Vem vaktar väktarna?

Av den 8 juli, 2007

Jag har skrivit en inledare i Stockholms Fria Tidning och Göteborgs Fria Tidning. Det är förstås en stor ära för mig. Ämnet är övervakningssamhället, med ingång genom det aktuella FRA-lagförslaget.

Ingen kan anklaga försvarsminister Mikael Odenberg (M) för att inte göra sitt bästa i kriget mot terrorismen. För några veckor sedan lade han fram ett lagförslag om att ge Försvarets radioanstalt, FRA, ökade befogenheter att avlyssna internettrafik och telefonsamtal utanför landet. FRA skapades under andra världskriget. Sedan kalla krigets slut har verksamheten riktats in allt mer mot civila hotbilder.

Uttrycket Bodströmsamhället myntades av Oscar Swartz.

Lagförslaget har mött skarp kritik. Internetjätten Google har hotat med uteblivna investeringar och liknat Sverige vid vid länder som Saudiarabien och Kina. I nuläget ligger förslaget på is, tack vare oppositionen. Borgerliga kritiker har givit vika för partipiskan. Alliansen måste hålla samman. Men förslaget bygger på förra försvarsministern Leni Björklunds (S) initiativ, och hennes parti är i grunden för det. Man ska inte glömma att förre justitieministern Thomas Bodström (S) var en ivrig pådrivare av utökad övervakning.

Bodströmsamhället är ett begrepp ägnat att föra tankarna till George Orwells 1984. Thomas Bodström var en av dem som stod bakom EUs datalagringsdirektiv. Det ska vara implementerat i medlemsländernas lagstiftning senast i höst. Direktivet tvingar telefon- och internetleverantörer att lagra överförda data i mellan ett och tre år. Register ska föras över våra SMS och e-postmeddelanden, vilka vi ringer och vilka webbplatser vi besöker. I många kretsar har det varit kontroversiellt. Men bombdåden i London 2005 gjorde att det till slut drevs igenom. Bland svenska partier var endast Socialdemokraterna för.

Vi behöver inte gå till framtidsdystopier som 1984 för avskräckande bilder av övervakningssamhället. Filmen De andras liv (2006), visserligen ingen dokumentär, utspelas i Östtyskland från 1984 till några år efter murens fall. Vi får följa en nitisk Stasiagent som sätts att övervaka ett konstnärspar. Ett bestående intryck är av den totala meningslösheten i ett samhälle som utgår från att i princip alla medborgare är misstänkta. Där någonstans tror jag pudelns kärna finns. Tagna var och för sig behöver inte de olika åtgärderna vara så farliga. De kan rentav vara rätt kloka, givet omständigheterna: nödvändigheten av att bekämpa kriminella motorcykelgäng, traffickingligor, etc. Brottslingar blir lättare att spåra och utredningar underlättas. Och det är väl ändå så att den med rent mjöl i påsen inte har något att frukta?

Men en allt mer avancerad teknologi är förförisk. Den riskerar att underblåsa en idé om att det goda samhället kan bygga på att staten, eller privata vaktbolag, håller koll på varje samhällsmedlem så att hon uppför sig. Och utpekandet av avvikare får oss att hålla oss till normen. Då behöver man kanske inte bry sig om det mer krävande och långsiktiga arbetet för att de kriminella gängen, eller terroristcellerna, inte ska ha någon grogrund för sin rekrytering. Eller att det inte ska finnas någon efterfrågan på smugglade sexslavar. Men jag tror inte att arbetet för det goda samhället kan ta några genvägar. För vem vaktar väktarna?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Alliansen, datalagringsdirektivet, EU, FRA-lagen, Östtyskland, övervakning, Socialdemokraterna, Thomas Bodström

Kommentera!

9 reaktioner på ”Vem vaktar väktarna?

  1. evelina (5 comments)

    Ooh, jag som blir så nyfiken på att genast få läsa din artikel... befinner mig dock i en stad just nu där det är svårare att få tag på tidningen. I'll have to be patient...

    Det är väl ca tre veckor sedan nu som alliansen försökte pusha igenom förslaget utan att ens ha inväntat integritetsskyddskommitténs slutbetänkande... Skralt att den enda del av alliansen som (vad jag noterade) hade guts nog att öppet vara internkritiska var Centerns Ungdomsförbund...

    Då beslutet åtminstone skjutits på så gäller det att skapa tillfällen till diskussion. Go Jimmy!

    ---
    Hoppas inte du blir besviken... Återkom gärna med synpunkter när/om du läst den.
    Håller med om att det måste bli mer debatt kring frågan. /Jimmy

    Svara
  2. Karin (12 comments)

    Ja den får man försöka att komma över.

    Ser att ju lagt till en länk till min blogg! Roligt!

    ---
    Klart jag gjort det. Och jag ser att du lagt till min blogg. Kul!
    Återkom gärna med synpunkter om/när du läst artikeln. /Jimmy

    Svara
  3. Lasse (1 comments)

    Det var för övrigt knäpptyst i media när FRA:s mandat vidgades häromveckan. Man kan fråga sig varför. Riksdagen beslutade den 20 juni att försvarets underrättelseverksamhet i fortsättningen inte bara ska gälla "yttre militära hot", utan "yttre hot". Sådana hot kan vara:

    - flyktingströmmar
    - ekonomiska hot
    - människosmuggling
    - valuta- och räntespekulationer
    - miljöhot

    Detta är alla exempel som tas upp i det nu klubbade lagförslaget.

    Oppositionen motsatte sig lagändringen, men förgäves. Det fanns inte heller någon möjlighet att tillgripa minoritetsbordläggning, eftersom dessa ändringar inte anses beröra grundläggande fri- och rättigheter i grundlagen. Lagrådet yttrade sig om detta dagarna före beslutet.

    PS. Hittade en intressant artikel i Göteborgs Fria tidning om FRA:s spioncentral på västkusten. Finns även på nätet: "Onsala har öron mot U-länder".

    Svara
  4. kirira (9 comments)

    Det är bedrövligt att man så envist jobbar för att genomföra det här, trots all den massiva kritik det mött, inte minst på Svenskans ledarsida. Sossarna är ju heller inte så mycket att lita på det här sammanhanget, trots att de fått till stånd en bordläggning. Och Google? Jag skrev ett inlägg om Google, som jag skulle önska blivit lite mera uppmärksammat:
    http://kirira.wordpress.com/2007/06/12/google-ser-dig/

    Svara
  5. Arvid Kästel (1 comments)

    Hoppas att det kommer några kreativa förslag i den här debatten så småningom. Ofta kan en skenbar dikotomi (exempelvis personlig integritet gentemot praktiska fördelar med övervakning) lösas upp med ny teknik och nya idéer. Tänk exempelvis tanken att kunna övervaka all internet-trafik och göra den fullständigt spårbar, men samtidigt göra det principiellt omöjligt att på ett lagligt sätt få ut information, om den inte används i det syfte som den informationsutvinnande parten anger. Det finns exempelvis tekniker som gör att ansikten pixlas på övervakningskameror. Om ett brott begåtts, så kan ansiktena göras synliga, annars inte. Krypteringen gör så att informationen endast kan dekrypteras efter beslut från domstol.
    Kanske är det ett misstag att se problemet som en fundamental medborgarrättslig fråga, då det egentligen är ett tekniskt problem?

    Svara

Kommentera