Det finns en väldigt typiskt amerikansk dramatisk tradition när det kommer till opinionsbildning i kontroversiella frågor som går ut på att den som skriker högst vinner. Det krävs för att nå ut i amerikansk media tack vare den lika amerikanska traditionen att bunta ihop all regimkritisk verksamhet i ett fack. Jag tror ändå att många svenskar läser den skrikande mannen i tv ur ett europeiskt perspektiv: att nyheten är lika dramatisk som mannen är upprörd. Så är inte fallet.

Även om Arktis, Antarktis, grönländsk inlandsis och rysk permafrost kommer att stabilisera sig och finnas kvar, har vi fortfarande enorma globala problem som handlar om resurser och kortsiktighet som kommer lösa sig så fort länder på allvar börjar tävla i att göra långsiktighet och hållbara strukturer till nästa vinstmodell och börshausse..

–Ahrvid

Jag tror att det finns en ganska stor, och framför allt växande, andel bland MP-medlemmarna som är representativa för sympatisörerna. Men du har förstås en poäng som är värd att diskutera.

Uppdatering: Jag testar ett annat tema på bloggen. Hoppas det funkar bättre!

Du har givetvis rätt om vilka Miljöpartiets sympatisörer är. Men sen finns det givetvis en annan fråga, vilka är miljöpartisterna? Det är inte säkert att resultatet är detsamma. Jag misstänker att beskrivningen ”en sorts grönavågare som odlar sin egen ekologiska mat och har skägg” passar betydligt bättre där.

Det är en svår, men inspirerande, fråga du ställer. Jag tror det handlar om två saker: 1) Miljöpartiet har varit skickliga på att fylla det tomrum som Vänsterpartiet efter Schyman/Lönnroth-eran på 1990-talet lämnade efter sig. Vagt vänsterradikalt utan alltför starka tendenser till ideologisk renlärighet. 2) MP har sina rötter i 1960- och ’70-talets alternativrörelse (fred, miljö, medborgarrätt, etc.) och var från starten ett parti för människors välbefinnande, egentligen mer än för miljön. Det tror jag är något som tilltalar ”de världsförbättrande fria logotyperna” (som naturligtvis kan återfinnas också bland sympatisörerna till några av de andra partierna, men jag tror de är överrepresenterade bland MP-sympatisörerna).

Sedan att miljöpolitik fått en renässans under den senare halvan av vårt årtionde skadar inte chanserna för ett parti som enligt en Sifoundersökning har störst förtroende bland väljarna för sin politik på det området.

Hur ser du på saken?

Det känns som ett träffande påpekande!

Intressant att människors syn på miljöpartiet har genomgått en sådan förändring. Dessa värderingar som Orvestos undersökning beskriver att den typiske miljöpartisten har: individualism, förändringsbenägenhet, urbanitetskramande, ställa upp för viktiga frågor osv.. Uppfattar du det som att miljöpartiet under senare år på ett tydligare sätt har fört fram dessa än andra partier har? Eller hur förklarar vi att de världsförättrande fria logotyperna har omfamnat just miljöpartiet i så stor utsträckning?