Skattesänkningar – är det grön politik?

Av den 17 september, 2008

Frågan väcktes av Andreas K, som i en kommentar till mitt tidigare inlägg om De gröna och vänstern lyfte fram ett exempel från Göteborg där mp gjort upp med s om skattesänkningar. Vänsterpartiet avbröt istället samarbetet.

Anders Wallner skrev nyligen på sin blogg om "utspelet" (jag gillar inte det ordet) på DN Debatt från De grönas ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson och ena språkrör Peter Eriksson. Anders påpekade att en av ingredienserna i receptet för grön skattepolitik är "inget egenvärde i högt skattetryck". Jag tycker att det är lite av en halmdockeretorik. Vem ser ett egenvärde i högt skattetryck? Gör Vänsterpartiet det - de som ifrågasätter bland annat budgetlagens utgiftstak och föreslår 200 000 nya jobb i offentlig sektor? Knappast. Storleken på skattetrycket är avhängigt vad man vill göra med pengarna. (Sedan kvarstår givetvis frågan huruvida medborgarna tycker att de får vad de vill ha för sina skattepengar. Därav olika partisympatier.)

500 kr högre lön för lågavlönade, eller 40-100 kr mer för alla?

Samarbetet mellan s, v och mp i Göteborg avbröts i maj förra året. Det rapporterade SR Göteborg, GP, DN och SvD. Jag har lite svårt att förstå det politiska spelet kring händelsen, men ska försöka sammanfatta: Samarbetet mellan s, v och mp om att styra i Göteborg inleddes redan 1994, men det har varit skakigt. Mp var oeniga med s och v angående privatskolor (förlåt, friskolor) under mandatperioden 1998-2002. Både 2002 och 2006 förhandlade mp med såväl s som de borgerliga, men samarbetet mellan s och mp verkar ha blivit allt tajtare medan v tycks ha glidit ifrån allt mer. Droppen kom när s ville sänka skatten med 25 öre, sedan 200 miljoner blivit över i kommunens budget. Som Johan Ehrenberg skrev i ETC blir det 40 kr/mån extra i plånboken för en låginkomsttagare och 100 kr/mån för en höginkomsttagare. Mp gick med på uppgörelsen, men v hade hellre velat satsa de 200 miljonerna bland annat på lönehöjningar för lågavlönade kvinnor inom den offentliga sektorn med 500 kr/mån. Därför bröt v samarbetet och 40 vänsterpartister lämnade sina uppdrag. Gällande budgetprioritering håller jag här helt med v.

Faktum är att 40-100 kr/mån är så lite pengar att jag nästan har svårt att tro att s och mp hellre gjorde den skattesänkningen än höjde lönen för offentliganställda. På webbplatsen för v i Göteborg finns en redogörelse från presskonferenserna kring det avbrutna samarbetet. Den redogörelsen är möjligen partisk, men det framhålls hur kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson (s) prioriterat att hålla ett löfte från 1995, då skatten höjdes med en krona och en återställare utlovades när utrymme uppstod. Kommunalrådet Kia Andreasson (mp) betonade att skatten inte är ett mål i sig. Jag undrar vad hon menade med det. Anders Svensson bloggade om brytningen när det begav sig, och han såg hela saken som ett spel för gallerierna. 40-100 kr/mån mer i plånboken är för lite pengar att bråka om - men att kommunens ekonomi är dålig, som v påstår, stämmer inte heller. Samtidigt är den budget som mp föreslog för 2008 vettig, men på tok för otillräcklig. Om skatten verkligen inte är ett mål i sig hade de 200 miljonerna behövt satsas på annat än en futtig skattesänkning. Jag tror att s såg skattesänkningen som viktig ur prestigehänsyn, medan mp ansåg att samarbetet med s var det viktiga.

Var 25 öres skattesänkningar värda ett avbrutet samarbete?

Trettio vänsterpartister höll inte med sin distriktsstyrelse, och skrev på GP Debatt att det var fel att avbryta samarbetet med s och mp. De betonade att,

Budgeten innehåller många av de satsningar som vänsterpartiet kontinuerligt drivit i kommunalpolitiken såsom förbättringar inom kollektivtrafik, förskola, skola och i jämställdhetsarbetet. Därefter lyfte socialdemokraterna in frågan om en skattesänkning på 25 öre, som sedan kunde ha blivit endast en 10-öring om vi godkänt förslaget. Vi gillar inte förslaget till skattesänkning, men vi väger detta mot det sakliga innehållet i budgetförslaget.

