Yes we can!

Av den 6 november, 2008

Det finns tillfällen då man är glad att man inte är medborgare i USA. Ibland kan man nästan önska att man var det. Som nu. Barack Obama valdes till USA:s president nummer 44 i ordningen sedan 1789. Yes!

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, liknade i morgonens Göteborgs-Posten Barack Obama med en socialliberal folkpartist - men med lite mer "schwung" i retoriken. Jämför med ett par citat av folkpartiets Jan Björklund, saxade från hans första tal som partiledare:

Alla kan inte leva på bidrag, men alla kan bidra med något.

Och,

Moral är bra. Men dubbelmoral är inte dubbelt så bra.

Entusiasmerande? Det lär finnas dem som anser det. (Fler exempel.)

Å andra sidan är kanske inte Mona, Maria, Peter och Lars så otroligt spännande heller... Och det går ju inte att komma ifrån att det måste finnas ett innehåll i politiken också. Tillägg: Vilket inte syftar på att Barack Obama inte skulle ha någon sakpolitik att komma med. Jag menar snarare att jag inte skulle rösta på Jan Björklund även om han hade Obamas retoriska förmåga.

***

Bloggkoll: Johanna skriver om hatfulla antipirater, "ml" på Gertrude's Corner gör en eftervalsanalys, Ilse-Marie hurrar för att Bush är på väg bort, Emma uppmanar oss att minnas den femte november, Isobel tycker det är komiskt att Norberg och Klein tycker likartat och Roya ifrågasätter Carl Hamilton.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Barack Obama, USA, retorik, presidentval, Marie Demker, statsvetenskap, folkpartiet, socialliberaler, plattityder

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

8 reaktioner på ”Yes we can!

  1. Sanjay (79 comments)

    Att Obama saknar innehåll verkar vara en republikansk slogan som av någon anledning slagit rot mer utanför USA än här, kanske för att man utanför USA mer fokuserat på Obamas karisma (och faktiskt hudfärg) än vad amerikanerna själva har gjort. Missförstå mig inte, Obamas hudfärg har varit en stor faktor (s'rskilt med tanke på den unisona uppbackning Obama fått av svarta) , men när man läser svenska tidningar på nätet få man uppfattningen att det varit den enda faktorn.

    Obama har varit mycket tydlig med sin utrikespolitiska agenda, att man bör fokusera på Afghanistan och Pakistan (där kan vissa europeer bli besvikna på en som de kanske ser som en fredsduva), samt ett så snabbt återdragande av styrkor från Irak som verkligheten tillåter. Jag skulle tro att USA lämnar Irak kanske snabbare än vad man kanske bör göra eftersom det är en så stor symbolfråga för Obama.

    Obama har varit lika tydlig med sin inrikespolitiska agenda, och här riskerar också många bli besvikna med tanke på den ekonomiska verkligheten. Visst har det fokuserats en hel del på skattelättnader för medelklassen, men Obama har varit lika tydlig med att skatteintaget för staten skall öka. Han har varit tydlig med att målsättningen är en allmänsjukförsäkring. Han har varit tydlig med jobbskapande åtgärder. Frågan är dock vad ekonomin tillåter.

    Skall i ärlighetens namn erkänna att jag inte är entusisiastisk över hans agenda, hade föredragit Ron Paul. Men att allmänheten inte vet vad Obama vill har varit en Republikansk valslogan som Obama supportrar utanför USA av någon anledning tagit åt sig.

    ---
    Tack för förtydligandet. Det jag skrev om politikens innehåll lämnade utrymme för missförstånd. Jag syftade egentligen inte på Obamas agenda, utan menade att även om t ex inte Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har en motsvarande förmåga att entusiasmera så anser jag att de står för den bästa politiken bland våra riksdagspartier. Barack Obama står helt klart för den bästa politiken bland presidentkandidater i USA, enligt min åsikt. Så jag har inte bara låtit mig ryckas med av hans förmåga att entusiasmera. /Jimmy

    Svara
  2. Sanjay (79 comments)

    Skall tillägga att jag är överlycklig över Obama segern, så att ingen missuppfattar vad jag menar med att jag inte var entusiastisk över hans agenda. Ju längre valet led desto mer ville jag att Obama skulle vinna, tror att den RNC blev den slutgiltiga spiken i kistan.

    ---
    You and me both, man. /Jimmy

    Svara
  3. Sanjay (79 comments)

    Jag tror det är en kulturell fråga som grundar sig i att amerikaner generellt tillåter sig att vara mer optimistiska än europeer. Därför säger man sig vara för en allmän sjukförsäkring, man säger inte att med skattehöjningar på fossila bränslen så får man öppningar i budgeten till en allmänsjukförsäkring. På gott och ont skall man väl säga, men det är roligare att lyssna på.

    Svara
  4. Sanjay (79 comments)

    Sen skulle jag vilja säga, tillskillnad mot vad man läser i svenska tidningar att USA nog är mer delat än någonsin. Man inser det när man läser att McCain fick fler röster än Bush i bl.a South Carolina och vita väljare över 65 år. Kulturkriget lever, kanske mer än någonsin. Ser man dessutom tillvilka som diskuteras, Rahm Emunuell t.ex så är det snarare payback time än försoning.

    Dessutom har den brokiga skara Obama supportrar riktigt samma agenda, som så tydligt visaes i att det blev ett Ja i Prop8. Ung, vit medelklass lär bli förvånade när de upptäcker att svarta och latinos inte alls tycker att religion är galenskap.

    Svara
  5. Daniel (9 comments)

    Jag såg precis hela hans tal för första gången, och jag måste säga att jag ser fram till att se honom som president "på riktigt".

    Vem kan rå på den ekonomiska krisen egentligen? Det finns många som hävdar att The New Deal varken gjorde från eller till förra gången. Det kommer gå över, men inen kommer veta vem eller vad som hjälpte.

    En presidents främsta uppgift tycker jag är att ingjuta hopp i medborgarna, och det tror jag att Obama är helt rätt person att göra. Skull gärna vara amerikansk medborgare just nu 🙂

    Svara
  6. Per Herngren (11 comments)

    Obama stöder dödsstraffet, kärnvapen, vapenexport, apartheid-lagar mellan Centralamerika och USA, fast han vill minska på delar av imperialistisk krigsföring.

    Thomas hittade statistik som visade hur klyftan mellan rika och fattiga ökade under Clinton-tiden jämfört med under Reagan-tiden. Så det är det jag förväntar mig ska hända igen.

    När man sätter sitt hopp till en ny härskare riskerar folkrörelser och motståndsrörelser att slappna av och överlåta sitt arbete på staten. Det är förmodligen det som skapar de märkliga effekterna av ökade klyftor under socialdemokratisk regim (återigen se statistik i Thomas blogg)

    Jag har hopp - tro inte annat! Till ökad civil olydnad, kollektivhus, kooperativ ...

    Svara

Kommentera