Vad händer med min gamla hemort?

Av den 11 juni, 2008

I förrgår morse hörde jag på P3-nyheterna om skottlossningen i Grums, där en man dödades och en blev allvarligt skadad. Jag har själv växt upp på orten och är ganska bekymrad över problemen som finns där.

I Svenska Dagbladet står det att läsa att två män bosatta i Karlstad nu är anhållna för dödsskjutningen. De lokala tidningarna skriver förstås mer. I socialdemokratiska Värmlands Folkblad, VF, finns uppgifter om att händelsen är en uppgörelse om en illegal pokerklubb. Ögonvittnen berättar mer om detta, medan socialdemokratiska kommunalrådet Torbjörn Bood beskriver skottdramat som en extraordinär händelse. Också borgerliga ("oberoende konservativ") Nya Wermlands-Tidningen, NWT, skriver om spelklubben. Liksom Aftonbladet. (För fler nyheter: följ VF.se och NWT.se.)

Grums - en bruksort på dekis?

Grums är en ganska typisk bruksort. Det är en liten kommun, med 9 332 invånare år 2006 (varav 5 231 i centralorten år 2005). Största arbetsgivaren är pappersbruket Gruvöns bruk med 1 140 anställda (därmed Värmlands största arbetsgivare, och alla anställda bor förstås inte i Grums). Folk röstar främst på socialdemokraterna (52 procent i riksdagsvalet och 50,3 procent i kommunfullmäktige 2006). Sverigedemokraterna har inte särskilt mycket stöd (2,7 procent i riksdagsvalet 2006). Däremot fick Ny demokrati 6 mandat i kommunfullmäktige år 1991 (vilket var mest i hela Sverige, tillsammans med Eskilstuna kommun och Stockholms stad). Lokalavdelningen av Ny demokrati ombildades inför valet 1994 till Grums medborgarparti, som finns fortfarande och är ett lokalt populistparti (utan att jag vill lägga någon värdering i ordet).

Som bruksort står sig inte Grums så jättebra i den postindustriella åldern. Jag har tidigare skrivit om Richard Floridas teori om klassamhällets förändringar här på bloggen. Evelina Wahlqvist har, tillsammans med bland andra Florida själv, undersökt Sveriges kommuner med hjälp av hans s k kreativitetsindex. Kommunerna rankas i kategorierna talang, teknologi och tolerans, som enligt teorin har betydelse för kreativiteten i en kommun och därmed dess chanser enligt det postindustriella samhällets spelregler. Grums hamnar på plats 271 av 290 på det stora hela, även om kommunen när det gäller tolerans hamnar på plats 190. Evelinas råd till mindre orter som Grums är att odla goda relationer med större kommuner i närheten - Karlstad, i det här fallet, ligger ganska mycket bättre till i kreativitetsindex.

Ett handslag för kommunens framtid

Den 3-5 juni åkte politiker och tjänstemän i Grums till Loka för att dra upp riktlinjerna för kommunen, i ett försök att vända trenden. Det skrev NWT om, och artikeln räknade upp problemen:

minskande befolkning, hög arbetslöshet, drogproblem bland ungdomar, en sliten högstadieskola, en låneskuld på 200 000 kronor, brist på äldrebostäder och hamnar på plats 249 (av 290) på Svenskt Näringslivs ranking över företagsklimatet i landets kommuner.

Tidigare nämnde Torbjörn Bood flaggar också för Grums företräden:

– Grums är mer än Gruvön och en bit av E18. 500 meter västerut finns ett idylliskt villaområde och en underbar natur vid Vänern. Det är inte långt till Karlstad och vi har all den infrastruktur som företag kan behöva. Det är billigare att köpa en villa här än i andra kranskommuner.

Och några tillfrågade kommuninvånare (däribland min halvbrors pappa, Per-Ove Borglund) lyfter särskilt fram den vackra naturen. Där kan jag absolut instämma. Och jag hoppas verkligen Grums lyckas vända trenden.

På kommunens webbplats kan man läsa om framtidsplanen. VF rapporterar.

***

Även Anders Svensson har uppmärksammat kriminaliteten i Grums och resten av Värmland. Och Evelina skriver om en paradox som också Grums politiker och tjänstemän bör ha i åtanke: Såväl flexibilitet som långsiktiga visioner krävs för att vara en vinnare i den postindustriella åldern.

***

Uppdatering den 12 juni: Tidningen Fokus har rangordnat Sveriges kommuner genom att titta på 30 olika faktorer. Så här ser det ut för Grums:

In-/utflyttning: 206

Födelseöverskott: 141

Jämställdhetsindex: 271

Taxeringsvärde småhus: 76

Nettoförmögenhet: 255

Försörjningskvot: 124

Miljöskyddad areal: 208

Anmälda brott: 260

Serveringstillstånd: 204

Utgifter kultur och fritid: 270

Skilsmässor: 241

Självmord: 11

Sjukskrivningar: 288

Socialbidrag: 97

Alkoholrelaterade dödsfall: 253

Nya företag: 230

Utgifter för skola: 125

Gymnasiebehöriga elever: 179

Lärartäthet: 73

Utgifter för äldreomsorg: 147

Valdeltagande: 239

Kommunal skattesats: 234

Skattekronor: 125

Soliditet: 284

Arbetslöshet: 237

Idrottsföreningar: 64

Pappaindex: 163

Andel lågutbildade: 220

Företagsklimat: 249

Personaltäthet förskolan: 285

Placering totalt: 285

Kommunen skulle alltså vara Sveriges sjätte sämsta att bo i, om man får gå på denna undersökning. Det känns mycket sorgligt.

***

Bloggkoll: Katrine skriver i Expressen om monarkin, och jag kan bara instämma, Catti vickar för Jonas Morian i sommar, Marie efterlyser mindre moralism och mer moral i centerrörelsen, Johanna bloggar om gubbar och surtanter i den amerikanska valrörelsen, Ia fattar inte det där med kungahuset, Maria manifesterar mot FRA-lagen, Roya tycker inte det är så konstigt att en dansk ambassad blir utsatt för attentat och Vänstra Stranden som äntligen tillbaka bloggar om kontrollsamhället.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Grums, dödsskjutning, Värmlands Folkblad, VF, poker, kriminalitet, Torbjörn Bood, Nya Wermlands-Tidningen, NWT, brukssamhälle, bruksort, avindustrialisering, Gruvöns bruk, pappersindustri, socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Ny demokrati, Grums medborgarparti, populism, Richard Florida, Evelina Wahlqvist, kreativitet, talang, tolerans, teknologi, tillväxt, drogproblem, Svenskt Näringsliv, företagsklimat, näringsliv, Vänern, Karlstad, infrastruktur, bostadsmarknaden, naturen, omvärldsanalys

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

4 reaktioner på ”Vad händer med min gamla hemort?

  1. Pingback: I Munkfors är det en struts som står vid rodret « strötankar och sentenser

  2. Pingback: Vem får plats i samhället? « strötankar och sentenser

Kommentera