Sfärismen och den tredje vänstern

Av den 15 augusti, 2007

Marcus, som tidigare bloggade på numera tyvärr avsomnade Ge oss ett val, drog efter ett tidigare inlägg igång en diskussion som var mycket intressant men började kännas ganska off topic. Jag vill gärna fortsätta den här.

Det som initierade diskussionen var att jag länkat till ett inlägg av Kalle P om en brevväxling mellan vänsterliberalen Will Hutton och marxisten Meghnad Desai. Det framgår inte helt tydligt vad som är Kalles ståndpunkt, och min länkning deklarerar heller inte min egen ståndpunkt (Jag skrev bara att det var ett "intressant inlägg om Kinas ekonomi").

Det klassiska diskussionen om hönan och ägget

Poängen med inlägget är, som jag ser det, att problematisera den "högerliberala" (av Manchesterliberalerna etablerade) uppfattningen att ekonomisk tillväxt främst är beroende av förekomsten av vinstmaximerande företag. Det är som att man kan strunta i demokrati och mänskliga rättigheter - de kommer så småningom ändå, som per automatik. Men ramverken är minst lika avgörande. "Om Kina vill forsätta växa måste landets ekonomiska modell bli mindre exploativ, och mer demokratisk" (Kalles ord).

Nu är det inte så säkert att Will Hutton har rätt, bara för att han har en poäng i sin kritik av Manchesterliberalernas överdrivna optimism (eller kanske cynism) angånde företagande och handel. Jag delar Kalles oro för att den kinesiska modellen (med en repressiv enpartistat utan hänsyn till medborgarnas demokratiska rättigheter och rovgiriga, vinstmaximerande företag utan hänsyn till arbetarnas villkor) kan komma att visa sig vara den mest framgångrika i skapandet av ekonomisk tillväxt. Och att ledare i andra länder kommer att vilja efterlikna denna modell.

Staten och kapitalet sitter i samma båt

Med utgång från Manuel DeLanda, som utgår från Gilles Deleuze, poängterade Kalle att staten/ordningsmakten/militären och näringslivet är djupt inflätade i varandra. DeLanda menar rentav att "kapitalistiska" strukturer härstammar från militären, inte borgerligheten/kapitalisterna.

Exempelvis springer det svenska välfärdssamhället och det svenska industriella undret ur det faktum att Volvo, Saab, Ericsson m.fl. har jobbat/jobbar med militärmateriel. (En verksamhet med garanterade kunder, och sjukt höga marginaler. Dessa företag bör ses som förlängningar av den svenska staten, och som direkta resultat av våra militära strategier - den så kallade “alliansfriheten”.)

I fallet Sverige är det lite speciellt, eftersom LO (Sveriges i särklass viktigaste “frivilligorganisation”) har spelat/spelar en så viktig roll i denna apparat. Alltså är facket en av de parter som gärna vill att vi fortsätter att producera militärmateriel och handla med Kina. LO är ju även en viktig opinionsbildare. (Jag vet, som jobbat med Arenagruppen…)

Själv har jag inte varit så inne på DeLanda, förrän helt nyligen, utan har haft Immanuel Wallerstein m fl:s världssystemteori som en utgångspunkt. För enkelhets skull vill jag citera ur en recension jag skrev för Arena.

Rådande världssystem uppstod för femhundra år sedan och är en världsekonomi. Som sådant är det kapitalistiskt, baserat på principen om ändlös kapitalackumulation. Människor och företag ackumulerar kapital i enda syfte: att ackumulera mer kapital. Kapitalism är motmarknad. Staterna är institutionella funktioner av det kapitalistiska världssystemet. Trots retoriken kräver kapitalet inskränkningar av den fria marknaden - genom patent, protektionism och skattelättnader, eller hot mot svagare stater så att dessa inte går emot kapitalisternas intresse. Det verkligt intressanta är hur semiperifera stater som Brasilien agerar, på väg upp i hierarkin, exempelvis inom WTO.

