”Världsrevolutionen” har fyrtioårskris

Av den 16 april, 2008

Uttrycket "1968 års världsrevolution" var det ekonomihistorikern Immanuel Wallerstein som myntade. Axess Magasin har ett temanummer, och jag tror vi kommer att bli rätt trötta på 1968. Till dess vill jag delta i diskussionen.

I Dagens Nyheter läser jag en ledare om det stora jubiléet. Man fokuserar på individualiseringen och nedrivandet av traditionella auktoriteter, något också statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker skrev om i sin bok I vattumannens tid? En bok om 1968 års uppror och dess betydelse idag (2005; DN:s ledarskribent Henrik Berggren recenserade den i Svenska Dagbladet).

Ur ledaren i DN:

Sett så här med fyrtio års perspektiv blir skillnaderna i det svenska samhället före och efter 1968 väldigt tydliga och betydande. Före rådde ängslig borgerlig moral inklusive titelsjuka och smussel med sexualia. Lagen utgick från att mannen försörjde och den hemarbetande kvinnan var försörjd. Tillträdet till högre utbildning var trångt och krävde ekonomiska uppoffringar.

Efter 1968 är individen den minsta byggstenen i vår lagstiftning, kvinnor har rätt till sina kroppar (abort och preventivmedel), utbildningen har breddats. Inte minst viktiga var de mentala förändringar som gjorde att umgänget mellan människor blev frimodigare och hierarkierna på arbetsplatserna luckrades upp.

Ur recensionen i SvD:

Men [Bjereld och Demker] driver också en övergripande tes om 1968 (även om teori och empiri inte alltid träffas i samma gathörn): den ursprungliga rätten att göra uppror, att tänka själv och ifrågasätta givna auktoriteter övergick i en ultramodernitet där alla normer och kollektiva värderingar per definition blev suspekta.

Det var inte bara svärdet, tronen och altaret som hamnade på historiens sophög utan också de civiliserande krafter som skyddade de svagare i samhället. Ett uppror som ursprungligen byggde på förnuft och solidaritet banade väg för 80- och 90-talens narcissistiska satsa-på-dig-själv-samhälle. Nymarxisten blev nyliberal.

Bjereld och Demker förespråkar en återgång till det "goda" 1968, en anda av balans mellan "de sociala dygdernas imperativ och individens frihetslust" (Berggrens formulering). Det är förstås tilltalande. Frågan om hur det skulle kunna gå till, om det nu är önskvärt, kan kanske få sitt svar efter några reflektioner kring utvecklingen efter 1968.

1968 och vänstern som rörelse

Immanuel Wallerstein skriver om 1968 års betydelse för vänstern.

Från 1945 och åtminstone fram till sextiotalets mitt var de systemkritiska rörelserna (eller den gamla vänstern) – kommunistpartier, socialdemokratiska partier och nationella befrielserörelser – på uppgång, och kom till makten i en väldigt vid omfattning av stater. De stod på sin höjdpunkt. /.../ För studenterna och arbetarna engagerade i 68-rörelserna var det tydligt att den gamla vänsterns rörelser kommit till makten, ja, men sedan hade de inte uppfyllt sina löften om att förändra världen i en mer jämlik, mer demokratisk riktning. Det återstod att göras. 68-orna skapade då nya rörelser (de gröna, kvinnorörelser, identitetsrörelser), men ingen av dessa lyckades mobilisera den sortens massiva stöd som de traditionella rörelserna fått efter 1945.

Wallerstein brukar tala om att den stora skillnaden mellan den gamla vänstern och den vänster som uppstod 1968 är att de sistnämnda gjort upp med de förras tvåstegsstrategi: först ta makten, sedan förändra världen. Klas Gustavsson från Fronesis gjorde 2004 en intressant intervju som trycktes i Arena. Där förtydligar sig Wallerstein.

Ingen har i praktiken lyckats med det andra steget, i meningen att göra samhället mer rättvist eller demokratiskt och 1968 representerar ett så kraftfullt avvisande av denna tanke att den nu är stendöd. Ingen tror längre att man genom att vinna parlamentariska val kan omdana hela samhället. Vad vänstern letat efter sedan 1968 är en alternativ strategi utan att finna den. Man har försökt med maoism, 1970-talets nya sociala rörelser, människorättskamp etcetera men det är bara i det som tagit form de senaste åren – den globala rörelse som samlats i Porto Alegre och nu i Mumbai – som kommit att närma sig en mer sammanhållen strategi.

Som rörelse tog det vänstern trettio år att återhämta sig från 1968. Det var 2001 som det första World Social Forum arrangerades i Porto Alegre, Brasilien. Det har hävdats att attackerna mot World Trade Center i september samma år undergrävt legitimiteten i rörelsens kritik av den ekonomiska världsordningen, men redan deltagarsifforna kan ses som en hänvisning om att så inte är fallet. Rörelsen har inget gemensamt med al-Qaida.

