Urbanekologi och hållbar stadsutveckling

Av den 9 december, 2009

Den gröna rörelsen i Sverige befinner sig i ett spännande utvecklingsskede just nu. Miljöpartiet har sitt starkaste stöd i universitets- och storstäder. Även de sympatisörer som bor på landet har en positiv attityd till staden.

Samtidigt börjar den synen på staden som en som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö ersättas av en insikt om staden som en specifikt mänsklig ekologi. Det urbana livet behöver heller inte vara mindre miljövänligt än det rurala.

Per Gahrton - initiativtagare till och ett av de första två språkrören för Miljöpartiet, i dag ordförande för den gröna idéverkstaden Cogito - gav i sin bok Vad vill de gröna? (Korpen, 1988) uttryck för följande uppfattning.

I några miljoner år levde människan i och med och av naturen. För bara några tusen år sedan, tiotusen högst, byggdes de första städerna, lilleputtar jämfört med dagens giganter. Också Storstockholm är en dvärg vid sidan av Mexico City, Kairo, Söul. /.../ Nej, det är dags att inse sanningen: Storstäder är cancersvulster på samhällskroppen! Det gäller också "lilla" Stockholm. Utan de gröna villaförorterna skulle det bli helt olidligt.

Jane Jacobs (1916-2006), författare till Den amerikanska storstadens liv och förfall (1961)

Sedan ovanstående skrevs har det gått mer än tjugo år. Inte bara har Gahrtons parti etablerat sig som en kraft att räkna med, utan det har också genomgått en del inre förändringar. Inte minst gäller det synen på städer. I januari 2009 skrev Maria Ferm, ena språkröret för Grön Ungdom, tillsammans med Christian Valtersson, ledamot av Grön Ungdoms förbundsstyrelse, en debattartikel i Upsala Nya Tidning där de slår ett slag för storstaden.

För att bygga Sverige grönt vill vi för­täta och bygga på höjden. Att bygga högt är att utnyttja städernas begränsade utrymme mer effektivt samtidigt som det är en många gånger miljövänlig och energi­effektiv lösning på dagens bostadsbrist. Vi ser positivt på initiativ för att skapa en mer modern storstad som kommit till exempel från nätverket Yimby. [Jfr diskussionen kring stadsdelen Gårda i Göteborg.]

Dessa insikter går i linje med vad Douglas Foy och Robert Healy skrev i en artikel i The Boston Globe för ett par år sedan. Foy har arbetat med hållbar utveckling på delstatsnivå i Massachusetts, USA. Healy är kommundirektör i Cambridge, Massachusetts. De förespråkar urbanisering för att minska förbrukningen av fossila bränslen. I städer använder man energi och vatten mer effektivt än på landsbygden. Eftersom vi bor trängre går mindre energi åt att värma våra bostäder. New York City är den mest energieffektiva platsen i USA. Exempelvis sker 85 procent av all förflyttning på Manhattan till fots, med cykel eller kollektivtrafik.

Samtidigt vore det synd att uppfatta ett grönt perspektiv på staden som enbart ett uttryck för miljöhänsyn. Heiti Ernits och Karl Palmås skrev en debattinlägg till medlemstidningen för Miljöpartiet i Västra Götaland att vi bör betrakta staden som ekologi - ett levande system - med såväl icke-organiska som organiska, materiella såväl som expressiva, beståndsdelar.

Nästa steg för en grön stadspolitik är att finna ett sätt att skapa levbara ekonomiska, sociala och inte minst kulturella ekologier – precis på samma sätt som den gröna rörelsen ursprungligen värnat om naturens ekologier. Stadens kulturella och socioekonomiska ekosystem är nämligen ett känsligt system av ömsesidiga beroenden och självreglerande återkopplingseffekter. Vi måste finna en viss sensibilitet inför nyckfullheten i dessa system; ett litet ingrepp kan få stora konsekvenser. Vi måste även finna ett ödmjukt förhållningssätt till vår begränsade förmåga att kontrollera ekologier.

