Varifrån kommer vänstern?

Av den 14 april, 2008

Mattias Svenssons fråga om den antipaternalistiska vänstern, som jag tog upp i förra inlägget, fick mig att gräva lite i vänsterbegreppets idéhistoria. Trots allt är det historiskt sett högern som stått för paternalism.

Begreppet "vänster", som det används i politiska sammanhang, kommer som bekant från franska revolutionen. Men jag har stött på minst tre olika förklaringar, om än inte ömsesidigt uteslutande, till vad höger/vänsterskalan stod för: 1. De mest reformvänliga satt till vänster i nationalförsamlingen, framifrån sett (källa: Nationalencyklopedin); 2. Till vänster i den lagstiftande församlingen (som efterträdde nationalförsamlingen) satt jakobinerna, vilka var etatister, medan girondisterna som stödde regionerna och de lokala intressena satt till höger (källa: Vänstra Stranden); samt 3. Till vänster satt i den förrevolutionära ståndsriksdagen från 1789 liberala representanter för det tredje ståndet (tiers état), främst välbärgade borgare, medan adelspersoner satt till höger (källa: Wikipedia). Genom att gå på kronologin kan vi säga att högern från början var de som hade intresse av att bevara det rådande samhället, l'ancien régime. Konservatismens uppkomst som distinkt ideologi kan sägas vara när Edmund Burke 1790 skrev Reflections on the Revolution in France. Han var djupt kritisk till de radikala samhällsomvälvningarna.

Poängen här är att högern var försvararna av den gamla världsordningen (l'ancien régime) med monarkin, kyrkan och aristokratin (och ståndsväsendet överhuvudtaget) som viktiga beståndsdelar. Vänstern var anhängarna av revolutionens idéer, satta på pränt 1789 i Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter. Denna säger bland annat följande.

1. Alla människor är födda och förblir fria och lika i rättigheter. Sociala skillnader må endast grundas på det allmänna bästa.

/.../

4. Frihet består i friheten att göra allt som inte skadar någon annan; därav att utövandet av de naturliga rättigheterna för varje individ inte har några andra begränsningar än de som försäkrar varje annan medlem av samhället samma rättigheter. Dessa begränsningar kan endast fastställas genom lag.

5. Lagen kan endast förbjuda sådana handlingar som skadar samhället. Ingenting kan förhindras, som inte är förbjudet i lag och ingen kan tvingas att göra något som inte är föreskrivet i lag.

/.../

10. Ingen skall antastas på grund av sina åsikter, inkluderande hans religiösa övertygelse, förutsatt att deras uttryck inte stör den allmänna ordningen som fastställts i lag.

11. Det fria utbytet av idéer och uppfattningar är en av de mest värdefulla av de mänskliga rättigheterna. Varje medborgare må därför tala, skriva och trycka i frihet, men skall hållas ansvarig för sådana överträdelser av denna frihet som skall fastställas i lag.

Vi kan sluta oss till att den första vänstern ansåg att varje människa har rätt att göra vad hon vill så länge det inte skadar någon annan, och att lagen endast kan förbjuda handlingar som skadar samhället. Det här går förstås att komma runt, då synen på vad som är samhällsskadliga handlingar kan variera. I Sverige på 1930-talet var det exempelvis en i lag manifesterad uppfattning att fortplantning är ett slags samhällstjänst, och att abort därför måste vara förbjudet eftersom det är till skada för samhällets fortlevnad. Rättsinkapabla individer kunde däremot tvångssteriliseras om deras levnadssätt ansågs göra dem olämpliga som föräldrar, eller om de riskerade att föra vidare allvarligare fysiska eller psykiska sjukdomar till sina barn.