1968 och nätverkssamhällets framväxt

Manuel Castells skriver i Informationsåldern (1996-98, tre band) om hur världen förändrats sedan slutet av 1960-talet. Han var själv i början av det årtiondet med om att bilda den underjordiska Katalanska arbetarfronten i protest mot Francos fascistregim. Efter att ha sökt politisk asyl i Frankrike 1962 var han en tid universitetslärare vid Nanterre, men blev utvisad sommaren 1968 efter att ha deltagit i studentrevolten. Castells är i dag professor emeritus i sociologi vid University of California, Berkeley, och har rankats som en av de mest citerade samhällsvetarna i världen. Så han kan ses som en framstående företrädare för 68-generationen (född 1942).

Gemensamt med Wallerstein har Castells två processer han tar upp: 1. de kriser som under en tid skakade såväl kapitalismen som Sovjetsystemet, ledde till det senares fall och i den förra tyglades genom avregleringar av kapital- och arbetsmarknaderna; samt 2. framväxten av nya sociala rörelser, som kvinnorörelsen, miljörörelsen och kampen för mänskliga rättigheter, med rötter i sextiotalets antiauktoritära vänster. Men Castells lägger stort fokus vid en tredje process: den teknologiska revolution, med vars hjälp väststaterna tog sig ur industrikapitalismens kriser, som möjliggör kommunikation i realtid över ofantliga avstånd och en närmast obegränsad lagring av information. Börserna i London, New York och Tokyo befinner sig virtuellt närmare varandra än fysiskt sett en börsmäklare och städaren på våningen nedanför. Den globala aktiemarknaden och internet är emellertid bara två av många nätverk – bland andra kan nämnas satellitmedia som CNN och Reuters nyhetsbyrå, den akademiska och den vetenskapliga världen, samt den internationella organiserade brottsligheten. Castells talar om ”små öar” av makt, hög teknisk kunskapsnivå och rikedom - men också om deras motsats: ”svarta hål” av maktlöshet, okunnighet och fattigdom. Motsättningarna går inte bara mellan världsdelar och nationer utan alltmer mellan regioner och ändå ner till stadsdelens nivå i storstäderna.

Informationsåldern och det nya klassamhället

Till Castells tankar om den informationsteknologiska revolutionen anknyter Ulf Bjereld och Marie Demker i en kommande uppföljare till I vattumannens tid? (även om de föredrar den i min mun mer otympliga formuleringen "den kommunikationella revolutionen"). De anknyter även till Richard Floridas teori om den kreativa klassen. Floridas grundtes är att de förändringar som Castells och andra beskrivit leder till framväxten av en ny samhällsklass, ungefär som industrialiseringen skapade ett proletariat (något som Karl Marx var den förste att ge en utförligare samhällsvetenskaplig beskrivning). Medan den feodala adelns makt och identitet utgick från den nedärvda kontrollen över jordegendomar, och industrisamhällets borgarklass på rollerna som köpmän och fabriksägare, baseras den kreativa klassen på förmedlandet av kreativitet. Floridas forskning pekar på att mellan 100 och 150 miljoner människor, eller 20-40 procent av de yrkesarbetande, i de 35 största ekonomierna kan räknas till den kreativa klassen: forskare, ingenjörer, entreprenörer, kulturarbetare, mjukvaruprogrammerare, opinionsbildare, etc.

Bjereld och Demker använder det egna begreppet "fria logotyper" för att bygga vidare på Castells och Florida. De skriver om det i artikeln "The Power of Knowledge and New Political Cleavages in a Globalized World. An Empirical Study of the 'Free Logotypes'", publicerad i International Review of Sociology, vol. 16, nr. 16, november 2006 (s. 499-515). Baserat på undersökningar gjorda av SOM-institutet vid Göteborgs universitet konstaterar de att man kan urskilja inte en utan två nya grupper: självförverkligare och världsförbättrare. Ulf Bjereld förklarar i ett blogginlägg.

Den första gruppen – självförverkligarna – har i huvudsak privata arbetsgivare eller avnämare och deras arbetsuppgifter kännetecknas av att i någon mening maximera vinsten (ekonomisk, politisk eller kulturell) för den som betalar för deras tjänster. I denna grupp ingår t ex ekonomer, jurister, IT-programmerare, försäljare och annonsfolk. Den andra gruppen – världsförbättrarna – har i huvudsak offentliga eller ideella arbetsgivare och deras arbetsuppgifter kännetecknas av att i någon mening tolka världen och skapa sammanhang i det som sker inom ekonomin, politiken och kulturen. I denna grupp ingår t ex journalister, lärare, bibliotekarier, präster och universitetsanställda forskare. Sammantaget omfattar gruppen ”fria logotyper” omkring 20 procent av Sveriges befolkning.

Inom partipolitiken kan vi se hur bland andra Sverigedemokraterna fiskar röster bland dem som inte känner sig delaktiga i den nya verkligheten. Det tog Richard Florida upp på en föreläsning i Stockholms stadshus i mars 2006.

De kommer att lyssna på den som säger:”Låt oss se bakåt! Låt oss återskapa 1950-talets trygga Sverige/USA/Danmark!” Den som skräms av den kreativa ekonomin tittar på de ekonomiskt livskraftiga stadsregionerna och vad ser de: kvinnliga chefer, invandrare på många platser i samhället, homosexuella som lever helt öppet. Slutsatsen blir att de har tagit jobben.

