Vänsterpartiet vill stå på ekologisk grund

Av den 4 maj, 2008

Den 6-8 juni har Vänsterpartiet kongress i Norrköping. Bland annat föreslås ändringar i partiprogrammet. Om det kan man läsa på partiets webbplats. Ett område är rasism - ett annat det ekologiska perspektivet.

Det nuvarande partiprogrammet deklarerar att

Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti.

Istället ska det enligt förslaget heta att

Vänsterpartiet är ett socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund.

Ett nytt stycke föreslås läggas till i början av partiprogrammet.

Vårt ekologiska förhållningssätt baseras på en insikt om att människan måste verka och leva inom ramen för ett hållbart samhälle. Vänsterpartiet vill omsätta denna insikt i politisk handling. De resurser jorden har att erbjuda ska värnas och fördelas rättvist mellan människor och mellan kvinnor och män.

Följande avsnitt föreslås bli struket.

Världens klimat hotas av utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Ändliga naturresurser plundras. Mark, vatten och luft förgiftas av kemikalier. Den biologiska mångfalden hotas. Dessa miljöhot har sin grund i eller förvärras av den orättvisa världsordningen där en rik minoritet förbrukar merparten av resurserna och bidrar mest till miljöförstöringen. Miljöfrågan är i grunden en fråga om fördelning av knappa resurser. Därför måste miljöpolitik och fördelningspolitik förenas om vi skall kunna ställa om samhället till en långsiktigt hållbar utveckling där vår livsmiljö skyddas och jordens produktionsförmåga tryggas.
En uthållig utveckling förutsätter att vi utgår från jordens samlade resurser och inte överskrider dess ekologiska bärkraft. Länder, regioner och individer måste hålla sig inom ett rättvist miljöutrymme, det vill säga den mängd resurser som vi kan använda utan att tvinga andra människor att använda sig av en mindre mängd resurser, nu eller i framtiden. Miljöutrymmet är inte statiskt. Det kan minskas ytterligare genom rovdrift och miljöförstöring, men också ökas genom mer miljövänliga produktionsmetoder.
Människan har påtagit sig ett särskilt ansvar för de djur som används i hennes tjänst. Djur kan känna såväl välbefinnande som stress och lidande. All djurhållning skall därför utgå från att djur är kännande varelser och de skall ges ett gott liv och möjlighet till ett naturligt beteende. Långa djurtransporter skall avskaffas, så kallade djurfabriker avvecklas och onödiga djurförsök avskaffas.

Och följande avsnitt föreslås ersätta det strukna.

