Som Karl Palmås tipsar om på sin blogg 99, our 68 skriver statsvetaren Svend Dahl i senaste numret av magasinet Neo (pdf) om hur Miljöpartiet håller på att bli populärt bland urbana liberaler.
Artikeln tangerar med andra ord min tes om MP-sympatisörer från ett tidigare inlägg.
Med statsvetarna Ulf Bjerelds och Marie Demkers uttryck skulle vi kunna säga att det till stor del handlar om ”världsförbättrande fria logotyper”, en del av vad sociologen Richard Florida kallar ”den kreativa klassen”.
Dessvärre finns här i Göteborg ett exempel på hur MP agerat på ett sätt som kan vara komprometterande i dessa sympatisörers ögon. Svend Dahl avslutar sin artikel.
Är det kanske så att miljöpartiet i sin iver att visa sig regeringsdugliga är redo att kompromissa bort både liberalism och miljöhänsyn?
Kommunalpolitiken i Göteborg kan fungera som ett varnande exempel. Här har miljöpartiet gått med på att riva delar av stadsdelen Gårda i centrala Göteborg för att möta socialdemokraternas krav på ett nytt parkeringshus för mässan. Nu är det i och för sig inte samma sak att förhandla med historiens svagaste S-ledare, Mona Sahlin, som att samarbeta med en av de starkaste S-avdelningarna i landet.
Men om Gårdafrågan är en vägvisare för hur miljöpartiet kommer att agera i regeringsställning är det lätt att bli pessimist. Då riskerar miljöpartiet att 2010 års version av centerpartiet. Alltså det parti som lockade liberala väljare, bara för att strax därefter göra dem besvikna.
Det kan vara på sin plats med en rekapitulation. Diskussionen handlar om den ganska nedgångna men kulturhistoriskt värdefulla stadsdelen Gårda. Stiftelsen Svenska Mässans VD Lennart Mankert och styrelseordförande Roger Holtback vill riva 20 landshövdingehus – det sista som återstår av ursprungligen närmare 160 stycken fastigheter som utgjorde bostadsbeståndet i arbetarstadsdelen Gårda – för att ge plats åt ett parkeringsgarage som Svenska Mässan säger sig behöva för att kunna utvidga sin verksamhet. (Svenska Mässan är en del av Göteborgs stads satsning på att etablera sig som evenemangsstad och är lokalen för bland annat Bok & Bibliotek.) Trots att man exempelvis kunde bygga ut nöjesfältet Lisebergs parkering istället för att bygga ett nytt parkeringshus där det i dag finns kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som bör kunna rustas upp, så har byggnadsnämndens ordförande Mats Arnsmar (S) uttalat sitt stöd för Mankerts och Holtbacks förslag.

Landshövdingekvarter från 1920-talet - billiga hyresrätter och lokaler i gatuplan. Stadsbyggnadskontoret vill riva och ersätta med parkeringsgarage.
Det som håller på att drabba Gårda hade kanske inte kunnat hända om det inte vore för den så kallade Göteborgsandan. Björn Sandmark, chef för kulturförvaltningen (och för övrigt har en blogg), skriver om detta fenomen som någonting positivt.
Det finns många åsikter om vad Göteborgsandan är, och de förändras över tiden. Den vanligaste tolkningen i dag är kanske en sorts nätverksbyggande över institutions- och myndighetsgränserna med stadens bästa för ögonen [sic!].
Under de senaste decennierna har den ofta blivit ihopkopplad med den politik som Göran Johansson bedrivit, som i ett nationellt perspektiv möjligen varit mindre partitrogen och mer haft Göteborgs bästa för ögonen [sic!]. En annan framgångsrik företrädare är Göteborg & Co, som satt staden på världskartan för stora evenemang.