Partierna tävlar också om sympatier från den kreativa klassen. Jag tror att främst De gröna och det nya Centerpartiet har störst möjligheter, hos "världsförbättrarna" respektive "självförverkligarna". Men det är egentligen ett sidospår. I kommande inlägg diskuterar jag artiklarna i Axess Magasin, den krisande vänstern och skillnaden mellan 68-generationen och dagens motsvarighet, 99-generationen, samt knyter ihop iakttagelserna med influenserna från Immanuel Wallerstein, Manuel Castells och Richard Florida.

Till dess vill jag läsa invändningar, kommentarer och frågor om det ni just läst. Jag hoppas det var någorlunda sammanhängande. Var god diskutera.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: 1968, 68-generationen, 99-generationen, Immanuel Wallerstein, Ulf Bjereld, Marie Demker, Henrik Berggren, tredje vänstern, kvinnorörelsen, identitetspolitik, de gröna, nyliberalism, postmodernism, Fronesis, Arena, globalisering, globaliseringsrörelsen, globala rättviserörelsen, World Social Forum, Porto Alegre, Mumbai, World Trade Center, elfte september, al-Qaida, Manuel Castells, Castells, Franco, Francisco Franco, fascism, antifascism, Berkeley, avregleringar, sociala rörelser, industrialism, aktiemarknaden, nätverk, nätverkssamhället, informationssamhället, Richard Florida, kreativitet, klass, feodalism, SOM-institutet, självförverkligande, världsförbättrare

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

32 reaktioner på ””Världsrevolutionen” har fyrtioårskris

  1. Marcus (478 comments)

    Intressant läsning som vanligt. Några korta reflektioner: Jag har precis läst boken "Ras, Nation, Klass" av Immanuel Wallerstein och Etienne Balibar och där presenteras Wallerstein som sociolog, inte ekonomihistoriker. Men det är möjligt att han har flera strängar på sin lyra. Han skrev förvisso en del om global ekonomi, men utifrån ett marxistiskt perspektiv. Så det var tunt med empiri, men desto mer spekulationer. I vilket fall bör man kanske nämna att Wallerstein är Marxist, som en "varudeklaration", eftersom jag får känslan av att de enda som tar hans teorier om ett "centrum" som suger ut "periferin" på allvar är andra vänsterakademiker. Men jag kan ha fel på den punkten. Det positiva jag kan säga om det han skrev, är att när man jämför med Balibars totala snömos, så skrev Wallerstein riktigt begripligt.

    I övrigt så tycker jag att Bjerelds uppdelning i "självförverkligare" och "världsförbättrare", känns som ganska märklig. Jag skulle tro att de från den förstnämnda gruppen förbättrar världen lika mycket om inte mer, än de sistnämnda, så det känns lite som att- kolla här, jag och mina vänner tillhör den fina gruppen, de andra snikna typerna vill bara maximera vinster. Det är kanske inte det han menar, men terminologin är inte särskilt neutral. I vilket fall skulle det vara intressant att veta om Bjereld operationaliserat begreppet "världsförbättring" på något sätt, så man kan mäta kvantitativt vilken grupp som förbättrat världen mest. Av kommentaren i recensionen "även om teori och empiri inte alltid träffas i samma gathörn", får jag känslan att det finns en del metodologiska brister. Vet du mer om den biten Jimmy?

    ---
    Ja, Wallersteins akademiska titel är Senior Research Scholar vid Yale Sociology dept., så det är mer korrekt att säga att han är sociolog. Men hans fokus är ekonomisk historia. Teorin om ett centrum som suger ut periferin är dessutom inte hans egen, utan kommer från den s k beroendeskolan. Har inte läst "Ras, nation och klass" ännu, men känner väl till den. En styrka som jag ser, som står till vänster politiskt, är Wallersteins starka betoning av att marknad och kapitalism (där han med det senare bland annat syftar på hierarkiserande processer, vilket jag antar att du inte ser som kapitalismens kärna) inte är samma sak. Det har han lärt av Fernand Braudel. Denna tanke, plus influenserna från beroendeskolan, är ett par inslag i den s k världssystemteorin. Kanske viktigare, åtminstone i mina ögon, är att det inte ger så mycket att studera enskilda nationer utan att fokus måste ligga på nationsövergripande processer - och det ända sedan 1500-talet.

    För den som vill lära känna Wallersteins tankar närmare kan jag rekommendera "Världssystemanalysen - en introduktion" samt "Europeisk universalism" (båda på Tankekraft förlag). Som jag ser det är han för intressant för att reduceras till blott och bart marxist. Oavsett om man gillar det marxistiska greppet eller inte.

    Instämmer i att benämningarna "självförverkligare" och "världsförbättrare" kanske inte är helt neutrala. Empirin är SOM-institutets opinionsundersökningar. I artikeln understryks det att de båda termerna betecknar idealtyper och utgår från uppsättningar av värderingar som man funnit i materialet. /Jimmy

    Svara
  2. Karl Palmås (14 comments)

    Känns oerhört stort - och värmande - att se hur du lanserar begreppet "99-generationen". Har varit galet mycket resande senaste tiden - skall läsa igenom texten på riktigt snarast!