Detta synsätt - ett synsätt vi kan kalla "urbanekologiskt" - hade sin första företrädare i Jane Jacobs, vars bok Den amerikanska storstadens liv och förfall (1961, på svenska från Daidalos) blivit en modern klassiker. Om vi uppfattar naturens ekologi som "fysiska, kemiska och biologiska processer som är aktiva inom en begränsad utsträckning av tid och rum", så beskrev Jacobs stadens ekologi som sammansatt av de "fysiska, ekonomiska och etiska processer som är aktiva vid en given tidpunkt inom en stad och dess närmaste besittningar". Precis som att det vi i vanliga fall uppfattar som ekosystem är beroende av biologisk mångfald för att inte kollapsa, så är mångfald inte bara viktig för kreativiteten i en stad, utan helt nödvändig för stadens fortlevnad.

Till exempel behöver båda ekosystemen, såvida de inte är ofruktbara, en stor mångfald för att kunna överleva. I båda fallen utvecklas denna mångfald organiskt över tid, och de olika komponenterna står i komplicerade beroendeförhållanden till varandra. Ju fler nischer för liv och levnadssätt det finns i något av ekosystemen, desto större är dess förmåga att upprätthålla liv. I båda typerna av ekosystem kan många små och obetydliga komponenter - som är lätta att förbise vid en ytlig observation - vara av stor betydelse för helheten, oproportionerligt stor i förhållande till deras storlek eller antal. I naturliga ekosystem är genpooler fundamentala värden. I städernas ekosystem är olika sorters arbete fundamentala värden; dessutom reproducerar arbetet inte bara sig självt genom att skapa nya och växande företag, det kan också ge upphov till hybrider och till och med mutera till nya, tidigare okända former av arbete. Och på grund av komponenternas komplicerade beroendeförhållande till varandra är båda typerna av ekosystem bräckliga och sårbara och kan lätt skadas eller förstöras.

Vi kan i Manuel de Landas efterföljd se hur en stad, exempelvis hamnstaden Göteborg, växer fram genom en intensifiering av olika slags flöden. Människor tenderar att skilja mellan strukturer som de uppfattar som rigida (som berg och kontinenter) och strukturer de uppfattar som flöden (som kulturer och språk). I själva verket handlar skillnaden enbart om hastighet. Städer kan ses som både långsamma flöden i form av stelnade strukturer (stadsdelar, vägar, byggnader, etc.) och snabbare, efemära flöden (idéer, människor, kapital, etc.). Där dessa flöden intensifieras och korsas skapas den mångfaldiga och kreativa turbulens vi uppfattar som stadsliv. Tillblivelsen av en stad är en sammansatt process där endast kunskap om såväl fotosyntes, djurliv, geologi, vatten- och klimatförhållanden som immateriella faktorer som kunskap och innovationer kan ge en heltäckande bild. Med en formulering lånad från komplexitetsteoretikerna Ilya Prigogines och Isabelle Stengers Ordning ur kaos (1985) kan vi konstatera att dessa urbana ekosystem inte bara är öppna, utan existerar helt enkelt just därför att de är öppna. De livnär sig på inflödet av materia och energi från omvärlden.

Billiga bostäder ska bli parkeringsgarage
Landshövdingekvarter i stadsdelen Gårda - billiga hyresrätter och lokaler i gatuplan. Planer finns att riva för att bygga parkeringshus.

Vad kan vi då konkret göra med dessa insikter om staden som ekologi? I sin  debattartikel listar Heiti Ernits och Karl Palmås fem punkter:

  1. En vidgad förståelse av begreppet "hållbar stad": En "levbar urban ekologi" är inte bara en stad med mycket grönområden – det är även en stad med ett sprudlande kulturliv och stark offentlighet. Det är inte en segregerad stad, ej heller ett stadsutrymme som koloniserats av starka affärsintressen.
  2. Urban mångfald: En grön politik måste säkerställa balansen mellan det storskaliga och småskaliga kultur- och näringslivet. Detsamma gäller balansen mellan dyrt och billigt boende. I bägge fall graviterar städer mot att premiera det förra före det senare, vilket skapar en segregerad och mindre dynamisk stad.
  3. Fungerande stadsdelar: Den "täta blandstaden", där olika funktioner (boende, affärslokaler etc.) samverkar symbiotiskt, har blivit ett närmast allmängiltigt ideal inom stadsutveckling (även om den alltför ofta får stå tillbaka för funktionsseparation lånad från sextiotalet). Vi gröna har redan gjort denna vision till vår – vi måste nu leva som vi lär.
  4. Nya idéer kräver gamla hus: Samtida stadsplanering framhäver hur låga hyror – som endast kan uppnås genom effektivt utnyttjande av redan existerande bebyggelse – fungerar som katalysatorer för entreprenörers och kulturutövares kreativitet. Vi gröna bör i det längsta undvika att riva områden som kan fungera som inkubatorer för morgondagens närings- och kulturliv.
  5. Slutligen: Låt oss utveckla ett positivt och proaktivt förhållningssätt gentemot det urbana livet. Låt oss göra staden till det ställe vi flyr till, inte från.

