En ny vänster bör vara feministisk och frihetlig

Av den 20 februari, 2006

Inlägget finns publicerat på Vägval Vänsters hemsida.

Johan Lönnroth (den 26 januari), Jan Wiklund (den 6 februari) och Maria Hagberg (den 13 februari) har i tur och ordning reagerat på mitt inlägg "Var finns 'den nya vänstern'?" Jag är glad att de gjorde det och tror att det finns stora förutsättningar att agera i progressiv riktning.

Jag kan inte annat än hålla med Jan Wiklund om att möjligheterna att handla är stora. De sociala forumen, mer egentligen på global nivå än här hemma i Sverige, är ett mycket gott tecken på det. Nya allianser uppstår ständigt. Jag ser också Jans två förslag – försvaret av allmänningar och bekämpandet av lokal och global ojämlikhet – som mycket konstruktiva. Till detta skulle jag vilja tillföra ett feministiskt perspektiv – kampen för kvinnors rättigheter, gentemot patriarkala idéer om familjen men också naturligtvis fackligt och politiskt, samt tillämpandet av genusanalyser av exempelvis handelsavtal. Visserligen var mitt inlägg kritiskt, men jag är liksom Jan övertygad om att gemensamma intressen hos radikala och systemkritiska rörelser är större än hindren för samarbete. Om jag förstått det rätt är det begreppet 'vänster' som orsakar skepsis. Min hållning är att man mycket väl kan anknyta till en vänstertradition och samtidigt vara framåtblickande.

En socialistisk marknadsekonomi?

Det var roligt att Johan Lönnroth fann min text sympatisk, även om det fanns vissa terminologiska tveksamheter i den. Jag instämmer i att demokratisering måste vara, och är, ett centralt inslag hos frihetliga vänsterkrafter. Jag tror att planhushållning i stor skala (t.ex. nationell) är mycket svår att kombinera med demokrati i någon verklig mening. Det kräver centralstyrning, vilket förutom att vara ett dåligt sätt att sköta ekonomin (svårigheter att hantera information och uppmuntra till innovation) medför eller åtminstone ökar risken för maktkoncentration. Planhushållning lämpar sig bättre i mindre skala (t.ex. kooperativ eller autonoma lokalsamhällen), där deltagande demokrati går att förena med relativt snabba beslut. I stor skala förutsätter det nästan en mer eller mindre diktatorisk styrelseform. Då hamnar vi i konflikt med socialismens överordnade mål – att fördjupa och utvidga demokratin.

Marknaden är idealt ett förträffligt sätt att fördela resurser. Idealt, alltså. Även om vi bortser från områden där marknaden inte fungerar, så förstår jag det som att den fria marknaden inte är något naturtillstånd. Den uppstår inte av sig självt om bara staten låter bli att lägga näsan i blöt. Det krävs regleringar av olika slag: För att inte karteller ska bildas eller monopol uppstå – fenomen som ger ökad vinst för vissa aktörer, men går ut över den fria konkurrensen. För att inte mänskliga rättigheter ska kränkas, eller ändliga naturresurser överexploateras. Eller helt enkelt för att konsumenter ska ha tillgång till relevant information – vilket också gynnar den fria konkurrensen – och inte ekonomiska klyftor ökar så att de hotar demokratin och människors välbefinnande. En fungerande fri marknad förutsätter någorlunda jämlika aktörer. Så även om det främsta målet skulle vara att värna om den fria marknaden är det angeläget att föra en solidarisk fördelningspolitik.

Jag kan hitta minst ett exempel där det är mycket tydligt att vinstintresset överordnats människors grundläggande behov: Årligen dör ca 2 miljoner av malaria, men de drabbade är huvudsakligen människor som inte har råd att betala för dyr medicin. Eftersom den effektiva efterfrågan är så låg bryr sig inte läkemedelsindustrin om att ta fram billigare och bättre vaccin. Det blir helt enkelt inte lönsamt. Självklart finns det inget egenvärde i att avskaffa vinst överhuvudtaget (om det ens var möjligt), men det finns desto starkare argument för en global välfärdspolitik. Vi har också frågan om patent, ett slags kvasimonopol, men att gå in på den spännande debatten vore att avvika från ämnet.

