Urbana ekologier

Av den 5 mars, 2009

Jag har varit borta från bloggen ett tag, främst på grund av att jag fick en dotter den 2 februari. Värmer upp med att kommentera en intressant debatt som förts bland annat hos Heiti Ernits och Johannes Åsberg. Temat är staden.

För några veckor sedan såg jag Koyaanisqatsi (1983) på biografen Draken här i Göteborg. Filmens titel är hämtad från hopifolkets språk och betyder, fritt översatt, "livet ur balans". Den brukar ses som civilisationskritisk - inledande naturscener kontrasteras mot det hektiska storstadslivet - men man kan lika gärna framhålla hur det mänskliga livet sett utifrån är svårt att skilja från annat liv - och liv är flöde, avsett om det är flöden av moln, av vatten, av människor eller av människors skapelser. Morgonrushen på New Yorks centralstation för närmast tankarna till en myrstack. Otto von Busch och Karl Palmås beskriver i sin artikel i Art Monitor nr 5/2008, "Cities are flows of urban magma", hur städer - liksom regnskogar och korallrev - är att betrakta som komplexa ekosystem, drivna av den energi som tillförs och flödar genom dem. Människor tenderar att skilja mellan strukturer som de uppfattar som rigida (som berg och kontinenter) och strukturer de uppfattar som flöden (som kulturer och språk). I själva verket handlar skillnaden enbart om hastighet. Städer kan ses som både långsamma flöden i form av stelnade strukturer (stadsdelar, vägar, byggnader, etc.) och snabbare, efemära flöden (idéer, människor, kapital, etc.). Där dessa flöden intensifieras och korsas skapas den mångfaldiga och kreativa turbulens vi uppfattar som stadsliv.

På Google Video kan du själv se filmen i sin helhet:

Nämnde Karl Palmås pratade efter filmvisningen tillsammans med Mats Rosengren, en av redaktörerna för Art Monitor nr 5/2008 tillika koordinator för forskningsprojektet Ingrepp. Kalles prat finns som pdf på hans blogg. Heiti Ernits, som var på plats, lät sig entusiasmeras och utropade på sin blogg "Yes, in my backyard!" (Yimby). Han lyfte också upp ett citat av Ilya Prigogine och Isabelle Stengler (ur Order out of chaos, 1984, på svenska som Ordning ur kaos: Människans nya dialog med naturen, 1985) som jag vill återge.

Jämviktsstrukturer kan ses som resultaten av en statistisk kompensation för de mikroskopiska elementens aktivitet (molekyler, atomer). Definitionsmässigt är de inerta på den globala nivån, och av denna anledning är de också "odödliga". När de en gång har bildats, kan de isoleras och fortleva hur länge som helt utan något ytterligare utbyte med omgivningen. När vi undersöker en biologisk cell eller en stad blir däremot situationen helt annorlunda. Dessa system är inte bara öppna, utan existerar helt enkelt just därför att de är öppna. De livnär sig på inflödet av materia och energi från omvärlden. Vi kan isolera en kristall, men städer och levande celler dör, om vi skär av de från omgivningen. De bildar en integrerad del av den värld som de får sin näring av, och de kan inte skildas från de flöden som de oavbrutet omvandlar. [min kursivering]

Johannes Åsberg, engagerad i nätverket YimbyGBG, gläds på sin blogg åt det nyväckta intresset för stadsplaneringsfrågor bland flera gröna - och särskilt den förändring i synsätt som han tycker sig se.

Istället för den romanticistiska 1800-talssynen på staden som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö (a la Morris) [vilket även är en vanlig tolkning av budskapet i filmen Koyaanisqatsi, min anm.] börjar man se staden för vad den är, en specifikt mänsklig ekologi. Målet blir då inte att till varje pris bryta sönder och plocka isär staden (för att göra den mer "naturlig"), utan istället att ta vara på och vårda den urbana organismen.

Johannes invänder bara mot uppfattningen att staden är en särskilt ömtålig ekologi. Man menar att man bör skilja på två typer av "urbanekologiska skikt": genotypen och fenotypen. Exemplet Andra Långgatan i Göteborg:

Andra Långgatans fenotyp förändras nämligen ständigt, det är inte alls samma gata som för tio år sedan. Nya butiker, gallerier, caféer, barer och restauranger öppnar ständigt och gamla försvinner. Människor kommer och går. Hur Andra Långgatan kommer att se ut om tio år, vilka ställen och människor som kommer att vara där då, kan vi inte veta. Det är OK. Ja, det är till och med bra.