    ---
    Det blev inte så mycket 99-generationen i den här texten som det var tänkt - men nästa så! Kul att läsa ditt vykort från Paris. Var det den där Deleuzekonferensen som är nu? /Jimmy

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    Hej igen, nu när jag läst igenom deras artikel så inser jag att jag missuppfattde syftet med deras arbete. Precis som jag skrev i mailet så försöker de alltså inte mäta världsförbättring, utan de försöker identifiera de här två grupperna “självförverkligare” och “världsförbättrare”. I vilket fall så tycker jag de kunnnat ha valt mer neutrala termer, men det verkar vi vara överens om.

    Angående Wallerstein så blev jag bekant med åtminstone en intressant tanke, och det var att han tydligen för länge sedan hade förutspått den amerikanska "hegemonins" nedgång. Och där ser vi en del tecken på att det kan bli så, inte minst deras nuvarande ekonomiska bekymmer, även om de fortfarande är överlägsna rent militärt.

    I övrigt tycker jag nog att inflytandet från den marxistiska ideologin är väldigt tydligt. En snabb sammanfattning av mina intryck: Han och hans vänner har på förhand bestämt sig för att det här med kapitalism är något dåligt och sen gör de allt de kan för att hitta på någon "analys" som kan bekräfta deras fördomar. När det nu visat sig att "arbetarklassen" får det bättre med kapitalism, så får de överge den idén och hitta på att "periferin" blir utsugna av "centrum" istället. Samma gammla ideologi (och tankefel) i ny förpackning med andra ord.. Och de har fortfarande inte empirin på sin sida.

    Allt dåligt försöker de sen förknippa med kapitalism, är det inte rasism så är det sexism. I mina ögon sysslar de inte med vetenskap, utan med ideologiproduktion.

    ---
    Missförståndet om Bjerelds och Demkers syfte hade nog till stor del att göra med min presentation av artikeln.

    Jag förstår att du inte gillar Wallerstein och de andra världssystemteoretikerna. Förutsägelsen om den amerikanska hegemonins fall tror jag kommer från Johan Galtung från början (men han finns i kretsen kring Wallerstein), och när han kring 1980 förutspådde Sovjetunionens fall inom kort blev han utskrattad.

    Man kan förstås uppfatta världssystemteorin på det sätt som du gör. Jag gör inte det. Min uppfattning är snarare att man (som vänstern i allmänhet) ser saker i det kapitalistiska systemet som inte är bra. Istället för att säga att kapitalismen därför är fel per definition försöker man kartlägga de mekanismer som inte är bra, och hur de kan motverkas. Exempelvis sätter man inte likhetstecken mellan marknad och kapitalism, utan ser att det problematiska är maktkoncentration.

    Wallerstein och likasinnade kan därmed hamna i en del ståndpunkter som en libertarian bör kunna uppskatta, t ex gällande staters subvention av inhemska företag, genom exempelvis tullmurar. /Jimmy

    Svara
  4. Thomas Svensson (75 comments)

    Jag gillar uttrycket ideologiproduktion, Marcus. Vad nyttar det till?

    ---
    Tja, uttrycket syftar väl på sådant som monetaristiskt inriktade nationalekonomer per definition aldrig sysslar med... 😉 /Jimmy

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    "Ideologiproduktion" är ju ett marxistiskt begrepp som liksom många andra marxistiska begrepp tagits över av högern och numera flitigt används i deras egna - just - ideologiproduktion! (Senast i Timbros pressmeddelande om Forum för levande historia.) Spännande på så vis, och en del av en gammal fin högertradition, som bland annat lobbat upp kapitalism till en synonym till marknadsekonomi, politiskt korrekthet till en maktspråkskategori, solidaritet till en variant av välgörenhet och så vidare... De är fiffiga, de där rackarna. Men det skapar också mycken begreppsförvirring när vänster- och högermänniskor möts med ambitionen att faktiskt föra en seriös debatt.

    ---
    En del näringslivsrepresentanter tycks ha läst Antonio Gramsci. Jag tänker exempelvis på Patrik Engelau, styrelseordförande för tankesmedjan Den Nya Välfärden, som Ali Esbati skrivit intressant om. En förståelse av vikten att ha problemformuleringsprivilegiet, inspirerat av Gramsci, är väl hela grunden för Timbros ideologiproduktion. /Jimmy

    Svara
  6. Marcus (478 comments)

    "Min uppfattning är snarare att man (som vänstern i allmänhet) ser saker i det kapitalistiska systemet som inte är bra. Istället för att säga att kapitalismen därför är fel per definition försöker man kartlägga de mekanismer som inte är bra, och hur de kan motverkas."

    Inget fel i det, men om man nu gör det så bör man kanske förstå sig på det man kritiserar i större utsträckning än vad Wallerstein verkar göra. I helgen läste jag mer Wallerstein (Världsystemsanalysen- en introduktion från TankeKraft förlag), och han blandar rimliga påståenden med rena felaktigheter och andra tveksamma påståenden där man tydligt märker att hans "förförståelse" är marxistisk. Även om man inte säger att kapitalism är fel per definition, är det så uppenbart att det är den slutsats som man bestämt sig för från början, och sen försöker leda i bevis med skakig argumentation. Det är inte seriöst.

