Frågan väcktes av Andreas K, som i en kommentar till mitt tidigare inlägg om De gröna och vänstern lyfte fram ett exempel från Göteborg där mp gjort upp med s om skattesänkningar. Vänsterpartiet avbröt istället samarbetet.
Anders Wallner skrev nyligen på sin blogg om ”utspelet” (jag gillar inte det ordet) på DN Debatt från De grönas ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson och ena språkrör Peter Eriksson. Anders påpekade att en av ingredienserna i receptet för grön skattepolitik är ”inget egenvärde i högt skattetryck”. Jag tycker att det är lite av en halmdockeretorik. Vem ser ett egenvärde i högt skattetryck? Gör Vänsterpartiet det – de som ifrågasätter bland annat budgetlagens utgiftstak och föreslår 200 000 nya jobb i offentlig sektor? Knappast. Storleken på skattetrycket är avhängigt vad man vill göra med pengarna. (Sedan kvarstår givetvis frågan huruvida medborgarna tycker att de får vad de vill ha för sina skattepengar. Därav olika partisympatier.)
500 kr högre lön för lågavlönade, eller 40-100 kr mer för alla?
Samarbetet mellan s, v och mp i Göteborg avbröts i maj förra året. Det rapporterade SR Göteborg, GP, DN och SvD. Jag har lite svårt att förstå det politiska spelet kring händelsen, men ska försöka sammanfatta: Samarbetet mellan s, v och mp om att styra i Göteborg inleddes redan 1994, men det har varit skakigt. Mp var oeniga med s och v angående privatskolor (förlåt, friskolor) under mandatperioden 1998-2002. Både 2002 och 2006 förhandlade mp med såväl s som de borgerliga, men samarbetet mellan s och mp verkar ha blivit allt tajtare medan v tycks ha glidit ifrån allt mer. Droppen kom när s ville sänka skatten med 25 öre, sedan 200 miljoner blivit över i kommunens budget. Som Johan Ehrenberg skrev i ETC blir det 40 kr/mån extra i plånboken för en låginkomsttagare och 100 kr/mån för en höginkomsttagare. Mp gick med på uppgörelsen, men v hade hellre velat satsa de 200 miljonerna bland annat på lönehöjningar för lågavlönade kvinnor inom den offentliga sektorn med 500 kr/mån. Därför bröt v samarbetet och 40 vänsterpartister lämnade sina uppdrag. Gällande budgetprioritering håller jag här helt med v.
Faktum är att 40-100 kr/mån är så lite pengar att jag nästan har svårt att tro att s och mp hellre gjorde den skattesänkningen än höjde lönen för offentliganställda. På webbplatsen för v i Göteborg finns en redogörelse från presskonferenserna kring det avbrutna samarbetet. Den redogörelsen är möjligen partisk, men det framhålls hur kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson (s) prioriterat att hålla ett löfte från 1995, då skatten höjdes med en krona och en återställare utlovades när utrymme uppstod. Kommunalrådet Kia Andreasson (mp) betonade att skatten inte är ett mål i sig. Jag undrar vad hon menade med det. Anders Svensson bloggade om brytningen när det begav sig, och han såg hela saken som ett spel för gallerierna. 40-100 kr/mån mer i plånboken är för lite pengar att bråka om – men att kommunens ekonomi är dålig, som v påstår, stämmer inte heller. Samtidigt är den budget som mp föreslog för 2008 vettig, men på tok för otillräcklig. Om skatten verkligen inte är ett mål i sig hade de 200 miljonerna behövt satsas på annat än en futtig skattesänkning. Jag tror att s såg skattesänkningen som viktig ur prestigehänsyn, medan mp ansåg att samarbetet med s var det viktiga.
Var 25 öres skattesänkningar värda ett avbrutet samarbete?