Det intressanta med Andra Långgatan är inte dess fenotyp. Det som är själva grejen med Andra Långgatan och det som verkligen är värt att skydda är dess genotyp. Det är nämligen inte någon underlig slump att just den gatan är så levande. Det finns många gamla hus, vilket ger relativt låga hyror. Det finns många mindre lokaler, vilket skapar utrymme för många mindre verksamheter. Det är lätt att ta sig till, in i och genom området, vilket ger stort underlag för verksamheter. Det finns en blandning av funktioner (bostäder och lokaler för arbete/handel/nöjesliv), vilket ger folkliv på många tider av dygnet. Så länge denna genotyp finns där så kommer roliga fenotypiska effekter att uppstå.

Heiti håller i princip med, men skriver i sin replik också följande.

Frågan är om det går överhuvudtaget några gränser mellan det genotypiska kontra fenotypiska i ett neomaterialistiskt perspektiv. Hur staden konstitueras är en oerhört komplicerad och komplext fenomen – jag är övertygad om att det sker en ”dubbelartikulation” mellan en stads fenotyp och dess genotyp vilket gör processen än mer komplicerad och oförutsägbar.

Både Johannes och Heiti har goda poänger. Att platser som Andra Långgatan ständigt förändras är deras charm - bevarande har inget värde för bevarandets egen skull - men stadsomvandling är ett komplext fenomen. Vi får lov att återkomma till ämnet, men här liksom på andra områden framträder vikten av den deweysk-posthumanistiska tanken om "svärmens intelligens". I stadsplaneringsfrågor, liksom många andra frågor där graden av komplexitet är hög, är svärmens intelligens bättre än expertstyre.

***

Som jag berättat om tidigare var jag i höstas gästredaktör för en artikelserie i Fria Tidningen, på tema staden. Här följer samtliga artiklar i serien.