Det som brukar kallas kapitalism kan alltså, genom en analys hämtad från ekonomihistorikern Fernand Braudel, betraktas som "motmarknad". På Vägval Vänsters webbplats skrev jag för halvannat år sedan en debattartikel som jag råkar veta att Marcus läst. Bland annat tog jag där upp tankefiguren stat/marknad/civilsamhälle, vilken jag också resonerat kring i ett inlägg med anledning av en debattartikel i Göteborgs Fria Tidning. Vad uttrycket "den tredje vänstern" innebär har jag skrivit om i ett annat inlägg.

Personligen har jag betraktat såväl världssystemteorin som tankefiguren stat/marknad/civilsamhälle som användbara, just för att de hjälpt mig problematisera statsapparaterna och den "kapitalistiska" marknaden - men också civilsamhället. Det sistnämnda bör inte idealiseras. Kanske är också jag på väg att släppa dessa analysmodeller, till förmån för ett deleuzianskt destratifieringsprojekt (även om jag än så länge är benägen att anse att de går alldeles utmärkt att kombinera).

Så där ja, det här var mest en summering. Nu vill jag se fortsatt diskussion!

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: staten, marknaden, civila samhället, civilsamhället, vänsterliberalism, marxism, Will Hutton, Manchesterliberalism, demokrati, mänskliga rättigheter, tillväxt, vinstmaximering, företagande, handel, kapitalism, Manuel DeLanda, Gilles Deleuze, militärindustriella komplexet, Volvo, Saab, Ericsson, LO, Kina, Arena, Immanuel Wallerstein, världssystemteorin, världssystemanalysen, Fernand Braudel, motmarknad, Vägval Vänster, tredje vänstern

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

21 reaktioner på ”Sfärismen och den tredje vänstern

  1. Kalle P (46 comments)

    OK, var var vi någonstans? 😉

    ---
    Kan inte du redogöra lite för resonemanget i din avhandling? (I den mån du inte redan gjort det.) /Jimmy

    Svara
  2. Gustaf Redemo (28 comments)

    Verkligen intressanta tankar som du dryftar. Ta exemplet med Singapore som är en högerdiktatur och en väldigt framgångsrik stat som bekräftar ditt tänkande och varnande ord. Dock i fallet Kina där jag absolut inte är en expert eller ens anser mig som väldigt kunnig, dock en smula informerad, vill jag påstå att den mångfald av människor, kulturer, traditioner etc. som där utspelas helt enkelt motarbetar den uniforma bild som Kina vill uppvisa.

    Kina är och förblir ett multikulturellt land som nu är i tillväxtfas och med dess uppsving kommer också frågeställningar fram som blir allt mindre kontrollerbara.

    För närvarande läser jag mycket av Markus Wolf, Stasis chef för spioneriet, och i sina böcker påpekar han just den svårighet som uppstod i DDR när glasnost och perestrojka vägrades inträde, och det, bland andra faktorer, bidrog i slutändan också till att DDR inte överlevde. Hur mycket diskussion och dialog om Kinas förflutna det finns i landet, vet jag inte, men med tanke på att det fortfarande utövas förtryck av åsikter torde den dialogen fortfarande hållas kort.

    När det förflutna förnekas, trots den enskildes erfarenheter av förtryck och orättvisor, uppstår en diskrepans som till slut blir alltför smärtsam för det fortsatta framsteget.

    ---
    Jag tror du har helt rätt om Kina. Frågan är hur mycket den statliga repressionen kommer att göra för att se till att verkligheten lever upp till landet som homogent. /Jimmy

    Svara
  3. Marcus (478 comments)

    Vi kan börja med att bortse från min bittra retstickighet, där jag associerar sfärism med den frihetliga vänstern etc, och rikta diskussionens energi mot sfärismen som del av vårt moderna episteme. Som du noterade, Jimmy, blir det mest att daska runt halmdockor annars. 🙂

    Frågan jag tror att vi helst vill diskutera lyder:

    Hjälper tankefiguren (åtskillnad mellan Stat, Marknad och Civilsamhälle) oss att motverka maktbildningar, eller hindrar den oss från att se hur maktbildning egentligen går till?

    Kan man utgå från det?

