Var finns ”den nya vänstern”?

Av den 23 januari, 2006

Följande artikel, publicerad på Vägval Vänsters hemsida, tar bland annat upp höger/vänsterskalan, synen på stat, marknad och civilsamhälle, samt arbetarrörelsen och klassbegreppet.

För knappt ett år sedan skrev jag mitt första inlägg på Vägval Vänsters hemsida. Jag argumenterade där för en frihetlig och systemkritisk "tredje" vänster, till stor del med utgång från världssystemteoretikern Immanuel Wallerstein. Eftersom jag inte fick någon respons den gången, skulle jag här vilja utveckla mina tankar – och hoppas väcka diskussion. Det handlar i högsta grad om en ny vänster för en ny tid – inte om att vända globaliseringen, utan att möta dess första, "företagsstyrda" våg med en andra, där marknaden bäddas in i demokrati.

Vad betyder 'vänster'?

En gång i tiden handlade höger/vänsterskalan om en motsättning mellan de krafter som vill avskaffa privilegiesamhället (vänster), respektive dem som så långt det går motsätter sig förändringar för att rådande förhållanden gynnar dem själva (höger). Idag har motsättningen kommit att handla om att man antingen förespråkar en stark stat (vänster) eller en fri marknad (höger). För mig går den stora skiljelinjen i ekonomisk politik mellan dem som ansluter sig till den s.k. "trickle-down"-teorin, att om bara de rika tillåts bli allt rikare så kommer deras välstånd av naturlig godhet "läcka ner" till de lägre skikten, respektive dem som bedömer ett samhälle utifrån hur dess sämst lottade har det. Det gör att John Rawls kan betraktas som vänster, medan många socialdemokrater idag – åtminstone i praktiken – verkar stå till höger.

Synen på statens roll hör till en annan axel av skalan än höger/vänster. Men kanske är det så att den svenska vänstern, tack vare framgångar som vi ska vara glada för, kommit att identifiera sig med statsapparaten i sådan grad att man har svårt att se att också den kan ha sina brister. Jag ser gärna att en högre andel av BNP går till offentlig sektor, men det är inte enda problemet. Hur kommer det sig t.ex. att arbete inom offentlig sektor värderas lägre, när det gäller löner och andra arbetsvillkor, än traditionellt manliga yrken som elektriker och metallarbetare? Det beror inte på att vinstmaximering är ett effektivt medel mot byråkrati, som högern gärna hävdar. Vänstern har förstås ett patriarkalt arv att göra upp med, men man är oftast mer feministisk än högern. Faktum kvarstår att delar av vänstern blivit arbetsgivarepart i konflikten.

Staten, marknaden och det civila samhället

Jan Wiklund ifrågasätter i sin artikel från den 28 juli begreppet 'vänster', och utifrån hans argument har jag full förståelse för det. Risken finns trots allt att det blir exkluderande. Jag vill liksom honom gärna resonera utifrån begreppen stat, marknad och civilt samhälle. Som frihetlig vänster riskerar man bli beskylld för att vara "civilsamhälleutopist", men jag anser att de tre sfärerna har var sin roll att spela, sina olika förtjänster, och helst bör hållas åtskilda. Marknaden är ett förträffligt sätt att fördela resurser, och jag tilltalas av Braudels likställande av kapitalism med kontramarknad, men vissa företeelser bör räknas som allmänningar och undantas marknadsmekanismerna. Det blir märkligt om vinstintresset överordnas människors grundläggande behov. Dessutom hotar tillväxttvånget att underminera den ekologiska stabiliteten på hela vår planet.

