Staten, kapitalet och kriget

Intressant artikel. Som varande pacifist och medlem i Svenska Freds så delar jag mycket av dina tankar kring detta. Imponerande att du även fick med en liten kommentar kring nattväktarstaten. Då vill jag bara nämna att alla dessa decentraliserade system som du nämner (och förordar?) kan man fritt fram få experimentera med i nattväktarstaten. =)

—
Jag betvivlar inte att en nattväktarstat skulle tillåta ekonomisk experimentalism (förutsatt att lagstiftningen kring ägandet inte är alltför rigid – dvs att den inte gynnar storföretag framför mindre ekonomiska sammanslutningar). Men jag ifrågasätter nattväktarstaten som ideal utifrån ett demokratiperspektiv. /Jimmy

Jag tycker du blandar friskt. På vilket sätt skiljer sig din militanta socialism från nattväktarstaten? Skulle Saltsjöbads Sverige vara den nyliberala drömmen? Egentligen har jag inget som helst att invända i det du skriver förutom definitionerna. I jämförelse länderna emellan så har USA fått fram väldigt många fler livskraftiga företag utan hjälp från staten i jämförelse med t.ex Europa. Där väl i princip varje lands industri kan sägas vara en del av respektive lands militärindustriella komplex, vare sig det gäller Sverige, Tyskland eller Frankrike. I det fallet måste Europa anses vara extremen och USA en nyansering.

När inte militären fungerat som kund så har man försökt att kopiera systemet. Quaero, ett av många mycket humoristiska fransk-tyska projekt är väl egentligen ganska talande i det här fallet.

Nyliberalismen känns som en ganska död häst att piska, även om det i många kretsar gapas om nyliberalism så fort det talas om liberaliseringar. Men i det här fallet förstår jag inte hur nyliberalismen lyckats bli boven.

—
Jag förstår inte riktigt vad det är du invänder mot. Mitt inlägg är inte i främst en kritik av nyliberalismen, även om nattväktarstaten får en släng av sleven, utan snarare en kritik av statcentrerad socialdemokrati. Och jag förespråkar inte militant socialism. Att jag nämnde det uttrycket var ett retoriskt grepp. Ungefär så här:
1) Det är viktigt att se hur det svenska välfärdsbygget, liksom storföretagen, har militära kopplingar. Samma sak i de flesta länder, inkl USA.
2) Är då alternativet militant socialism, som istället för nationalstater talar om samhällsklasser i krig? (Ungefär som Lenin, Mao eller Che Guevara.)
Nej. Alternativet är snarare:
3) Att bryta mot stela hierarkier och militärt inflytande över politik och ekonomi genom att experimentera med alternativa ekonomiska modeller.
Och du som läst ett tidigare inlägg vet väl att jag inte tycker att boven alltid är nyliberalism? /Jimmy

Jag har inte hört begreppet nattväktarstaten förut, men antar att det syftar på Nozicks tankar kring total frihet i boken Anarki, stat och utopi som står i bokhyllan min och väntar på att bli läst. Jag får hålla med Marcus ovan att jag inte ser konflikten mellan demokrati och nattväktarstat, snarare måste målet med staten vara att dess inblandning i människors liv och gärningar som inte skadar någon annan att den avvecklar sig själv så långt som möjligt. Att tillåta bazaarlivet i allt större grad. Jag gillade kortfilmen förresten.

—
Yes. Jag är i mina stunder av anarkistisk idealism inte någon större vän av statsapparaten. Men jag inser på något sätt att i en värld som inte är perfekt är den nödvändig. Och då har jag svårt att se hur en nattväktarstat – där demokratins betydelse är högst tveksam, eftersom dess enda uppgift är att administrera polis, domstolar och militär – kan vara en tillräckligt bra kompromiss.
Men jag lägger gärna ett proaktivt fokus på basarlivet hellre än att reaktivt gå runt och gasta om nyliberalism. /Jimmy

”Men jag ifrågasätter nattväktarstaten som ideal utifrån ett demokratiperspektiv”

Jo, i sak har du rätt. Anhängare av nattväktarstaten anser helt enkelt inte att majoritetsbeslut är en moralisk metod för att avgöra vissa frågor. Men jag förmodar att även du vill se en begränsning av vilka frågor som ska avgöras med majoritetsbeslut? Det brukar nästan alla.