Vad är grön feminism?

Av den 10 mars, 2007

Per Gahrton och Lotta Hedström, båda tidigare språkrör för Miljöpartiet men nu styrelseledamöter för den gröna idéverkstaden Cogito, skrev häromdagen i Sydsvenskan för att uppmärksamma ekofeminismen. Denna miljöfilosofiska gren utgår från att det finns viktiga samband mellan förtryck av kvinnor och exploatering av naturen.

Enligt Anders Wallner, och vem är jag att säga emot, finns det inom Miljöpartiet (och närstående rörelser, antar jag), flera slags feministiska strömningar: en radikalfeministisk tyngdpunkt hos det fristående nätverket Gröna Qvinnor, mansutskottets fokus på hur mansrollen ska utvecklas för ett jämställt samhälle, samt den mer queera (med betoning dels på hbt-frågor, dels på ifrågasättande av föreställningen om kön överhuvudtaget) ansatsen hos ungdomsförbundet Grön ungdom. Och så finns förstås röster som är rent anti-feministiska, men de tror jag inte är särskilt starka.

Gahrton och Hedström anlägger ett annat perspektiv i sin artikel. Om någon minns beteckningen "ekvivalism" (som en gång myntades av Grön ungdom), där den likhetsfeministiska ansatsen gick så långt att den snarast blev urvattnad, så kan man säga att ekofeminismen i värsta fall drar åt särartshållet.

En del gröna har haft en tendens att se kvinnor som naturgivet mer miljövänliga än män och därför velat bevara en traditionell kvinnoroll.
Andra har med samma biologistiska utgångspunkt hävdat att kvinnor automatiskt skulle styra på ett mer miljövänligt sätt. Många gröna tror varken på biologisk eller naturgiven miljömedvetenhet, men menar att tusentals år av socialt konstruerad könsrollsuppdelning har gjort att kvinnor socialiserats till ett mer omsorgsinriktat och därmed miljövänligt tanke- och handlingssätt.

Jag har tänkt att följa upp mitt tidigare inlägg, Identitet och individuell autonomi, med en diskussion kring universalism och partikularism, likhet och särart, så den tråden kan vi för tillfället släppa. Det är intressant hur man i kritiskt syfte kan sammanföra olika slags förtryck - som kön, klass, sexualitet och etnicitet, eller man/kvinna och människa/natur - men det finns alltid en risk för totalitetsanspråk. Vänstermänniskor (och här räknar jag in mig själv) kan ha en tendens att se kapitalismen och klassförhållanden som roten till allt ont - till rasism, sexism, miljöförstöring, etc.

Begreppet intersektionalitet, för att ta ett relativt nytt exempel, som i bästa fall har en fantastisk potential att bli en nyckel som öppnar upp, kan i värsta fall bli ett teoribygge som tvärtom sluter och begränsar i renlärighetsanspråk. Jag tror det finnas samma dubbelhet hos ekofeminismen. Det jag framför allt tror den har att erbjuda är teorin att ett instrumentellt tänkande finns bakom såväl exploatering av naturen som förtryck av kvinnor. Det kan verkligen öppna upp. Dessutom finns viljan att riva hierarkier och rekonstruera såväl människans förhållande till naturen som de stereotypa könsrollerna. Jag tror att ekofeminism, liksom queerteori och postkolonial teori, kan vara ett utmärkt sätt att tillämpa en av Foucault inspirerad maktkritik.

***

Den gröna idéverkstan Cogito kommer att ge ut en rapport om ekofeminism. Jag förhandsbeställde den på bokmässan i höstas, och kan återkomma när jag läst den.

Lisa Gålmark har skrivit en bok kallad Skönheter och odjur, där ett feministiskt perspektiv förs samman med djurrättsfilosofi. Jag har för avsikt att återkomma när jag läst denna.

På Karlstads universitet, där jag bland annat läst ekosofi, ges en kurs i ekosofi och ekofeminism. Den ingår i nätuniversitetet, och det skulle vara intressant att ta den.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: ekofeminism, Per Gahrton, Lotta Hedström, Cogito, Miljöpartiet, feminism, grön ideologi, intersektionalitet, ekosofi, djurrätt, ekvivalism, Foucault, Grön ungdom, Gröna Qvinnor, queer, postkolonialism

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

9 reaktioner på ”Vad är grön feminism?