    ---
    Jag vill vända på din fråga: På vilket sätt kan tankefiguren (om den inte dras till sitt extrema och uppfattas ontologiskt) hindra oss från att se hur maktbildning egentligen går till?
    Jag är helt inne på Kalles resonemang om militärindustriella komplex, och som man kan ana av citatet från min Wallersteinrecension ger jag inte mycket för idén om att stater och företag är väsensskilda essenser.
    Jag tyckte att begreppet civilsamhälle i Gramscis tappning (där han delar upp den marxistiska bas/överbyggnad-modellen så att det istället för överbyggnad finns statsapparat, våldsmonopolet, och civilsamhälle, ideologiproduktion) är ganska användbart, då den kan hjälpa till att se hur olika grupper kan ha makt över ett samhälle utan att ha direkt kontroll över statsapparaten.
    Hjälper det om vi resonerar kring formella och informella maktstrukturer istället?
    (Möjligen kunde vi släppa begreppet marknad helt och hållet, eftersom ideala marknader i nationalekonomisk mening förmodligen aldrig kommer att existera i någon större skala.) /Jimmy

    Svara
  4. Marcus (478 comments)

    Kanske kan man dra in Michael Walzer i det här, som identifierar "det liberala projektet" som ett ständigt pågående åtskiljande av olika samhällssfärer från varandra. Varje gång man drar en gräns mellan olika sfärer inträder en frihet, menar Walzer. Separationen av kyrka och stat är hans typexempel - utan den fundamentala och absoluta delningen finns ingen religionsfrihet.

    Det som gör att Walzer själv kallar sig vänster, är att han hävdar att marknadens sfär tillåts svälla över i privatsfären och i statssfären, vilket försvårar en verklig frigörelse. Han kritiserar med detta som utgångspunkt liberaler för att ha avbrutit sitt "projekt" i förtid.

    Jag tycker visserligen att Walzer är fullständigt ute och seglar (även om han med denna sfäristiska logik når sympatiska slutsatser om framför allt pluralism) men argumentationen är intressant i det här sammanhanget. För att återknyta till min fråga:

    Walzer antyder att tankefiguren är oundgänglig för att frigöra människan, samtidigt som han med hjälp av tankefiguren kan kritisera det faktum att Stat, Marknad och Civilsamhälle ännu inte är separerade. Angående utvecklingen i Kina skulle han kunna anmärka att det inte finns någon motsättning mellan diktatur och kapitalism, dock en motsättning mellan diktatur-kapitalism och frihet.

    Deleuze skulle härvidlag påpeka att Walzer har en blåögd tro på hur mänskliga idéer och statsbyggen kan förändra världen, men inte minst att det inte är sammanblandningen av olika "sfärer" (observera citationstecknen) i sig som är problemet - under alla omständigheter är den oundviklig - utan stratifieringen, de katedral-/hierarki-byggande processerna.

    ---
    Jag är benägen att ta sida för Deleuze gentemot Walzer. Tankefiguren är knappast oundgänglig. Kan du ge mig något lästips på när Walzer resonerar i dessa banor? Jag har inte riktigt läst in mig på hans tankar ännu... /Jimmy

    Svara
  5. Marcus (478 comments)

    Walzer först: "Argument från vänster" är en essäsamling som Arenagruppen gett ut. Har inte boken framför mig, men jag har för mig att det är den inledande essän som jag bygger i princip hela ovanstående argumentation på. Är gubevars ingen Walzer-expert så fler lästips än så har jag knappt... http://www.arenagruppen.se/ag5/order/read.asp?ID=120&mark=walzer

    ---
    Jag kollade lite i min bokhylla, och fick se att "Argument från vänster" innehåller en hel del av det resonemanget. Får ta och läsa den... /Jimmy

    Svara
  6. Marcus (478 comments)

    Huvudfrågan sedan. Ber om ursäkt för längden på mitt svar, men det ämnet är - om man säger - relativt komplext.