Jag instämmer med Johan i hans uppfattning att marknadsekonomi och kapitalism inte är samma sak. Det går i teorin alldeles utmärkt att kombinera kapitalism med planekonomi, eller kommunism med marknadsekonomi. Om jag inte fått det om bakfoten var det förstnämnda fallet i Nazityskland, medan det andra kan sägas råda i dagens Kina. Ingetdera har särskilt mycket med demokrati att göra. Det är belysande att tillämpa Fernand Braudels tredelade modell, där det lägsta skiktet är egenproduktion för självförsörjning, nästa är själva marknaden och det översta är kapitalismen som maktstruktur och "kontramarknad". Redan Adam Smith påpekade att så fort två kapitalister möts i ett gathörn börjar de konspirera mot marknaden. Knepet är att stärka kooperativa verksamheter, att undanta allmänningar från marknadskrafterna men i övrigt se till att marknaden är fri (se ovan), samt att peka ut kapitalismen, montera ner den och bygga upp demokrati att ersätta den med. Ett sätt kan vara att verka för fonder av det slag Rudolf Meidner förespråkade, hellre fackligt än statligt administrerade. Ett annat kan vara global beskattning för finansiering av fattigdomsbekämpning och global välfärd.

Solidaritet och frihetlighet ledord för en ny vänster

Det gladde mig att Maria Hagberg väljer att ge sig in i debatten för att bemöta mitt inlägg. Detta med en mycket tankeväckande artikel. Innan jag går in på annat vill jag bara säga att jag håller med Maria om behovet av att ompröva klassteorierna. På frågan om ett vårdbiträde är en arbetare svarar jag: Ja, i allra högsta grad! Det trodde jag framgick av mitt inlägg. Och de 4 miljoner slavar Maria frågar om? Om man kan tala om klasstillhörighet måste man rimligen anse att de befinner sig allra längst ned i hierarkin. I vilket fall är de exkluderade från ett någorlunda rättvist system. Kampen mot det moderna slaveriet måste föras på många fronter: En av dem handlar om att bekämpa den globala bristen på jämlikhet. En annan är att bekämpa patriarkala strukturer och institutioner. Slutligen är världsmedborgarskapet ett viktigt ideal – där människors fria rörlighet oberoende av nationsgränser ingår som en rättighet.

Maria skriver bland annat att staten är vi alla gemensamt. Jag håller inte med om det. Samhället utgörs av oss alla gemensamt, men staten skall vara ett verktyg för detta. Dess vägledande principer är då omfördelning – vilket Maria är inne på, men jag invänder mot att betrakta staten som en marknad – och stabilitet (t.ex. våldsmonopolet och socialiseringen). Enskilda stater har gynnat företag med hemvist inom dess territorium, vilket inte är märkligt med tanke bl.a. på förväntade skatteintäkter – direkta sådana, eller indirekta genom arbetstillfällen. För en systemkritisk vänster är det angeläget att kunna kritisera den "egna" staten när den beter sig på detta sätt, eftersom det missgynnar människor i andra länder. EU:s jordbrukspolitik och dess tullar på t.ex. textilier slår mot småskaliga industrier och jordbruk i fattigare länder, något som drabbar kvinnor i dessa länder mer än männen. Jag hänvisar gärna till Andreas Kotsadams blogg (andreaskot.blogspot.com) för vidare läsning. Som Maria påpekar bygger mycket av vårt välstånd på att andra "fått avstå" (inte sällan har det handlat om kolonial plundring). Man kan säga att en del av strategin för en frihetlig vänster bör vara att syna liberalers retorik, att tvinga dem att stå för sina ledord om människors frihet. Varför ska rikare länder ha tullar och subventioner, men fattigare länder tvingas öppna upp sina marknader? Varför ska kvinnor få avstå inflytande, när män kvoteras in per automatik?

Maria tar upp arbetarrörelsens dröm om hemmafrun, och det är förstås en mycket välriktad kritik mot den traditionella vänstern. En av orsakerna till att industrialismens kapitalister förmådde blidka de manliga arbetarna, utan större ekonomiska eftergifter, ligger i en ohelig allians mellan kapitalism och patriarkat. Skapandet av den manliga rollen av familjeförsörjare och den kvinnliga av hemmafru gjorde att arbetarrörelsen lät sig nöjas med en måttlig höjning av hushållets inkomster, eftersom de manliga arbetarnas individuella löner höjdes mer. Ökad jämlikhet mellan män uppnåddes till priset av kvinnors inkomster. I utvecklingsländerna kan vi se detta idag. Jag bifaller gärna Marias förslag att i anslutning till Märta Bergmans utredning synliggöra det obetalda arbetets andel av BNP. En traditionell vänster är inte mer feministisk än dagens höger, möjligen mer än den traditionella högern – men att en vänster för 2000-talet inte kan klara sig utan ett feministiskt perspektiv, det framgår tydligt av den dräpande kritik av kapitalismen som ett sådant synliggörande skulle innebära.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Vägval Vänster, marknadsekonomi, marknadssocialism, vänstern, feminism, löntagarfonder, kontramarknad, Fernand Braudel, obetalt arbete

