Schulman har fel om modebloggarna

Av den 4 april, 2008

Okej, jag erkänner: Rubriksättningen är ett experiment för att se hur många besökare som lockas hit av ämnesvalet. Men det ligger ett visst mått av allvar bakom. Jag har läst en krönika av den där Alex Schulman.

Jag har tidigare retat upp mig på de kvinnliga modebloggarna. /.../ Jag har hatat dessa bloggare i mina dagar, det har jag verkligen. Men jag har tänkt om en smula. De här personerna är unga och jag är inne på Jesus linje: ”Jag förlåter dem, för de vet inte vad de gör.” /.../ Värre är det då med de manliga mode-bloggarna, som plötsligt finns lite här och lite där på nätet. Vi talar nu om vuxna män. /.../ Och jag stör mig så mycket att jag ibland måste välta saker omkring mig när kag läser det. Det är generande att se vuxna män bete sig på det där sättet. Det gör mig illa till mods. /.../ Manlig fåfänga är absolut ingenting man ska stoltsera med. Det är inget man ska starta en blogg om. Den ska man skämmas för och bekämpa.

Exakt varför får inte en man vara fåfäng? På vad beror denna manliga "plikt" att skämmas för och bekämpa fåfängan? Är det en rädsla att framstå som fjollig? Som omanlig och svag? Kvinnor har tagit sig in på traditionellt manliga domäner. Till viss del har de tvingats lägga till med maskulina attribut. Men det finns ett osynligt hinder. Det går trögt. Män har i mycket begränsad utsträckning stigit ner från sina höga hästar. Alla dessa bilder av alternativa maskuliniteter förmår knappast på egen hand utmana den hegemoniska maskuliniteten (det krävs naturligtvis också ett jämställdhetsarbete av ett något mindre glamoröst slag), men jag tror de är nödvändiga. Det tyder Alex Schulmans reaktion på.

(Bilden föreställer mig med "dagens outfit".)

***

Den 1 april vek sig timbroiten Mattias Svensson för marknadskrafterna och gjorde om sin blogg till en modeblogg. Vi fick ta del av betraktelser kring tjusningen med t-shirts, populariseringen av underkläder, problemen med byxslitage, stålmannendräktens användbarhet, kalsongmode och gymkultur - innan det avslöjades att tilltaget bara var ett aprilskämt. Lite synd tycker jag.

Jag undrade i ett tidigare inlägg om inte vi, särskilt av manskön, som brukar blogga om politik i snäv mening inte i jämställdhetens namn borde ge oss in på området mode och konsumtion. Det är modebloggarna som har de flesta besökarna. Är det inte ett utslag av elitism att fnysa åt dessa modebloggar? Kan det vara så enkelt att mode anses ointressant för att kvinnor tycker det är intressant? Eller är denna konsumism ett opium för folket, en ideologi för att hålla massorna på plats och förhindra den revolution som Marx förutspådde? Kan det finnas någon annan förklaring?

Ska vi manliga prettobloggare börja intressera oss för mode och konsumtion?

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Schulman, Alex Schulman, Alexander Schulman, mode, modebloggar, bloggvärlden, bloggosfären, konsumtion, könsroller, könsmaktsordning, genus, manlighet, kvinnlighet, kön, fåfänga, fjollighet, homofobi, hegemonisk maskulinitet, hegemoni, jämställdhet, Mattias Svensson, Timbro, t-shirts, underkläder, kalsonger, gym, gymkultur, aprilskämt, opium för folket, ideologi, Marx, Karl Marx, revolution, konsumism, kapitalism, marknaden, marknadskrafterna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera!

19 reaktioner på ”Schulman har fel om modebloggarna

  1. Sanjay (79 comments)

    Klart man måste bekämpa sin fåfänga, vare sig man är man eller kvinna. Att inte bekämpa sin fåfänga är lika dumt som att inte lägga band på sin avundsjuka, sitt högmod eller någon annan av de andra dödssynderna. Däremot behöver mode inte handla om fåfänga lika lite som politik måste handla om högmod.

    ---
    Ordet fåfänga har en klart negativ stämpel, men som jag ser det handlar det mycket om vad man lägger in i ordet. Handlar det om att bry sig om sitt yttre och gilla estetisk skönhet så har jag inga problem med det. Men jag kan urskilja något annat i det du skriver. Avundsjuka och högmod är inget jag uppskattar. /Jimmy

    Svara
  2. Sanjay (79 comments)

    Som vanligt glömde jag att fåfänga, stolthet och högmod är det samma, men det undertryker nog bara min poäng ännu mer.