    ---
    Du får gärna ge exempel på vad du ser som "rena felaktigheter och andra tveksamma påståenden". /Jimmy

    Svara
  7. Marcus (478 comments)

    "som liksom många andra marxistiska begrepp tagits över av högern och numera flitigt används i deras egna - just - ideologiproduktion!"

    Jag förstår att det känns jobbigt när folk utanför vänstern använder ord som man tycker tillhör en själv eftersom de därmed ifrågasätter erat problemformuleringsprivilegium. Begreppsförvirring kan förvisso bli problematisk som du nämner, men med hjälp av begreppsprecisisering (från den analytiska traditionen :-)), så kan man nå klarhet och ömsesidig förståelse i kommunikationen. Sen finns det också fiffiga ordlistor som jag brukar kolla i, så jag förstår vad det är man egentligen säger. 😉

    ---
    Jag har inget emot att termer skapade i en vänsterkontext används av personer med högeråsikter, och vice versa, utan tycker det problematiska är när man menar väldigt olika saker. Ta exemplet "kapitalism", som Wallerstein och många andra till vänster uppfattar som ett system som bygger på och premierar ändlös kapitalackumulation. Johan Norberg definierar det som

    den liberala marknadsekonomin, med dess fria konkurrens som baseras på rätten att använda sin egendom, friheten att handla, sluta avtal och starta affärsverksamhet ("Världens välfärd: Fyra decennier som förändrade planeten", s 14)

    Det kan jag i viss mån köpa, för jag vet att många liberaler i Sverige uppfattar kapitalism på det sättet, men när definitionen av kapitalism glidit så långt att ordet betecknar "principen om individuella rättigheter" är det inte konstigt att det uppstår begreppsförvirring. Och det kan nog inte den bästa ordlistan eller analytiska filosofin råda särskilt mycket bot på. /Jimmy

    Svara
  8. Marcus (478 comments)

    Hej igen Jimmy,

    först och främst vill jag nämna att jag håller med i Wallertsteins kritik av att staten ger orättvisa fördelar till vissa företag. Det är vad libertarianer påpekar hela tiden! Men slutsatsen av det borde alltså bli att staten ska ha mindre makt, så de inte kan ge dessa orättvisa konkurrensfördelar, eller? Fast jag ser sällan människor från vänstern propagera för att vi ska begränsa statens makt att sätta exempelvis tullmurar osv.

    Återigen vill jag också lyfta fram att jag tycker Wallerstein skriver tydligt, vilket är en fröjd när man läst Etienne Balibar precis innan (vad är det med vissa sociologer och omständigt och obskyrt språk egentligen?).

    I vilket fall, Wallerstein påstår mycket, och detta kanske inte är forumet för att reda ut allt, men jag kan nämna ett par saker jag reagerade på.

    Han påstår bl a att det är ett faktum att "i total avsaknad av statliga skyddsgarantier kan det kapitalistiska systemet inte fungera." Det är inget faktum, utan helt enkelt fel. Nu är jag inte anarko-kapitalist, men Somalia är ett tydligt motexempel där det kapitalistiska systemet fungerat mycket väl på en rad områden, trots att det saknas "statliga skyddsgarantier". Men jag vill återigen poängtera att de såklart lider av andra problem, som orimliga våldsnivåer, vilket jag alltså inte tycker är önskvärt.

    Sen radar han upp olika kostnader som han anser att företag externaliserar, som bygger på många tveksamma och kontroversiella premisser. Detta kräver lite mer tid att utveckla (som jag tyvärr inte har just nu), men jag kan nämna att äganderätter (ett centralt inslag i den förhatliga kapitalismen) förmodligen kan råda bot på det han menar är negativ externaliteter på miljöområdet. Se Norbergs artikel för en utveckling av det argumentet.

    Sen hävdar han att företagen externalisrer kostnader för transport, eftersom staten bygger infrastruktur som vägar etc. Ja men för det första betalar företag skatter, som gått till byggandet av infrastruktur. För det andra så anser inte en libertarian att staten ska bygga vägar, utan att det ska göras av privata aktörer. Så det blir ett pseudoproblem.

    Sen så utgår han flera gånger från nollsummespelstänk i sina analyser, vilket också är fel och ett utslag av hans ideologiska glasögon. Inte minst när han levererar sin lätt konspiratoriska teori om att "systemets produktionsstruktur" inte kan tillåta att alla länder(i periferin) utvecklas ekonomiskt. Utan det antyds, återigen genom hänvisning till ett nollsummespel, att vissa länder måste fortsätta att sugas ut och exploateras av de rika länderna.

    Bäst ändå var när han pratade om "det maffialiknande inslaget i all kapitalistisk företagsamhet".. Neutral beskrivning, eller?

    Så där håller han på.. Vilket är helt ok om man bedriver politisk agitation, men som vetenskap betraktat är det inte riktigt seriöst. Men jag förstår att vänstern i Wallerstein har fått en "akademisk" hjälte som kan bekräfta deras föreställningar och förutfattade meningar.

    ---
    Intressant med denna diskussion. Jag ska lyfta fram några saker du skriver som jag vill kommentera.

    Fast jag ser sällan människor från vänstern propagera för att vi ska begränsa statens makt att sätta exempelvis tullmurar osv.