En alternativ tolkning av fenomenet ”Göteborgsandan” är att det är ett slags falskt konsensus som lägger en våt filt över all offentlig debatt, hämmande för pluralism och kreativitet. Vilka det är som vet vad som är ”Göteborgs bästa” begränsar sig nämligen till en exklusiv grupp människor, företrädesvis gubbar, vilket statsvetaren Johan Karlsson visat i ett par inlägg på sin blogg Mothugg. Motsatsen till vad redan John Dewey konstaterade om demokrati: En brokig mångfald människor är bättre problemlösare än en liten klick likasinnade.
I den här soppan har Miljöpartiet klampat rakt ut. Trots att Socialdemokraterna inte kan driva igenom rivningen av Gårda utan stöd från MP och Vänsterpartiet, eftersom de borgerliga partierna i kommunfullmäktige har andra planer, har företrädarna för MP av någon anledning valt att lägga sig helt platt för det stora partiet. Kommunalrådet Kia Andreasson hävdar – efter lång en tids tystnad - att MP fått igenom att huvuddelen av husen ska sparas (vilket också ska vara partiets budskap utåt), men just dessa hus har aldrig varit hotade av rivning. Om MP inte fått någonting annat i utbyte för stödet är det en väldigt dålig deal. Mer i linje med MP:s ideologi skulle vara att driva ett förslag för stadsdelen liknande det yttrande som lämnades av nätverket YimbyGBG, liksom att göra Gårda till ett kreativt centrum – som nätverkets Johannes Åsberg skrev på GP debatt tillsammans med Gårdakonstnären Malin Bellman och Chalmersforskaren (och MP-medlemmen) Karl Palmås.
Ett av argumenten för rivning, förutom att Svenska Mässan vill åt utrymmet, är att luftkvaliteten så nära E6:an är undermålig. Men där mätaren satts upp är det ingen som bor, och förslaget från YimbyGBG skulle avsevärt förbättra luftkvaliteten i boendeområdet. Ett annat argument är att de rivningshotade landshövdingehusen är så nedgångna att de inte duger som bostäder. Men det stämmer inte, enligt Svenska byggnadsvårdsföreningen såväl som de boende i området. Det som framför allt behövs är en renovering av exteriören. Kia Andreassons försvarstal om att det inte är någon idé att kämpa mot rivningen om man inte har någon plan för upprustning är med andra ord ganska tunt. Det ligger något i hennes kritik av hur Göteborgs fastighetskontor länge låtit området förfalla, men det behövs ingen totalsanering likt rivningarna av Klarakvarteren i Stockholm för att göra något åt det.
Partisekreterare Agneta Börjessons beskrivning av miljöpartisten som en ung människa, företrädesvis en kvinna, med ”en positiv attityd till stan” klingar lite falskt med rivningarna av Gårda som resonansbotten. Jag är övertygad om att en närmare utredning skulle ge beskedet att medlemmarna inte vill ha överenskommelsen med S i Göteborg. Gröna föredrar en kreativ stadsdel framför ännu en eftergift för bilismen. Jag anar dessutom ett bland gröna förändrat förhållningssätt till staden. Man har, likt Douglas Foy och Robert Healy i Massachusetts, börjat inse att städer inte per definition är miljöskadliga. Fram växer ett sätt att se på dessa beboeliga cirkulationer – fokuspunkter för flöden av människor, idéer, kapital, etc. – som mentala, socioekonomiska och geobiologiska ekologier. Till det spåret ska vi återvända i kommande inlägg på temat ”urbana ekologier”.
Läs också
- Stadsbyggnadskontorets programsamråd för del av södra Gårda inom stadsdelen Gårda (om nuvarande planer för området)
- Svensk byggnadsvårdsförening, Byggnadskultur nr 3/2008: ”Kvarteret i Gårda fick stå kvar” (om Gårdaplaner för tio år sedan)
(Tack, Eva Obenius, för tipsen.)
Inkommande söktermer
- urbana ekologier



2012
Pingback: Miljöpartiet går på Yimbys linje | Mothugg
Pingback: 99, our 68 » fp vill inte bygga parkeringshus i Gårda