    Svara
  3. Mattias $ (3 comments)

    Intressant inlägg. Fåfänga är bra. Är det fel, så låt den som är utan spegel kasta första stenen. Skrev en text om detta för länge sedan http://213.180.94.48/site/metro/discuss/?entry_type=kolumn&archive_author_id=24&entry_id=10548.
    Att jag sedan inte är rätt person att skriva om kläder och mode, annat än någon dag om året, är en annan sak. Men även bloggen tycker jag vann på en möjlighet att leka med utseendet.

    ---
    Det var onekligen ett väldigt kul experiment! Håller inte med dig om allt du skriver i krönikan, men i princip är vi nog på samma linje. /Jimmy

    Svara
  4. Karl Palmås (14 comments)

    Jimmy, har inte hunnit läsa ditt inlägg, men vill bara säga att du är fin på bilden och att livet vore kass utan mode och fåfänga. Det finns alldeles för mycket folk som tycker att mode är världsligt, och att vi inte skall tillåta oss att älska vackra saker. (Var för övrigt på middag med lite konstfolk häromkvällen som gjorde allt för att distansera sig från modegrejen. Tråkigt.)

    Frågan är inte hur vi skall lära oss att hata Gucciväskan - frågan är hur vi kan hacka systemet så att vi kan göra vår egen variant av de artefakter vi känner sådan kärlek för. If you love it, swede it! (Det är antropocentriskt att bara älska mänskliga subjekt.)

    Har för övrigt suttit och lyssnat på Pizzicato Five hela veckan, och återupplevt min lyckliga, poserande ungdom. Så STORT! Jag rekommenderar
    Happy Sad och
    Twiggy Twiggy

    Kindpussar från mig, som är på väg ut, är på Bazaar snart - är fint uppstyrd idag - jobbar med gråa färgskalor och blåvit klubbslips.

    ---
    Tack. Du var väldigt fin i din uppstyrsel! Håller helt med i vikten av att hacka systemet istället för att självrättfärdigt vända det ryggen. Puss! /Jimmy

    Svara
  5. Gustaf Redemo (28 comments)

    Mode är något av det ointressantaste jag vet. Detta inte skrivet ur ett manligt perspektiv utan ur det faktum att trots idoga försök från mig själv och min flickvän att förbättra och försköna min garderob kommer det ingen vart.

    Efter hängivet analyserande av detta faktum och undersökande av hur jag och min flickvän ser människor har vi kommit fram till att jag ser främst ansikten medan hon klädseln. I filmer ser hon inredningen och jag förstår bättre vad som händer.

    Fåfänga tycker jag är väldigt skojigt och jag är det, således inte när det kommer till kläder, dock när det kommer till vilka författare, texter, musik etc. som är kosher. Därför kan jag ägna en bra stund åt hur min kommentar till ett blogginlägg är skrivit, men tar endast med tvång av mig t-tröjan som inte riktigt passade till manchesterbyxorna trots den sneda blicken från den flaska blondinen.

    ---
    Jag har under en lång tid inte varit särskilt intresserad av mode, men sedan kom jag på att det handlar mycket om perspektiv. Handlar det bara om att köpa färdiga paket så ger jag inte mycket för det. Men det är kul att experimentera fram sin egen stil - och då är det bara dumt att hävda att mode är till för bratsen medan stilen inom vänster- eller kulturkretsar (mina referenser, inte dina vad jag förstått) är något annat. Och som du säger behöver det inte handla om kläder.

    "Tillvaron är evigt rättfärdigad bara som estetiskt fenomen." - Nietzsche
    "Varje människa är en konstnär." - Joseph Beuys
    /Jimmy

    Svara
  6. Thomas Svensson (75 comments)

    Jag ser ingen anledning att kritisera vare sig fåfänga eller prestige, som jag tycker är två sidor av samma mynt; det ena företrädesvis representerat hos kvinnor, det andra hos män.

    Men, jag tycker mig ha märkt att de lyckligaste människorna är de som lyckats arbeta bort det mesta av dylika böjelser hos sig själva.

