Kommentarer till Var finns individen i FRA-samhället?

Av: Varför inte Socialdemokraterna? « strötankar och sentenser

Varför inte Socialdemokraterna? « strötankar och sentenser — Tue, 19 Apr 2011 07:41:07 +0000

[...] Snarare är den tekniska utvecklingen, pådriven av kommersiella intressen och åtföljd av juridiska förändringar, en kraft som förändrar medborgarna som politiska subjekt. Socialdemokratin, vilken i grund och [...]

Av: Ny blogg: Du gröna nya värld « strötankar och sentenser

Ny blogg: Du gröna nya värld « strötankar och sentenser — Wed, 07 Oct 2009 19:56:56 +0000

[...] Var finns individen i FRA-samhället?, den 18 november 2008 [...]

Av: Var finns individen i FRA-samhället? « Du gröna nya värld

Var finns individen i FRA-samhället? « Du gröna nya värld — Thu, 01 Oct 2009 10:18:31 +0000

[...] Var finns individen i FRA-samhället? Sparat under: Migrerat — jimpan @ 09:40 Det följande skrevs ursprungligen på bloggen strötankar och sentenser. [...]

Av: 1984 – en aktuell bok? | Skottet

1984 – en aktuell bok? | Skottet — Tue, 15 Sep 2009 11:01:54 +0000

[...] jag främst i samband med FRA och liknande lagar (”1984″ – skapas 2008 i Sverige, Var finns individen i FRA-samhället?, 1984 – verkligt eller fiktion och Himmelska Fridens Torg, Sverige, 2029). Då jag själv inte [...]

Av: Karl Popper och kristendomen « Som jag bäddar

Karl Popper och kristendomen « Som jag bäddar — Mon, 01 Dec 2008 01:55:43 +0000

[...] en vandringssägen kan ta sin början, Leo funderar över hur svårt det är att tänka rätt, Strötankar tänker lite djupare på vad FRA-debatten handlar om. Och Thomas (f d [...]

Av: miljövänliga avfuktare, vind och grund

miljövänliga avfuktare, vind och grund — Fri, 21 Nov 2008 20:06:08 +0000

Individen? Det är som R:ara säger, individen är bara en del av kollektivet och till för statens väl. Det är lite ovant att det är liberalerna som kör den retoriken men vi lever ju i underliga tider

Av: charlotte

charlotte — Thu, 20 Nov 2008 12:58:58 +0000

Nä, det är inte jag själv heller Men jag tänker ungefär i linje med att det auktoritära styret, låt oss kalla det ”FRA-styret”, regerar genom att skapa fruktan. Bushs War on terror, som är något av FRAs fader, lever av att abjekta orangeklädda kroppar fungerar är varnande exempel för oss alla. Och detta är förstås inget nytt – ”terrorvälde” är inget nytt begrepp, och att terrorn inte bara fungerar genom att vissa avskilda individer är utsatta (för övervakning, våld eller annan repression) är genomgående för totalitära samhällen. Men går det att bekämpa detta genom en rörelse som i sig själv likaledes förnekar individen och dess egenmakt (låt vara att denna till dels bygger på självbedrägeri)? Jag för min del tror inte det. Jag tror att man då riskerar skapa en slags spegelbild av typen ”revolutionen äter sina barn”. Idén om den deliberativa demokratin, som jag tycker är värd att bevara, bygger på tanken att att individer kapabla att fatta ”informed opinions” och agera rationellt. Detta förutsätter att vi på något plan uppfattar oss som individer. Visserligen finns i idealiserande av den deliberativa demokratin alltid risken att falla in i en exkluderande elitism. Men finns det något bättre alternativ än att ständigt söka utvidga den?
Med ”kanonböcker & deras prästerliga uttolkare” menar jag förstås i första hand religiösa urkunder & präster i konkret mening. Det är ju ingen slump att upplysningsprojketet, med dess ideal av upplysta individer, försvagat den religiösa makten där det farit fram. Men det måste förstås inte handla om religiösa urkunder.
Hm, återkommer eventuellt med mer senare….

Av: charlotte

charlotte — Wed, 19 Nov 2008 19:01:13 +0000

Kom att tänka på en sak. Om tron på individen försvinner kommer makten förmodligen att vila mer på auktoriteter utanför det förnuftsbaserade samtalet, ex olika kanontexter & deras prästerliga uttolkare. Eller m a o – den deliberativa demokratins död. Möjligen måste makten också bestå i eller använda sig av olka affektiva massflöden. Men detta framstår egentligen inte heller som något helt nytt.

