Vad vilja Vägval Vänster?

Av den 21 november, 2005

Följande artikel, publicerad på Vägval Vänsters webbplats, tar upp föreningens roll i relation till dels Vänsterpartiets ungdomsförbund Ung vänster, dels de sociala forum som arrangeras av den globala rättviserörelsen.

Två händelser under de senaste månaderna pekar på ett slags vägval för Vägval Vänster, två olika vägar för föreningen att slå in på: dels deltagandet i Göteborgs Sociala Forum, dels uttalandet om bidragsfusk inom Ung vänster. Båda dessa rör i första hand VVV Väst och jag är själv på olika sätt inblandad i såväl det ena som det andra. Dock kan de säga någonting om vad Vägval Vänster kan utvecklas till. Jag anser att det finns anledning att ägna en och annan tanke åt dessa frågeställningar, för att kunna se en större horisont än den som hägrar vid september 2006.

"Elitens revolt mot gräsrötterna"?

Uttalandet om Ung vänster visar med oönskad tydlighet att VVV inte förmått lämna sitt förflutna bakom sig – åtminstone inte helt och hållet. Bilden hos allmänheten är fortfarande att vi är något slags utbrytargrupp från Vänsterpartiet, oavsett om vi haft en bakgrund i Vänsterpartiet eller inte (Jag har själv aldrig varit medlem i det partiet eller något annat). Bättre eller sämre än traditionalisterna kring Ohly beror på vem man frågar. Att föreningen samlar – som det brukar heta – medlemmar från hela sex olika partier såväl som icke partianslutna, och att den syftar till att gynna en frihetlig och partipolitiskt obunden vänsterdebatt är svårare att nå ut med. Men det är något som kan nå framgång med tiden. Om jag inte trodde det skulle jag lägga ner mitt engagemang i föreningen.

Från visst håll inom Vänsterpartiet har det hetat att Vägval Vänster drivs av den s.k. Plan B, vilken finns att läsa på tidningen Flammans hemsida, och att VVV syftar till att splittra partiet eller bilda ett nytt parti. Tyvärr är detta nog, om vi ska vara ärliga, den främsta orsaken till mediernas intresse för föreningen. Jag minns från årsstämman hur journalisterna frågade om föreningen kommer att splittras, nu när motionen om stöd till ny partibildning röstats ned. Jag röstade själv för avslag, eftersom jag visserligen anser att ett nytt parti kan behövas – men det ska vara helt fristående från VVV, för båda parters skull. Föreningen ska förbli partipolitiskt obunden och skulle vi ge uttalat stöd till något parti kommer en stor andel av medlemmarna att tvingas omvärdera sitt medlemskap. Det är något som jag för min del inte vill se. Då är det bättre om det förs diskussioner som de aktiva inom olika partier kan inspireras av. Något annat går emot föreningens syfte, enligt min tolkning.

Diskussionsforum utan åsikter

När det gäller uttalandet om Ung vänster ser jag en principfråga som kan delas upp i två aspekter: Ska en förening för fri debatt överhuvudtaget komma med några uttalanden? Ett svar på den frågan var motivet till att min motion till årsstämman om att stödja initiativet för allmän flyktingamnesti röstades ned. Inte för att inte enskilda medlemmar, troligen en majoritet, stödjer den kampanjen, utan för att föreningen som sådan inte kan ha några åsikter. För det andra: Om VVV (eller, i det här fallet, VVV Väst) ska komma med uttalanden, bör man då börja med att ta ställning till något som rör Ung vänster? Man kan tycka att det är en bekräftelse på beskyllningen om att man vill splittra den svenska vänstern.

När förslaget till uttalande lades fram vid föreningsmötet den 7 september blev det naturligtvis föremål för diskussion. Som det var formulerat var det nog fler som var mot än för, men eftersom man ville stödja dem som har kuraget att lägga pappren på bordet så blev beslutet att ge i uppdrag att formulera om det något. Jag deltog på mötet, och reserverade mig inte mot beslutet. Det står jag för, även om det kanske var dumt. Jag hade önskat att föreningen hellre ägnar ”tid och resurser åt konstruktiva frågor som för den gemensamma vänsterrörelsen framåt”, för att citera Ulf Sandberg i hans reaktion på uttalandet. Självklart måste det finnas utrymme för kritisk diskussion och ömsesidig granskning inom vänstern i bred mening, men vi vill inte hamna i den situation som uppstod i 68-rörelsen.