    ---
    Som sagt så tror jag det hela handlar om förhållningssätt. Problemet med såväl fåfänga som prestige tror jag handlar främst om att söka tillfredsställelse i förgängliga ting i tron att dessa ting äger beständighet. Men världen är satt i ständig förändring. /Jimmy

    Svara
  7. mangan (11 comments)

    "Eller är denna konsumism ett opium för folket, en ideologi för att hålla massorna på plats och förhindra den revolution som Marx förutspådde? Kan det finnas någon annan förklaring?"

    Frågan är om man någonsin kommer ifrån denna förmedling genom tecken, eller om all mänsklig praktik är bunden till sådan utsida, till ideologi, där modets cirkulation av ideologi är en underavdelning.

    I så fall är väl det mänskliga subjektets tecken en större fåfänga än något mode, i det att det gör anspråk på en mer fundamental del av verkligheten.

    ---
    Exakt! /Jimmy

    Svara
  8. Sanjay (79 comments)

    Det förvånar mig att Jimmys läsare kan beränsa fåfänngan till vad man skyler kroppen med. Fåfänga är så otrloligt mycket med, och den negativa klang som ordet fåfänga ger när man recenserar valfri modeblogg borde vara den samma när man recenserar valfri radikal politiker blogg. Jag förstår egentligen inte alls skllnaden på t.ex Sven Elander och Blondinbella.

    ---
    Du fattar poängen med mitt inlägg. Utan att tala om de konkreta exemplen, så kan politikbloggar vara lika mycket uttryck för fåfänga som modebloggarna. Men män sysslar med de förstnämnda och kvinnor dominerar de senare. /Jimmy

    Svara
  9. Heiti (17 comments)

    Kul vinkling! Man får sig en tankeställare. Det gäller att ifrågasätta maskunalitet och manlighet som begrepp; röra om i grytan så att säga. Det är ju trots allt en av komponenterna i de patrialkala strukturerna i samhället. Det är ett faktum at mode engagerar och intresserar: hur mycket man än fnyser åt företeelsen.

    Lustigt nog skrev jag också ett inlägg om mode med en politisk fernissa kan man väl säga 😉

    http://heiti.blogspot.com/2008/04/yet-another-modeblogg.html

    ---
    Kul att vi kom in på grejen samtidigt, fast med lite olika vinklar! Hacktivism är helt rätt! /Jimmy

    Svara
  10. Karl Palmås (14 comments)

    Har suttit och sytt hela dagen - har nu feta muddar på min nu moddade second hand ull-blazer som jag köpt för ynka 25 pund. STORT! Skall bara sy in den lite också, så att min form kommer fram lite bättre. Om någon skall till Uppåt Framåt i GBG ikväll så kommer ni se verket (assemblaget blazer+Kalle P) där.

    ---
    Synd att jag missade dig! /Jimmy

    Svara
  11. Pingback: 99, our 68 » Otto for beginners

  12. Charlotte (146 comments)

    Jag är personligen inte intresserad av modebloggar och rätt trött på dagens STIL & DESIGN-fixering. Men tycker såhär: att ha eller inte ha en modeblogg är upp till var & en. Att bedriva en elakhetskultur i blogg- & krönikeform, såsom Schulmans gör, det är däremot direkt moraliskt fel. That's my five cents.

    ---
    Personligen tycker jag att Schulman är totalt ointressant. Hans krönika såg jag som ett exempel på en vad jag tror ganska utbredd uppfattning. Modebloggandet kan nog bli vad man gör det till. /Jimmy

    Svara
  13. Marcus (478 comments)

    Kläder, mode etc är ju bara ett av alla sätt som fåfänga kan uttrycka sig på, eller om man så vill: Mode är bara en av flera möjliga materialiseringer av ett alldeles särskilt sorts begär, som vi kallar fåfänga. Och liksom alla begär kan det användas som energikälla till något produktivt.

    Det värsta som kan hända med ett begär är dock att det definieras som en brist, som ett tomrum som "måste" fyllas för att människan i något avseende ska kunna bli "hel". När mode, eller snarare begäret "bakom" modet, reproducerar känslan av att något saknas, reduceras den kreativa potentialen i begäret till att agera motor som driver en ändlös konsumtion.

    Släpp fåfängan loss - befria den från att vara en brist och gör den till en skapande kraft!