  1. Min inledning: "Staden i fokus", den 9 oktober 2008.
    Urbana centra har alltid haft en viktig roll i samhällsomvälvande processer. 2008 bor mer än hälften av världens befolkning i städer. I serien artiklar på tema staden ställs bland annat frågan om det är förutbestämt att stadens utveckling måste ske på ett visst sätt.
  2. "Alla sjunger I love you - refrängen Långgatorna och dess körsångare", den 9 oktober 2008.
    Joakim Forsemalm är forskare vid Göteborgs universitet och stadsomvandlingskonsult. Hans avhandling om maktprocesser i stadsomvandling heter Bodies, Bricks and Black Boxes: Power Practices in City Conversion och finns att köpa i den oberoende bokaffären Vänder sig om, på Andra Långgatan i Göteborg. Joakim Forsemalm skriver här om förändringarna av just dessa Långgator.
  3. "Vem får rätt till staden - medborgaren eller konsumenten?", den 14 oktober 2008.
    Catharina Thörn är forskare vid Göteborgs universitet, fil. dr i sociologi. Disputerade 2004 på avhandlingen Kvinnans plats(er). Bilder av hemlöshet och har diskuterat boende, hemlöshet, stadsplanering och det offentliga rummet i såväl akademiska som utomakademiska sammanhang. Har också deltagit i Dialog Södra Älvstranden och finns i redaktionen för tidskriften Ord & Bild.
  4. "Bygg tätare och mer innerstad", den 20 oktober 2008.
    Stockholm är en stad med problem, men också enorma möjligheter. Det råder en skriande bostadsbrist och bostadskostnaderna är bland de högsta i Europa. Infrastruktur och kollektivtrafik har sedan länge slutat hänga med i befolkningsökningen och är därför överbelastad. Segregationen är utbredd mellan innerstad och förort. Anders Gardebring, initiativtagare till nätverket Yimby i Stockholm, ställer frågan: Hur kunde det gå fel?
  5. "Bygg urbant och klimatsmart", den 28 oktober 2008.
    Stadsplaneringen har länge stått i skuggan av sitt mer extravaganta syskon, arkitekturen. Man har fördjupat sig i intrikata diskussioner om enskilda byggnaders volym, komposition och materialval, och alltför sällan uppmärksammat den övergripande strukturen, den helhet som byggnaderna skapar tillsammans. Man har så att säga inte sett staden för alla hus. Detta börjar dock sakta förändras, skriver Johannes Åsberg från nätverket YimbyGBG.
  6. "Stadsutglesning förvärrar växthuseffekten", den 2 november 2008.
    EU:s miljöbyrå har i en varnande rapport kallat fenomenet urban sprawl för Europas glömda utmaning, ett hot mot natur och kulturvärden och ett av de allvarligaste hindren i arbetet mot växthuseffekten. Fenomenet urban sprawl, på svenska stadsutglesning, berör oss och vår framtid. Jens Forsmark, fil.mag. i samhällsgeografi, är en fristående stadsbyggnadsdebattör som bland annat arbetat för Naturskyddsföreningen med hållbar stadsutveckling.
  7. "Den efterfossila staden - hot eller möjlighet?", den 10 november 2008.
    Allt fler människor i Sverige börjar ta hoten om sinande oljetillgångar och katastrofala klimatförändringar på allvar. Stort hopp står till tekniska lösningar. Men de kommer inte att räcka. Lena Jarlöv är arkitekt och forskare, tekn. dr och docent, tidigare vid Chalmers och Dalarnas forskningsråd i Falun. Lena är ”mamma” till Lövkojans koloniområde i Angered och ett liknande ”självbyggt” koloniområde, Klaras ängar i Kortedala. Hennes doktorsavhandling hette Boende och skaparglädje. Människans behov av skapande verksamhet - en försummad dimension i samhällsplaneringen (Chalmers 1982).
  8. "Stadskonkurrens skapar dysfunktionella städer", den 12 november 2008.
    Nittonhundratalets stadskonkurrens och stadsplanering har skapat dysfunktionella städer för alla. Hur ska vi skapa integration igen? Jan Wiklund är aktiv inom Alternativ Stad, en stadsmiljögrupp i Stockholm som bildades 1969 och sedan 1983 är en lokalförening av Miljöförbundet (numera Miljöförbundet Jordens Vänner). Alternativ Stad arrangerade 1971 den så kallade Almstriden, en civil olydnadsaktion för att stoppa byggandet av en galleria i Kungsträdgården. 1998 gav Alternativ Stad ut boken Ett hållbart Stockholm, om rättvist miljöutrymme, och 2004 kom Kampen om allmänningarna.
  9. "Staden är ditt vardagsrum" samt "Plantera stadens visioner", den 26 november 2008.
    Den moderna staden vimlar av icke-platser – ytor som tycks ha blivit över när andra ytor med mer tydliga funktioner definierats. Staden tillhör alla som bor i den, och att vi har mycket att vinna på att använda den på ett mer aktivt sätt diskuterar Pål Castell, Sara Danielsson och Ilona Stehn från nätverket Plantera staden.
  10. "Hemlösa som jobbar - livet på gatan i Paris", den 1 december 2008.
    I landet som uppfann mänskliga rättigheter saknar minst 100 000 människor tak över huvudet. Och här betyder inte bostadslöshet droger, mentalsjukdom och arbetslöshet. I Frankrike finns det helt enkelt inte plats för alla och en madrass på gatan kan hända den bäste. Tinda Lund-Tengby är frilansjournalist verksam i Paris. Hon har tidigare jobbat för bland annat Sveriges radio, Bohusläningen och Allt om resor, samt varit redaktör för tidskriften Vi mänskor.
  11. Min avslutning (med tips om läsning): "Det är vår rättighet att vara delaktiga", den 1 december 2008.

***

Uppdatering: Flaggar nu för artikelserien även på YimbyGBG:s webbplats.

***

Bloggkoll: Karin ser inte Pirate Bay-killarna som några hjältar, Catti slutar blogga på egen blogg, Lina lämnar Piratpartiet till förmån för De gröna, Zaida välkomnar Pirate Bay-grundaren Peter Sunde till De gröna, Evelina är skeptisk mot lotterier, Marie ser ett systemskifte på arbetsmarknaden, Maria skriver om jämställda löner i Nya Wermlands-Tidningen, Isobel kommenterar DN:s konspirationsteori om FRA-motståndet, liksom Emma och Johanna.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: stadsplanering, stadsutveckling, stadsbyggnad, Koyaanisqatsi, hopi, civilisationskritik, storstäder, flödesontologi, ekologi, ekologism, ekosystem, grön materialism, neomaterialism, Art Monitor, Yimby, Ilya Prigogine, Isabelle Stengler, kaosteori, YimbyGBG, William Morris, Arts and Crafts, ludditer, luddism, neoluddism, Andra Långgatan, genotyp, fenotyp, Fria Tidningen, Fria Tidningar, Göteborgs fria tidning, Stockholms fria tidning, neomaterialism