Det behövs ekonomisk omfördelning, vilket förstås är statens uppgift – liksom att motverka kartellbildningar och att disciplinera företag som bryter mot lagar och kränker mänskliga rättigheter. Eftersom den första vågen av globalisering har inneburit ökad makt för multinationella företag på nationalstatens bekostnad, så behöver vi en andra våg av överstatliga, demokratiska institutioner – att bädda in världsmarknaden i demokrati. Jag menar att det är statens uppgift att värna om individens personliga integritet (negativ frihet, civila rättigheter) och försäkra henne lika möjligheter att ingå i ett rikt samhällsliv (positiv frihet, sociala och politiska rättigheter). Staten får därför inverka i det civila, när syftet är att motverka begränsningar i individens frihet som beror av strukturellt eller direkt våld. Man kan också tala om diskriminering eller ojämlik resursfördelning istället för strukturellt våld. Viktigt är det med ekonomisk demokrati, men det behöver inte vara detsamma som förstatliganden. Själv föredrar jag sådant som sociala företag, arbetar- eller brukarkooperativ, löntagarfonder, etc. Det är bra att diskussionen om ekonomisk demokrati verkar väckas på nytt nu, efter att ha avstannat på åttiotalet.

Förutom omfördelning har staten ordning och hierarki som handlingsprinciper – det som högern och de auktoritära väljer att betona. Den är till för att upprätthålla stabilitet. Därför kan man se en motsättning mellan frihetlighet och parlamentariskt parti – åtminstone i längden – och liksom inrättandet av välfärdsstaten var en god kompromiss, så är det önskvärt för systemkritiska röster att tillämpa s.k. konfrontativ dialog. Det kan exempelvis ske genom att aktiva inom sociala rörelser delar plats i partistyrelser med parlamentariska politiker, men balansen mellan de båda är då viktig att upprätthålla. Politiker präglas – medvetet eller inte – av det statliga, medan sociala rörelser hör civilsamhället till. Förhållandet mellan LO och socialdemokratin är en tydlig varning för riskerna med att låta det statliga perspektivet ta över. Om vi vill se en ny och starkare vänster i Sverige, Europa och globalt måste vi bygga underifrån och långsiktigt, med utgång från det civila samhället. Partier kan vara uttryck för den viljan, men bara som en del.

Arbetarrörelsen och klassbegreppet

I en debatt med Tord Andersson, angående Miljöpartiet, skriver Dan Gahnström den 16 juli att han sällan använder begreppet arbetarklass. Motiveringen är att klasstillhörigheten i dagens samhälle inte automatiskt ger svaret på hur enskilda människor har det. Detta beror förstås på hur man definierar begreppet klass. Om arbetare betecknar en industriarbetare av manligt kön och "helsvensk" härkomst behöver det inte vara särskilt synd om honom. Jag kan tänka mig att han både bor i en rymlig villa och har en stor och bensinslukande bil. Men om man vidgar begreppet till att också omfatta kvinnor inom offentlig sektor, invandrare och ungdomar som knappt kommer in på arbetsmarknaden och – varför inte? – högskoleutbildade som på en "flexibel" arbetsmarknad hänvisas till visstidsanställningar (en grupp jag tror består av en majoritet kvinnor, då det idag faktiskt är fler kvinnor än män som läser på högskola eller universitet, men arbetsmarknaden är trots det långt från jämställd)? Ja, då tycker inte jag att klasstillhörighet är en irrelevant variabel i dagens samhälle.

Redan hos Marx finns minst tre olika klassbegrepp: (1) ekonomiskt, där arbetare är de som endast äger sin egen arbetskraft och får inkomst i form av lön, (2) sociologiskt, som fokuserar på inkomst- och utbildningsnivå, hälsa och andra faktorer, samt (3) politiskt, enligt vilket en klass existerar i den mån dess medlemmar för en gemensam kamp mot en annan klass. Med det institutionella ägandet är kanske det förstnämnda inte längre lika relevant som det en gång var – och om vi demokratiserar ekonomin får det än mindre relevans – medan det sociologiska klassbegreppet är i högsta grad både tillämpbart och angeläget än idag. Tillsammans med det politiska är det ett klassbegrepp som gör det relevant att tala om en global arbetarklass, omfattande såväl proletariat, jordlösa och småbönder i Syd som det s.k. ”prekariatet” i Nord (de som av olika skäl exkluderas från anställningar med goda arbetsvillkor – tillika de som facket inte bemödar sig om att kämpa för, exempelvis papperslösa). Till den kategorin kan man också räkna kvinnor över hela världen, med tanke på den globala bristen på jämställdhet.