    ---
    Det är lite i dessa tankebanor som jag tänkte blogga med det kommande inlägg som jag nämnde på Kalles blogg. /Jimmy

    Svara
  14. Marcus (478 comments)

    Just det. Därför är det vanskligt att generalisera fåfänga till vare sig något bra eller något dåligt - det handlar snarare om vad man låter engagera den som drivkraft till. Det är ju lika fåfängt att avfärda den andres engagemang som mer ytligt och poserande än det egna, som att vara aldrig så ytlig och poserande själv, in fact: Det är ju samma sak...

    ---
    Exakt! /Jimmy

    Svara
  15. tonionline (2 comments)

    Alltså, jag hoppas jag inte missförstår dig nu... Men du menar alltså att man ska göra skillnad på manligt och kvinnlig, maskulint och feminint? Jag tror inte att någon mår bättre av att gå tillbaka (om na kan säga så) till dem "gamla" sterotyperna. Andemenigen för mig när vi talar om feminism och jämställdhet är valfrihet, jag ska ha valet att bete mig som jag finner bäst oavsett om det anses vara traditionellt kvinnligt eller manligt, är du av annan åsikt?

    For the record: Klarar inte av modebloggar heller men det har inget med kön att göra, det är skit oavsett om det är en man eller kvinna som skriver.

    ---
    Min poäng är inte att göra skillnad på manligt och kvinnligt - tvärtom. Jag vill ifrågasätta våra föreställningar om detta och problematisera det faktum att politikbloggar är mansdominerade och modebloggarna kvinnodominerade. De förstnämnda ses som lite finare, men de senare är de fakto mer populära. Hur kommer det sig att det anses skamligt för en man att blogga om mode? /Jimmy

    Svara
  16. tonionline (2 comments)

    Jag upllver det inte som skamligt att en man bloggar om mode, jag tycker det är skämmigt oavsett kön. Jag kan inte påstå att könet gör någon skillnad.

    ---
    Varför är det så skämmigt då? /Jimmy

    Svara
  17. Lindberg (1 comments)

    Jag gillar draget du gör med att köra en dagens outfit, det är en fin handling som är respektfull mot alla modebloggare som finns där ute.

    Kläder avgör ju mycket på ett omedvetet plan vilket intryck andra människor får av en person på både gott och ont och tjänar alltså en funktion för att ta oss framåt inom olika områden i livet ( om resuserna finns).
    Det knepiga i det hela är när kläderna hela tiden får en så framträdande roll och får tjäna något sorts egensyfte istället för att vara en del av människan de sitter på. Nästan som en subtil typ av penisförlängare för att vi själva inte anser oss tillräckligt värda.
    Det finns egentligen tusen infallsvinklar för att avhandla ämnet men det som jag tycker blir snett är när så många produktiva, smarta människor ägnar timtal
    framför en dator att avhandla kläder tills de innehar en expertis de aldrig kommer att få något för. Jag menar att det idag finns och alltid har funnits mekanismer som jublat när man fått in kvinnor på banor där de inte har egen makt förutom som en skjuts till fortsatt konsumism. På 50:talet var kvinnor ofta hemmafruar som stickade, sydde kläder till barnen och skötte hemmet. Idag modesurfar man, scrapbookar och tar upp stickningen på nytt. Varför? Jag tror att det blir en form av taskigt grupptryck istället för att man testar andra hobbies eller försöker sträva framåt i livet och få reell makt att kunna påverka istället för att påverkas. Jag tycker att det ligger på allas ansvar att inte främja den här utvecklingen.

    I textstycket som Alex Schulman skrivit finns också en del tydliga exempel på hur vi ser skillnad på män och kvinnor, något vi hela tiden pånyttkonstruerar och blir blinda för. Det sättet vi uttrycker oss på visar med all tydlighet att vi förknippar män och kvinnor med helt olika egenskaper som signaler helt olika grader av självständighet och tyngd. De kvinnliga modebloggarna benämner Schulman som unga men när man talar om manliga modebloggare "talar vi nu om vuxna män". Det här ingår i en kontext där det i möjligt att Schulman bara å ena sidan läst modebloggar av flickor under 18 och andra sidan av män över 18, då får ju det här en lite annan betydelse. Men texten har ändå gjort sitt på ett undermedvetet plan för att sortera in de kvinnliga bloggarna som en ung massa medan männen är de som i gängse fall innehar förnuftet och vuxenheten.

    Svara

Kommentera