Den första högern däremot var försvarare av vad de såg som den av Gud givna ordningen. Den moderna konservatismens fader Edmund Burke, som också influerat sentida liberaler som Friedrich Hayek och Karl Popper, såg revolutionen (och det innan utrensningarna och den statliga terrorn) som ett våldsamt uppror mot tradition och sund auktoritet och ett experiment som var främmande för komplexiteten i mänskliga samhällen. Det var först en bra bit in på 1800-talet som liberalerna (den första vänstern) gjorde gemensam sak med de konservativa (högern), och det var för att möta framväxten av socialismen och arbetarrörelsen (den andra vänstern). Det har varit ett fruktbart men också till stora delar olyckligt äktenskap. Man brukar, främst från högerhåll men också i andra kretsar, hävda att 1989 var dödsstöten för socialismens legitimitet. Jag tror att det kan vara mer riktigt att förutspå en förestående skilsmässa mellan liberaler och konservativa. Exempelvis måste kriget mot terrorismen, med alla de undantag från mänskliga rättigheter som det medfört, vara en svår medicin att smälta för övertygade liberaler.

***

Bloggkoll: Karin bloggar från Burma på DN.se, Evelina vandrar genom Birmingham, Catti berättar om burmesiska migranter, Mikaela funderar över utanförskap, Ilse-Marie rapporterar att nästan hela svenska befolkningen föredrar ökad kvalitet inom vården framför sänkta skatter, Charlotte har en krönika på Frivänster.se, Katrine har släppt en bok, Maria föredrar queertering framför kvotering och Annika deprimeras över chilensk politik.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: vänstern, franska revolutionen, nationalförsamlingen, decentralisering, regionalism, staten, adel, tredje ståndet, ancien régime, konservatism, Edmund Burke, monarki, monarkin, rojalism, kyrkan, aristokrati, 1789 års idéer, mänskliga rättigheter, medborgarskap, medborgarrätt, frihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter, fortplantning, samhällstjänst, abort, abortmotstånd, eugenik, tvångssterilisering, Friedrich Hayek, Friedrich von Hayek, Hayek, Karl Popper, Popper, den första vänstern, den andra vänstern, socialism, arbetarrörelsen, Berlinmuren, kriget mot terrorismen, undantagstillstånd, självbestämmande, Burma, Birmingham, utanförskap, skattesänkningar, Frivänster.se, Chile

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • konservatismens uppkomst

Kommentera!

3 reaktioner på ”Varifrån kommer vänstern?

  1. Marcus (478 comments)

    Beskyllningar om paternalism från vänster respektive höger är nog bara en fråga om perspektiv.

    Att de konservativa är paternalistiska är en sak, men även upplysningsliberalernas tvärsäkra tro på förnuftet och universella värden tar sig ofta paternalistiska uttryck - klapp på huvudet och "begriper du inte bättre, lille vän?" Det är måhända talande att de ödmjuka, "ironiska" liberalerna kallar sig vänster...

    Å andra sidan kan jag förstå att vänstervurmande för staten ibland slår över i förmynderi. Prostitutionsfrågan är ett tydligt exempel, där enskildas lidande blir hinder för andras frihet. Vänstern uräsktar sig med att det är viktigast att förhindra lidande, och upplysningsliberalerna försöker ursäkta sig med att de har objektivt rätt.

    Paternalism är alltså en fråga om perspektiv. Den som blir klappad på huvudet, överbeskyddad eller förhindrad med hänvisning till att alla inte kan hantera friheten, förkunnar själv den domen. Som bestämning av en politisk ideologi har paternalismen nog oerhört lite värde.

    ---
    Bra iakttagelser om paternalismen hos konservativa, liberaler och (stats)socialister! Jag är benägen att instämma också i din slutkläm. /Jimmy

    Svara
  2. Marcus (478 comments)

    Kul att du skrev om det hela ur ett idéhistoriskt perpsektiv, men jag saknar lite av dina egna personliga ställningstaganden i paternalismfrågor.

    Själv förnekar jag inte att det är "högern" som traditionellt vurmat för paternalism, vilket också förmodligen är ett skäl till att libertarianer som Mattias Svensson inte vill kallas höger. Liberaler är som vanligt ett alldeles för vitt begrepp.

    ---
    Mitt personliga ställningstagande håller jag på att jobba mig fram till. Det här inlägget kan ses som ett steg på vägen. För övrigt håller jag förstås med dig om etiketten "höger". /Jimmy

    Svara

Kommentera