Min hållning är att vi bör undvika negativa uttalanden (exempelvis angående Ung vänsters eventuellt ”leninistiska organisationsmetoder”) till förmån för positiva budskap (exempelvis stöd till kampanjen för flyktingamnesti). Men allra helst bör vi lämna uttalandets politik till förmån för handlingens, att bli mer operativa. På den mejlinglista som VVV Väst driver har det framlagts förslag om experiment som t.ex. alternativa mötes- eller organisationsformer, eller att i liten skala pröva Johan Lönnroths idé om pensionsfonder som investerar i sociala företag eller kooperativ. Det tycker jag är mycket bra förslag att tänka på inför framtiden.

En del av en rörelse av rörelser

Det är jättespännande med diskussionerna om lokala vänsterinitiativ, på orter som Fagersta, Söderhamn och Uddevalla, och på riksnivå är det suveränt att det förs dialog mellan aktiva inom såväl V och S som Mp och Fi. Men jag har också full förståelse för Olav Unsgaard när han på Göteborgs Sociala Forum förklarar att han blev besviken när VVV bildades, eller snarare när han såg sändningarna från Årsta – ännu en samling gråhåriga män som inte har mycket med den globala rättviserörelsen att göra. Jag hoppas att VVV Västs deltagande på GSF, och VVV Skånes deltagande på Skånes forum i början av februari 2006, kan leda till förändring på den punkten – såväl inom som utanför föreningen.

Syftet med Vägval Vänster Information Ek. För. är att vara ett forum för partipolitiskt obunden vänsterdebatt, genom hemsidan och seminarieverksamhet. Det är min tolkning av stadgarna. Syftet med World Social Forum och de olika regionala och lokala forumen, däribland Göteborgs och Skånes, skiljer sig inte så mycket från detta. Därför ser inte jag några som helst hinder för ett närmande mellan medlemmar i VVV och aktiva inom rättviserörelserna. För såväl VVV som de sociala forumen är syftet ett annat än att bilda partier, enligt zapatisternas paroll ”förändra världen utan att ta makten”. Man kan med Gramsci tala om hegemonier och mothegemonier, att genom debatt, folkbildning och politiska verkstäder (t.ex. social ekonomi eller deltagande budget) lyfta fram alternativ till de modeller som annars presenteras som de enda möjliga (av etablissemanget till såväl vänster som höger). Därför tycker jag det är smickrande att Unsgaard talar om VVV som någonting liknande ett deliberativt parti. Det är inte ett parti i traditionell mening, utan en sammanslutning där dess medlemmar kan ingå i en rad olika sammanhang – ett vattenhål, om man så vill, eller ett nätverk.

Hans Abrahamsson har myntat uttrycket ”konfontativ dialog”, ett sätt för sociala rörelser att inlåta sig i diskussioner med makten utan att sugas upp eller bli harmlösa alibin. Det är också en väg mellan å ena sidan reformism som inte förändrar de grundläggande strukturerna, å andra sidan det revolutionära som riskerar att leda till sekterism och våldsromantik. Konfrontativ dialog syftar till att klargöra såväl meningsskiljaktigheter som gemensamma intressen, och det tror jag är vägen för en ny vänster – inte ”den tredje vägen”. Jag ser gärna att Unsgaard och fler från den globala rörelsen fortsätter debatten på VVV:s hemsida, och tänker göra mitt bästa för att främja det. Ännu bättre är det om vi dessutom kan mötas utanför det virtuella, t.ex. genom seminarieverksamhet. Vem vet om inte sådana möten kan leda till mer konkret arbete – politiska verkstäder – för en annan värld? Politik är det möjligas konst, som Otto von Bismarck (i övrigt ingen favorit) sade. Det brukar också heta: En annan värld är möjlig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om 1968, Antonio Gramsci, bidragsfusk, Flamman, flyktingamnesti, Göteborgs sociala forum, Johan Lönnroth, Lars Ohly, Olav Fumarola Unsgaard, pensionsfonder, sociala rörelser, Ung vänster, Vägval Vänster, Vänsterpartiet, zapatisterna

Kommentera!

Kommentera