  1. Charlotte (146 comments)

    Hm…jag undrar jag…kan det inte utmynna i en instrumentell syn på jämställdhet istället? Eller en underordning av feminismen under något slags “eko-paraply” eller under en allmän dominanskritik?
    Jag är skeptisk.
    ---
    Ja, det går ganska mycket i linje med mina egna reservationer, dvs att en teoribildning som för samman olika slags “oegentligheter” under ett och samma paraply riskerar att utmynna i alltför stora totalitetsanspråk. Däremot tror jag det är viktigt att t ex se på klass, kön, sexualitet och etnicitet i de konkreta fallen. Och jag tror att vårt förhållningssätt till djur och natur också bör vara ett område som bör utsättas för maktkritik.
    Foucaults maktkritik ser jag främst som ett sätt att tänka, en metod som kan appliceras på olika områden. Sedan inte sagt att alla “oegentligheter” (förtrycks-, diskriminering- eller exploateringsstrukturer) har samma grund. Det är min syn på det hela. Vad säger du om det?
    (Jag trodde faktiskt du skulle reagera på framhävandet av kvinnor som mer fredliga och/eller miljömedvetna än män. Förvånades lite över att du inte gjorde det.) /Jimmy

    Svara
  2. Charlotte (146 comments)

    Man vill ju inte vara alltför förutsägbar.:)
    Nä men ärligt talat, de problematiserar ju faktiskt det där själva (med att kvinnor och natur skulle hänga ihop) även om de kanske inte riktigt ser problemet fullt ut.
    Jodå, maktkritik går förstås att applicera på olika områden, fast med lyhördhet för hur skiftande makten kan gestalta sig på olika områden. Klart att Foucault kan vara användbar — själv är jag dock mindre intresserad av att hitta någon “grundteori” eller “stor tänkare” att hänga upp mig på (OBS! detta är inte kritik mot dig). Hm, iofs funkar möjligen Bourdieu som min stora inspirationskälla men det gäller att försöka aldrig helt underkasta sitt eget tänkande och sina erfarenheter under någon yttre auktoritet. För mig.
    ---
    Nej, jag håller med om att det inte är viktigt att hitta någon teori eller tänkare att hänga upp allt kring - snarare kan det vara riskabelt. Det var inte riktigt så jag menade med att lyfta fram Foucault, utan mer det att jag föredrar hans sätt att tänka (kritik mot totalitetsanspråk, att det inte finns någon extern position varifrån makten kan kritiseras, etc.) framför vissa motsatta tendenser som finns t ex inom vänstern och alternativrörelsen.
    Vad är det som är så bra med Bourdieu då?
    /Jimmy

    Svara
  3. Charlotte (146 comments)

    Det kanske är så att de tänkare man fäster sig mest vid är de som ger starkast aha-upplevelser? När jag först kom i kontakt med Bourdieus tankar om kulturellt och symboliskt kapital, och läste om hans undersökningar av fotografiets betydelse i olika samhällsklasser eller av den franska konsthallspublikens olika sätt att röra sig, värdera och tolka beroende av deras sociala ursprung fick jag en väldigt stark aha-upplevelse. Han förklarade något jag liksom dunkelt anat men inte kunnat formulera. Sedan har jag bara blivit mer och mer fascinerad när jag fortsatt läsa Bourdieu, även om det finns sidor jag är mindre förtjust i (som en alltför stark betoning av konstant maktkamp och kampen som ideal). Hans sätt att se på spänningsförhållanden och värdetillmätelse inom olika fält är helt enkelt så användbart och har så stort förklaringsvärde. Om man inte använder det mekaniskt utan låter sin egen instinkt vara utslagsgivande.
    Gillar du inte Bourdieu eller?
    ---
    Jag har inget emot Bourdieu, eller snarare: Jag vet inte så mycket om honom (mer än att jag känner till några begrepp, som habitus, fält, kulturellt och symboliskt kapital, etc., som förknippas med honom).
    Det ligger nog mycket i att man fäster sig vid dem som ger aha-upplevelser. En förklaring till att jag just nu är väldigt förtjust i Foucault.
    Kan du rekommendera någon bok av Bourdieu? /Jimmy

    Svara
  4. Charlotte (146 comments)

    Symposion har gett ut rätt mycket Bourdieu. Rekommenderar samlingarna Kultursociologiska texter & Texter om de intellektuella, samt den lilla pärlan Om televisionen.
    ---
    Tack för tipsen! Jag har läst lite i en bok kallad Moteld, om nyliberalismens utbredning (fast jag har för mig att den handlade lika mycket om såna som Le Pen och Front National). Har du läst den? /Jimmy

    Svara
  5. Ia (11 comments)

    Om intersektionalitet och Gayatri Spivak läste jag igår. Det är ett dilemma att man ska behöva ta hänsyn till så många orsaker. Inte bara klass, inte bara kön, inte bara ditten, inte bara datten. Och att man ska behöva ställa sig frågan om själva gruppindelandet (kvinnor - män) i sig befäster strukturen! Hur ska man annars göra? Inte lätt.

    Svara
  6. Charlotte (146 comments)

    Skeggs är inte den första att uppmärksamma Bourdieus feministiska potential. Men faktum är ju att han upptäckte den själv mot slutet av sitt liv så jag tycker det är lite orättvist att kalla honom könsblind. Han har faktiskt skrivit en hel bok om den manliga dominansen och den heter just så: Den manliga dominansen.

    Svara
  7. Pingback: En bloggkrönika för år 2007 « strötankar och sentenser

  8. Pingback: Ny blogg: Du gröna nya värld « strötankar och sentenser

Kommentera