Trettio vänsterpartister höll inte med sin distriktsstyrelse, och skrev på GP Debatt att det var fel att avbryta samarbetet med s och mp. De betonade att,
Budgeten innehåller många av de satsningar som vänsterpartiet kontinuerligt drivit i kommunalpolitiken såsom förbättringar inom kollektivtrafik, förskola, skola och i jämställdhetsarbetet. Därefter lyfte socialdemokraterna in frågan om en skattesänkning på 25 öre, som sedan kunde ha blivit endast en 10-öring om vi godkänt förslaget. Vi gillar inte förslaget till skattesänkning, men vi väger detta mot det sakliga innehållet i budgetförslaget.
Och vidare att,
Vi skall inte underskatta oss själva. Vårt arbete i kommunala nämnder och styrelser påverkar folks vardag. Vårt arbete för att behålla en bra offentlig skola, barnomsorg och äldreomsorg med hög kvalité är viktigt och många göteborgare har röstat på oss av det skälet. Vi anser inte att dessa frågor på något sätt skulle skötas bättre av andra partier. Tvärtom lämnar vi fältet öppet för idéer om utförsäljning och ett köpa-sälj-system inom kommunen.
På detta inlägg svarade Vänsterpartiet Göteborg bland annat följande.
Av debattartikeln får man intrycket av att vänsterpartiet av princip säger nej till skattesänkning. För oss är dock skatter ett medel att nå politiska mål, inte ett mål i sig. Därför var vi inför budgeten 2002 med om att sänka skatten med 25 öre, ett beslut som många sedan ångrade. Under de följande åren fick vi vara med om att ta beslut om kraftiga nedskärningar i välfärden. Vi ställde vid dessa förhandlingar krav på att återställa skattesänkningen utan att få gehör av samarbetspartierna. Vi lärde oss av detta att det är lättare att sänka skatten, betydligt svårare att åter höja när pengarna inte räcker till för att försvara välfärden.
Och i en debattartikel i Göteborgs Fria Tidning skrev Marlene Svensson, stadssekreterare Vänsterpartiet Göteborg, och Andreas Kotsadam, doktorand i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Den svenska välfärdsmodellen har utmärkt sig genom en stor mängd offentliga tjänster till alla medborgare som finansieras via skatter. Just att alla får del av dessa tjänster skiljer sig från till exempel Tyskland där rättigheter har varit mer knutna till arbetet via facket. I Sverige har man haft samma rättigheter oavsett om man har arbete eller inte. Principen är också viktig ur ett genusperspektiv. Skattesystemet bidrar till att de disponibla inkomsterna är jämnare fördelade mellan könen än förvärvsinkomster.
Intressant nog var Lars Ohly kritisk till att samarbetet avbröts. Statsvetaren Mikael Gilljam var lika frågande, och på GP Debatt spekulerade han kring att syftet med brytningen var tvåfaldigt: Det är lättare att skapa inre enighet i ett parti när det är i opposition (i enlighet med någon variant av Simmels lag). Och, kanske mer intressant, när Göran Johansson så småningom avgår kommer socialdemokraterna i Göteborg troligen vara kraftigt försvagade. V kan då, genom sitt försvar av ”den svenska välfärdsmodellen”, ha goda möjligheter att rycka åt sig en hel del vänsterväljare som annars röstar på s.
Är mp ett skattesänkarparti?
Bland vänsterpartister i Göteborg finner man alltså två huvudsakliga ståndpunkter. Som jag uppfattar det anser båda att skattenivån är medel snarare än mål. Det finns inget egenvärde i höga skatter, inte heller i skattesänkningar, utan det viktiga är vad man kan göra med pengarna. För distriktsstyrelsen är principen att försvara ”den svenska välfärdsmodellen” tillräckligt viktig för att offra det inflytande samarbetet med s ger, och troligen kan detta också löna sig i längden. De vänsterpartister som opponerade sig tycker att samarbetet ger så mycket inflytande att några futtiga 25 öre inte ska vara något att bråka om. Frågan är var mp står i frågan.