I sitt inlägg om vänstertraditionen och dagens folkrörelser efterlyser Wiklund ett språk byggt på gemensamma intressen, hellre än en identitet byggd på ideologi. Om vi ser på de rörelser som finns i världen idag – kvinno- eller hbt-rörelser, mobiliseringar mot Irakkriget, för skuldavskrivning eller flyktingamnesti, småbonderörelser, etc. – så kan man undra vilka de gemensamma intressena är. Dessutom kan man fråga sig vad arbetarrörelsen i Nord sysslar med. Därför förstår jag mycket väl Gahnströms skepsis inför begreppet 'arbetare'. Har facket i Sverige mer intressen gemensamma med de svenska arbetsgivarna – staten och kapitalet – eller finns det en vilja att göra gemensam sak med den radikala medelklassen inom rörelser för fred, miljö och global rättvisa, med småbönder och arbetare i Syd, med människor som diskrimineras på grund av kön, etnicitet eller sexualitet? Jag tror det är angeläget att arbetarrörelsen i Nord återfinner sin forna radikalitet och får upp ögonen även för dessa frågor. Annars kommer det inte att finnas en vänster värd namnet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om arbetarrörelsen, civilsamhället, Fernand Braudel, globalisering, höger/vänster, John Rawls, Karl Marx, klass, marknadsekonomi, positiv frihet, sociala rörelser, statsapparaten, välfärdsekonomi, vänsterliberalism

Kommentera!

13 reaktioner på ”Var finns ”den nya vänstern”?

  1. Andreas (26 comments)

    Mycket bra artikel! Som sagt så sparkar du åt många håll och jag hoppas det väcker debatt.

    Underbar problematisering av vänstern som arbetsgivare. Du är kritisk mot korporativismen även senare (LO-Socialdemokraterna), det är jag med. Personligen tror jag korporativism kan vara bra i korta övergångsperioder då stora grupper måste (men framförallt kan)mobiliseras i syfte att skapa radikala förändringar.

    Under rubriken "staten, marknaden ..." är bra även om jad inte håller med om allt, men det visste du ju redan. T.ex. skriver du: "Marknaden är ett förträffligt sätt att fördela resurser...". Är detta en felskrivning? Eller menar du verkligen det?

    Bra problematisering av klassbegreppet.

    Sista stycket är mitt favoritstycke! Här håller jag med dig totalt! Det bör erkännas att jag trodde du såg på detta helt annorlunda då du ibland betonar egenintresse.

    Jag är dock inte så skeptisk. Jag tror vi kan radikalisera oss bara vi hittar våra verkliga rötter och lägger större fokus vid solidaritet (internationell och inom landet). På vänstermöten är det uppenbart att de flesta har det jävligt bra!

    Att ständigt lyfta egenintresset blir smått absurt. Jag anser t.o.m. att det är farligt eftersom kampen kommer att sina då t.ex. vi i Nord enligt min mening inte har något verkligt egenintresse i att hjälpa Syd. Se bara på matpriserna, vill vi av egenintresse att de ska höjas?

    Har av partikamrater fått kritik för denna syn då de menar att vi alla har ett gemensamt intresse i att krossa det kapitalistiska systemet. Jag tror faktiskt inte det. Jag som utbildad i Sverige skulle antagligen t.om. tjäna på en borgerlig regering (snälla citera mig aldrig med detta :)).

    Jag känner mig inte särskilt exploaterad som manlig student i Nord. Jag känner mig jäkligt priviligierad! Däremot känner jag en stark solidaritet med de exploaterade, det är det som håller igång mig.

    Ursäkta utsnöningen, bra artikel!

    Svara
  2. jimpan (121 comments)

    Tack för dina synpunkter!

    Det där med marknaden vill jag vänta lite med att bemöta, kanske senare i detta sammanhang, kanske genom ett annat inlägg. Det kräver lite eftertanke, för jag uttalade mig kanske lite (medvetet) onyanserat.

    Jag tror som du att korporativism i ett visst skede kan ha ett värde, liksom jag tror att protektionism i ett visst skede kan ha ett värde.