Och vidare att,

Vi skall inte underskatta oss själva. Vårt arbete i kommunala nämnder och styrelser påverkar folks vardag. Vårt arbete för att behålla en bra offentlig skola, barnomsorg och äldreomsorg med hög kvalité är viktigt och många göteborgare har röstat på oss av det skälet. Vi anser inte att dessa frågor på något sätt skulle skötas bättre av andra partier. Tvärtom lämnar vi fältet öppet för idéer om utförsäljning och ett köpa-sälj-system inom kommunen.

På detta inlägg svarade Vänsterpartiet Göteborg bland annat följande.

Av debattartikeln får man intrycket av att vänsterpartiet av princip säger nej till skattesänkning. För oss är dock skatter ett medel att nå politiska mål, inte ett mål i sig. Därför var vi inför budgeten 2002 med om att sänka skatten med 25 öre, ett beslut som många sedan ångrade. Under de följande åren fick vi vara med om att ta beslut om kraftiga nedskärningar i välfärden. Vi ställde vid dessa förhandlingar krav på att återställa skattesänkningen utan att få gehör av samarbetspartierna. Vi lärde oss av detta att det är lättare att sänka skatten, betydligt svårare att åter höja när pengarna inte räcker till för att försvara välfärden.

Och i en debattartikel i Göteborgs Fria Tidning skrev Marlene Svensson, stadssekreterare Vänsterpartiet Göteborg, och Andreas Kotsadam, doktorand i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Den svenska välfärdsmodellen har utmärkt sig genom en stor mängd offentliga tjänster till alla medborgare som finansieras via skatter. Just att alla får del av dessa tjänster skiljer sig från till exempel Tyskland där rättigheter har varit mer knutna till arbetet via facket. I Sverige har man haft samma rättigheter oavsett om man har arbete eller inte. Principen är också viktig ur ett genusperspektiv. Skattesystemet bidrar till att de disponibla inkomsterna är jämnare fördelade mellan könen än förvärvsinkomster.

Intressant nog var Lars Ohly kritisk till att samarbetet avbröts. Statsvetaren Mikael Gilljam var lika frågande, och på GP Debatt spekulerade han kring att syftet med brytningen var tvåfaldigt: Det är lättare att skapa inre enighet i ett parti när det är i opposition (i enlighet med någon variant av Simmels lag). Och, kanske mer intressant, när Göran Johansson så småningom avgår kommer socialdemokraterna i Göteborg troligen vara kraftigt försvagade. V kan då, genom sitt försvar av "den svenska välfärdsmodellen", ha goda möjligheter att rycka åt sig en hel del vänsterväljare som annars röstar på s.

Är mp ett skattesänkarparti?

Bland vänsterpartister i Göteborg finner man alltså två huvudsakliga ståndpunkter. Som jag uppfattar det anser båda att skattenivån är medel snarare än mål. Det finns inget egenvärde i höga skatter, inte heller i skattesänkningar, utan det viktiga är vad man kan göra med pengarna. För distriktsstyrelsen är principen att försvara "den svenska välfärdsmodellen" tillräckligt viktig för att offra det inflytande samarbetet med s ger, och troligen kan detta också löna sig i längden. De vänsterpartister som opponerade sig tycker att samarbetet ger så mycket inflytande att några futtiga 25 öre inte ska vara något att bråka om. Frågan är var mp står i frågan.

Det är inte särskilt sannolikt att mp kan rycka åt sig vänsterväljare från s. Det scenariot är ute ur bilden. Men tycker Miljöpartiet Göteborg att "den svenska välfärdsmodellen" är viktig att försvara? I Politiskt handlingsprogram Göteborg 2006-2010, avsnittet "Ekonomi" kan man läsa bland annat följande.

Samhället ska överbrygga ekonomiska klyftor genom att ha en stark offentligt finansierad sektor, där vård, skola och omsorg ingår som viktiga beståndsdelar. Ett dilemma för kommunal och statlig verksamhet är att lönenivåerna för dess anställda rimligtvis måste ligga i linje med löneutvecklingen på den privata arbetsmarknaden. Samtidigt så är offentliga sektorns tjänstebaserade service svårare att effektivisera. I förlängningen leder detta till att allt mer av skatteintäkterna behövs enbart för att betala lönerna i offentlig service. Parallellt med denna utveckling har vi som medborgare allt större krav på vad den offentliga sektorn ska ansvara för.