De två maktstrukturerna kön och klass beskriver människors relationer till varandra. Därtill måste vi förhålla oss till den materia som finns runt omkring oss och som vi är helt beroende av – vår planet. Kampen för en rättvis fördelning av naturresurser handlar om rättvisa och solidaritet och är därför sammankopplad med köns- och klassaspekterna.
Vi lever på en planet med begränsade naturresurser, vilket sätter ramar för människans handlande. Från tid till annan kan människan nyttja naturen med olika påverkan, beroende på vår kunskap och teknikutveckling. Men vi kan inte överskrida ekosystemets bärkraft. Då drabbar det oss själva och andra – antingen andra länder eller kommande generationer eller andra djur.
Tillgången till ren luft, rent vatten och sund mat är livsviktig. Människan är en del av naturen, men inte en förutsättning för naturen. Hon är beroende av naturens resurser, dess artrikedom och dess olika kretslopp. Den biologiska mångfalden är ovärderlig för allt liv på jorden. Genom att värna om naturens livgivande processer kan människan underhålla sina egna livsbetingelser. Människan har ett ansvar för att vår verksamhet inte leder till utrotning av arter.
De mänskliga utsläppen av växthusgaser kan, om inget görs, leda till globala katastrofer av stora mått. En högre medeltemperatur på jorden kan ge effekter som blir svåra eller kanske omöjliga att stoppa när temperaturen väl passerat en viss nivå. En högre temperatur orsakar i sig effekter som i sin tur ger ännu högre temperaturer och processen rullar sedan på med idag oöverblickbara följder. Men eftersom klimatförändringen är orsakad av människan kan den även lösas av människan. Det kräver dock att snabba och kraftfulla insatser sätts in.
Om alla människor i världen konsumerade på samma sätt som människorna i den rika delen av världen, skulle det krävas ytterligare ett antal jordklot för att försörja oss. Samhällets resursanvändning måste därför anpassas till ett rättvist miljöutrymme. Rika konsumerar idag mycket mer resurser än fattiga. Ny teknik och användning av ekologiskt förnyelsebara produkter kan ge en omställning till ett mer hållbart samhälle. Men de som förbrukar mest måste också ställa om mest, så att omfördelningen av jordens resurser blir mer rättvist. Detta gäller både i Sverige och på ett globalt plan. Jorden är vårt gemensamma arv och ska också förvaltas gemensamt.
Ett rättvist miljöutrymme omfattar även en rättvis fördelning mellan kvinnor och män. Män konsumerar idag mycket mer resurser än kvinnor. Av jordens fattigaste, och därmed de som har tillgång till minst resurser, utgörs 70 procent av kvinnor. Män måste därför i allmänhet minska sin resursförbrukning för att möjliggöra för kvinnor att öka sin förbrukning.
Den ekonomiska tillväxten måste underställas en utveckling som är ekologiskt hållbar. Frågan om tillväxt måste kombineras med frågan om vad samhället ska använda tillväxten till och på vilket sätt tillväxten skapas. En jakt på produktionsökningar kan i sig aldrig vara ett självändamål. En tillväxt som sker i kombination med effektiviseringar och begränsade naturresursuttag är ett samhälle att sträva mot. I annat fall riskerar vi en utarmning av den biologiska mångfalden och ett hot mot människans framtid.
Insikten om att jorden har en begränsad ekologisk bärkraft ger oss verktyg att relatera människans verksamhet till jordens begränsade naturresurser.

Jag tycker förstås det är bra att Vänsterpartiet nu, om förslagen går igenom, står för ett tydligare ekologiskt perspektiv. Det är en god insikt att ekosystemen sätter ramarna för samhället. Med tanke på att redan partiledaren C H Hermansson anknöt till de nya ekologiska insikterna i sin bok Vänsterns Väg (1965) har inte det perspektivet varit särskilt framträdande. I sin kritik av Miljöpartiet tipsade Anders Svensson om ett dokument som organisationen Socialist Resistance antog förra året. Jag har inte hunnit läsa detta ännu, så jag kan inte kommentera dokumentets innehåll, men det är så klart bra att miljöfrågorna tas på allvar. Till och med att Moderaterna vill bli det nya miljöpartiet måste ses som positivt (men med tanke på att Fredrik Reinfeldt i en partiledarintervju i P1 inför valet 2006 sade att "miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna" kan man undra hur trovärdigt det är).

Miljörörelsen bör inte bli sur för att personer som tidigare inte tagit frågan på allvar, utan tvärtom motsatt sig nödvändiga åtgärder, nu tävlar om att vara bäst på miljöpolitik. Som László Gönczi påpekat är det snarare extra viktigt att ta nya tag och fundera över vad grundbudskapet egentligen är. Och det räcker då inte att De gröna, Vänsterpartiet och Moderaterna tävlar om att få kallas "Miljöpartiet". (Jag tycker snarare att De gröna bör skrota det namnet, eftersom grön ideologi handlar om så mycket mer än utsläpp och klimat.)

***

Bloggkoll: Mikaela uppmärksammar Fi-kongressen, Charlotte reflekterar över hockey och manlighet, Maria gillar en rapport från Globaliseringsrådet, Annika nedslås över colombiansk statistik, Roya tycker det visst finns manligt ansvar för våldtäkt och Marie funderar över mänskliga rättigheters grund.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Vänsterpartiet, rasism, ekologi, socialism, feminism, hållbarhet, hållbar utveckling, hållbart samhälle, resurser, klimat, mångfald, biologisk mångfald, ekologisk bärkraft, makt, solidaritet, rättvisa, ekosystem, konsumtion, rättvist miljöutrymme, tillväxt, C H Hermansson, Miljöpartiet, De gröna, Socialist Resistance, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, val 2006, valet 2006

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

Kommentera