    Självklart (?) är sista stycket kärnpunkten i mina politiska ställningstaganden. Jag håller verkligen med dig om att "egenintresse" är ett problematiskt begrepp, farligt att betona alltför ofta, men ibland kan det tjäna ett syfte.

    Jag känner mig också ofta oerhört privilegierad som högskoleutbildad man i Nord, även (eller särskilt?) med arbetarklassbakgrund och uppväxt i en liten bruksort.

    Min politiska drivkraft är densamma som din, men håll med om att du skulle få ett välbefinnande av att veta att du levde i en rättvis, jämställd och fredlig värld - en där din situation inte kommer av aprioriska privilegier, utan att alla människor har samma förutsättningar att ha det lika bra. "Egenintresse" är inte så bra ord, men vad ska man kalla det?

    Kul att du uppskattade inlägget! Visst börjar vi hitta punkter där vi kan enas...?

    Svara
  3. Andreas (26 comments)

    Fler och fler punkter för varje dag.

    Du har rätt. Egenintresse i den senare, vida, bemärkelsen finns nog alltid.

    Svara
  4. Andreas (26 comments)

    Fast jag tycker inte om den definitionen. Då skulle altruister vara själviska (om det nu finns altruister, altruistiskt beteende finns dock). Kan så vara, men jag tycker då att utrycket tappar sin mening lite.

    Var det Helveti som skrev om dessa frågor?

    Svara
  5. Perhenric Lönnberg (2 comments)

    I sista stycket så ställer du en fråga och jag tror att svaret blir ett rungande nej på den. Dagens arbetare (vit man som arbetar i kvalitets företag) sverige kan inte jämföras med dessa fattiga mäniskor i syd.

    Föresten så har vi redan fått ett nej från fack och arbetare när det kom polacker och balter hit och jobbade på bygge. Plock svamp kan de gott göra men inte ta våra byggjobb och annat. Det är lätt att förstå.

    Jag tror att lönerna måste sänkas för arbete som alla kan utföra efter 5 månader som lärling om alla ska vara med och dela på jobben på lika vilkor. Eller så blir pengarna mindre värda när prserna stiger. Arbetarna kan inte längre ha råd att köpa sig en ny volvo bo i villa osv... Hejhopp där försvann 95% av alla arbetarna till moderata arbetar partiet. Det är inget skämt jag har tillochmed hört att man har kallat moderaterna för arbetar parti.

    Jag har inget hopp för att vänstern ska lyckas med nått i detta land innan vi har haft tillräkligt med moderat styre som har urholkat systemen och förstört välfärden. Vill ni ha en riktig vänster rösta på moderaterna så går det fortare (sossarna är ganska duktiga de me men lite långsammare)

    Nää glöm knegarna satsa på den riktiga underklassen istället, arbetslösa, invandrare, kvinnor och andra missanpassade männinskor. Bygg en ny vänster för dessa och glöm inte heller att tvätta bort manshatet ur feminismen. Manshatande feminister gör lika stor nytta i den kampen som negrer som hatar vita i kampen mot rasism.

    Jag hoppas att det finns hopp kvar och kommer att fortsätta rösta vänster på ren envishet även fast jag hatar den där ohly och dessa mijö dårar som inte ser att man måste ha kvar kärnkraften eller kasta datorn eller kylskåpet ur hemmen och den tunga stålindustrin ur landet. Men det funkar ju lika bra med kolkraft som bevisligen förstör hela tiden och inte mycket ibland.

    Lite splittrat inlägg kanske men jag är ingen höjadre på å skriva då jag är hyffsat obildad.

    Tycker också att det känns lite overkligt allting.

    Före detta knegare numera tjänsteman i industrin. hoppas att detta leder nånvart. Borde kanske skaffa mig en egen blogg istället för att skriva en massa på din men det är ganska kul att få ventilera lite ibland.

    Hare bra.