Print Friendly, PDF & Email

Kommentera!

4 reaktioner på ”En ny vänster bör vara feministisk och frihetlig

  1. Andreas (26 comments)

    Som vanligt, ett bra inlägg. Ska läsa mer noggrant senare samt läsa de andras svar. Än så länge har jag bara läst Lönnroths svar. Dessvärre har jag det inte med mig, jag hade en hel del synpunkter på det.

    Det som stör mig är fortfarande talet om marknaden. Du skriver:
    "Marknaden är idealt ett förträffligt sätt att fördela resurser. Idealt, alltså. Även om vi bortser från områden där marknaden inte fungerar, så förstår jag det som att den fria marknaden inte är något naturtillstånd."

    Jag anser att även om marknaden fungerade utan "misslyckanden" så är den inte ideal. Den reproducerar strukturer och befäster dem.

    Håller med dig om att:
    "En fungerande fri marknad förutsätter någorlunda jämlika aktörer." Men det kanske inte räcker. Jag tror inte att det räcker med lika förutsättningar, vi bör enligt min mening fokusera på lika resultat också. Detta särskilt på grund av alla maktassymmetrier som finns i samhället. Kön,klass,ras etc handlar ju inte bara om inkomst...

    Det räcker alltså inte med lika utgångsläge. Marknadens synliga handflata kommer att slå de svagare i ansiktet så fort den får en chans.

    Bra exempel med malaria! Väldigt tydligt.

    Den andra delen tycker jag är mycket bra. Vill dock läsa Marias text innan jag kommenterar mer.

    Det känns hedrande att bli omnämnd. Tack

    Svara
  2. jimpan (121 comments)

    Tack Andreas för dina synpunkter! Ser fram emot fler kommentarer. Roligt att du uppskattade omnämnandet, och inte tog illa upp av risken att bli förknippad med en smygliberal som mig. 😉

    Självklart räcker det inte med en fungerande marknad. Vi behöver också demokratiska institutioner för att främja jämlikhet, frihet och mänskliga rättigheter. (Dessa bör också finnas på andra nivåer än nationalstaten.) Detta inlägg gällde dock främst marknaden, och jag förstår att vi inte är ense vad gäller den.

    Enligt min uppfattning är det helt snett av vänstern att blanda ihop kapitalism och marknadsekonomi, även om de ofta kan sammanfalla. Målet är att avskaffa kapitalismen, och då kan det vara berättigat att konfrontera högerns snack om den fria marknaden, syna deras retorik. Exempelvis när det gäller patent, subventioner och andra kvasimonopol.

    Men - en fungerande marknad kan givetvis inte vara idealet för vänsterpolitik. Målet är en verklig, deltagande demokrati, samt att att bryta med den princip om ändlös kapitalackumulation som utgör kapitalismens nerv. En fungerande marknad kan klara sig utan den principen. Som Immanuel Wallerstein skriver bör vi göra decentraliserade och icke-vinstdrivande enheter till modell för produktionen.

    Vänstern (i bred mening) har alltid varit duktig på att kritisera den rådande ordningen. Det är bra. Men vi behöver också vara konstruktiva, även om det är farligt att skriva ut alltför detaljerade recept för framtidens soppkök. Processen måste vara experimentell och öppen.

    Svara
  3. Aron (14 comments)

    Hey man! Tack för att du uppskattade listorna! Vi är står ju varandra väldigt nära du å jag!
    Tack för en inspirerande diskussion på röda rummet! Vi syns å hörs!

    Svara
  4. Aron (14 comments)

    Jag försvann inte, jag satt med några bekanta vid borden där nere. Jag läste artikeln, väldigt intressant faktiskt, killen verkar vettig!

    Svara

Kommentera