    Med hjälp av just Gramsci skulle jag kunna påstå att den sfäristiska tankefiguren är del av den ideologiska överbyggnad som upprätthåller den repressiva statsapparaten - en del av det "borgerliga tänkandet" för att bli riktigt gammeldags marxistisk! 😀 Statsideologin proklamerar nämligen att "Fri är Marknaden i frånvaro av Staten, fri är individen i frånvaro av Staten". Definitionen av frihet är alltså en direkt relation mellan sfäristiska kategorier, men omöjlig att formulera utan dem. Vart leder denna figur med dess kategorier om man försöker förstå makt utifrån den?

    Nu är jag inte marxist själv, utan precis som Deleuze snarare inspirerad av Foucault och hans idéfränder. Och av Deleuze kan man lära att inte placera ideologi som överbyggnad, extraherad från basen, utan som en komponent, likvärdig med rent materiella komponenter, i en mer komplex sammansättning (assemblage). Från den positionen är Gramscis dikotomi blott ännu en falsk representation men av en annan essentialistisk ideologi - den marxistiska.

    Jag har ju varit inne på det förr, och anser fortfarande att människans reduktionistiska kategoriseringsiver, hennes behov att klassificera, individualisera, lagbinda - rationalisera, är ordet jag brukar använda - skapar maktens taxonomi och grammatik. Det är därför jag vänder mig mot sfäristiska och kategoriska modeller - den makt de är användbara för att peka ut, är den makt som den tillåter en att peka ut: Den marxistiska figuren bas-överbyggnad pekar ut "kapitalismen". Den liberala figuren Stat-Marknad-Civilsamhälle antyder att makt är liktydigt med intrånget i frihetssfärer. Foucault/Deleuzes figur är naturligtvis utpekande den med, och möjligen lika förledande som de andra; i den är vi själva rentav komponenter (relativt futtiga sådana) i Makten, som har riktning, tendens, men i egentlig mening inte några medvetna avsikter, intentioner.

    Kort sagt: Om din bild av makten är mer lik den sistnämnda (är den?) kan sfäristiska tankemodeller mycket väl hindra dig från att se hur maktbildning egentligen går till.

    ---
    Självklart är det så att "den makt de är användbara för att peka ut, är den makt som den tillåter en att peka ut". Så är det ju med alla begrepp om samhället. Eller? Man får helt enkelt välja sin begreppsapparat efter sammanhanget. /Jimmy

    Svara
  7. Thomas Svensson (75 comments)

    Jag är fullkomligt okunnig avseende Will Hutton, Meghnad Desai, Manuel Delanda, Gilles Deleuze, Immanuel Wallerstein, Fernand Braudel, Focault och Michael Walzer. Ändå engagerar mig frågorna ni diskuterar och jag tar mig friheten att trots min okunnighet flika in en spontan reaktion:

    Marknaden är ingen produkt av några kapitalister eller någon ideologi, utan har växt fram spontant i växelverkan med den tekniska utvecklingen inom produktutveckling, tillverkningsteknik och kommunikationer. Dess framgångssaga består i att den förstärker kraften i tekniska innovationer. Denna symbios av marknad och teknik har varit så enormt framgångsrik att Marx välgrundade profetior om en förslavad arbetarklass helt kom på skam, istället har denna oheliga symbios utrotat massfattigdomen i en rasande fart. Men kraften i symbiosen har också visat sig vara farlig och blind. Friedrich Engels beskrev t.ex. de inledande avarterna i 1700-talets England på ett utmärkt sätt i sin bok "De arbetande klassernas läge...". Vändningen till en positiv utveckling gjordes genom statliga regleringar av marknaden. Många gånger drevs dessa fram av arbetarrörelsen, men ibland kom regleringarna nog också till av ren självinsikt hos marknadens mänskliga tillskyndare, kapitalisterna.

    En av statens huvuduppgifter är alltså att vara en reglerande institution, en sammanslutning som kan se till helheten i större utsträckning än den enskilde. Sålunda är också de flesta politiska företrädares ambitioner begränsade till olika idéer om hur regleringen bäst skall gå till, medan de som ifrågasätter marknadens överhöghet och tillväxtens nödvändighet är udda undantag.

    Civilsamhället kan man kanske definiera som den del av samhällslivet och ekonomin som står utanför marknadskrafterna. Denna del är ännu en mycket väsentlig del i vårt liv och består t.ex. i familjeliv, kärleksaffärer, musicerande och idrottsutövande, städning, matlagning och bärplockning(åtminstone för mig!),samtal, fester och promenader.