    Just Wallerstein poängterar att exempelvis tullmurar är en metod som stater använder för att subventionera inhemska företag. Man kan mycket väl, utifrån hans teori, argumentera mot tullmurar (vilket jag gärna gör).

    Nu är jag inte anarko-kapitalist, men Somalia är ett tydligt motexempel där det kapitalistiska systemet fungerat mycket väl på en rad områden, trots att det saknas "statliga skyddsgarantier".

    Det skulle vara intressant att läsa mer om Somalia som exempel på det. Personligen tycker jag det ligger mycket i Wallersteins uppfattning att stater och företag är två aktörer i "det kapitalistiska systemet" som visserligen kan stå i motsättning till varandra under vissa omständigheter, men påfallande ofta samarbetar med varandra. Men jag är inte sämre än att jag kan ta till mig exempel som problematiserar den uppfattningen.

    Inte minst när han levererar sin lätt konspiratoriska teori om att "systemets produktionsstruktur" inte kan tillåta att alla länder(i periferin) utvecklas ekonomiskt. Utan det antyds, återigen genom hänvisning till ett nollsummespel, att vissa länder måste fortsätta att sugas ut och exploateras av de rika länderna.

    Jag har nog inte uppfattat honom på riktigt det sättet. Exempelvis brukar han skriva om hur "semiperifera stater" som Kina, Indien och Brasilien är på väg uppåt och hotar de gamla centrummakternas hegemoni, och hur man kan förstå handelspolitik (och biståndspolitik) utifrån det.

    Men jag förstår att vänstern i Wallerstein har fått en "akademisk" hjälte som kan bekräfta deras föreställningar och förutfattade meningar.

    Nja, jag har nog inte uppfattat det som att Wallerstein är så poppis inom vänstern, åtminstone inte i Sverige. Jag gillar personligen hans teorier, men det är snarare av motsatt anledning än att bekräfta förutfattade meningar. T ex rimmar den illa med det nationalstatliga perspektiv som är så vanligt inom vänstern, liksom med likställandet av kapitalism och marknadsekonomi (som visserligen förekommer bland såväl höger- som vänstermänniskor). /Jimmy

    Svara
  9. Marcus (478 comments)

    "men när definitionen av kapitalism glidit så långt att ordet betecknar “principen om individuella rättigheter”"

    Vad är problemet? Kapitalism, bygger förutom marknadsekonomi, på existensen av privat (individuell) äganderätt, vilket man menar är en av de individuella rättigheterna. Det synsättet är ju f ö helt förenligt med Wallerstein synsätt, nämligen att kapitalism möjliggör "oändlig kapitalackumalation". För det skulle ju inte gå om det inte fanns privat ägaderätt.

    Nu är ju å andra sidan inte äganderätt någon absolut rättighet i något endaste land jag känner till, så Wallersteins syn stämmer ju inte så bra med verkligheten.

    ---
    Menar du verkligen att "kapitalism" och "principen om individuella rättigheter" är två synonyma begrepp? Det är nämligen något helt annat än att hävda att kapitalism *bygger* på bland annat individuell äganderätt. Att sätta upp de båda som synonymer kan enligt min mening endast främja begreppsförvirring, i syfte att ogiltigförklara alla andra uppfattningar om vad individuella rättigheter är än just äganderätten.

    Jag har full respekt för den som argumenterar för att äganderätten är grunden för alla andra rättigheter såväl som för kapitalismen, eller att kapitalism är det enda system som främjar och/eller respekterar mänskliga rättigheter (även om jag inte håller med), men att sätta likhetstecken mellan kapitalism och "principen om individuella rättigheter" är ett uttryck för intellektuell ohederlighet som jag inte kan köpa. /Jimmy

    Svara
  10. Marcus (478 comments)

    "Menar du verkligen att “kapitalism” och “principen om individuella rättigheter” är två synonyma begrepp?"

    Nej verkligen inte. Vad får du det ifrån?

    "Det är nämligen något helt annat än att hävda att kapitalism *bygger* på bland annat individuell äganderätt."

    Men det var ju precis det jag skrev, och jag tror Norberg skulle hävda samma sak.

    ---
    Då är vi helt ense. När du skrev "vad är problemet?" fick jag uppfattningen att du ansåg att kapitalism är detsamma som "principen om individuella rättigheter". Jag missförstod dig tydligen, och det troligen pga att jag lyfte fram tre definitioner av kapitalism som förekommer. Dels Wallersteins, dels Norbergs, dels en tredje (där kapitalism likställs med "principen om individuella rättigheter"). Denna tredje har jag stött på här och var, framför allt på bloggar. Du uppfattade det kanske som att jag menade att denna och Norbergs (och din) definition är samma sak? /Jimmy

    Svara
  11. Marcus (478 comments)

    Aha, då förstår jag. Jo jag uppfattade det som att den där (märkliga) definitionen som du läst på bloggar var den Norberg propagerade för, just eftersom du citerade Norberg, men inte angav någon källa för definitionen som menar att kapitalism är synonymt med "principen om individuella rättigheter". Men jag läste slarvigt och var nog själv otydlig också. Det är inte lätt alla gånger. 🙂

    ---
    Nja, jag ser att jag formulerade mig slarvigt, så felet är mitt. Som sagt instämmer jag inte i Norbergs definition, men jag respekterar att det är den definition han (och många andra) har. Och den märkliga definitionen är förstås inte representativ - men jag ser en tendens till likställande av kapitalism och liberalism hos debattörer som inte är lika nogräknade som Johan Norberg. Att dessa finns både till vänster och till höger gör inte saken bättre... /Jimmy

    Svara
  12. Marcus (478 comments)

    Tack för att du förklarar din syn på Wallerstein, och jag förnekar som sagt inte heller att han har en del bra poänger. Inte minst när det kommer till oheliga allianser mellan stat och företag.