Det är inte särskilt sannolikt att mp kan rycka åt sig vänsterväljare från s. Det scenariot är ute ur bilden. Men tycker Miljöpartiet Göteborg att ”den svenska välfärdsmodellen” är viktig att försvara? I Politiskt handlingsprogram Göteborg 2006-2010, avsnittet ”Ekonomi” kan man läsa bland annat följande.
Samhället ska överbrygga ekonomiska klyftor genom att ha en stark offentligt finansierad sektor, där vård, skola och omsorg ingår som viktiga beståndsdelar. Ett dilemma för kommunal och statlig verksamhet är att lönenivåerna för dess anställda rimligtvis måste ligga i linje med löneutvecklingen på den privata arbetsmarknaden. Samtidigt så är offentliga sektorns tjänstebaserade service svårare att effektivisera. I förlängningen leder detta till att allt mer av skatteintäkterna behövs enbart för att betala lönerna i offentlig service. Parallellt med denna utveckling har vi som medborgare allt större krav på vad den offentliga sektorn ska ansvara för.
På ett ungefär är det alltså samma sak som Vänsterpartiet Göteborg anser. Min slutsats av det citerade stycket är att skatteintäkter behövs för att hålla lönerna i nivå med den privata sektorn (vilket de i dag inte är), samt för att säkerställa kvaliteten hos de välfärdstjänster den offentliga sektorn ger medborgarna. Här har jag två saker att framhålla: 1) mp har inte samma legitimitet bland vänsterväljare som v, och det inflytande som samarbetet med s ger är desto mer dyrbart; samt 2) mp kunde vara betydligt bättre i retorik och praktisk politik på att prioritera det bekämpande av ekonomiska klyftor som det talas om i policydokument. Punkt 2 återverkar på punkt 1.
De grönas Peter Eriksson var skarpt kritisk till regeringens vårbudget 2007, för att den tiondel som tjänar mest får nästan hälften av skattelättnaderna. Riksdagsledamoten Helena Leander gick också ut med kritik på samma grunder. Grön ungdoms ena språkrör Jakop Dalunde gillar inte regeringens jobbskatteavdrag, medan Christian Valtersson kallar det fördelningspolitiskt vidrigt. Jag tror, och hoppas naturligtvis, att det kan finnas förutsättningar för en mer vänsterorienterad syn på ekonomisk politik bland De gröna. Detta utan att tumma på tankarna om ”kretsloppsekonomi”.
Kanske kan vi låta oss inspireras av Fredrik Janssons förslag för en modern socialdemokrati. (Fredrik översatte för övrigt den holländska filosofen Noortje Marres Dewey-inspirerade text för Fronesis Liberalism-nummer.)
***
Bloggkoll: Catti följer upp med ett andra inlägg om hur socialdemokratin kan bli bättre, Isobel skriver om The Pirate Bay och Arbogamorden (missa inte den intressanta och matnyttiga diskussionen i kommentarsfältet!), Louise ifrågasätter Sverigedemokraternas (före detta?) favoritforskare, Marie ser regeringens infrastruktursatsningar som uttryck för en havererad politik och Anna-Lena förstår inte entusiasmen inför Sarah Palin.
***
Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Miljöpartiet, De gröna, Göteborg, socialdemokraterna, vänsterpartiet, skatter, skattepolitik, skattesänkningar, Johan Ehrenberg, vänsterpolitik, klassklyftor, offentliga sektorn, välfärd, Göran Johansson, Kia Andreasson, kommunalpolitik, Peter Eriksson, Mikaela Valtersson, Anders Wallner, Helena Leander, Grön Ungdom, jobbskatteavdrag, Jakop Dalunde, Christian Valtersson, fördelningspolitik, omfördelning, kretsloppsekonomi, arbetslinjen, Lars Ohly, Mikael Gilljam
Inkommande söktermer
- miljöpartiet göteborg gp
Inga relaterade inlägg.
2012