På ett ungefär är det alltså samma sak som Vänsterpartiet Göteborg anser. Min slutsats av det citerade stycket är att skatteintäkter behövs för att hålla lönerna i nivå med den privata sektorn (vilket de i dag inte är), samt för att säkerställa kvaliteten hos de välfärdstjänster den offentliga sektorn ger medborgarna. Här har jag två saker att framhålla: 1) mp har inte samma legitimitet bland vänsterväljare som v, och det inflytande som samarbetet med s ger är desto mer dyrbart; samt 2) mp kunde vara betydligt bättre i retorik och praktisk politik på att prioritera det bekämpande av ekonomiska klyftor som det talas om i policydokument. Punkt 2 återverkar på punkt 1.

De grönas Peter Eriksson var skarpt kritisk till regeringens vårbudget 2007, för att den tiondel som tjänar mest får nästan hälften av skattelättnaderna. Riksdagsledamoten Helena Leander gick också ut med kritik på samma grunder. Grön ungdoms ena språkrör Jakop Dalunde gillar inte regeringens jobbskatteavdrag, medan Christian Valtersson kallar det fördelningspolitiskt vidrigt. Jag tror, och hoppas naturligtvis, att det kan finnas förutsättningar för en mer vänsterorienterad syn på ekonomisk politik bland De gröna. Detta utan att tumma på tankarna om "kretsloppsekonomi".

Kanske kan vi låta oss inspireras av Fredrik Janssons förslag för en modern socialdemokrati. (Fredrik översatte för övrigt den holländska filosofen Noortje Marres Dewey-inspirerade text för Fronesis Liberalism-nummer.)

***

Bloggkoll: Catti följer upp med ett andra inlägg om hur socialdemokratin kan bli bättre, Isobel skriver om The Pirate Bay och Arbogamorden (missa inte den intressanta och matnyttiga diskussionen i kommentarsfältet!), Louise ifrågasätter Sverigedemokraternas (före detta?) favoritforskare, Marie ser regeringens infrastruktursatsningar som uttryck för en havererad politik och Anna-Lena förstår inte entusiasmen inför Sarah Palin.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Miljöpartiet, De gröna, Göteborg, socialdemokraterna, vänsterpartiet, skatter, skattepolitik, skattesänkningar, Johan Ehrenberg, vänsterpolitik, klassklyftor, offentliga sektorn, välfärd, Göran Johansson, Kia Andreasson, kommunalpolitik, Peter Eriksson, Mikaela Valtersson, Anders Wallner, Helena Leander, Grön Ungdom, jobbskatteavdrag, Jakop Dalunde, Christian Valtersson, fördelningspolitik, omfördelning, kretsloppsekonomi, arbetslinjen, Lars Ohly, Mikael Gilljam

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

8 reaktioner på ”Skattesänkningar – är det grön politik?

  1. Johan (9 comments)

    Hm, jag vet inte om jag missar något i ett långt blogginlägg, men på vilket sätt hänger löner i offentlig sektor samman med skattetrycket?

    ---
    Nu finns det risk att jag missförstått någonting viktigt, men jag tänker så här: 1) Skattesänkningar = lättat skattetryck. 2) De pengar som gick till skattesänkningar hade vänsterpartiet velat skjuta till den offentliga sektorn för att kunna höja lönerna där. 3) Högre löner inom offentlig sektor => inga skattesänkningar => bibehållet skattetryck. Är det någon punkt jag fått om bakfoten? /Jimmy

    Svara
  2. Johan (9 comments)

    Jag uppfattar det som att du tycker att mp borde ha gått på v:s linje.

    Men jag kan inte se varför höjda löner nödvändigtvis kräver höjda skatter, eller omvänt, varför sänkta skatter betyder att man inte kan höja lönerna. Resonemanget tycks förutsätta att vårdlöner är det enda kommunen sysslar med och att ingenting försvinner någon annanstans på vägen mellan mitt deklaration och vårdbiträdets lönekuvert. Men så är det förstås inte.

    Ville vänstern höja lönerna i offentlig sektor hade de ju kunnat föreslå andra sätt att skaka fram resurserna än bara genom att höja skatten. Sälj Liseberg, allmännyttan och en drös andra kommunala bolag och sluta pumpa in miljoner i korrupta projekt som Ostindiefararen -- se där andra prioriteringar som kanske hade kunnat frigöra resurser för löneökningar.

    Hur mycket pengar man tar in och vad man sedan gör med dem är ju två skilda politiska frågor och som du skriver, det finns inget egenvärde i att skatten ligger på en viss nivå snarare än en annan.

    ---
    Nja, jag vet inte om jag tycker att mp borde ha gått på v-linjen. Snarare ser jag, med utgång från Gilljams resonemang, att mp inte har samma utrymme som v att göra på det sättet. Men jag tycker att höjda löner för lågavlönade inom offentlig sektor är att prioritera framför skattesänkningar.