På detta tema är Federa medarrangör till ett event på Salongen - en föreläsningsserie i regi av Ord&Bild, Daidalos och Göteborgs Förening för Filosofi och Psykoanalys (GFFP).

Arkitektur / Ekologi / Utopi – Hållbar stadsutveckling och fallet Gårda

Salongen 2: Arkeologi/Ekologi/Utopi, den 10 december kl 19 på House of Win-Win i Göteborg
Salongen 2: Arkeologi/Ekologi/Utopi äger rum den 10/12 kl 19 på House of Win-Win i Göteborg

Det har blivit populärt att prata om hållbar stadsutveckling, blandstad, gentrifiering och ekologiskt byggande. Om allas rätt till staden. Men verkligheten skiljer sig ofta mycket från visionerna, som i Gårda där man planerar att riva bostäder och kulturlokaler för att bygga parkeringsgarage. Nya sätt att planera och bygga kräver nya perspektiv. För vem och vad ska staden utvecklas och vad är en stad egentligen? Olika visioner om staden står mot varandra.

Medverkande

  • Kerstin Elias, arkitekt och urbanist (moderator)
  • Vanja Larberg, arkitekt med ateljé i Gårda
  • Gaberiella Olshammar, forskare inom kulturvård och stadsutveckling
  • Jimmy Sand, koordinator för tankesmedjan Federa
  • Johannes Åsberg, Yimby Göteborg

Tid: Den 10 december kl 19.00
Plats: House of Win-Win, Tredje Långgatan 13b i Göteborg
Entré: 20kr. Vin, öl, kaffe och te går att köpa i baren.

Live:
MAG (Soloartist från Gårda)

DJ:
Christian Pallin (Gårdabo tillika arrangör under namnet Koloni)

Anmäl dig på eventets Facebooksida för att få mer information.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Inkommande söktermer

  • urban ekologi

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om Gårda, Jane Jacobs, Manuel de Landa, Miljöpartiet, Per Gahrton, Salongen, urbanekologi, Yimby

Kommentera!

8 reaktioner på ”Urbanekologi och hållbar stadsutveckling

  1. annikaekvall (1 comments)

    spännande, tyvärr läste jag artikeln först den 11 dec....men det är frågor som är intressanta att fördjupa sig i

    Svara
  2. Gustaf Redemo (28 comments)

    Jag minns när jag var med i miljöpartiet och frågor kring staden kom fram. Jag var naturvurmare (vilket jag är fortfarande). I partitidningen läste jag om en diskussion kring det du tar upp. Jag var anti liksom Gahrton ovan, och jag kunde inte se rimligheten i resonemange p.g.a. att det var emot det jag trodde på. Kanske vore det bättre om vi lämnade landsbygden och bosatte oss alla i städer. Landsbygden fick bli ett fredat territorium som kunde växa i fri ekologisk anda, dvs. mångfaldigt och härligt ful-vackert.

    Svara
  3. Jan Wiklund (2 comments)

    Ja, och det märkliga är att miljörörelsen insåg detta för mer än tjugo år sen. Alternativ Stad (dvs Miljöförbundet i Stockholm), Fältbiologerna i Stockholm och Naturskyddsföreningen i Stockholm skrev 1985 ett gemensamt remissvar på Stockholms regionplan där vi kraftfullt tog ställning för en tätare stad, bland annat för att kunna utnyttja fötter, cyklar och kollektivtrafik.

    Miljöpartiet har först nu på sista tiden börjat anpassa sig till detta - men det finns fortfarande mängder av miljöpartister, åtminstone i Stockholm, vill bevara Stockholm glest och skriker så fort man föreslår byggande nära centrum. För dem är varje gräsimpediment heligt.

    Alternativ Stad, för vilket alltid staden som social och kulturell miljö har varit viktig, har skrivit en massa om detta på http://www.alternativstad.nu/allmanningar/centrum.html

    Svara
  4. Pingback: Grön politisk teori enligt Habermas | strötankar och sentenser

  5. Pingback: En öppen stad bygger vi gemensamt « strötankar och sentenser

Kommentera