    Men marknaden tränger sig på, kärleksaffärer knyts till vackra kläder, smink och häftiga bilar; hushållsnära tjänster tränger sig in i familjelivet, umgänge kräver krogmiljö eller en videorulle som bakgrund och uppluckringen av traditionella paräktenskap kastar ut den enskilde i ensamhet vars sökande efter socialt liv kräver kontant betalning.

    Och staten tränger sig på, med familjepolitik, med beskattning av ömsesidig hjälp inom civilsamhället och med regleringar av förmyndartyp i den privata sfären.

    Statens regleringsuppgifter kräver ständigt nya grepp då marknadsbesten hela tiden hittar nya kryphål att breda ut sig genom. Ett stort nytt problem är den globala nivån, där det inte existerar någon demokratisk institution som tar hand om regleringen. EU skulle kunna ha en sådan roll regionalt, men hittills har man här snarare försökt stärka de fria marknadskrafterna för den heliga tillväxtens skull. Emellertid tycker jag mig skönja en begynnande regleringsvilja hos EU, åtminstone avseende miljöeffekter, som förhoppningsvis blir den dominerande uppgiften i framtiden.

    Kina befinner sig kanske just nu ungefär i ett marknadsläge som Englands på sjuttonhundratalet. Man har upptäckt marknadens enorma kraft som tillväxtmotor och har ännu inte funnit metoder för regleringar. Dessutom behöver man inte växelverka med tekniska innovationer, då dessa finns väldokumenterade och klara för användning.

    Jag tror att detta är det viktigaste problemet i Kina just nu, inte bristen på demokratiska institutioner, utan den ohejdade kapitalismens utbredning lokalt med en, i jämförelse med marknaden, kraftlös regering. Bojkott av OS eller deklarationer om mänskliga rättigheter känns också kraftlöst i denna situation, vad bryr sig den lokale affärsmannen om sådant? En kinesisk arbetarrörelse kanske kan växa fram och rädda utvecklingen, eller kanske någon annan oförutsägbar intern kraft visar sig. Från vår sida borde riktade bojkotter mot de värsta företagen vara en väg att gå och den rörelsen, representerad av t.ex. rättvisemärkning och fair trade city, förtjänar kanske större stöd.

    För min del fungerar alltså tankefiguren med stat, marknad och civilsamhälle bra för att ge ett perspektiv på samhället och jag idealiserar i detta perspektiv gärna civilsamhället.

    Till Marcus senaste inlägg vill jag säga: Ja, varje rationalisering är en projektion av den oändligt komplexa verkligheten som bara kan ge ett antal begränsade bilder och samband. Men varje diskussion och försök till åtgärder kräver väl ändå en rationalisering även om man kan vara öppen gentemot helt andra rationaliseringar?

    ---
    Bra synpunkter! /Jimmy

    Svara
  8. Marcus (478 comments)

    Thomas: Ja, rationalisering är alltid nödvändigt för att föreslå åtgärder (och identifiera problem) - det är viktigt att vara medveten om - men man kan väl säga att det är just därför som det blir så viktigt, till och med avgörande, vilken modell man använder?

    Grundproblemet med den sfäristiska modellen är för mig kanske att Stat är mer av ett system, Marknad är en process och Civilsamhälle är nästan en nominal kategori - de tillhör olika begreppsklasser med andra ord - medan tankefiguren vill påstå att de är olika sfärer i samhället - av samma begreppsklass. Det är förledande, helt enkelt.

    ---
    Jag är benägen att släppa modellen helt och hållet, men vill framför allt understryka att jag inte (längre, om jag någon gång gjort det) delar Michael Walzers övertygelse om vikten av att hålla de tre sfärerna isär. Däremot tror jag fortfarande att det är användbart att använda själva begreppen - även om de, som du säger (jag hade inte tänkt på det förut), är olika slags kategorier. /Jimmy

    Svara
  9. Sanjay (79 comments)

    Orkar inte just nu, men vill ändå påpeka det roliga i att folk i väst diskuterar biståndets vara eller inte vara. Dessutom är det ett oomkullrunkeligt faktum att bistånd bara gjort skada och att bistånds-vänster borde vara ett värre skällsord än bomb-höger.