    Svara
  6. jimpan (121 comments)

    Kul att få respons på mitt inlägg, av två olika personer den här gången!Andreas:Det är mycket möjligt att Helveti skrev om altruism och egoism, jag har inte läst någonting av honom. Då är jag snarare influerad av buddhistisk filosofi när det gäller etiken, för det är ju det snarare än politik (om man nu kan skilja på de båda fälten) vi är inne på.Jag undrar om inte vi använder ordet 'egenintresse' på olika sätt för att du är ekonomiskt skolad, medan jag inte har så stora insikter på det område. Min uppfattning - förenklat - är att snävt egenintresse, egoism i vardaglig mening, är kontraproduktivt, medan altruistiskt beteende belönar sig i längden.Apropå det där om marknaden har Johan Lönnroth skrivit ett inlägg till svar på mitt, publicerat på VVV:s hemsida. Jag kommer att besvara det, och tar då upp formuleringen du reagerade på.Perhenric:Du får gärna kommentera hur mycket du vill på min blogg, som du säger är det bra med ventilering.Ibland har jag också, i mina mörkare stunder, varit inne på tankebanan att en borgerlig valseger skulle vara bra för vänstern i Sverige. Men frågan är om det inte kostar för mycket...Jag tror också vänstern bör vända sig mycket mer till de verkligt underordnade och exkluderade, men undrar hur mycket manshat det verkligen finns inom feminismen.Kärnkraften är också en svår fråga som jag inte riktigt tagit ställning till, men inne på ett liknande spår ser jag det som mycket positivt att sossarna nu är inne på att minska beroendet av fossilt bränsle.Sedan är jag inte fullt så pessimistisk när det gäller facket, tror att det börjar röra på sig även om det går segt. Större vikt vid solidaritet behövs, precis som Andreas är inne på, och jag är övertygad om att man kan finna gemensamma intressen och beröringspunkter dessutom.Du är också inne på ökad lönedifferentiering, och det är någonting jag skulle vilja diskutera mer. Om man kan skilja det från ökade klassklyftor kan det mycket väl vara någonting positivt, men jag är alldeles för dåligt insatt i sådana ekonomiska frågor. Vad säger du om detta, Andreas?

    Svara
  7. Perhenric Lönnberg (2 comments)

    Jag tror inte att det är någon skillnad på klass och lön eller tillgång till pengar. Hade jag högre lön eller levde snålare och skaffade mig en kvinna med liknande lön som jag så skulle jag kunna köpa mig en villa i ett övre medelklass område och skaffa mig en fet volvo, jaguar, audi, stor tv mm. Då är jag övre medelklass. Skulle jag ha fortsatt att leva som jag gjorde på gymnasiet så skulle jag vara en krimminell missbukare. Då skulle jag vara underklass.

    Men jag skulle alldrig kunna köpa mig in i adels klassen då den stängde dörren för detta på 70-talet, men vem vill leva på nån släktings meriter som dog för nåra hundra år sedan.

    Jag ser att man har tillgång till klasser på detta sätt.

    Inga tillgångar=uteliggare.
    Små tillgångar=underklass, uteliggare
    Medelstora tillgågar=Under, medel och övre medelklass.
    Stora tillgångar= Alla klasser utom uteliggarens.

    Sen har vi den nya tidens klass system:

    Höglönelands klassen= vi
    Låglönelands klassen= alla andra.

    Det nya är nog mycket avancerat men jag tror att det kommer att gå så här när man globaliserar arbetsmarknaden:

    Folk som kan hävda sig på arbets marknaden som speciella med bra kompetens innom vissa områden typ ingenjörer, företagsledare och vissa hantverkare kommer att kunna motivera en hög lön och komma upp på våran nivå eller till och med höja våra löner på dessa områden i sverige.

    Folk som knegar med vanliga job kommer att bli överkörda och få usel lön på grund av att företagen inte ser att det lönar sig att betala 2-100 gånger mer för en städare här när man kan importera en från ett låglöne land.

    Jag ser inga fördelar utom högre lön med denna utveckling. Det borde ju inte heller kunna motiveras att en polack ska tjäna mindre än mig som svenk om vi gör samma jobb utan att vara rasist. Måste tänka över detta...