    "Men jag är inte sämre än att jag kan ta till mig exempel som problematiserar den uppfattningen."

    Det är bl a därför du är min favoritvänsterkille! 😀

    "Det skulle vara intressant att läsa mer om Somalia som exempel på det."

    Du kan börja med wikipediaartikeln (där finns också en del länkar om du vill tränga in djupare i frågan): http://en.wikipedia.org/wiki/Anarchy_in_Somalia#Economic_impact_of_anarchy

    Nu måste jag försöka återvända till studierna.. jag ska ju tenta av det här om några dagar..

    Vi hörs!

    Svara
  13. Marcus (478 comments)

    Jag vill bara påpeka att jag inte har något problem med att andra använder "våra" begrepp, och jag har heller inget emot att begrepp ändrar betydelse - de flesta begrepp gör ju faktiskt det över tid och rum. Problemet är när två debattörer i samma debatt använder ett visst begrepp om helt olika saker.

    ---

    Kapitalism är naturligtvis typexemplet, och en oerhört vanlig källa till förvirring. 99 gånger av 100 när någon kritiserar kapitalism så inbegriper det inte en kritik av marknadsekonomi, vågar jag påstå - annat än om man med marknadsekonomi menar frånvaron av statlig inblandning...

    Jag skulle dock vilja hävda att en marknadsekonomi råder när den så kallade marknadsmekanismen sätter priserna (Hayek etc), och det är sannerligen inte frånvaron av statlig inblandning en garanti för. Det räcker ju med att en större grossist väljer att antingen medvetet dumpa sina varulager på marknaden eller medvetet undanhålla dem från den för att marknadsmekanismen ska vara satt ur spel.

    I DET fallet är dock kopplingen till individuell äganderätt väsentlig. Ur ett äganderättsligt perpektiv måste grossisten få handskas med sin egendom så som han önskar. Jag skulle med andra ord hålla med om att kapitalism är intimt förbundet med tanken på ägande som en grundläggande indiviuell rättighet att göra; dock inte med marknadsekonomi (även om kapitalism inte utesluter marknadsekonomi - den är bara kontingent).

    ---

    Vad jag ville illustrera var att nya begreppsklyftor poppar upp hela tiden i de här diskussionerna. Glidningen för begreppet kapitalism mot marknadsekonomi är en särskilt försvårande och förvirrande sådan.

    Svara
  14. Marcus (478 comments)

    "Det räcker ju med att en större grossist väljer att antingen medvetet dumpa sina varulager på marknaden eller medvetet undanhålla dem från den för att marknadsmekanismen ska vara satt ur spel."

    Hur menar du att det sätter marknadsmekanismen ur spel? En varas slutgiltiga pris bestäms ju både av hur mycket konsumenten vill betala, men också hur lite producenten vill sälja. Vill producenten (eller grossisten) undanhålla sina varor, så påverkas såklart priset. Vilket är ett exempel på hur marknadsmekanismer funkar. Så jag förstår inte vad du menar.

    Svara
  15. Marcus (478 comments)

    Som sagt, allt är en fråga om hur olika man definierar sina begrepp. Det råder avgrundsklyftor på just det här mycket avgörande området...

    Jag står närmare exempelvis Hayeks uppfattning av marknaden som en abstrakt, självorganiserande prissättningsmekanism snarare än alla de konkreta inverkningar på priset som enskilda OCH staten kan ha. Marknaden bör alltså per definition uppfattas som ett idealtillstånd, och det finns ingen kvalitativ skillnad mellan statens och kapitalägarens hindrande av detta idealtillstånd (i många fall av jämförelse mellan enskilda kapitalister och staten dock en kvantitativ, men det är faktiskt också beside the point). Den stora skillnaden uppstår återigen först om man tror på ägandet som indivduell rättighet.

    Svara
  16. Marcus (478 comments)

    Så om marknaden bör uppfattas som ett idealtillstånd enligt ovan, existerar det *någon* marknad *någonstans*, enligt ditt sätt att se på saken?

    Svara
  17. Marcus (478 comments)

    Lokalt och tillfälligt, sannolikt i sådana fall på det som är själva urtypen för en marknad - marknaden med stånd där arbetaren försäljer sina varor direkt till konsumenten.

    Grejen är ju att den mest objektiva beskrivningen av hur en vara får sitt pris är typ "En varas slutgiltiga pris bestäms ju både av hur mycket konsumenten vill betala, men också hur lite producenten vill sälja" samt statens direkta och indirekta pålagor. Eller hur? Vill vi principiellt (moraliskt eller av någon annan anledning) få bort staten ur den ekvationen så krävs antingen individuell äganderätt eller att mekanismen abstraheras ytterligare, så att den utgår från tillgång och efterfrågan som inte regleras av någon mänskligt designad plan. Vilket naturligtvis blott är ett ideal.