    Sedan håller jag med dig i övrigt angående Ostindiefararen, etc. Sådana saker behöver definitivt ses över. Jag vet inte riktigt var v står i de frågorna. Men här gällde diskussionen just att man hade 200 miljoner över när budgeten gjorts upp, och då v förespråkat höjda löner i offentlig sektor förstod man inte varför de pengarna gick till skattesänkningar istället. I just det här konkreta fallet var det alltså löner som stod mot skattesänkningar. /Jimmy

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    Johan pekar på något mycket viktigt imho. Trots att de flesta skulle förneka att de ser ett "egenvärde" i höjda skatter, så resonerar man väldigt ofta som att man måste ändå höja skatterna för att ha råd med de välfärdsfrågor man nu vurmar för. Trots att det egentligen inte existerar någon nödvändig koppling däremellan.

    Kanske behöver "vänstern" bli bättre på att våga kritisera status quo och när skattepengar går till mindre viktiga saker? Och även bli bättre på att våga förespråka att man skär ner på diverse statliga "förmåner", då det finns andra ställen i välfärdsapparaten där pengarna kan göra mer nytta?

    ---
    Jag håller helt med dig (se mitt svar till Johan), bortsett från att en viss koppling mellan skattenivå och allmän välfärd ändå måste sägas existera. /Jimmy

    Svara
  4. Johan (9 comments)

    Så vad är den kopplingen? Vilken skattenivå kräver den allmänna välfärden? Jag är ingen rabiat skattesänkarbracka (if not else, skatt betalar min lön), men har ändå intrycket av att vänstern i bred mening ser skatt precis som ett självändamål. Att vänstern i snäv mening först efter att budgeten är lagd och man råkat få 200 mille över börjar fundera över att pusha sina vallöften visar väl på problemet.

    Bergh hade en betraktelse på temat:

    http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2008/9/11/the-case-for-big-government.html

    ---
    Jag skrev en _viss_ koppling, inte nödvändigtvis en direkt sådan. Exempelvis har jag svårt att tänka mig att 10 procent skatt skulle ge så värst mycket välfärd.
    Om det är så att v gbg först när de upptäckte att det fanns 200 mille över kom på att de ville höja lönerna, ja, då var det ju lite korkat av dem att inte driva det kravet i förhandlingarna. Men var det så? /Jimmy

    Svara
  5. Andreas K (3 comments)

    Hej,
    Myckket bra inlægg! Jag tycker det ær resonerande och odogmatiskt.
    Angående Johanssons valløfte ær det intressant att notera att han i den senaste valrørelsen gick ut stenhårt med parollen "vælfærd istællet før sænkta skatter". Det går att hitta i deras valprogram samt på en mængd flyers. Att han sedan væljer att hænvisa till ett annat løfte før 10 år sedan ær mycket mærkligt...
    Ha det bra and keep up the good work!
    / Andreas K

    ---
    Tack! Att avståndet mellan valprogram och genomförd politik finns också hos sossarna förvånar mig inte. /Jimmy

    Svara
  6. Heiti Ernits (68 comments)

    Mycket tänkvärt. Precis som du säger, så upplever jag att mp har haft (och har) en pragmatisk syn på ekonomin (dvs. inte några ideologiska låsningar). Dvs. att det viktiga är varken sänkingar eller höjningar utan snarare vad pengarna går till och används för...Snarare medel än mål; sen tror jag att när det gäller (v) (speciellt i oppositionsställning) så kan det låta som att skatter i sig är målen - rent retoriskt. Men det finns naturligtvis olika falanger där också....

    ---
    Pragmatism är inte dumt, men det gäller att åtminstone börja med att föra ut den linje man står för. Annars finns det inte ens någonting att kompromissa med. /Jimmy

    Svara
  7. Marlene (3 comments)

    Eftersom jag som stadssekreterare för (v) är lite utav en insider så skulle jag vilja klargöra några saker. Bakom brytningen låg flera faktorer, men det finns två som jag personligen anser har störst betydelse. Den första är rent ideologisk och handlar om synen på hur man åtgärdar brister i verksamheten. Den andra handlar om samarbetsklimatet partierna emellan.