    ---
    Kommentaren var avsedd för inlägget "Några tankar om biståndspolitik". /Jimmy

    Svara
  10. Thomas Svensson (75 comments)

    OK, Marcus, jag kan inte annat än att hålla med, jag visste inte att det ni kallar sfärismen var en egentlig modell. Även om de tre ingredienserna tillhör olika begreppsklasser i ditt avseende så duger de ju ändå att använda i vissa sammanhang, även för att diskutera och modellera vissa maktstrukturer.

    ---
    Det kan jag nog också tycka. /Jimmy

    Svara
  11. Kalle P (46 comments)

    Hej, har missat mycket av denna debatt (det har blåst bra de senaste dagarna), men det verkar som att Marcus rett ut begreppen.. Är också inspirerad av Deleuze/Foucault (+ DeLanda, såklart) snarare än Marx/Gramsci, så jag håller med.

    Ovan talas det om Waltzer och om den liberala traditionens vurm för separationen. I min avhandling började jag från ett annat håll - jag spårade framväxten av "sfärismen" i ekonomiskt tänkande ur moderniteten. Att dela in samhället i de tre sektorerna, var en del av det moderna projektet att separera objekt från subjekt. Jag utgick alltså en hel del från STS-tänkare - främst Latour i We have never been modern, men även Donna Haraway.

    Haraway har pekat ut att - från ett STS-perspektiv - så är Adam Smiths främsta bedrift att först prata om Marknaden som ett objekt "där ute", separat från resten av samhället. Här påbörjade ekonomiska tänkare byggandet av en tankefigur, där vi försöker separera ekonomins infrastruktur/Marknaden (ett objekt, styrd av naturlagar, oberoende av subjektivitet) från resten av samhället (bestående främst av mänskliga subjekt, och deras kultur/politik/subjektiviteter).

    Alltså är ekonomiskt tänkande - från Smith, via marginalrevolutionen och framåt - arketypiskt moderna projekt. Objekt/Natur (som kan räknas på) skall hållas separat från subjekt/kultur (som är djupt mänskligt). Därför hör man ekonomer prata om att den välfungerande kapitalismen bygger på en separation av företagens "djuriska instinkter" och våra (människans) försök att stävja dessa instinkter genom politik (stat, demokratiska systemet).

    Latour menar är detta bara reflekterar den moderna människans fåfänga försök att distansera sig från den omoderne vilden (för vilken prästen och vetenskapen var samme man, som levde i ett oförnuftigt och ofritt samhälle). I själva verket har vi aldrig lyckats separera tro från vetande, makt från kunskap. Officiellt är vi moderna, men inofficiellt så blandar vi ihop objekt och subjekt mer än någonsin.

    Detta förklarar exempelvis varför vi inte vill erkänna att exempelvis Volvo, Saab och Ericsson har vuxit fram som maktinstrument, sammankopplade med svensk krigs- och utrikespolitik. Detta hade varit att erkänna att vi fortfarande har en "omodern" ekonomi.

    Vad innebär då detta? Well, Latours recept är att helt enkelt erkänna att total separation är omöjlig - och bygga institutioner därefter.

    ---
    Bra synpunkter. Och framför allt en bra slutkläm! /Jimmy

    Svara
  12. Marcus (478 comments)

    Den andra frågan i allt detta är huruvida sfärismen verkligen är en tankemodell som "kontaminerar" dagens vänster, eller om det bara är en halmgubbe jag binder... Vad tror ni?

    ---
    Jag tror det kan vara lite grann av båda. Men jag tar till mig kritiken som konstruktiv. /Jimmy

    Svara
  13. Kalle P (46 comments)

    Absolut, jag skulle säga att sfärismen i högsta grad kontaminerar vänstern - både den vänster som jag nämnde innan ("varför kan inte den sociala ekonomin ta över allt mer?") och den mer marxistiska vänster som reproducerar det "djuriska" kapitalets naturlagar. M.A.O., Sfärismen är en del av det som jag kallat vänsterns moderna myt.