    Svara
  18. Marcus (478 comments)

    (Dessutom bör kanske viljan att betala och viljan att sälja kompletteras med betalningsförmågan och vad man har tillstånd att sälja... Som sagt, många ytterligare preciseringar från din idealbild av prissättning är faktiskt nödvändiga för att det inte ska vara bara en ideologiskt färgad retorik. Tycker jag.)

    Svara
  19. Marcus (478 comments)

    Har du något konkret exempel på när en marknad existerat då enligt din syn? Som du formlerar det nu, verkar det knappt existera några marknader. Vilket minst sagt strider mot vedertaget språkbruk.

    "marknaden med stånd där arbetaren försäljer sina varor direkt till konsumenten"

    Säljer säger du? För vad? Någon form av betalningsmedel förmodar jag. Dessa betalningsmedel ägar man också förmodar jag, precis som handlarna på din idealmarknad äger sina varor. Kan du då förklara mer exakt hur din syn på hur en marknad ska fungera utan äganderätt. Vilket är viktigt eftersom du propsar på distinktionen mellan marknadsekonomi och ett system med privata äganderätt (kapitalism).

    "samt statens direkta och indirekta pålagor. Eller hur?"

    Jo så är det ofta, men det är ju inte nödvändigt att det ska vara så. Det är ett kontingent faktum. Du kan ha både en marknadsekonomi och kapitalism utan statlig inblandning, något som redan påpekats i tråden.

    "många ytterligare preciseringar från din idealbild av prissättning är faktiskt nödvändiga för att det inte ska vara bara en ideologiskt färgad retorik"

    Det är ju inte min teori som jag refererar till, det är den vedertagna synen. I vilket fall så är det självklart så att fler faktorer än de jag nämnde inverkar på en varas pris.

    Svara
  20. Marcus (478 comments)

    Jag tänker inte ge mig in i en ny diskussion (om äganderätt) som är dömd att inte leda någonstans, inte i en tråd som redan är långt från ämnet i alla fall. Detta var en diskussion om skillnad i uppfattning av begrepp, där du på ett rätt insinuant sätt antydde något om "vänsterns problemformuleringsprivilegium". Nu är vi då ändå här till sist där ett begrepps vedertagenhet definieras efter hur liberaler använder det - att marknad i princip bara kan förstås som (relativ) frånvaro av statlig inblandning i ekonomin.

    Det finns bara en sak att säga om detta: Ditt "vedertagna språkbruk" är inte alls vedertaget; inte bland exempelvis en lång rad vänsterteoretiker såsom den diskuterade Wallenstein, en repekterad ekonomihistoriker som Braudel, eller hos en semiliberal (han har ju många dragningar åt Burke och anglosaxisk konservatism till exempel) som Hayek - alla oerhört inflytelserika. Det är ju inte bara jag som påstår att fria marknader i stort är en illusion.

    Därmed inte sagt att vänsterfolk aldrig använder den liberaliserade versionen av begreppet - liberaler har ju ett problemformuleringsprivilegium här, med allt vad det innebär. Ofta är den liberala varianten underförstådd i själva frågeställningen ("Kan marknaden på egen hand reglera miljökostnader?" etc).

    Hela den här diskussionen illustrerar med andra ord rätt väl det som var min utgångspunkt i den första kommentaren.

    Svara
  21. Marcus (478 comments)

    "där du på ett rätt insinuant sätt antydde något om “vänsterns problemformuleringsprivilegium”."

    Det är ett tämligen vedertaget faktum (och inte någon Timbrokonspirationsteori), att vänstern har haft det senaste århundradet.

    "Ditt “vedertagna språkbruk” är inte alls vedertaget"

    Jo, inom ekonomi är det det. Wallerstein exempelvis är sociolog, vilket konstaterades redan i början av tråden.

    "Det är ju inte bara jag som påstår att fria marknader i stort är en illusion."

    Notera nu att du gör en glidning. Först pratade du om när en "marknadsekonomi råder", nu pratar du om ett annat begrepp; en "fri marknad". Det är olika saker.

    Svara
  22. Marcus (478 comments)

    Om du vill ha en källa för att vänstern har haft problemformuleringsprivilegiet, läs boken "Svensk politisk historia : strid och samverkan under tvåhundra år" av Tommy Möller.

    Svara
  23. Pingback: 68-vänstern lever | Svensson

  24. Pingback: Vad händer med min gamla hemort? « strötankar och sentenser

  25. Pingback: Gästspel på YimbyGBG « strötankar och sentenser

  26. Pingback: En grön människosyn « strötankar och sentenser

  27. Pingback: ”It’s the economy, stupid!” « strötankar och sentenser

  28. Pingback: Efter den tredje vägen « strötankar och sentenser

  29. Pingback: Strukturomvandlingens utmaningar « strötankar och sentenser

  30. Pingback: Ekonomisk politik för att bygga ett samhälle - strötankar och sentenserströtankar och sentenser

Kommentera