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

25 reaktioner på ”Urbana ekologier

  1. Marcus (478 comments)

    (Jag fortsätter diskussionen här, eftersom du samlade den, och inte hos de båda debattörerna. Och det är ju så bloggosfären funkar som bäst, för övrigt...)

    Det är en bra poäng att skilja mellan exemplet Andra långgatans mer långsiktiga förutsättningar och de olika uttryck dessa kan ta, men samtidigt: Ska vi börja förstå städer som ekologier, etc, så måste vi vara mer exakta i begreppsanvändningen. Gamla hus, mindre lokaler, tillgänglighet och blandning av funktioner är ju inte genotyper... De tre förstnämnda är snarare miljöfaktorer och det sistnämnda är ju bara den sammanlagda konsekvensen av fenotypisk varians - det som skulle förklaras.

    Jag vet att jag - med risk också för att framstå som petimetrig besserwisser - här invänder mot en effektiv och fyndig metafor, som gott och väl gör sitt jobb, men jag är en gång för alla neomaterialist och hävdar att staden är ett ekosystem, inte att man kan se det som ett ekosystem och applicera lite biologiska begrepp på den för att göra retorik. Det är viktigt, i alla fall för mig, att göra ekoanalysen på riktigt.

    Andra långgatans miljö främjar nischbildning, många fenotyper kan samexistera av dess ständiga inflöde av energimateria och därmed kan en genotypisk mångfald reproduceras. Det är dess ekologi.

    Vad Heiti menar när han säger att det inte går att göra en neomaterialistisk skillnad mellan geno- och fenotyp vet jag inte (självklart går det att göra en sådan skillnad, menar jag), däremot är det svårt att kvalitativt skilja mellan miljön Andra långgatan, som ju på en större spatiotemporal skala i sig är en (långsamt flödande) fenotyp, och de snabbare flöden som genomströmmar den. De olika flödeshastigheterna ger dessutom i sig upphov till konkreta former när de bryts mot varandra, men utan genotypisk inblandning.

    ---

    Än en gång grattis till dottern! Kul att du är tillbaka i bloggosfären.

    Svara
  2. Johannes (34 comments)

    @ marcus: Bra synpunkter! Och jag tycker inte du är tråkig... 🙂

    Vad som är den mest korrekta neomaterialistiska begreppsanvändningen är du definitivt mer lämpad att avgöra (jag är ju inte ens neomaterialist själv), jag bara byggde/kopierade vidare på ert speak för att testa.

    Jag vill bara påpeka att med "funktioner" så menar jag inte det jag kallar "de fenotypiska effekterna" utan just grundstrukturen. Att det finns folk som bor där beror på att det byggts bostäder där, att folk arbetar där beror på att det byggt arbetsplatser där etc. Lokalen med tillräcklig takhöjd för nöjesliv är funktionen, baren som öppnar i lokalen är effekten. Typ.

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    Gott, Johannes! Det skulle vara kul att ha Palmås/von Busch här i diskussionen. Det var ju de som satte igång den - som du och Heiti bygger på. Jag kan mycket väl argumentera på ett sätt som avvikar från deras...

    Hursomhelst vill jag också förtydliga lite: Jag vill inte hytta med pekpinnar om korrekt neomaterialistiskt språkbruk (så tråååkig är jag inte riktigt 😉 ), utan vara tydligare/exaktare med på vilket sätt staden (eller Andra långgatan då) är en ekologi. Att beskriva husens och det geografiska lägets grundstruktur som en genotyp blir helt enkelt fel, om man med ett sådant ordval vill visa på något slags likhet mellan bioekologiska och urbanekologiska processer. Det är med andra ord den biologiska begreppsanvändningen jag vill vara mer trogen, inte den neomaterialistiska.

    Det som är spännande (för mig) med exempelvis korrelationen takhöjd-danshak (båda sedda som fenotyper...) är att form uppstår när flöden av olika hastigheter interagerar, som i sedimenteringen av sandsten med den dubbla artikulation som Heiti nämnde.

