Apropå att definiera frihetlighet

Av den 10 juni, 2005

I följande artikel, publicerad på Vägval Vänsters webbplats, resonerar jag med anledning av en artikel av Maria Hagberg kring vänsterns utveckling sedan Franska revolutionen. I fokus står synen på frihetsbegreppet.

Efter att ha läst Maria Hagbergs utmärkta motion till Vägval Vänsters årsstämma, med förslag på definition av det för VVV centrala begreppet frihetlighet, vill jag ta tillfället i akt att diskutera friheten som ideal och begrepp. Detta sker i form av en kritik av såväl socialism som liberalism, utmynnande i en önskan om en ny, kulturradikal humanism. Från början hade jag tänkt lägga in denna text som en motion att bemöta Hagbergs med, men eftersom tiden nu gått ut får den stå för sig själv istället.

Frihet och jämlikhet är varandras förutsättningar

Sedan franska revolutionen, med dess slagord "Frihet, jämlikhet och broderskap!", har den första och den andra vänstern tävlat med varandra om vilket begrepp som är det viktigaste: frihet eller jämlikhet? Den borgerliga första vänstern, som med liberalismen som ideologi bekämpade konservatismen, har förespråkat frihet men urartat till nyliberalismens prioritering av marknadskrafter och näringsliv framför människor. Arbetarrörelsens andra vänster, som i väst kom till regeringsställning i många länder genom socialdemokratin och i öst och syd/tredje världen gjort revolution i kommunismens namn, har hävdat jämlikhet men utfallit i stelnad byråkrati och ideologisk urvattning eller statsterror och stagnation. Man har inte insett att frihet och jämlikhet förutsätter snarare än utesluter varandra.

Den frihetligt socialistiska traditionen bygger på insikten att man inte kan uppnå frihet utan jämlikhet och vice versa. Friheten är inte äkta om en del människor är för fattiga eller för svaga för att njuta av den, och jämlikheten är inte äkta om en del människor diskrimineras eller förtrycks av andra. Det gäller att ihärdigt syna liberalernas frihetsretorik: flirtande med högerpopulism och öppna gränser för kapitalet måste bemötas med kampen för en human flyktingpolitik och en globalisering underifrån, tron att demokrati och välfärd kan skapas genom krigföring och nyliberala strukturanpassningsprogram måste bemötas genom solidaritet med de marginaliserade och med reformrörelser över hela världen. Ekonomisk omfördelning måste kombineras med erkännandet av rättigheterna för människor vars kön, sexualitet, etnicitet eller religionstillhörighet inte överensstämmer med den etablerade normen.

Positiv frihet och en ny humanism

Den framtida vänstern måste också ha ett eget, positivt program. Det visar inte minst kritiken av olika proteströrelser som initiativlösa nejsägare. Det negativa frihetsbegreppet, frihet från tvång, är en bra början men måste gå hand i hand med ett positivt frihetsbegrepp, frihet till förverkligande. Det senare kan vara kontroversiellt, inte minst i nyliberala ögon. Kulturell frihet är en förutsättning för lyckad mänsklig utveckling, vilket understryker behovet av en mångkulturell politik som erkänner och skyddar olika identiteter. Bildning, det humanistiska ideal med ursprung i grekernas paideia som kan sättas emot den snäva människosyn som uttrycks genom tesen om economic man, syftar till fria och harmoniska medborgare som välutrustade kan delta i det offentliga livet. Det förutsätter att alla människors frihet på det kulturella området tillvaratas, vilket fordrar en kulturradikal politik.

Positiv frihet är någonting som ligger i relationen mellan människor, inte inuti den enskilde. Det är inte möjligheten att välja mellan ett utbud befintliga alternativ, utan det är att skapa någonting – värden, normer, rättigheter, etc. – som tidigare inte existerade. Positiv frihet förutsätter negativ frihet, men den negativa friheten är inte mycket värd utan den positiva. Den politiska handlingen är just att manifestera friheten, för den kan aldrig finnas i och för sig, utan förverkligas endast genom en skapande handling. Kapitalismens styrka är makten över det civila samhället, att härska genom tolkningsmonopol: Vad får man lägga för innebörd i orden rättvisa, politik, demokrati? Den borgerliga hegemonin är det mest rationella sätt att bevara samhällsstrukturer som mänskligheten hittills skådat. Det är den som måste utmanas om någon radikal förändring överhuvudtaget kan vara möjlig. Och det sker genom skapandet av mothegemonier, inom det civila samhället. Vad som behövs är en ny humanism, en som nyktert och upproriskt kritiserar seder och tankesätt, för människans värdighet och jordens framtid!

Print Friendly, PDF & Email

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om bildning, economic man, franska revolutionen, hegemoni, högerpopulism, identitetspolitik, kulturradikalism, liberalism, Maria Hagberg, positiv frihet, postprotest, socialdemokrati, tredje vänstern, välfärdsekonomi, vänsterlibertarianism

Kommentera!

Kommentera