sorry.

    Svara
  24. emilio (1 comments)

    Det kanske går att hålla flera samtal vid liv samtidigt … Jag skulle nämligen vilja återgå till Jimpans oro att ett eventuellt “världsparlament” skulle bli ett nationalstatligt parlament uppförstorad till global nivå. Med allt vad det innebär av våldsanvändning osv.

    Det globala parlament som Monbiot (om jag minns honom rätt) förespråkar skall varken ha tillgång till någon formell makt och än mindre någon våldsanvändning, åtminstone inte i ett inledningsskede. Men så fort detta parlament som representerar världens befolkning (och inte som FN, världens stater, ofta diktatoriska) finns på plats kommer det att få en slags moralisk legitimitet som inte går att bortse ifrån. Världens befolkningar kommer då att kräva att stora beslut som fattas i t.ex. FN, G8, USA eller EU ska remitteras till detta globala parlament vilket förstås leder till att det blir svårt att fatta beslut som går emot detta forum. Och ju mer det globala parlamentet får blanda sig i storpolitiken och ge rekommendationer inför viktiga beslut osv desto mer makt kommer det också att få.

    Visst är Monbiots vision kring ett globalt parlament en utopi som känns långt borta. Man får trösta sig med att historien förut har visat att utopier faktiskt kan förverkligas. Vem kunde t.ex. tro på förhand tro att slaveriet skulle avslöjas? Och om vår planet ska gå en hyfsad framtid till mötes har vi kanske inga alternativ än att konstruktivt försöka hitta vägar att att bryta nationalstaternas tyranni.

    Svara
  25. jimpan (121 comments)

    Det du säger, emilio, är viktigt att ha i åtanke. Ett globalt parlament i Monbiots tappning har inte - åtminstone inte inledningsvis - tillgång till formell makt och har inget maktmonopol. Han resonerar också kring att ett sådant parlament ska vara helt fristående från FN-systemet, om jag inte minns fel, och då blir min fråga: Bör det vara det?

    Svara
  26. Marcus (478 comments)

    Jimpan, jag håller med dig om att nyckelordet är godtycke, och som jag ser det så kommer alla former av demokrati som kränker negativa rättigheter till förmån för positiva rättigheter att rymma godtycke. Du påpekar att det finns lagar och regler för hur skatter ska tas ut, men jag tror inte de som finns kvalificerar för kriterierna för “Rule of Law“. För det finns fall, då du kan följa lagens bokstav, men om skattemyndigheterna anser att ditt syfte är att smita från att betala skatt, så kan det vara olagligt ändå. Dessutom finns exempel på hur man infört retroaktiv lagstiftning på skatteområdet, för att komma åt s.k. skatteplanering i efterskott. Dvs en handling som var laglig, blev brottslig i efterhand. Knappast särskilt begripligt eller förutsägbart skulle jag vilja säga. På detta finns principen om att när det kommer till skattebeslut, är du alltid "skyldig" tills du bevisat motsatsen, till skillnad från andra juridiska områden där du anses oskyldig tills motsatsen bevisats. Rättssäkert? Rule of Law?

    Men det egentliga skälet till att jag inte tror lagar är ett tillräckligt kriterium för att inte göra skatter till kränkningar, är att du kan (alltid) införa lagar som tillåter andra kränkningar av negativa rättigheter. Det är ju upp till staten. Om det exempelvis fanns lagar som tillät staten att diskriminera människor av en viss religion, eller om det fanns lagar som begränsade din yttrandefrihet (om du t.ex. inte öppet fick kritisera presidenten som i Venezuela), skulle det göra dessa kränkningar av neg. rättigheter mindre, bara för att de är förutsägbara enligt lagar som finns och du känner till? Mitt svar blir tveklöst Nej på den frågan.

    Nu menar inte jag att skatt=stöld dock, även en liberal vill ha en stat, och inte anarki. Och jag är även en vän av ett minimalt statligt organiserat välfärdsprogram. Något som, tro det eller ej, även en liberal förgrundsfigur som F E Hayek argumenterar för i sin bok "Vägen till träldom".

    Svara
  27. Marcus (478 comments)

    Hej Charlotte,

    när det kommer till ditt första påstående, så hänvisar jag till mitt svar till jimpan. Återigen så tror jag det handlar om perspektiv; ser man det från individens perspektiv eller till det kollektiva, eller något tredje? Om staten, med sin tvångsapparat, tar skatt från mig, som jag kanske hellre hade velat ge till en välgörenhetsorganistaion som jag tycker gör mer nytta/krona än vad staten gör för pengarna man tog från mig, så då blir det godtyckligt ur mitt perspektiv som individ. Att staten har ett annat perspektiv är såklart också sant, men det ogiltigförklarar inte mitt individuella perspektiv. Att en lag, eller princip (som FN-stadgan) i vissas ögon är tydlig förändrar såvitt jag kan se inte detta principiella resonemang. För i analogi med det jag skrev till jimpan: Om vi tar ett hypotetiskt exempel med en stat, som inför tydliga lagar och regler som förbjuder regimkritik, i något syfte som en majoritet av landets befolkning stödjer- förminskar det inskränkningen av yttrandefrihet?

    Du tar också upp andra intresanta frågeställningar, men jag är rädd för att om diskussionen skulle bli för omfattande om vi började diskutera fler saker samtidigt. Jag hoppas mitt svar är ok, även om det är obegripligt. 😉

    Svara
  28. Charlotte (146 comments)

    Marcus2, jag fattar inte ett ord! 🙂 Nä, allvarligt talat, kan inte alla sätt att organisera ett samhälle, även en nattväktarstat, förefalla godtyckligt utifrån ett individperspektiv? Man måste välja vems perspektiv som ska vara överordnat ibland, och då vill jag påstå att det är mest moraliskt försvarbart att anta det perspektiv den som inte kan tillgodose sig sina postiva rättigheter på annat sätt än genom beskattning av andra kan antas ha. Skulle vi ha ett rent välgörenhetssystem blir individen verkligen utlämnad åt andras godtycke.
    Exemplet med staten som inför munkavle i majoritetens namn gäller inte menar jag eftersom jag diskuterar utgående från fn-stadgan (som ju förespråkar yttrandefrihet). Men godtycke har förstås inte bara med TYDLIGHET att göra. Godtycke är i detta sammanhang något som inom ramen för tillfälliga maktrelationer kränker andras rättigheter utifrån dessa tydligt definierade maximer. Majoritetsuppfattningar blir av underordnad betydelse när det gäller grundläggande rättigheter.

    Svara
  29. Mattias (3 comments)

    En annan av Monbiots poänger är att vi faktiskt redan idag har en rätt sofistikerad global styrning av planeten, särskilt på det ekonomiska området. Den är bara inte särskilt demokratisk. Så ett världsparlaments uppgift blir att se till att dessa beslut tas på mer demokratiskt sätt.

    Fast demokrati är lite lustigt. Alla verkar vara överrens om att det är rätt sätt att styra ett land, men definitivt inte en planet eller ett företag. Dessutom verkar det kollektiva beslutsfattandet ändå leda till att man väljer en enda person som ska utöva en stor del av makten. Betyder det att vi trots allt helst vill ha en kung, även om vi gärna vill byta rätt ofta?

    Svara

Kommentera