—
Hur menar du då? Intressant tanke, men jag är inte säker på att jag förstår. /Jimmy

Av: charlotte

charlotte — Wed, 19 Nov 2008 18:31:05 +0000

Hm, det är förstås en svår fråga och jag är inte säker på att jag förstår förbindelsen mellan ditt sista stycke och de ovanstående. Det är klart att vi kringskärs i vår förmåga att ”fritt” bilda identeter i det att det finns en makt som bevakar/gör delar av erfarenhetsvärlden ”off limits”. Och kanske är en möjlig konsekvens identiteter som s a s vänds in mot sig själva, utvecklar dubbla medvetanden på det sätt som människor i diktaturer tenderat att göra. Detta skulle i så fall samtidigt faktiskt motsäga föreställningen om att FRA-samhället slår mot existensen av den solitära individen, eftersom den framtvingade inåtvändheten skapar just (upplevda) solitärer.
Men din fråga gällde synen på makt, och jag vet inte – egenmakt försvagas naturligtvis genom yttre tryck, samtidigt vet jag inte riktigt om jag tycker att någonting egentligen förändras på ett avgörande sätt eftersom jag inte ser det absoluta brottet mot tidigare former av repression. Det är fortfarande med hänvisning till individuella/mänskliga rättigheter man bäst kämpar mot övervakningssamhället. Även Kullenberg/Klamberg/Palmås-kritiken kokar ju också i slutändan ner till att sociogrammen är förödande på grund av hur de kan användas mot individer. Att vi inte är fullständiga solitärer, helt autonoma alltså, torde väl ändå vara känt sedan Freud? Och det är förstås viktigt att framhålla att vi inte alltid är ”herrar i våra egna hus” eftersom detta i sig är ett vapen mot maktfullkomlighet. Men det går som jag ser det lika lite att, nu som förr, förneka individualiseringsprocessen, som förmodligen är en psykologisk nödvändighet, som det går att förneka våra relationella och beroende aspekter.

Förresten, har du sett Blogge Bloggelitos kommentar till Fleischers Svd-artikel? Här, annars: http://tianmi.info/blogge/posts/08/09/16/Dialektik-i-FRA-debatten/
Rätt klok, tyckte jag. (Strunta i ev omkringliggande porr på Blogges blogg, där brukar finnas sånt & jag misstänker att du inte gillar det

—
Kopplingen mellan det avslutande avsnittet och resten var inte helt genomarbetad, det medges. Att vi inte är helt autonoma är förstås sedan länge känt, men jag tror ändå att det är viktigt att ständigt framhålla det. T ex gentemot sådana som Samuel Huntington (”Clash of Civilizations”), liksom gentemot dem som säger att FRA-lagen minsann alls inte är till för att avlyssna en massa individer.
Såklart måste det bildas allianser mellan individualister och neomaterialister, och vi kan också använda oss av en strategisk individualism (för att parafrasera Spivak), men om jag förstår dig rätt så håller jag också med dig i att FRA-lagen inte i första hand är ett hot mot individualismen – den tenderar tvärtom att förstärka föreställningen om solitära individer eftersom det kan bli så att vi disciplinerar oss att endast bejaka dem av våra identiteter som inte står i förbindelse med suspekta identiteter hos andra individer. Så, samtidigt som FRA-lagen sätter ljuset på att vi inte är solitära individer kan den på sikt förstärka upplevelsen av att vi är just solitära och icke-mångfacetterade.
Jag har för mig jag läste Blogges inlägg när det begav sig. Surfar in på hans sida för att dubbelkolla när jag sitter på en privat dator. /Jimmy

Av: Kalle P

Kalle P — Wed, 19 Nov 2008 18:00:21 +0000

Hej! Bra inlägg!

Det som jag tycker är mest intressant med panspektrocismen – förlåt om jag tjatar – är frågan huruvida vi inte längre kommer se oss själva som individer längre. Jag menar, den panopticism som Foucault skrev om skapade ju en subjektivitet där vi började se oss själva som individer. Det känns som att panspektrocismens subjektivitetsskapande jobbar på ett annat vis… nu blir det ju så uppenbart att vi kan förutspås, inte som individer, utan som delar av smittor/flöden/ekologier/whatever.

MAO: FRA, Google mfl. jobbar posthumanism… precis som vi… och vi måste nog tänka posthumanism (mänskliga subjektet som del i ekologier av andra aktörer/aktanter) för att förstå hur vi är övervakade.

Vore roligt att höra om dina tankar på denna punkt!

—
Jo, frågan om huruvida vi inte längre kommer att se oss själva som individer längre är själva huvudpoängen med inlägget (därav också avslutningen). Jag hade egentligen tänkt arbeta igenom texten mer innan den publicerades, men nu ville jag få ut den så fort som möjligt för att tömma min pipeline.
Vad jag tror är förstås att panspectrocismen får betydande konsekvenser för det som (oftast nedsättande) brukar kallas ”identitetspolitik” – men också förstås för diskussionen om individualism/kollektivism, där liberaler anklagar socialister för att offra individerna på kollektivets altare och socialisterna anklagar liberalerna för att inte se betydelsen av socioekonomiska faktorer.
Jag vill också anknyta till min gamla diskussion med Mattias Svensson, där jag hävdade att det intressanta inte är individerna utan vad som händer mellan individerna. Maggie T sade: ”There’s no such thing as society. There are individual men and women and there are families”. Jag skulle vilja påstå (och där tar jag parti för Tarde mot Durkheim) att ”Of course there is such a thing as society. But society is nothing, if not the things that happen between individuals.” /Jimmy