    Det finns politiska mål som (s), (mp) och (v) gemensamt tagit fram såsom lika lön mellan könen, avskaffande av ofrivilliga deltids- och timanställningar, generösare biståndsbedömning, minskat bilåkande till förmån för kollektivttrafik osv. Eftersom kommunens verksamheter inte levde upp till flera mål när budgeten togs fram (och fortfarande inte gör det) så ansåg inte (v) att det fanns ”pengar över”. (S) och (mp):s syn på att det fanns pengar över vilade antagligen på inställningen att verksamheterna kunde nå målen genom att effektivisera sin verksamhet (för jag vill inte anklaga någon för att vilja strunta i mål såsom jämställdhet m.m. även om det ibland faktiskt verkar som så, se t.ex. http://www.goteborgsfria.nu/artikel/21247 där (s) och (mp) säger nej till genusutbildning). I (v):s egen budget satsades de 220 miljoner kronor som (s) och (mp) lade på skattesänkning på höjda löner inom kvinnodominerade yrken (100 Mkr), generösare biståndsbedömning inom hemtjänsten och fler äldreboenden (52 Mkr), minska ofrivillig deltid och timanställningar (48 Mkr) och avgiftsfri kollektivtrafik för skolungdomar på kvällstid (20 Mkr). Den lägre skattesatsen som (s) och (mp) införde 2008 finns nu kvar i budgeten för 2009, när det ekonomiska läget kommer att vara mycket sämre än föregående år, vilket har inneburit att stadsdelsnämnder i Göteborg i sina lokala budgetar för 2009 nu måste sänka sina ambitioner och stryka politiska mål som man tidigare haft, eftersom de pengar som de får från kommunen centralt helt enkelt inte räcker till.

    Angående samarbetsklimatet så var (v):s uppfattning att samarbetet inte byggde på ett givande och tagande utan att (s) sade nej till allt vad som (v) föreslog. Det faktum att (s) och (mp) inte ändrade på något i den framförhandlade budgeten efter det att (v) drog sig ur talar ju för att (v) inte hade fått igenom några av ”sina” saker i förhandlingarna.

    Angående miljöpartiets syn på skatter och en omfördelande politik så vill jag nämna en sak som de har med i sitt politiska handlingsprogram. I handlingsprogrammet står:

    ”Vi är övertygade om att varje anställd lägger stor personlig ansträngning för att utföra sitt arbete på ett så bra sätt som möjligt. Därför tycker vi inte det är rimligt med de stora löneskillnader vi har bland de individer som finns på kommunens lönelistor. Istället vill vi lansera en lönemodell där den högst betalda inom hela kommunen maximalt får ha fyra gånger så hög lön som den heltidsanställde som tjänar minst. Göteborg måste också intensifiera åtgärderna för att motverka ojämlik lönesättning.” (Miljöpartiet de grönas politiska handlingsprogram för Göteborg 2006-2010, s. 37)

    Eftersom det i praktiken är så gott som omöjligt att sänka någons lön borde det innebära att (mp) är mycket positiva till löneökningar inom låglöneyrken i kommunen. Det är därför förvånande att (mp) inte driver denna fråga i kommunen. Min gissning är att det råder ett visst demokratiskt underskott i partiet och att de som har den reella makten inte står bakom skrivningarna i handlingsprogrammet. Men om en majoritet inom (mp) har denna syn på personlig ansträngning och löneskillnader hos dem som jobbar i kommunens verksamheter så borde de rimligtvis ha samma syn på dem som jobbar inom den privata sektorn. Och ett effektivt sätt för politiken att jämna ut inkomstskillnader är ju just genom beskattning. Så rent logiskt borde detta tala för att miljöpartister i Göteborg är positiva till en ganska hög skattesats, eftersom löneskillnaderna är så stora mellan människor som bor och lever i staden.

    Ja, det här blev ett långt inlägg och ändå så är nog bilden ganska oklar för de flesta. Men felet som jag tror att många gör är att de tänker att ett parti per automatik har inflytande när det sitter med i en majoritet. Så är dock inte alltid fallet och någonstans finns en gräns för vad ett parti är berett att acceptera. Det rätta är nog att se skattesänkningen som droppen som fick bägaren att rinna över för (v) i Göteborg.

    ---
    Tack för förtydligandet! Eftersom jag inte visste hur förhandlingarna hade gått innan samarbetet avbröts, så vågade jag mig inte på att spekulera kring det. Men jag hade svårt att tro att v först när det visade sig finnas pengar över kom på att de ville ställa de kraven. Så det var bra att du fyllde i den luckan.
    Angående genusutbildningen är det lustigt att just en miljöpartist, Esabelle Dingizian (då Reshdouni), lade en motion i riksdagen om genusutbildning av dess ledamöter. Karla Lopez som fanns med bland undertecknarna representerade Göteborg innan hon lämnade sitt uppdrag och ersattes av Lage Rahm. /Jimmy

    Svara

Kommentera