Stadspolitik bortom gentrifieringskritiken

Av den 25 oktober, 2012

Tidningen Brand, grundad 1898 och med anarkistisk linje, hade för en tid sedan ett temanummer om staden. En artikel om gentrifiering är särskilt intressant, för att den pekar bortom den sedvanliga kritiken av detta fenomen.

För några år sedan diskuterades städer, stadspolitik och urbanekologi en hel del här på bloggen. Det var ett tema som jag i början av 2010 var ganska trött på. Sedan dess har det hänt en del i världen utanför. Några böcker har släppts - senast Ola Anderssons Vykort från Utopia (2012), innan dess Per Wirténs Där jag kommer från (2010) om förorten och Björn Elmbrants Stockholmskärlek (2010) om Hjalmar Mehr. Och bland annat på bloggen Sociologisuget har fenomenet gentrifiering diskuterats.

Ett par hipsters som kanske pratar gentrifiering.

En stor del av kritiken av gentrifiering upptas dessvärre av beklagan över att gamla stadsdelars "autentiska" karaktär försvinner när medelklassen flyttar in i takt med att stadsdelarna blir trendiga. Förslagen om hur segregation ska vändas till sammanhållning lyser med sin frånvaro.

I ljuset av detta var det kul att läsa en artikel ur anarkistiska tidningen Brand, "Gentrifiering bortom cappuccinon". Nog för att det handlar en del om hur gamla arbetarkvarter blir trendiga och medelklassiga - inget fel i den kritiken i och för sig - men fokus vänds från blott beklagan över fenomenet till hur den processen på ett ganska konkret sätt skapar ett nytt slags politiskt subjekt. När trendighet höjer boendekostnaderna (eller snarare kostnaden för att köpa en bostadsrätt) är det en del invånare som inte längre har råd att flytta inom stadsdelen (eller får ökade incitament att ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt och sälja den för att flytta ut). Och det är ju trist. En ökad andel bostadsrätter gör att stadsdelens politiska subjekt, på aggregerad nivå, upptas allt mer av revirtänkande och bevakande av status. Bostaden, och stadsdelen som sådan, blir till en krasst ekonomisk investering. Grannskapet präglas av enskildas egenintressen mer än av gemenskap och solidaritet. Det påverkar förstås också partipolitiska sympatier.

Den nödvändiga stadspolitiken

Artikeln i Brand pekar ut de konkreta politiska skeenden som ligger bakom gentrifieringen. Där skisseras också en möjlig politik för förändring av det rådande.

Att mota gentrifieringen i grind kräver nog mindre tv-mässiga saker än att krossa rutor och bränna bilar. En välfungerande allmännytta, med hyresregleringar, offentligt ägande och kollektivt förhandlade hyror, är förmodligen en nödvändighet och ett första steg för att motverka kapitalackumulationen på bostadsmarknaden. Men lika nödvändigt tror jag det är att förstå och förändra stadens rumsliga utbredning. Många – kanske alla? – städer är uppbyggda kring en väldigt stark åtskillnad mellan centrum och periferi. Detta innebär, bland mycket annat, tråkigheter som långa pendlingsavstånd och att den attraktiva marken är väldigt begränsad, vilket ger bostadskapitalet ett guldläge: exploatera centrum stenhårt och skit i periferin. Precis så ser det ut i många städer idag, trots stor bostadsbrist så satsas de flesta resurserna på att omvandla innerstaden istället för att bygga ut ytterstaden. Genom att skapa en flerkärnig stad med många centrum så kan trycket, och i förlängningen vinstmarginalerna, minskas i innerstaden.

Kort sagt behövs det en progressiv stadspolitik. Johannes Åsberg, socialdemokrat och samordnare för nätverket Yimby i Göteborg, har skrivit en del om detta. Bland annat på egna bloggen, genom en rapport för Arenagruppen, ett kapitel i S-studenters 10-talsprogrammet och en artikel i antologin Den grå vågen (red. Katrine Kielos, 2009). I sin rapport En progressiv och radikal stadspolitik (2010) skriver Johannes inledningsvis om själva begreppet stadspolitik att det betecknar en företeelse som funnits och diskuterats en längre tid, men utan ett namn på det. Däremot har begreppet stadsplanering funnits länge, det man kallat motsvarigheten inom förvaltningen - som för att dölja de ideologiska konfliktlinjerna bakom en rent teknisk, rationalistisk och administrativ vokabulär - och med en parallell till att vi har ett begrepp som politisk ekonomi för att vi inser att all ekonomi har sociala och ideologiska dimensioner poängterar Johannes att det inte finns någon stadsplanering som inte är politisk.

Några kortare reflektioner

Det finns några punkter som jag tycker är intressanta att lyfta fram.

  • Den modernistiska stadsplaneringen, funktionalismen, hade sina glansdagar från trettiotalet fram till sjuttiotalets krisår. Alltså parallellt med socialdemokratins rekordår. Men funktionalismen är inte specifikt socialdemokratisk, utan kunde förenas också med fascismen i Italien och kapitalismen i USA. När nu den tiden sedan länge ligger bakom oss bör vi vara beredda att utforma en socialdemokratisk stadspolitik för vår tid.
  • Också den sociala bostadspolitiken stod på sin höjdpunkt fram till sjuttiotalskriserna. Det var en era då stor tilltro sattes till möjligheterna till politisk samhällsplanering, vare sig det gällde ekonomins eller socialpolitikens domäner. Sedan retirerade man också från detta, delvis för att det fanns brister som blev allt mer uppenbara. Men själva viljan att ta bostadsmarknadens sociala aspekter på allvar bör inspirera till policyutveckling i dag.
  • För tvåhundra år sedan bodde 80-90 procent av världens befolkning på landsbygden. I dag är siffran lägre än 50 procent, och i vissa delar av världen lägre än 20 procent. Urbanisering är intimt förknippad med strukturomvandling, och som sociologen Manuel Castells visat går de djupa klyftorna i dag inte så mycket mellan stad och landsbygd som de går genom städerna. Där finns öarna av makt, rikedom och hög teknisk kunskapsnivå - och de svarta hålen av maktlöshet, okunnighet och rikedom. Där finns dynamiken och konflikterna. Det bör vara utgångspunkten för en socialdemokratisk struktur- och socialpolitik för 2000-talet.

Nu har diskussionen bara börjat.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar som skriver om allmännyttan, autenticitet, bostadsrätt, Brand, förorten, funktionalism, gentrifiering, Hjalmar Mehr, Johannes Åsberg, Ola Andersson, segregation, stadspolitik, urbanisering, Yimby

Kommentera!

Kommentera