    ---
    Det kan mycket väl vara så. Jag ska se om jag för min del kan finna ett sätt att släppa sfärismen - eller varför inte destratifiera den? 😉 /Jimmy

    Svara
  14. Marcus (478 comments)

    Precis som i diskussionen av kategorier som "kultur" och "etnicitet" är det ju inte fråga om att så att säga förbjuda användandet av orden (i min hjärna är det förresten en stor skillnad på ord och begrepp - jag har blivit alltmer införstådd med att folk jag diskuterar med inte gör samma automatiska åtskillnad, inte minst förstod jag detta efter debatten om "kultur"-begreppet). Det handlar snarare om att vara medveten och tydlig när man använder dem, och kanske framför allt att begreppen ligger latent definierade inom tankefigurer i samtidens diskurs. Sfärismen är en del av moderniteten, som både jag och Kalle anför.

    För säkerhets skull vill jag förtydliga att jag inte menar att peka ut en viss grupp och säga att "dom" är sfärister - ocj jag har aldrig menat att peka ut dig som en sådan... 🙂 Det är faktiskt inte avgörande för mitt resonemang om någon riktning inom den tredje vänstern (utöver walzerianer, som i Europa väl är ganska få?) är troende sfärister; poängen är att tankefiguren existerar i det moderna paradigmet och att den är central för de som har en marknad helt utan stalig inblandning på sin agenda.

    Med allt detta sagt: Jag tycker att det vore intressant att diskutera ditt begrepp "autonomi" i sammanhanget. Det känns som att det har en del beröringspunkter.

    ---
    Jag försöker skilja på ord och begrepp... Men jag förstår att du inte är ute efter att "förbjuda" själva orden stat, marknad och civilsamhälle, bara minimera användningen av dem som begrepp (och jag försäkrar att jag inte är allergisk mot statlig inblandning i marknaden, men däremot är staten också ett slags hierarki, katedral eller stratum).

    Jag menade inte att ta kritiken mot sfärismen personligt, men faktum kvarstår att jag resonerat kring begreppen och därför måste jag ju ta till mig kritiken på något sätt. Intressant förslag att ta upp sfärismen i min diskussion om autonomi och solidaritet, det ska jag försöka göra! Kanske blir det min frigörelse från diskursen... /Jimmy

    Svara
  15. Marcus (478 comments)

    Nej, jag vet, och jag menade nu inte att anklaga dig för att tro att jag anklagade dig för att vara sfärist... Eller för att inte kunna skilja på ord och begrepp... Eller... Äh, det blir bara värre och värre det här! 😀

    Låt oss gå vidare - jag ser fram emot en fördjupning av autonomi-begreppet i relation till denna diskussion!

    ---
    Hehe... Jag känner mig kränkt!

    Hade du nån särskild tanke med att relatera till min variant av autonomibegreppet? /Jimmy

    Svara
  16. Marcus (478 comments)

    Jag vet inte. Det känns bara relevant. Själva ordet "autonom" verkar ju antyda möjligheten av ett individens oberoende från exempelvis Stat och Marknad.

    Samtidigt, om jag minns någorlunda rätt, så relaterar du autonomi mer direkt till makt (oavsett om det är Stat eller Marknad eller exempelvis Familj som står för makten), och distanserar dig klart och tydligt från den binära frihetstanken. Frihet som en binär polaritet hos tillvaron leder, menar jag, just till att man måste upprätta tänkta sfärer och klassificera olika handlingar efter mer eller mindre godtyckliga principer - annars tvingas man acceptera en fundamental ofrihet i den sociala samvaron, alternativt ta på sig ett eremitskap.

    I slutänden handlar det kanske om att redogöra för den subtila - och för mig inte alldeles självklara - skillnaden mellan republikanism och kommunitarism?

    Svara
  17. Pingback: Alla gillar civilsamhället, men vad är det? « strötankar och sentenser

  18. Pingback: En bloggkrönika för år 2007 « strötankar och sentenser

  19. Pingback: Onaturliga människor och sociala konstruktioner « strötankar och sentenser

Kommentera