    Svara
  4. Johannes (34 comments)

    @ marcus: Ja, du har säkert rätt som vanligt 🙂

    Men om man tänker sig 2Lång som en organism (eller vad skulle ni kalla det - assemblage?) så borde väl den generativa strukturen vara just det jag kallar genotyp, alltså husen, gatorna etc? Det som skiljer är kanske på vilken nivå (mikro/meso/makro) vi identifierar ekosystemet. Eller tänker jag fel här? Kan ett djur vara ett ekosystem för en parasit tex? Kan ett solsystem vara ett ekosystem för en planet?

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    Hey hey, ta mig inte för allvarligt nu... 🙂

    Ett värddjur kan säkert betraktas som ett helt ekosystem för en parasit (men de brukar ha en mycket komplicerad livscykel, så kanske går det inte att reducera så långt i något verkligt fall). Däremot bör man nog akta sig för att betrakta värddjur-parasit-sammansättningen ("-assemblaget") som en organismisk helhet, på samma sätt och av samma anledning som man ska vara försiktig med att upphöja 2Lång eller hela Göteborg till en organism. Jag medger gärna att gränser alltid är flytande (var går exempelvis organism-gränsen mellan de nyttiga bakterier som bor i alla våras magar och bidrar till den livsviktiga matsmältningen, och oss? Eller i geting-orkidé-sammansättningen, för den som kan sin Deleuze...), men min försiktighet handlar snarare om till vilken metaforisk ordning "organism-ismen" låser tanken: Den får oss att fastna vid helheter som tvingar sig på delarna och dikterar dem (som om varje byggnad, och varje bar, bostad etc fanns till för 2Lång:s skull), och vi förlorar den faktiska tillblivelsen ur sikte.

    Gener och memer är ju replikanter; deras mest distinkta egenskap är att att de kan och ständigt replikeras (reproduceras). Byggnader i en viss stadsdel reproduceras inte, däremot kan den stadsplan som utmärker 2Lång reproduceras: Och där har du din genotyp.

    Skulle det kunna funka också för dig?

    Svara
  6. Johannes (34 comments)

    @ marcus: Yes! It works for me 🙂
    Tack för klarläggandet.

    Så för att återkoppla till de "ömtåliga" ekologierna, så är det "planen"/"ritningen" man ska vara försiktig med, inte de specifika husen/gatorna etc.

    Svara
  7. Kalle P (46 comments)

    Oerhört lyckat - roligt att hela staden-som-ekologi-grejen har blivit en bra diskussion. Vi får bygga vidare - tror inte minst att vi miljöpartiklar kan hitta på lite nya listiga sätt att se på politiken kring staden.

    Svara
  8. Marcus (478 comments)

    Jo, så kan man se det. Och fundera i anslutning till det över varför en typ av levandegörande stadsplaner (som 2Långs) inte reproduceras, medan en helt dödfödd plan (exempelvis gågatan med H&M, KappAhl, Din Sko etc) reproduceras all over the place?

    Den selektionsmekanism som återverkar på stadsplaner är uppenbarligen sjuk... Hur ändrar vi på det?

    Svara
  9. Johannes (34 comments)

    @ marcus: Den selektionsmekanismen etablerades av vissa politiska/ekonomiska intressen (bla bilindustrin) och upprätthålls delvis genom ideologisk indoktrinering.

    Ett sätt att ändra på det, som vi i Yimby håller på med, är genom "mer korrekta beskrivningar" (som du kallat det vid något tidigare tillfälle). Alltså genom att visa att den etablerade urbana eugeniken inte skapar de "levbara ekologier" som eftersträvas.

    Alltså ganska enkelt - är målet en tät, levande blandstad ska man inte riva täta, levande blandstadskvarter och bygga p-garage istället. För att ta ett aktuellt exempel...

    Svara
  10. Heiti Ernits (67 comments)

    Kul inlägg och kul diskussion; jag känner att det egentligen skulle krävas ett egen inlägg som svar, men jag försöker med en kommentar.

