Vad är hållbar utveckling?

När nu klimatfrågan är på tapeten igen (En obehaglig sanning kom i våras, Planeten visas på SVT, och nyligen höll FN en klimatkonferens i Nairobi), så kan det vara en idé att fundera lite kring begreppet ”hållbar utveckling”.

Jag har läst några debattartiklar som på ett bra sätt reder ut begreppen.

• ”Begreppet hållbar utveckling tunnas ut”, av Karin Svensson Smith, riksdagsledamot för Miljöpartiet och en av dem som startade Vägval Vänster. En mycket bra miljöpolitiker!
• ”Hållbar utveckling ett luddigt begrepp”, av Karin Svensson Smith och humanekologen Merritt Polk, Mistra – Stiftelsen för miljöstrategisk forskning.
• ”Vad menar vi med hållbar utveckling?”, av Christer Owe, verksamhetsledare för Stiftelsen Ekocentrum i Göteborg. Publicerad av den gröna idéverkstan Cogito.

Den sistnämnda artikeln tillför en tankemodell som det kan vara mycket bra att hålla i huvudet när dessa begrepp (ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet) diskuteras.

Snarare än att det är tre saker som måste vägas emot varandra, så bygger all seriös miljöpolitik på insikten att ekologin sätter upp ramarna för det sociala, som sätter upp ramarna för ekonomin. Jag vill mena att det är detta som främst skiljer grön ideologi från (betong)grå, vare sig den sistnämnda går i nyanser av rött eller i nyanser av blått. (Själv ser jag mig som rödgrön.)

Det är inte hållbart att förlita sig på att att ekonomisk tillväxt och teknologiska framsteg kommer att lösa vare sig sociala problem eller miljöproblem. Detta innebär inte att tillväxt eller framsteg är någonting dåligt, utan att vi måste söka lösningar när vi ser problem. Allt annat är ödestro och politiskt ovärdigt.

Ekonomisk hållbarhet (kretsloppsekonomi), betingas av social hållbarhet (deltagande demokrati och lika rättigheter), som i sin tur är avhängig den ekologiska långsiktigheten. Det duger inte att lämpa över problemen på andra länder och på kommande generationer. Vi måste problematisera tillväxttänkandet.

***

Psykoanalytikern och f.d. trotskisten Félix Guattari (som tillsammans med Gilles Deleuze skrev Capitalisme et Schizophrénie 1: L’Anti-Œdipe, 1972, Kafka: Pour une Littérature Mineure, 1975, Capitalisme et Schizophrénie 2: Mille Plateaux, 1980 och Qu’est-ce que la philosophie?, 1991) kom för sex år sedan ut med boken The Three Ecologies (på franska redan 1989). Där presenterar han sin version av ekosofi, ett begrepp norrmannen Arne Næss lanserade 1973 för att beteckna den filosofi som ligger till grund för den djupekologiska rörelsen.

Guattari menar att vi har en dålig uppfattning om komplexiteten hos förhållandet mellan människan och hennes omgivning, och föreställer sig ekosofin som ett nytt fält med ett mer holistiskt angreppssätt. Han ser ekosofin som en vetenskap om ekosystem, där ordet ekosystem bör användas på tre områden: mänsklig subjektivitet och mentalitet (det Foucault kallar episteme eller diskursiva formationer); sociala relationer, där social systemteori redan använts; samt den miljö som omger människan, på naturens kretslopp och det som uppfattas som den naturliga balansen. Dessa tre är intimt och ömsesidigt sammanlänkade. Det är därför nödvändigt med en ekosofi som förbinder ekologin med dess sociala och mentala dimensioner.

Jag har för avsikt att återkomma med vidare reflektioner kring Guattaris bok.

***

Uppdatering den 31 juli 2008: Läs gärna Christopher Kullenbergs, med hjälp av statsvetaren Jane Bennett, avstamp i The Three Ecologies.

Inkommande söktermer

• vad är hållbar utveckling för dig
• vad är ekonomiska hållbarhet
• vad är hållbar utveckling?
• samhället som organism
• vad är ekonomisk hållbar
• vad är hållbar utveckling
• vad innebär hållbar utveckling

Relaterade inlägg:

1. Lokal ekonomi för hållbar utveckling