    Nej jag vill inte ha en global löne skillnad för samma jobb. Vill inte att man ska ha för stora skillnader i lön mellan arbeten heller. Däremot anser jag att folk som kämpar för sitt arbete och är intereserade av det skall ha en skälig lön.

    Altså är jag emot en ökad lönedifferentiering.

    När det gäller manshatet och andra konstigheter inom feminismen så behöver det inte finnas några människor som tycker så och säger att de är feminister. Det räcker med att folk tror att det finns det. Medierna idag ägs av folk från överklassen som tjänar på en högervridning av sammhället och jag ser inte att feminismen passar in i ett högervridet sammhälle. En slutsats jag har fått från diskutioner med Andreas.

    Man kan ju fråga sig själv skulle jag acceptera att min tidning(om jag ägde nån) skulle vara högervriden? Jag skulle inte göra det. så problemet med femminismens alla spöken som man hör när man talar med folk är att de har fått en sned bild av den eller så är det jag som har det. Jag tror att feminism betyder alla ska ha samma förutsänningar. Med betoning på alla.

    Summering:

    Jag vill att löner ur ett globalt perspektiv ska vara lika för samma jobb men att skillnaden mellan olika jobb ska minskas.

    Jag tror att man måste förklara vad feminism är för folk. Annars så tror folk att det är ett gäng galna kärringar som håller på å bråkar och nåra ryggradslösa karar som inte vågar säga emot.

    Trevlig helg.

    Svara
  8. Fredrik (7 comments)

    Hur kommer det sig att vänstermänniskor alltid låter ekologin vara underordnad? Du skriver: "Dessutom hotar tillväxttvånget att underminera den ekologiska stabiliteten på hela vår planet."

    Så där är det alltid. Man ifrågasätter inte att det är viktigt, men det nämns alltid sist. I en bisats, eller som du gör sist i ett stycke och med ordet "dessutom".

    Det har blivit som någon slags politisk extrautrustning, pricken över i:t i partiprogrammet.

    Om du nu anser att den ekologiska stabiliteten är hotad på grund av tillväxttvånget, och jag förutsätter att du tror att ekologisk stabilitet är en förutsättning för mänskligt liv, borde inte den frågan vara något mer central i ditt resonemang?

    Själv tror jag inte att varken planetens eller människans överlevnad är hotad. Men däremot vår matproduktion, energiproduktion och vårt klimat, och därmed den politiska och den ekonomiska stabiliteten. Och då blir det liksom svårt att få till rättvisa och demokrati.

    Svara
  9. jimpan (121 comments)

    Tack, Fredrik, för dina synpunkter! Jag tror inte heller att det är riktigt så drastiskt som att människans eller planetens överlevnad är hotad, men däremot kommer det få mycket dramatiska konsekvenser om inte det görs någonting snart! Din sammanfattning av dessa konsekvenser tycker jag är bra.

    Du gav mig en tankeställare. Jag vill inte underordna ekologin på något sätt - men det var inte ämnet för detta inlägg. Det kanske det borde ha varit... Eller kanske borde jag ha integrerat det bättre. Jag lovar att skriva ihop någonting om ekologin inom kort!

    Svara
  10. jimpan (121 comments)

    Perhenric:
    Jag håller med dig om att ett viktigt mål är att samma jobb ska ha samma lön, oavsett vem som utför det (kvinna eller man), eller varifrån denna person kommer. Därför är det angeläget att tala om en global arbetarklass.

    Med "lönedifferentiering" (jag kan ha missförstått begreppet) är jag inne på frågan om huruvida ökad specialisering när det gäller arbetsuppgifter och kompetens kan leda till en generellt höjd lön. Du är inne på ingenjörer, företagsledare och hantverkare, men jag undrar om det går att tillämpa detta på t.ex. vårdbiträden.

    Genom att göra sig mer eller mindre oersättlig har man bättre utgångsläge i löneförhandlingar o.dyl. (Märk väl att jag inte argumenterar mot kollektivavtalens berättigande, då jag ser detta som en oerhört viktig landvinning.)

    Svara

Kommentera