    @Marcus (10:06)

    Poängen är att det just är ett ekosystem på riktigt – och inte på något sätt metaforiskt- jag vet inte om det går att göra analogin mellan fågelboet och människans artefakter (dålig jämförelse jag vet). Ekosystem skulle ju kunna definieras som ett system av ömsesidiga relationer och beroenden mellan aktanter och mellan aktanter och deras omgivning. (t.ex. menar Gregory Bateson att den samtida ekologin [1980-tal, men gäller nog fortfarande] ’felar’ genom att lägga alldeles för stor vikt vid energiutbyte och för lite vid informationsutbyte, vilket är en rätt intressant insikt)

    Däremot tycks det mig att det inte är någon skillnad, förutom som en nivå av beskrivning på feno- och genotyp i det neomateriella perspektivet – begreppen är ju enbart mänskliga konstruktioner inom det rådande biologiska paradigmet; allt handlar ju om vilka ontologiska och epistemologiska antaganden man gör.

    Jag har hittat lite mer stöd för min ståndpunkt på sista tiden – bland annat via Gregory Bateson (samt via bio- och ekosemiotiken):

    Gregory Bateson skriver (1988:122) – ” Jag upphör inte att förvånas över det lättsinniga sätt på vilket vetenskapsmän hävdar att en viss egenskap hos en organism kan förklaras genom att hänvisa till antigen omgivningen eller genotypen. […] det är just i förhållandet mellan de två systemen som de problem uppstår som får mig att tveka inför att tillskriva någon given egenskap det ena eller det andra systemet” – sen gör Bateson en omfattande genomgång där slår fast att det inte råder några tydliga ”det ena” eller ”det andra” när det t.ex. gäller organismens utveckling – de är ömsesidigt konstituerade: påverkan sker ömsesidigt åt båda riktningar, som hans dotter skriver i förordet till (Steps to an ecology of mind): ” […] and all of them are expressed in a complex dance with the surrounding environment, air and earth and other organisms”.

    (Så det verkar ju stämma överens med ”dubbelartikulationstanken” – har för mig att Kalle skriver någonting om en dubbelartikulation mellan den expressiva/diskursiva formationen och den materiella när det gäller Deleuze och Guattari– kanske en liknande tanke.)

    Hmmm…så ja, det kanske åligger en beskrivande skillnad mellan feno- och genotyp, däremot kan inte enbart ”det ena” eller ”det andra” användas för att beskriva tillblivelseprocessen (”becoming”) för själva Andra Långgatan.

    Jag tror att vi får återkomma till detta (är lite extra mosig i bollen idag).
    Skall också försöka samla tankarna om eko- och biosemiotiken som ju är oerhört viktiga för detta synsätt

    Bateson, G 1988 "Där änglar är rädda att gå"

    Svara
  11. Marcus (478 comments)

    Bra, Heiti. Jag tror att jag förstår mer vad du menade. Och jag behöver väl knappt lägga till att jag varken är geno- eller envirocentrist vad gäller beteenden, egenskaper etc - jag och Greg B är like this! 🙂 - men för den sakens skull upphör ju inte den kvalitativa skillnaden mellan genotyp och fenotyp. Det vara bara det jag var ute efter.

    Någon gång - då det är on topic - får vi nog ta och diskutera dubbelartikulation... Det känns inte som att vi förstår begreppet på alls samma sätt.

    Svara
  12. Heiti Ernits (67 comments)

    Absolut - jag känner att jag kanske har gjort en "egen" tolkning av begreppet; det är ju egentligen en språkfilosofisk term - och används också inom semiotiken. Men jag har en känsla av att D&G har lyft in begreppet som ett verktyg för att förstå vissa kommunikativa skeenden.

    "They view strata as “double articulations,” first as production of content, or the capture and sorting of elementary particles into
    homogeneous layers; then as expression, or the establishment of functional relations
    between layers"

    Sant, det kvalitativa skillnaden finns nog där - men enbart i "Creatura" för att använda sig av en term som Bateson snodde av Jung.

    http://books.google.se/books?id=HewJbnQmn1gC&pg=PA462&lpg=PA462&dq=Pleroma+Creatura&source=bl&ots=uJqtR5RyRn&sig=wZYGm8n_WD5EqpkUwInFEyxsDog&hl=sv&ei=_0iwSfKKJI-N_gar6-S-BA&sa=X&oi=book_result&resnum=4&ct=result

    Svara
  13. Heiti Ernits (67 comments)

    Nej nej. inga sådana förebråelser, jag tyckte att namnet klingade hyfsat unikt och jag antog att du hade kopplingar till högskolan bara --
    🙂

    Svara

Kommentera